verksamhet under läseåret 1877—78 har i dagarne utkommit. Den för hvart tredje år föreskrifna afhandlingen utgöres denna gång af en af dr Lemke på latinsk hexameter öfverflyttad sång i 341 verser »Om Hero och Teander» af den grekiske skalden Musaios.
Af den derpå följande redogörelsen erfar man, att läseåret utgjort 36 2/7 veckor, deraf 16 1/7 falla på höstterminen och 20 1/7 på vårterminen. De ordinarie lärarne hafva, öfningslärarne medräknade, varit 17, de vikarierande 2 och de extra lärarne 3. HLärjungarne voro höstterminen 291 och vårterminen 292.
För öfrigt torde hvad som meddelas rörande lärjungarnes helsotillstånd samt läroverksbygnaderna vara af intresse att böra komma till en större allmänhets kännedom. Derom yttras:
Lärjungarnes kroppskonstitution synes, såvidt en icke sakkunnig derom kan döma, i allmänhet vara god, hvilket röjer sig icke blott i det särdeles ringa antalet från kroppsöfningar befriade, som under höstterminen blott utgjorde 2,7 procent af hela lärjungeantalet, utan ock i liflighet, vighet och styrka vid lekar och kroppsöfningar, men mest glädjande torde kunna anses hafva framträdt i det förhållande, att, ehuru skar-lakansfeber och difteri under vintern och våren varit så allmänt gängse, att alla små- och folk-skolar inom staden måst afbryta sin verk” samhet, bland elementarläroverkets ungdom likväl blott jämförelsevis mycket få varit af desse smittosamme sjukdomar angripne oeh desse i allmänhet snart återstälde. Om sålunda flere omständigheter synas vittna om en sund och kraftig kroppskonstitution hos-ångdomen, påkallas en så mycket allvarligare uppmärksamhet af det förhållande, att lindrigare sjukdomsfall särdeles hos de yngre lärjungarne den kallare årstiden framträda talrikare, än som kan anses fullt normalt, hvilket förhållande förhållande förtjenar att så mycket mera beaktas, som den verksammaste om icke enda orsaken dertill antagligen bör sökas deri, att lärorummen sakna ordentlig luftvexling och med nuvarande eldstäder icke kunna uppvärmas till en för helsa och välbefinnande dräglig grad, hvadan både lärare och lärjungar der ofta ådraga sig förkylningar med åtföljande ohelsa. Ehuruväl, såsom ofvan är sagdt, den här bland barn och ungdom allmänt utbredda sjukligheten blott lindrigt berört läroverket, har det dock att beklaga förlusten af tre lärjungar: Salomon Emil Tore Bergkrantz, född 26 Okt. 1866 i Visby, intagen i kl. I vid läseårets början, afliden 23 Mars i difteri efter två dagars sjukdom; Edvard Alexander Svensson, född 29 Mars 1865 i Visby, intagen i kl. I höstterminen 1875, sistlidne hösttermin, då han senast besökte läroverket, flyttad till kl. TIT, afliden 5 April efter ett långvarigt hjertlidande; Lars Johan Sandquist, född 15 Februari 1862 i Visby, intagen i kl. I vårterminen 1872, vårterminen 1877, då han senast bevistade läroverket, tillhörande kl. V 1., afliden 21 Oktober efter ett långvarigt och svårt rygglidande (spondylitis). De voro alle vilartade och gåfvo, hvar på sin ståndpunkt, goda förhoppningar om sig; derför ock deras bortgång både hos lärare och medlärjungar framkallat ett så mycket varmare deltagande; tyngst trycker förlusten dem, de lågo närmast, men äfven för dem skall hon helt visst kännas mindre tung genom vissheten, att den här tidigt afbrutna utvecklingen i det bättre lif, dit de saknade gått, skall finna en skön fulländning.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Maj 1878
N:r 43