Södra tredingens lärareförening

hade sitt årsmöte i folkhögskolans lokal i Hemse 19 Aug.
Mötet öppnades af ordföranden herr Snöbohm i Levide, hvilken gjorde en återblick på de af föreningen hållna mötena. Föreningen stiftades 1862 och har under denna tid hållit 16 möten. Under hela denna tid har herr S. stått såsom ordf. och bad att derifrån blifva entledigad, »ty», sade han, »jag är nu gammal och det torde vara det sista läraremöte jag bevistar».
Derefter skreds till behandlivg af Sveriges allmänna lärareföreniogs ärenden.
Särskildt blef diskussionen öfver Läseboks frågan rätt liflig. Man ansäg att den nuvarande Läseboken hade många förtjenster, men fullt tillfredsställande vore den icke, Det vore derför af högsta behof att få en ny sådan, som vore mera lättfattlig för folkskolans harn, äfvensom att staten fortfarande öfvertoge ledningen och utgifvandet af ny Läsebok samt lemnade täflan fri för författandet af en sådan.
Eftermiddagens sammanträde började med ett underhållande föredrag af doktor Sätervall öfver: »Medeltidens bygnadskonst särskildt med afseende på Gotland». Under föredraget förevisades planscher (ritade af föreläsaren) öfver de olika slag af pelare, som begagnats vid de gamles bygnader.
Sedan höll herr Snöbohm föredrag öfver: »Rosenkrantzarne och reformationen».
Till ordförande valdes skoll. Gahnström i Hafdhem och till sekreterare skoll. Fredin i Linde.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 22 Augusti 1887.
N:r 67.

Haveriauktion

Torsdagen den 21 dennes kl. 11 f.m. låter undertecknad för vederbörandes räkning genom offentlig auktion vid hr R. Snöbohms magasin å Klintehamn försälja dels ilandbergade rundholt, segel, tågvirke, ankargods och öfrigå inventarier efter på resa frän Memel till Stettin i sjunkande tillstånd till Klintehamn inbergadetyskaskonerten» Johan», om 46,42 Register tons, som varit förd af kapt. C. Vierck, dels vraket efter samma fartyg. Betalningen erlägges kontant och närmare underrättelser lemnas på milt kontor eller hos herr R. Snöbohm å Klintehamn.
Visby den 15 Juli. 1887.
Carl L. Ekman.
Tyska rikets konsul på Gotland.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Juni 1887
N:r 57.

Haveriauktion.

Torsdagen den 21 dennes kl. 11 f.m. låter undertecknad för vederbörandes räkning genom offentlig auktion vid hr R. Snöbohms magasin å Klintehamn försälja dels ilandbergade rundholt, segel, tågvirke, ankargods och öfriga inventarier efter på resa frän Memel till Stettin i sjunkande tillstånd till Klintehamn inbergadetyskaskonerten »Johan», om 46,42 Register tons, som varit förd af kapt. C. Vierck, dels vraket efter samma fartyg. Betalningen erlägges kontant och närmare underrättelser lemnas på mitt kontor eller hos herr R. Snöbohm å Klintehamn.
Visby den 15 Juli. 1887.
Carl L. Ekman,
Tyska rikets konsul på Gotland.

Gotlands Allehanda
Fredagen 15 Juni 1887
N:r 56.

Auktion å Sill.

Tisdagen den 28 innevarande Juni, från kl. 10 f.m., kommer genom offentlig auktion, som hålles i hand!. herr R. Snöbohms nya magasin vid utgången till skeppsbron härstädes, att till den högstbjudande försäljas ett större parti, direkt från Norge inkommen, höstfångad Fetsill af utmärkt beskaffenhet och af flere olika märken samt iutrop af minst 1/2 tunna.
För att kunna slutförsälja, säljes sillen denna gång 4 kr. billigare för tunna än hvad den först betingat samt med betalningsanstånd för godkände inropare till den 1 nästkommande Oktober.
Klintehamn d. 21 Juni 1887.
Aug. Nordstedt.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 23 Juni 1887
N:r 50.

Lagfart

har hos Visby rådhusrätt under sistl. Maj månad beviljats åt följande fastigheter:
frijordstomten nr 10 och 11 i Norderrotens fjerde qvarter, såld af färgare G.
O. Åhsberg till handlande Degermaa för 600 kronor;
hospitalsskatteåkern nr 523—533 i nya stadskartan, såld af fröknarne Hägg till handlanden R. Wallér för 1,600 kronor;
hus och bygnader på tomten nr 1,543 och 1,544 i nya stadskartan, hvilken tomt af staden upplåtits på infäste till J. A. Malmborg;
hospitalsskatteåkern nr 1,417 och 1,528 i nya stadskartan, öfverlåten af handlande R. Snöbohm till Gotlands enskilda bank för 2,100 kronor;
en del af egendomen Lenna, skld af Gotlands enskilda bank till underlöjtnant Karl Suno Enogstrom för 40 tusen kronor.

Gotlands Allehanda
Fredagen 17 Juni 1887
N:r 48.

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Till två månaders fängelse dömdes drängen Olof Klint, Sindarfve i Hemse, för våld å allmän väg mot Petter August Petterson i Fardhem.

Vållande till eldsvåda. Förut omnämde minderårige gossen Rudolf Valberg i Sanda dömdes att i hemmet med aga rättas eller i allmän uppfostringsanstalt insättas, om tillgång dertill funnes.

Barnuppfostringsmål. Jakob Närström i Eskelhem, instämd af Ida Pettersson från Vestergarn, ådömdes edgång.

Ytkandet om äktenskapsskilnad mellan Petter Jakobsson, Jakobs i Ejsta, och hans hustru Anna Danielsdotter kunde ej bifallas, enär ej tillförlitligt blifvit upplyst, att hustrun verkligen öfvergifvit och förlupit sin man af ondska och motvilja och farit utrikes.

Oloflig ölutskänkning. Handlanden L. P. Jakobsson, åtalad af länsman Svallingson, ådömdes edgång.

För förargelseväckande uppförande inför domstolen dömdes Kristoffer Hansson, Krokstäde i Tofta, att böta trettiofem kronor. Han hade ej åtlydt ordförandens tillsägelse att afträda från den plats i tingssalen, der förhandlingarne ägde rum, samt upprepade gånger fallit ordföranden i talet.

Gift- och fotogenmål. För öfverträdelse af giftstadgan dömdes handlande G. A. Norrby i Klintehamn att böta tjugufem kronor.

För att utan att dertill vara berättigad hafva sålt en del giftiga ämnen dömdes handlande J. A. Vallin i Klintehamn till tjugufem kronors böter, hvarjämte det beslagna godset förklarades förbrutet.

För enahanda förseelse dömdes handlande Karl Smitterberg i Klintehamn att böta tjugufem kronor. Yrkandet om ansvar för uraktlåtenhet att hafva förordningen och sundhetskollegii cirkulär uppspikade i försäljningslokalen ogillades, enär svaranden ej förvärfvat sig tillstånd till handel med nämda ämnen, hvadan han ej kunde anses vara skyldig iakttaga denna föreskrift.
Dylika yrkanden i flere nedannämda giftoch fotogenmål af liknande art vordo afslagna.,

Åtalet mot handlande R. Snöbohm i Klintehamn angående öfverträdelse af gifcistadgan ogillades, enär de af svaranden vidtagna åtgärder ej vore af beskaffenhet att föranleda till ansvar.

Till tjugufem kronors böter dömdes handlande O. H. Nyman i Vestergarn, enär han utan berättigande sålt en del giftiga ämnen, hvarjämte det beslagtagna godset förklarades förbrutet.

För enahanda förseelse dömdes handlande L. P. Olsson i Hablingbo, Anton Melin vid Snosariva och L. P. Jakobsson att hvardera böta tjugufem kronor. Beslagtaget gods hos alla tre förklarades förbrutet.

Handlande J. Nilsson, åtalad af länsman Svallingson, för enahanda förseelse dömdes att böta tjugufem kronor.

Samma åklagare hade åtalat handlande J. V. Jakobsson, emedan denne sålt gitter utan att hafva ingifvit förteckning på de giftiga ämnen han haft till salu. Han bötfäldes till tjugufem kronor. Beslagtaget gods förklarades förbrutet.

För åsidosättande af den vård af eldfarliga oljor, hvilken är föreskrifven, dömdes handlande J. A. Vallin i Klintehamn, John Johansson i Klintehamn, Johan Nilsson i Stånga och N. A. Nyström i Klintehamn att hvardera böta tjugu kronor.

Ett liknande åtal mot handlande August Nyberg i Klintehamn ogillades såsom obestyrkt.
Svarandens ansvars- och ersättningsyrkanden lemnades utan afseende,

Till femtio kronors böter dömdes handlande Jobn Johansson i Klintehamn, emedan han efter hemforsling af ett kärl, innehållande 15 kannor gasolja, låtit kärlet qvarligga i åkdonet till följande dag.

Handlanden Karl Smitterberg i Klintehamn och godsägare Wöhler dömdes, emedan de innehaft större förråd fötogen än de ägde rätt att böta, den förre tjugu och den senare tio kronor.

För att hafva sålt eldfarliga oljor utan att derom hafva ingifvit behörig anmälan dömdes handlaudena Johan Hultgren, Isome i Väte, Anton Jakobsson i Fardhem, Johan Hansson, Hägvalds i Linde och J. Malkan samt handelsidkerskan H. Wirsén att hvardera böta femtio kronor. Beslagtaget gods hos en del förklarades förbrutet.

Ett liknande åtal mot handlande Johan Nilsson i Stånga ogillades, enär det styrkts att han en gång gjort behörig anmälan.

För att hafva begagnat ojusterade skålpundsvigter voro handlandena K. L. Krokstedt i Klintehamn, Kr. Malkan, V. Hansén, Klas Nilsson, M. Krusell, L. Krusell och handelsidkerskan H. Wirsén åtalaed. Åtalet ogillades, enär åklagarne ej kunde påstå, att nämda vigter äfven voro oriktiga.

Norra häradsrätten.
Vid femtio kronors vite förpliktades nämdeman A. Englund, Banna i Lärbro, att inom en månad afgifva redovisning för sitt förmynderskap för Jakobina Pettersson, Snäckers i Hangvar. Englund, som 1876 förordnats till förmyndare för nämda person, hade underlätit att lemna redovisning, då Jakobina Pettersson blef myndig.

För åverkan dömdes drängen Karl Valström, Fardume i Rute, att böta fem kronor. Han hade, okunnig om gränserna för ett par vid hvarandra liggande skogsskiften, forslat ett par lass s. k, ruckjord från hemmansägare V. P. Karlssons mark, då han af sin husbonde J. Falk ålagts hemköra dylik jord. Svaranden ålades derjämte ersätta jorden med 50 öre samt betala rättegångskostnaderna med 13 kronor.

För oloflig bränvinsutskänkning dömdes hustru Maria Thomsson, Olsarfve i Ardre, åtalad af länsman Bolin på angifvelse af smeden Edvard Andersson, Kopungs i Ardre, till 40 kronors böter, hvarjämte hon ålades utgifva utskänkningsafgift med 56 kronor 25 öre.

För oloflig utskänkning af maltdrycker dömdes husbonden Karl Vessman, Hammars i Lokrumme, på åtal af länsman Håkansson, att böta fem kronor.

Ansvar för lägersmål hade pigan Augusta Magnusson i Lärbro yrkat å husbondesonen Vilhelm Andersson, Bryor i Tingstäde. Svaranden, som aflagt honom ådömd edgång, frikändes.

För tillgrepp af ett vagnshjul var husbondesonan Johan Broström, Broa å Fårö, åtalad af rättaren Teodor Stenström, Furubjers i Tingstäde. Käromålet såsom varande obestytkt ogillades. För åtalet, som antogs hafva skett af obetänksamhet, fäldes Stenström till 25 kronors böter, hvarjämte han ålades ersätta Broström med 21 kronor och utgifva lösen för protokoll och utslag.

För misshandel å hemmansägare J. Falk, Fardume i Rute, voro hemmansägaren N. P.
Karlsson och dennes son Oskar Karlsson åtalade af länsman Smedberg. Oskar Karlsson ådömdes edgång.

För försummad hundskatt dömdes löjfnant v. Schewen å Fårö att böta fem kronor, hvarjemte han ålades utgifva dubbel hundskatt med tio kronor. Från åtalet mot hemmansägare Kr. Pettersson & Fårö afstod länsman Smedberg.

För misshandel å pigan Emma Vickman var kronobåtsmannen Anders Hallström i Halla åtalad af länsman Håkansson. Hallström ådömdes edgång.

Tvist om bränsle. På fgrordnande af k. m:ts befallningsbafvande och lotsstyrelsen hade länsman Smedberg iustämt hemmansägarne P. Medin, Jakob Medin, Johan Pettersson, Per Lindberg, K. J. Björkqvist, I. Pettersson, Lars Lautin, O. P. Karlsson och Petter Pettersson, samtlige vid Medebys i Hall, enär de ej under åren 1881—1885 fullgjort bestämmelsorna i ett mellan lotsstyrelsen och ägarne af Medebys bemman 1829 uppgjordt kontrakt, hvari bland annat stadgas att de.till lotsarne vid Hallshuk skulle årligen anvisa å sin skogsmark fyra famnar tallved till bränsle mot ersättning af nio kronor årligen. Svarandena förpliktades att mot nämda ersättning vid Påfordran utsyna åt lotsarne till afverkniug så stor mängd till ved tjenliga tallar, som åtgingo till tjugu famnar, vid äfventyr att utsyningen eljes af vederbörande utmätningsman på deras bekostnad verkstäldes.

Gotlands Allehanda
Fredagen 7 Januari 1887
N:r 2.

Axelsönerna.

Ett blad ur Gotlands häfder på 1400-talet
af Alf Snöbohm.
Slut fr. nr 104.

1481 den 1 Maj afled konung Kristjan d. 1:ste. Hans son och efterträdare konung Hans ville gerna hafva svenska kronan och trodde sig kunna vinna den, om han vore i stånd att erbjuda svenskarne återfå Gotland. Fördenskull sökte han vinna Ivar på sin sida, men Sten Sture, som ville behålla makten, var lika angelägen om att draga Ivar på sin och Sveriges. Sturen gjorde derför vid midsommartiden 1482 en resa till Gotland för att få tala med den dryge Gotlands höfdingen; men han flek ej komma längre än till Nygårds i Vesterhejde. Strelov berättar derom sålunda:
»Aar 1482 forreiste Herr Steen Sture Personlig til sin Svaager Herr Ifver til Guthiland. Samme tid, Löfverdagen för S. Hans dag, kom hand til Nygaards udi Vesterrede sogen, H. Ifver lod holde strenge Vact, Thi hand iogenlunde vilde tilstede hannem paa Slottet, eller nermere til Vissby att komme.»
Den 21 Juni 1482 utfärdade Sten Sture en handling på Nygårds, hvaruti han förklarar, att han med riksrådets bifall och samtycke förlänar Herr Ivar med Raseborgs slott och län i Finland på hans lifstid och sedan i 10 år derefter till Lanrits Axelssons barn och arfvingar, utan räkenskap, till ersättning för de tjenster Erik och Laurits Axelssöner gjort svenska kronan samt för den omkostnad de nedlagt på Viborg och Olofsborg. Öfverenskommelse träffades att Ivar skulle afträda Sankt Olofs borg och Tavastehus(de vigtigaste gränsfästningarna) samt i stället få Öland och Borgholm. Denna öfverenskommelse höll Ivar icke. Han mottog Öland och Borgholm, men &terlemnade icke do fiaska slotten. Han uppväckte oroligheter i Stockholm i afsigt att få sin måg Arvid Trolle till Bergqvara, slottshöfding på Nyköpiogshus och lagman i Östergötland (son till Birger Trolle, som var på Gotland 1448), till riksföreståndare. Han infann sig ej på riksrådets kallelse, aktade ej stämning inför riksrättten och hindrade ett möte, som var utlyst på hans slott Stegeborg. Då blef ändtligen herr Ivar år 1486 förklarad för rikets fiende. — Sten” Sture och konung Hans öfverenskommo om att stäcka hans högmod och att ingendera skulle hjelpa honom.
En här under Knut Posse belägrade Raseborg, en annan under Knut Eskelsson (Banér) intog Nyköping och Stegeborg, en tredje, anförd af riksföreståndaren sjelf, drog ned till Småland i början af 1487, Kalmar intogs och Sture gick öfver isen till Öland] och belägrade Borgholm, der Ivar och hans maka vistades. Han försvarade sig tappert, så att belägringen blef låvgvarig. Då han såg att borgen i längden ej kunde hålla sig, smög han en mörk natt uti öppen båt förbi de 15 skepp, som höllo hamnen spärrad och kom lyckligt öfver till Gotland, men måste lemna sin fru qvar på Borgholm. Snart sporde herr Ivar att en flotta utrustades i Danmark för att angripa honom på Gotland och nu sjönk hans stolta mod. Han skref till danske konungen och erbjöd sig att lemna Gotland till Danmark, om han återfinge sina indragna förläningar i Danmark. Konung Hans, som fruktade att svenskarne skulle komma honom i förväg och taga Gotland, skyndade att ingå på hans förslag, återlemnade honom hans gods i Danmark samt tog honom i sitt hägn. När Ivars anbud kom, låg danska flottan, som hade konungen ombord, vid Dragör under befäl af Erik Otteson. Den styrde nu till Gotland, dit den kowi Juni 1487, Den 14 Juni öfverlemnade herr Ivar Axelsson ön och slottet och utgaf sitt förpliktelsebref liksom konuogen sitt skyddsbref för Ivar, som nu för alltid lemnade Gotland och drog till Köbenhavn.
Sedan herr Ivar dragit, höll konungen en sammankomst med Gotlands inbyggare. Strelov berättar derom följande:
»Konning Hans lod forsamle alle Landssaaterne (inbyggarne) ofver Guthiland, formanede dennem til Hörighed, Troskab oc Liudighed, lofvede sig dennem igien, en naadig Herre oc Konning, en hver at holde ved Low oc Landsret. Lefvererede H. Jens Holgersson (Ulfstand) Guthiland, Wissby oc Wissborg, med disse ord: Jens Holgerssön dig antvorder Jeg Slot oc Feste, at opkrefue Cronens Rettighed, oc hafve Mact nudi 3 Sager at dömme: Mandslett (dråp), Tjufveri oc Ketteri, at holde god Fred oc Enighed med Landsens Indbygere.
Oluff Hejdebye i Krecklingboe, Landsdommer, dig gifver jeg Mact at dömme i alle andre Sager paa Guthiland: Provsterne at rette och dömme i Hoer Sager, oc det som den Geistlige Ret vedkommer.
Efter att hafva inlagt på Visborg en besättning af 400 man drog konungen från Gotland, som sedan ej fick besök af någon konung på 111 års tid *) och höll till Öland, emedan han lofvat herr Ivar att befria hans fru. Anländ tillöns norra udde skref han till den svenske riksföreståndaren och bad honom komma ut till konungen, hvilket Sturen gjorde, när gisslan lemnats. Nu träffades öfverenskommelse att Öland och Borgholm skulle öfverlemnas till svenske riksföreståndaren, men som besättningen vägrade uppgifva borgen åt någon annan än den, som anförtrott honom i deras vård, måste konung Hans sända bud efter Ivar att komma dit och öfverlemna den. Fru Magdalena for från Öland på danska flottan.
Så slutades Tottarnes välde på Gotland, den mäktigaste slägt, som rådt öfver denna ö. Af de bålde Axslssönerna tyckes Ivar lefvat längst, ty han lär aflidit på 1490talet, men året har jag ej fått uppgift om. Någonstädes har jag funnit uppgifvet, att han slutligen skulle förlorat sina gods i Danmark och dött fattig och föraktad; men om detta är sanningsenligt eller ej vet jag icke. Det säkra är att hans sista öden äro okända. Hans fru, Magdalena Karlsdotter Bonde, uppgitves hafva dött 1495 Bartelsmässodagen på sin gårdsgård vid Söderköping samt blifvit begrafven i Gråmunkeklostrets kyrka (Riddarholmskyrkan) vid S. Fransisci altare, (kanske uti fadrens, konung Karls graf). Som hon vid sin död lär varit enka, så måtte Ivar dött före 1495. Hans ena dotter, Beata Tott, var gift med riddaren, lagmannen och höfvitsmannen Arvid Birgersson Trolle till Bergqvara, en annan hang dotter har hetat Agneta. Om han haft dessa döttrar i sitt förra eller senare gifte vet jag icke.
Strelov berättar, att fru Magdalena, ehuru hon var svensk, dock alltid som en ärlig qvinna rådde sin man, att ej lemna Gotland till någon annan än den, af hvilken han mottagit det, och ej för hennes skull blifva oärlig man.
Ett litet minne af detta förnäma äkta par fins ännu i Visby. Der står, bland andra gamla tempelruiner, en gafvelmur (den vestra) af det forna Sankt Gertruds kapell. Gafvelmuren har en rundbågig ingång med slätt dörrfält, hvarå är afbildadt ett qvinligt helgon. Till höger om bilden föreställas två vapensköldar, lutade mot hvarandra. Den ena visar Tottarnes 4-delade sköldemärke (2 fält röda, 2 fält guld), den andra den gamla vapenfigur, som står i Bondeska och Båtska vapnen: en forntida båt. Dessa sköldemärken äro makarne Ivar Axelsson Totts och Magdalena Karlsdotter Bondes fäderneätters. Anledningen, hvarför de anbragts här, måste varit att detta herrskap låtit reparera och upphjelpa det gamla kapellet, som i deras tid torde va rit mycket förfallet.
Dessa i stenen lätt inristade vapensköldar samt Tottska grafstenen i domkyrkan är numera allt, som erinrar om den fordom så mäktiga ätten, om de bålde Axelssönerna.

*) Kristian den 4:de besökte Gotland 2:ne gånger; första gången 1597, då han anlände till Slite den 25 April, for derifrån den 26 till Visby, der ban dröjde i 2 dagar och reste från landet den 30 till Ösel; andra gången 1624, då han landade den 6 September i Östergarn, for derifrån till Visby, der han stannade till den 10. Den 11 September for han från Slite.

Gotlands Allehanda
Fredagen 31 December 1886
N:r 105.

Från landsbygden.

Sydvestra kusten, 28 Dec.
Skogsköp.
Handlande R. Snöbohm i Klintehamn inköpte för kort tid sedan af en hemmansägare inom vestra delen af Sproge ett parti vacker skog till nedhuggning, dels till sägstockar och bjelkar, inalles 900 st. träd, hvilka nu redan äro fälda f. v. b. af den nye ägaren. Det hela inköptes för ett pris af 1,000 kr. Den renhuggna hagmarken kommer att uppodlas.

Å Mästermyr,
der isen nu sedan före jul och i dessa dagar vart fullt körbar, har rådt en liflig trafik af personer från de omkringliggande socknarna. Ena väldig massa foder af ovanligt god beskaffenhet har i dessa dagar ilandförts, och sådant arbete pågår ännu dagligen med etor ifver under det goda slädtöret.

En fortsättningsskola
kom åter i stånd vid dagens Decemberstämma inom Hablingbo, då församlingens skollärare åter tillerkändes ett lönetillskott å 100 kr. Skolan blef vid ett föregående stämmosammanträde afslagen, men nu beslöts ånyo att den skulle komma i verksamhet.

Hitta vid sjön.
Tvänne personer, hvilka en morgon för kort tid sedan nedkommo till Långstite fiskläge för upphuggning af derutanför strandade skeppsvrak, hittade en skeppsbåt, hvilken från hafvet ilandflöt och hvilken troligen blifvit utslagen af den senaste starka storm från något fartyg. Skeppsbåten bade ej några initialer eller inventarier. Densamma uppdrogs och anmälan derom afsändes till vederbörande tullbevakning.

Östra kusten, 28 Dec.
»Först eler sist».
Gudstjenst eller icke var frågan andra dag jul i en viss församling å landsbygden. Kyrkklockan kalladé »till först» men församlingsborna, hvaraf största delen ej hörde klämtningen, påstodo att »sist Gudstjenst» skulle inträffa. Förrättningen tog sin början vid 9-tiden och endast ett fåtal åhörare voro tillstädes, Sedermera, då gudstjensten var slutad, aukommo vid 12-tilen de långväga församlingsborna. Allt var tyst och stilla och man väntade förgäfves. Till sist upplystes att gudstjensten var slutad. Hvems var felet?

Sundre, 28 Dec.
Telefon-diskussion.
Äfven i denna obetydliga socken har stämman haft till behandling telefonsaken. Denna för folk af alla samhällsklasser så vigtiga fråga diskuterades länge och lifligt. Nej vardt bär liksom i de flesta socknar på söder öfvervägande. Då man skall uträtta något i Visby t. ex., är det då bättre att personligen resa dit, än att stå hemma snart sagdt på gården och tala med Visbyborna? Låt vara att kostnaden belöper sig till 2 1/2 öre på fyrken, men man tar icke i betävkande hvilken tid och hvilka summor man, omfrågan vann genklang, i en framtid skall kunna hafva i besparing.

Efterföljansvärdt.
Sundre sockens folkskollärarinna har bildat en sångförening väl värd att afhöra. Denna förening, hvilken i morgon qväll ämnar uppträda i folkskolesalen vid en der anordnad barnfest, består af ortens samtlige sångare. Bättre det för ungdomen än att föra oljud långs vägarne. Kunde alla lärare och lärarinnor vinna de ungas sympati i så fall, vore det ju önskvärdt, och vår lärarinnas åtgärder mana till efterföljd.

Naturförhållanden.
Den bittert kalla väderleken har nu i en hast öfvergått till mildt, med 4 graders värme.
Snön med det någorlnnda goda slädföret har farit sin kos och man måste åter färdas med hjuldon. Sjöisen har visserligen ej varit betydlig, men har dock bindrat fisket med ryssjor och not; ty för att kunna begagna den sistnämda, har isen varit allt för svag. — Dagligen passera flere fartyg här förbi med SSV kurs, några ock med NNO. Julafton i den förfärliga stormen, hvilken åtföljdes af ett häftigt yrväder, pressade ett större barkskepp härutanför. Stormen var NV vch för att klara sig måste skeppet söka vödhamn bakom Heligholmen, der det lättade julmorgonen, och i det då lugna vädret låg det här utanför, nära land, med flere nationens flaggor hissade högtiden till ära.

Gotlands Allehanda
Fredagen 31 December 1886
N:r 105.

Axelsönerna.

Ett blad ur Gotlands häfder på 1400-talet
af Alf Snöbohm.
Forts. fr. nr 102.
Olof Axelsson Tott till Wallö, riddare, amiral och slottshöfding på Wisborg, erhöll år 1449 Gotland såsom pant för betydliga län, som han lemnat konung Kristian, kaoske i och för bestridande af kostnaderna för Gotlandståget. Det vär så konungarne den tiden brukade liqvidera sina skulder till mäktige herrar, som voro deras borgenärer. Såsom pantherre var Olof Axelsson, ehuru danska kronans vasall, längt mera oberoende än läntagare eljes voro, ty konungen kunde ej Atertaga paunten inoan skulden till kapital och ränta var till fullo godtgjord och räntan skulle först godtgöras, innan afräkning på kapitalet kunde ske. När läntagaren och pintherren dessutom höll kvektar, fartyg och sjöfolk till konungens och rikets tjenst samt, såsom Olof Axelsson, ofta gjorde härtåg till Sverigo och Finland för att understödja koouogen i kriget mot Karl Kautsson och svenskarne, så växte hans tillgodobafvande mer och mer och desto längre tid åtgick, ionau detsamma kunde blifva gvdtgjordt, och intilldess sådant inträffade, kuade han sitta lugn och ornbbad i besitt ning af sin pant, om han förmådde skydda den mot främmande våld.
Herr Olof Axelsson tyckes värit en birsk ocb allvarsam sjöböfding, derjämte verksam, klok och beräknande, men troget tillgifven kvog och land. Att han ej lät skrämma sig af fruktan för kunglig onåd, visar hans djerfva beteende mot konung Eriks älskarinna.
Hvad haa såsom länsherre på Gotland uträttat i och för öns och dess befolknings bästa, derom finnes ingenting antecknadt; men väl: vet man, att han åter upptog kaperierna och höll kaparefartyg i sjön samt lät nedbryta åtskilliga befästningar, som under de föregkende oroliga tiderua blifvit uppförda här och der på lindet. Brodren Ivar tyckes äfven uppehållit sig på Wis borg, ätminstove 1452, ty Streloy berätta (sid. 215): Aar 1452 lod Herr Ifve Axelssön flytte it Esketrä, som stod pa Bahrebjerg grönt, saa vel om Vinter som om Sommer, kaldis endnu denne Dag Bire Asken, at det skulde sta paa Vissborrig Slot, men er strax efter vissnet. Oc paa samme sted formeentis stor Helligdom at väre, bleff opreist et stort Ege Kors paa Bjerget, til hvilket de gjorde deris Offer, naar deris Faaoer (får) eller Få var bortkommen, oc strax skulle väre kommet dennem tillbende igjen. Der komme aff mange Kirckesogner did oc offrede, somme Pendinge, sofams 5 Marck Uld, somms 1 Lisspund, efter Formusn, hvilcket de solde til Kirekens behoff.*) Äfven en annan af bröderna, Filip, tyckes opphållit sig samt fått sin död här, samma Är som Olof Axelsson, men om dödsåret varit 1454 eller 1464 är tvifvelaktigt, ty Strelov (sid. 215) uppgifver det förra, grafstenen det senare. Strelovs ord äro: »Oluff Axelssön döde 1454, bleff bografven i 8. Hans Kircke, oc siden forflyt till Vor Frue Kircke (domkyrkan). Samme Aar döde hans broder Philippus Axelssön, oc sammesteds begrafven. Aar 1455, efter Herr Olnfs död, fick Herr Ifver Axelsöa hans Broder Landet.» Strelov berättar att Ivar år 1460 begyote tillbygga och befästa Visborg.
Grafstenen i Visby domkyrka visar bilderna af 2:ne riddare i fullt harnesk ?ållande Tottska vapenskölden. Inskriften på latin lyder i öfversättning sålunda:
»År 1464 afsomnade den ädle riddaren Herr Olof, slottets och landers ståthållare.
Samma år. söndagen Exandi, är den ädle riddaren Herr Philip dödad, bed för dem!» Antingen har Strelov misstagit sig på ett tiotal eller har grafstenen fått ett (tiotal) för mycket. Om Filip Totts mord eller dödande (grafskriften har »interfectus est») har jag ingen underrättelse fått.
Gift har han varit och barn har han efterlemnat, men hustruns och barnens namn bar jag ingenstädes funnit uppgifna.
Olof Axelsson Tott har varit 2 gånger gift, först med Kadrin Jensådotter Falk, sedan med Anna Jonsdotter till Wallöf af danska ätten Pressent. Iagen son har han efterlemnat, så vidt man derom fått underrättelse, men 3:ne döttar, en i förra giftet, Brita, 2:ne i senare: Cecilia och Birgitte. Cecilia blef gift med riddaren Björn Johansson i Wallby. Den äldre Brita blef gift med svenske riddaren och riksrådet Ehrengisle Nilsson (Natt och Dag i längden). Hon blef öfverbevisad om att hafva varit danske konungens spion, skrifvit falska bref och begagnat falska sigill. Hon blef dömd att brännas lefvande, men slapp för sina mäktiga fränders förböner. 1474 var hon enka och lefde ännu 1494.
Ifvar Axelsson Tott till Barlef, riddare, blef efter brodern Olof slottsherre på Wisborg, Länshöfding och Pantherre öfver Gotland. Han lär mycket tillbygt på Wisborg och så befästat det, att det ansågs ointagligt. Såsom förmyndare för sin aflidne broders, Filips, barn kom han och hela den mäktiga Tottska slägten att på en gång bryta med Danmarks konung och det- svenska Uniopspartiet samt gå öfver till den för andra gången afsatte Karl Koutsson och svenska fosterlandspartiet, hvilket gaf detta parti öfvertaget. Anledningen till brytoingen berättar Strelov sälunda: »Aar 1453 til Kjöbenbaffo, ofververende meenige Rigens Raad, wii Dannemark er föresatt (föreslaget) aff Kong Christiern, hvorledis af Chronens Leen (län) störste delen, vor pandsat bort for en ringe summe Penoge, saa, at Kongen fast intet hafde at före sin statt aff, eller at forsvare Riget med. Oc beregnit fantis, mavge at hafve bafft Pantet fra Chronen saa lenge, at de hafde bekommet tre eller tire sinde (gårger) deris Pantepenge. Hvorfore, eter den Goitslig (andliga) Ret bleff dömt aff Rigens Raad, at paa det, deris sjel icke skulde lide nöd, som hafver haft samme Oppeborsel (upp: börd) oc Rente, som nbilligt ver, da skulle hvileke Lenn i saa maade vaare bortpantede, at de allere de hafde oppebaarit meere end deris Hofvitstoel (hufvudstol, kapital), der aff, Koning Christiern strax frie bjelmfalde under Chronen. Afdenne Dom nogle Aar efter, miste Herr Philippus Axelssöns Börn Skielsör och ’Tranekierr, bvoraff kom stor ulycke, Thi de Axelssöner, som paa de tider vare mectige her i Riget, toge sig Sagen an. Herr Aage Axslssön, som hafde Warbjerrig i Pant, opskreff Konning Christjern Huldskab oc Mandskab, oc drog til Sverrig.»

*) Säkerligen har här i hedna tiden varit ett offerställe. Vissa träd, och isynnerhet Asken, ansågos under hedendomen för heliga och vördnaden för dem fortfor långt in i kristna tiden. Ännu på Strelovs tid,li 1600:alets förra hälft, tyckes Baraberget varit ansedt för ett heligt ställe. Uti Strelovs ofvananförda anteckning träffa vi på en urgammal och äkta folksägen, visande forna tiders föreställningssätt.

Gotlands Allehanda
Fredagen 24 December 1886
N:r 103.

Gotlands handelsflotta

har i dagarne blifvit tillökt med ett nytt ståtligt fartyg nämligen det igår hltkomna Rostockerskeppet Marie, som inköpts af handlande R. Snöbohm i Klintehamn och kapten E. Vessman, hvilken antagits till befälhafvare å skeppet.
Fartyget skall vinterläggas härstädes.

Gotlands Allehanda
Fredagen 5 November 1886
N:r 89.