Den inbjudan,

som kommit Gotland till del från komiterade för gymnastikfesten i Stockholm 15—19 nästa Maj att deltaga i täflingarne med pärk och stångstörtning, ha Visby Bollklubbs och Visby Idrottsförenings styrelser, vid i går gemensamt hållet sammanträde, beslutit att samfäldt antaga, och svarsskrifvelse bar redan afgått till organisationskomitén.

Från komiterade

för de stora internationella idrottstäflingarne i Stockholm 15—19 nästa Maj ha till Bollklubben och Idrottsföreningen härstädes ingått förfrågan, huruvida gotländingarne skulle vara villiga att till täflingarne uppsända ett par lag pärkspelare samt några stångstörtare. Skulle detta vara fallet ämna komiterade erbjuda skottar och engelsmän till täflan i denna senare sport, hvilken lär idkas äfven bland dessa folk.
Bollklubbens och Idrottsföreningens styrelser lära komma att sammanträda gemensamt för att dryfta frågan.

Idrottsföreningen

invalde i går till ledamöter bokhållarne L. P. Olsson och Ivan Giertz.

Idrottsföreningen,

hvilken till instruktör i gymnastik utsett löjtnant E. Hellgren, börjar sina öfningar om tisdag kl. 9 e.m.

Idrotteföreningen

valde på sammanträde i lördags afton till ordförande löjtnant C. S. Engström, till v. ordf. notarien J. H. Bachér, till sekreterare literatör Å. Sandberg, till skattmästare bokh. J. P. Eklund samt till styrelseledamot löjtnant Hj. Siilén.
I föreningen invaldes löjtnant E. Hellgren, underlöjtnant P. B. Ström, landtbrukaren G. Herlitz, bokh. H. Wessman och postvaktmästarn O. M. Engqvist.
Till instruktör i gymnastik utsågs löjtnant Hellgren.

Idrottsföreningens skridskobana

skulle helt säkert till morgondagen ha varit färdig att beträda på stålskodd fot, om icke de senaste dagarnes blidare temperatur kommit hindrande emellan. Nu torde det, förutsatt att kylan håller i sig, dröja ännu något litet.
Emellertid är banan isbelagd och arbetena med den myckna snöns bortförande pågå.
Svårigheten med banan är att den icke äger annan botten än den naturliga marken, hvilken hindrar vattenbildning och sålunda också isbildning. Idrottsföreningen är derför betänkt på att söka skaffa sig medel att belägga hela området för banan med lera, hvilken om sommaren, då den hårdnat, blefve en ypperlig krocketoch kägelplan, och om vintern möjliggjorde erbållandet af skridskois redan vid ganska ringa kyla.

Idrottsföreningens samnanträde

i förgår afton bevistades af ett tjugutal ledamöter.
Föreningens ordförande sedan dess stiftelse, löjtn. Preim. Peterson, hade i följd af flyttning från orten afsagt sig förtroendet. Till den omtyckte, om föreningen högt förtjente, afgående ordf, beslöt man att sända en tacksam, telegrafi k hälsning. Val af ny ordf. uppsköts till ordinarie sammanträdet i Jannari.
Vidare beslöt föreningen att äfven nästa sommar anordna en med den i somras hållna likartad idrottsfest och uppdrogs det ’&t styrelsen att af sällskapet D. B. V. söka utverka anslag dertill.
För åstadkommande af skridskobana liksom under förleden vinter skulle styrelsen vidtaga nödiga åtgärder. Löjto. Hj. Sillén utsågs till tillsyningsman öfver arbetena dermed.
Med anledving af erhållen inbjudning att deltaga i en större (internationel?) gymnastikfest med täflingar i Stockholm den 15—19 Maj nästa år fick styrelsen i uppdrag att låta representera föreningen på sätt den funne lämpligast.
Till ledamot invaldes bokhåll. Fredr. Lindqvister.

Redovisningen för idrottsfesten

i somras finnes införd på annat ställe i dagens nummer. Man har anmodat oss att dessutom meddela, att en af komiterade uppgjord berättelse ötver täflingarne jämte densamma tillhörande handlingar och verifikationer komma att, med benäget medgifvande, öfverlemvas till läroverkets bibliotek. Sparbanksboken med deri befintligt öfverskott förvaras hos idrottsföreningens sekreterare för att af en blifvande styrelse för liknande täfliugar lyftas och disponeras.

Kontravisit.

Idrottsföreningen beslöt på sammanträde i går afton att till festligt våg inbjuda Veskinde bollklubb. Tiden bestämdes till söndagen 7 Sept.
Till värdar utsågos notarien Bachér, litteratör Veström och bokhållare O. Arweson.

Om pärkspelet.

Det är otvifvelaktigt, att af gotländska idrottslekar pärkspelet alltid intagit och måste intaga främsta rummet, och så var också fallet vid de senaste täflingarna.
Man frågar då: Visade sig pärkspelet denna dag stå på samma höjdpunkt som förut på Gotland? Skulle man för att få svar på denna fråga vädja till dem, som idkat pärkspel på 1860- eller 70-talet, så skola de säkert svara, att den nu varande generation står tillbaka. Och det är ju ej underligt, att så måste vara, då intresset särskildt hos de unga i så hög grad slappats. Förr började man spela boll vid 6 till 7 års blder, och vid de flesta folkskolor deltog skolläraren under: lofstunderna med lif och lust i spelet. Det var den rätta början. Intresset lefde qvar, ja, det tilltog med åren, och så fort snön gick af marken om våren och vårsolen torkat bort de värsta vattenpussarna på »storgården», var bollen åter framme, och den fick ej hvila förrän långt fram på hösten. Hvarje arbetsdag, när arbetet var slut och trots lemmarne vid första slagen kändes något styfva, spelades i skumrasket, och det så godt som utan ögon. Hvilken träffsäkerhet och hvilken fart på bollen! Och sådan vighet och liflighet.
Hvarje söndagseftermiddag, sedan man kommit från kyrkan och fått litet middag, samlades man naturligtvis.
Mången prest, som var intresserad, brukade från predikstolen »lysa på» om tid och ställe. Nu är det ej så. En och annan skollärare är ej infödd gotländing, och är derför ej rätte man att vid skolan gifva första impulsen. Och många andra saker medverka till att slappa intresset eller ha medverkat, ty säkert har redan ett bättre förhållande inträdt. — Insändaren är förvissad, att största antalet spelande vid idrottstäflingarna utgjordes af gubbar, som nu till täflingen ruskat upp sig för att visa hvad de kunde, eller rättare, hvad de kunnat.
Man såg också, att gubbarne blefvo bättre och bättre för hvarje pärk, och dabbarna på vädder, som i början voro ganska talrika, blefvo allt färre. — Frampärken företer vanligen större liflighet, en följd af att pärkkarlen der måste nyttja hand, då mera tillfälle erbjudes till vädder. Bland bakpärkarne var den,som spelades mellan Halla och Buttle, den lifligaste, ty pärkkarlarne använde undantagsvis fot, och båda partierna voro mycket jämnspelta. Särskildt loford förtjenar Buttleboarnas pärkkarl, Jacobsson, Hexarfve, hvilken trots sina några och femtio år med heder skötte sin plats gent emot sin unge, skicklige motståndare. Pärkkarlen i bakpärk bör hafva som regel att icke använda fot på andra hugg än dera, han icke kan taga med hand. Glöm ej det, och bakpärken skulle ej i liflighet behöfva stå efter frampärken.
Pärkspelare.