ägde rum här i går middag, då stoftet af en i dagarna i blomman af sin ålder skördad vän ungmö, fröken Märta Melin, dotter till landskamrer O. Melin och hans maka, född Lindström, vigdes till grafvens frid. Den högtidliga sorgeakten ägde rum i grafkapellet, som smyckats med björkar, och granar, och rundt omkring katafalken, där den hvita kistan på förhand placerats, hade nedlagts den rika skörd af kransar och buketter, som af sörjande föräldrar och syskon samt minnesgoda vänner ägnats den hänsofnas minne. Hedan en psalmvers afsjungits, trädde biskop von Schéele, som varit den aflidnas konfirmationslärare, fram till båren och förrättade jordfästningen, hvartill han anknöt en djuptänkt och stämningsfull dödsbetraktelse i anslutning till orden i Vishetens bok 4: 14, Till sist lyste officianten frid öfver stoftet, hvarefter begrafningsakten afslutades med psalmsång.
Sedan kistan utburits och öfverlämnats åt griftens gömma, bragte länsbokhåll. Melin den aflidna en hälsning i bunden form.
Bland de många vackra och dyrbara kransarna märktes särskildt en af 1:a majblommor från syskonkretsen, å hvars band lästes:
Svinner än smärtan hän och borkar på kinden än tåren,
Sakmaden dröjer i hjärtat kvar, förrinner icke med åren.
Längst dock minnet af dig, nu skördad i morgonväkten.
Af lifvet, står ljust och klart, ett arf än åt kommande släkten.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 13 Maj 1913
N:r 107