Ett litet flickebarn — ännu inte ens fem månader gammalt —spelade en av huvudrollerna, då Hemse sparbank i lördags firade sitt 50-årsjubileum. Det var lilla Barbro Margareta Jakobsson från Östris i Alva, och hon skötte sig perfekt, var hur pigg och glad som helst och följde med nyfikna ögon med allt som försiggick omkring henne. När hon lämnade scenen på sin mammas arm, så var hon 102 kronor rikare och när hon en gång står brud, har hon säkerligen en vacker slant att hämta i sparbanken.
Jubileumsfirandet inleddes med att man höll banken öppen som vanligt. Men i det stadigt sjunkande penningvärdets år är svenska folket som bekant inte så förfärligt angeläget att gå med sina pengar till banken. Det blev inte någon rusning med ”anledning av jubileet i Hemse heller, så resultatet blev tyvärr ett insättningsunderskott: insättningar 217 kronor, uttagningar 300. Men den saken tog man inte så hårt. Någon timme senare var Hemse Bio så gott som fullsatt av barn och äldre, och där bjöds på tre vackra och mycket underhållande filmer från Lappland, Jämtland och norska Vestlandet. Att de inte innehöll någon sparpropaganda, gjorde inte saken sämre. Den huvudsakligen mycket ungdomliga publiken fick nog ändå en knuff i rätt riktning genom vad som förekom.
Sparbanksstyrelsens ordförande, kvarnägare K. F. Jonsson, hälsade alla välkommna och erinrade om anledningen till att man samlats.
Han framhöll också, hur viktigt det är att ungdomen lär sig spara redan i skolan, och påminde om att årligen stora belopp går till sparbankerna från barnen i hela Sverige — pengar som de unga sedan har stor nytta av för sin utbildning eller bosättning.
Ja, må den leva!
Så fick: folkskollärare Alex Stengård, sparbanksföreningens sekreterare och sparfrämjaren nr 1 här på Gotland, ordet, och han började med att få gamla och unga att hylla sparbanken med ljudlig allsång: »Ja, må den leva». Sedan berättade han om bankdirektör Adolf Dahlbäcks minnesfond och om den hundralapp som från denna skulle utbetalas till det flickebarn som fötts närmast efter kl, 22 den 12 juni. Stipendiet hade denna gång gått till Hemseområdet, och det hade befunnits, att lilla Barbro Margareta Jakobsson, Östris i Alva, född den 24 juni 1952, var den lyckliga. Så kom pappa, mamma och barn upp på scenen, en glad och lycklig trio med den livliga och piggögda lillan som medelpunkt, och stipendiet överlämnades högtidligen. De hundra kronorna hade givetvis insatts i Hemse sparbank, och beloppet får inte lyftas, förrän Barbro Margareta fyller 30 år eller vid giftermål dessförinnan. Som påbröd överlämnade hr Jonsson också en sparbössa med sparbankens obligatoriska gåva till nyfödda: en tvåkrona. Och så blev det handtryckningar och fotografering och många glada leenden, och, publiken medverkade med livliga applåder.
Trotjänare medaljeras.
Från biografen begav sig bankens styrelse och huvudmän jämte en del representanter för grannsparbankarna m.fl. till Hemse hotell, där det bjöds. på välsmakande. gåsmiddag.
Matsalen pryddes av stiftarens, rektor Th. A. Sätervalls, porträtt, och stämningen vid de festligt dukade borden var från början glad och god. Välkomsttalet hölls av hr K. F. Jonsson, och kontraktsprosten Ernst Hejneman berättade ett och annat om det svenska sparbanksväsendet, som nu är drygt 130 år gammalt. Han talade om sparbankernas stora sociala värde, hur de uppfordrar allmänheten till omtanke, ansvarskänsla och ordentlighet och helt arbetar i almannyttans tjänst, och hur betydelsefulla de är inte minst genom sin lokala förankring. Så kom han in på dagens jubilar, erinrade om en del av dess ledande män under de första åren och framhöll att man kunde se tillbaka på en sund och god verksamhet. F. n. förvaltade banken ca 500.000 kr, fördelade på 650 sparbanksböcker. Tal. framförde ett tack för” de insatser som hittills gjorts och tillönskade banken en god och lyckosam framtid, och så kallade han fram den gamle hedersmannen Karl Jakobsson, Bopparve, som i inte mindre än 35 år från 1913 varit den som förestått sparbanken. »Bopparn» hade, sade prosten, alltid framstått som en bild av stor vederhäftighet, och som ett tack för hans långa, väl skötta föreståndarskap fick han nu under allas hjärtliga bifall mottaga Sparfrämjandets medalj för sparfrämjande gärning med tillhörande diplom. Prosten slöt sitt anförande med följande ord, som väl förtjänar uppmärksammas av ortsborna: »Må det inte bli lång väg för slantarna till Hemse sparbank».
Det var en gång…
I fortsättningen lämnade folkskollärare Stengård en intressant och underhållande historik, i vilken han inte bara skildrade bankens utveckling utan också samhällets och Hemsetraktens under de 50 åren. Han berättade t. ex. om Mästermyrs utdikning och om de på sin tid hart när bottenlösa vägarna i Hemse, om styrelsens och enkannerligen rektor Sätervalls — skärmytslingar med granskningsmyndigheten och mycket annat, och med sin charmanta berättarkonst gav han liv och färg åt allt han skildrade. Lyckönskningar framfördes av folkskollärare Reinh.
Dahlgren, Stånga, o. landstingsman Aug. Jacobsson, Havdhem, och ett lyckönskningstelegram anlände från bankdir. Ad. Dahlbäck. Till sist talade åter sparbanksordföranden K. F.
Jonsson, som underströk att man velat — anordna =<jubileumsfesten främst för att hedra minnet av de framsynta män som stiftade sparbanken. (Fördenskull hade man också tidigare på dagen nedlagt blommor på A. Melins, N. J. Johanssons och E. Helllngs gravar på Hemse kyrkogård). Säkerligen tyckte han också liksom folkskollärare Stengård, att den fattiga gumma, som troget kom till sparbanken varje fredag med en tvåkrona, var ett efterföljansvärt föredöme. Att spara de stora beloppen har vi lite var svårt för, men varför inte försöka spara småbelopp regelbundet?
Gotlänningen
Måndagen den 17 November 1952
Nr 267