Goda erfarenheter av provåret.
Den gotländska fruktcentralen, ansluten till Riksförbundet Svensk frukt, har haft ett gott första år, konstaterar konsulent Emil Nilsson vid intervju, som Jordbrukarnes föreningsblad gjort med honom.
Tillkomsten av denna organisation på Gotland, yttrar konsulenten, sammanhänger med de strävanden till sanering och organisation av den inhemska frukthandeln, som resulterat i bildandet av Riksförbundet Svensk Frukt. Så länge den svenska frukthandeln icke ägde någon genomförd försäljningsorganisation, bereddde avsättningssvårigheterna ofta odlarna sådana bakslag, att intresset för fruktodling var svårt att upprätthålla. Detta kom till uttryck i större eller mindre vanvård av odlingarna. Det nyttade ju föga att producera prima frukt, om avsättning svårligen kunde beredas, medan å andra sidan det för vinnande av jämn avsättning var nödvändigt att kunna erbjuda förstklassig vara. Sedan Riksorganisationen kom till, var hela saken i ett annat läge.
Det blev då fråga om huru vi för Gotlands del skulle kunna vinna anknytning till försäljningsorganisationen. Då må erinras, säger hr Nilsson, att vi på Gotland tidigare hade en av mig bildad fruktförsäljningsförening, i själva verket den andra i ordningen i Sverige. Avsättningsförhållandena bl. a. gjorde emellertid, att vi måste lägga ned den, och min erfarenhet från detta experiment var, att det näppeligen skulle kunna bära sig med en fristående fruktcentral här. Därtill är fruktodlingen allt för liten och skördarna allt för ojämna. Återstod att undersöka, om icke frukten skulle kunna få anknytas såsom en detalj till någon av de förut befintliga jordbrukarorganisåtionerna — fruktodlingen på Gotland drives ju i huvudsak som binäring till lantbruket — och den organisation, som låg närmast till var Gotländska Lantmännens Centralförening.
Frågan diskuterades då med styrelse och affärsledning för denna förening, och det visade sig, att den även direkt från fruktodlare fått påstötning i samma riktning. Vederbörande ställde sig förstående till förslaget, under förutsättning att en sådan anordning gillades av fruktodlarna. Ett av mig sammankallat möte med dessa gav till resultat en enhällig framställning att söka få organisationen på detta sätt genomförd.
Även Riksförbundet Svensk Frukt visade sig förstående, och fruktavsättningen organiserades så som en särskild avdelning inom Centralföreningen, benämd Fruktcentralen. Till styrelse för denna avdelning med uppgift att administrera fruktaffären utsågos förutom konsulent Nilsson riksdagsman Gunnar Bodin, lantbrukaren Malkus Andersson i Stjärarve samt Centralföreningens direktör Fritz Tryggveson. Det beslöts, att de fruktleverantörer, som voro medlemmar av Centralföreningen, icke skulle behöva erlägga någon ny insats — det var ju endast fråga om en avdelning inom denna organisation — medan icke jordbrukande fruktodlare skulle erlägga insatser i överensstämmelse med Svensk Frukt\’s normalstadgar.
Ja, säger hr Nilsson, så satte vi i sinom tid i gång med sortering och packning. I Visby upprättades ett packeri; i Havdhem kom ett mindre sådant till stånd, och dessutom ordnades med packning i Hablingbo, Eksta och Fröjel under min ledning. Hos några större fruktodlare skedde packningen hemma. Packningen skedde efter Pomologiska Föreningens regler och med de kvalitetsbeteckningar, som fastställts av riksorganisationen.
Totalt packades 22,416 kg. frukt, en kvantitetssiffra, som jag med hänsyn till förhållandena vill anse vara tillfredsställande. Någon sekunda frukt ingår icke däri 1 annan mån än att c:a 600 kg. utsorterad frukt försåldes på lokalmarknaden. Huvudparten av frukten gick till Stockholm och Riksförbundet Svensk Frukt, medan en mindre del placerades på Gotland och till några av mina gamla privatkunder; i första hand en del Stenkyrke.
Bland fruktsorterna dominerar Gravensteiner med över 12,000 kg. Som god tvåa Stenkyrke med över 6,000 kg. Sen kommer ingenting och sen kommer ingenting och så kommer 14 andra sorter med kvantiteter varierande mellan 696 och 30 kg.
De priser som Fruktcentralen kunnat betala, måste även anses tillfredsställande. Att märka är, att konkurrensen med utländska druvor under den svenska fruktsäsongen var fruktansvärd med partipriser på vår huvudmarknad, Stockholm, på nästan ingenting. Riksförbundet lyckades emellertid hålla undan den svenska frukten, och jag vill hoppas att förhållandena till ett kommande år skola bli gynnsammare, då det bör finnas utsikter att få till stånd tullskydd på druvor under den period, då svensk frukt föres i marknaden.
Ty naturligtvis, poängterar konsulent Nilsson, skola vi fortsätta. Den gångna säsongen har varit ett provår, och erfarenheterna, som vi till stundande säsonger ha till godo, ge ingen anledning till annat. Då avsättningsförhållandena således kunna anses vara tryggade, vill jag hoppas, att det skall gå så mycket lättare att få odlarna med på noterna när det gäller fruktträdens skötsel. Konsulent Nilsson ville särskilt understryka, att den blivande fruktskörden till kvantitet och kvalitet i mycket är beroende av skötseln, alltifrån vårbesprutningen och fram till skörden. Det lönar sig icke att ha en fruktträdgård, som inte skötes, ej heller att producera sekunda frukt.
Anskaffningen av besprutningsmedel och materiel för besprutningen är numera ävenledes organiserad av Svensk Frukt, och denna organisation tillhandahåller därvid endast de märken och kvar liteter, som auktoriserats genom Sveriges Pomologiska Förening. Centralföreningen kommer att tillhandahålla sådana besprutningsmedel, liksom sprutor o. dyl.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 13 februari 1937
N:r 36