torde, såsom meddelades å telegramafdelningen i måndagstidningen, möjligen hafva observerats under sistl. Juni i drifisen mellan Island och Grönland. Styrman Haslum, som därom tillskrifvit professor Nathorst, är en i alla afseenden pålitlig man med stor erfarenhet. Han erhöll meddelandet muntligen af Harald Hårfagres kapten. Dess innehåll är som följer:
»Fjorton dagar före midsommarafton 1898 kom fartyget in i isen mellan Island och Grönland på 66 gr. 30 min. n. br. och 28 gr. västlängd från Greenwich. Man träffade där säl, och alla båtarne voro ute på fångst. En båt med fem mans besättning hade rott förbi ett isflak, där de fingo se en stor hög, som för deras ögon tedde sig som en rishög eller en stor samling af ståltråd. Dessvärre undersökte de ej saken närmare, ty det blef tjocka, och rädda att icke återfinna fartyget rodde de skyndsamt tillbaka, Då kaptenen hörde manskapets berättelse, blef han ligganie bi i flere timmar, i förhoppning att tjockan skulle lätta, men då detta ej inträffade och det började bli sjögång i isen, lät kaptenen fartyget styra hän i den af manskapet uppgifna riktningen för att om möjligt återfinna det omtalade isflaket. På grund af den ihållande tjockan lyckades detta emellertid icke, och de blefvo nödsakade att med oförrättadt ärende gå ut ur isen igen.»
Styrman Haslum uttrycker sitt stora beklagande öfver att männen ej tänkte på att undersöka >rishögen» närmare; han säger, att de ursäkta sig därmed, att de vid tillfället icke hade någon tanke på Andrées ballong, enär de uteslutande voro upptagna af sitt försök att återfinna fartyget. Först när de voro åter ombord började de tänka på hvad de sett och underrättade genast kaptenen, hvilken ju också gjorde hvad han kunde för att bringa reda i saken, ehuru förgäfves.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 11 Januari 1899
N:r 5