Vid dagens ransakning företogs vittnesförhör med poliskonstapel C. A.Sverker, ogifta Maria Broman, Broa, och pigan Tekla Jacobsson, Skärs å Fårö.
Polis Sverker berättade, att han såsom bevakning medföljt vid Södergrens utförande till Fårö för konfrontering efter bäktningen, och att han då haft samtal med Södergren. S. framstälde då förfrågningar till vittnet, om en för brott häktad kunde dömas utan bevisning och mot sitt eget nekande.
Vittnet hördes vidare om de vid undersökningen å Butlex gjorda iakttagelserna och bekräftade allt som i denna sak förut uppgifvita.
Pigan Tekla Jacobsson berättade, att bop vid ett bröllop vid Ringvide å Fårö på vägen mellan Ringvide och Gåsemora vid 12-tiden på natten mött tvenne personer, af hvilka den ene, som vittnet igenkänt vara Södergren, varit iklädd mask. S. hade vid tillfället en lång rock eller reskappa, något som 8. stundom brukar ha. Flere af bröllopsgästerna sade, att de sett den maskerade och trott, att det vore Södergren.
Vidare berättade vittnet, att hon, som vid brottets begående tjänade vid Butlex, iakttagit, att Berggren baft blånader på båda sidor om strupen samt en blånad efter ett slag öfver högra ögat samt märke efter ett slag öfver hjässan. Hon berättade äfven att Berggren sagt, att en tjuf, som varit alldeles svart i ansiktet, varit inne hos honom och stulit hans penningar. I sängkläderna i den soffa där Berggren fallit efter våldet syntes droppar af blod, och Berggren bade stearinfläckar i håret, Dylika fläckar syntes äfven vid sängen och på golfvet nedanför.
Härpå upplästes ett intyg från d:r A. Söderlind, utvisande att Berggren icke lidit något men af de honom vid rånets föröfvande tillfogade skadorna.
Den i Södergrens sällskap vid det af vittnet Jacobsson omvittnade tillfällot varande personen, Adolf Karlström, som under ransakningens gång infuonit sig, hördes nu äfven som vittne.
Han påstod sig ej hafva sett Södergren hafva någon mask på sig. Om Södergren i alla fall innehaft mask visste vittnet ej. Att folket vid bröllopsgården sett på 8. och sagt att han hade mask, hade vittnet ej reda på sig. Vittnet tillade, att Södergren vid tillfället var iklädd endast en kort kavaj. Vittnet hade emellertid vid balf 10-tiden gått hem, hvadan det antagligen varit någon annan person som Södergren haft i sällskap.
Det af Södergren åberopade vittnet, ogifta Maria Broman, berättade att hon 28 December inne i Södergrens butik sett honom komma in med en bundt sedlar och lägga den tillsammans med andra sedlar i en skrifbordslåda. Då vittnet anmärkte, att det var mycket pengar, svarade S. att han fått in mycket pengar till jul. Till färgen hade sedlarne liknat Gotlands enskilda banks 50-kronosedlar samt hade synts vara vikta en gång tvärt öfver. En gång på hösten hade vittnet i Esras ägo sett en 100-kronosedel af riksbankens valör. Samtidigt hade Esra för en annan person visat 2 hundrakronesedlar af riksbankens valör.
Om Södergrens affärer kunde vittnet intet upplysa.
Åklagaren, som ansåg sig ha skäl misstänka, att vittnet vore af Esras far inspireradt, för behöll sig att framdeles jäfva vittnet. Åklagaren påvisade vidare, att de penningar, vittnet sett, varit de 400 kr. som 8. just vid den tiden fått från O. E. Olsson som lån.
Härpå uppsköts målet ånyo till 8 Juni.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Maj 1898
N:r 75

