gemensam för alla länets jordbrukare och med syfte att verka för deras gemensamma intressen, öfverlades, såsom vi förut i korthet meddelat, vid ett möte i lördags å Arbetareföreningens lokal. Öfver ett hundratal landtmän från olika delar af öa hade infunnit sig, och förhandlingarna leddes af arrendator G. Sundén, Möllbos i Halla. Som sekreterare tjänstgjorde förvaltare Svennberg å Skäggs.
Sedan hr Sundén helsat mötesdeltagarne välkomna och konstaterat, att de genom sin talrika närvaro bevisat, att ett behof af sammanslutning förefunnes hos de gotländske landtmännen, förklarades ordet fritt, och begärdes det först af
arrevdator Nyberg, Allekvia. Han delade fallständigt inbjudarnes åsigt om nyttan och nödvändigheten af eu sammanslutning mellan öns jordbrukare för bevakande af gemensamma intressen, Men i frågan om de syften den blifvande föreningen borde komma att arbeta för trodde han sig ha en annan uppfattning än inbjudarne. Särskildt en sak ansåg talaren vara af nöden att föreningen toge om kand. Det var den osunda konkurrensen i fråga om anskaffande af tjänare. Ty i detta stycke ske ofta ting som äro långt ifrån rekommenderande och som i hög grad skada särskildt den miudre landtbrukaren, Tal. syftade här på den modern vordna seden att arbetsgifvare resa omkring i bygderna och locka arbetarne från deras platser genom erbjudande af högre afiöningar o. d. Att sådant är klander- och straffvärdt, derom torde man kunna vara ense; och ville föreningen göra motarbetandet af detta ofog till en af sina uppgifter, då kunde den för visso räkna på stor anslutning och mycken framgång.
Hr Sundén fann hr Nybergs ord beaktansvärda. Han erinrade om, huru arbetslönerna de sista åren drifvits upp till oskälig höjd och hura arbetarne nu mera betingade sig en reahjälp af 14 kr., då den för endast ett p.r år sedan varit 5 å 6 kr. Det vore gifvet att föreningen med vaket öga skulle följa arbetarefrågan och se till att förhållandet mellan busbonde och tjänare blefve ordnadt så, att ingendera parten blefve lidande.
Nämdeman Johansson, Vellarfve i Roma, hade motsatta åsigter. Han trodde ej att föreningen kunde rangera den omtalade tjä varefrågan, En fri men sund konkurrens vore ingenting att vara rädd för eller något att motarbeta. För öfrigt har ju husbonden ett stöd i tjänstehjonsstadgan. — Tal, ville deremot frambålla en annan sak, bvilken föreningen borde taga i sin hand, en sak långt vigtigare att tjänstehjonsfrågan. Detta vore frågan om inköp af material och produkter för landtbruket. Tal. ville att föreningen skulle blifva en inköpsförening, hvilken hos leverantörer särskildt af gödnvingsämnen skulle bereda sina medlemmar förmåner i fråga om pris och betalvingsvilkor.
Nämdeman Pettersson, Ardags, bad att få fråga, om icke inbjudarne själfva hade gjort klart för sig i hvad syfte och på hvad sätt föreningen borde arbeta. Är det, frågade han, måhända meningen att här bilda en förening för att skaffa löner och arvoden åt funktionärer i föreningen hvilka ickc göra någon nytta?
Detta anförande uppkallade förvaltare Svennberg, Skäggs. Här vore icke alls, sade tal, fråga om att skafta inkomster och förmåner åt en eller ett par medlemmar utan att verka för intressen som beröra samtlige landtbrukare på ön. Hvad en blifyande styrelse åtoge sig att göra, finge den göra utan arvode.
Tal. utvecklade vidare inbjudarnes tankar med afseende på den blifvande förevingens organisation. Meningen vore att, sedan föreningen konstituerats, det inom hvarje socken skulle utses ett ombud att representera föreningens ledamöter vid årsmöten o. d. Dessa ombud skulle sedan i sina resp. socknar hålla möten med ledamöterna för att utröna deras tankar i frågor som vid ombudsmötena förekomme samt för att ställa ledamöterna i tillfälle att, om de så önskade, genom sina sockenombud framlägga ärenden till behandling på ombudsmötena. Sedan föreningen hunnit att stadga sig och fått komma i gång, vore det tid att börja tänka på inköp o. d., men hufvudsaken vore f. n att få föreningen till stånd. Sedan skulle nog allt så småningom ordna sig.
Kamrer I. Möller uttalade sin åsigt om föreningens sätt att arbeta. Han ville att föreningen genom utsändande af skrifter i landtbruksfrågor, delvis också genom föredrag i till landtbruket hänförliga ämnen skulle förskaffa sina ledamöter insigt om, dels hur illa de hittills skött sin jord, dels hurn de på ett förståndigt sätt skola sköta den och sålunda hjälpa sig själfva. Tal. kritiserade slutligen inbjudarnes förbehållsamhet i fråga om att gifva mötesdeltagarne del af sina planer med afseende på den föreslagna föreningen. Han hade väntat att en plan för organisationen skulle föreligga från inbjudarne, men deraf hade intet synts.
Agronomen Broander, Källunge, var också för att föreningen genom ströskrifters utsändande och föredrags hållande skulle höja landtbrukarens vetande i till hans yrke hörande frågor.
Förvaltare Björkman, Rosendal, framhöll att föreningens uppgift äfven borde blifva att bestämma en gemensam lönenorm för arbetare, särskildt under betkampanjen. En nedsättning i arbetslönerna blir i en snar framtid nödvändig och då är det godt om enighet kan råda mellan arbetsgifvarne derutinnan.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 April 1897
N:r 60