ligger nu drifis och nyfrusen is. Mellan Horns brygga och Vestervik är isen körbar och från Horn och ut till Idö Björkskär kan man ohehindradt gå på isen.
Under dessa isförhållanden var det ångaren Klintehamn anträdde sin senaste resa härifrån till Vestervik eller rättare till Horns brygga. Redan efter 3 timmars färd träffade ångaren på ett segt isband, hvilket sedån räckte utan afbrott ända in i skärgården. Den ränna Polhem i söndags öppnade befanns igenfrusen med tunn men seg is, och kapten Wulferona sökte sig derför mellan holmarne och de många grunden en ny väg som väsentligt afvek från den vanliga lotsfarleden samt lyckades att i går f. m, vid half 9-tiden inkomma till Idö Björkskär, beläget omkr. 1/3 mil från Horns brygga, men längre var omöjligt avt komma, ty isen låg fast och hård härifrån till Horns brygga. Posten aflemnades derför vid Idö Björkskär och forslades på isen derifrån till Horn f. v. b. till Vestervik. Från Idö Björkskär arbetade sig ångaren sedermera upp till Finklabben, en liten holme belägen omkr. 1/6 mil från Horns brygga. Här togs fastlandsposten ombord, hvarpå ångaren vid 4-tiden i går e. m, åter anträdde re: san till Visby dit den inkom i går afton vid half 10 tiden.
Resan var, som lätt förstås, ganska besvärlig och under färden till Vestervik sköljdes fören och kommandobryggan öfver af de höga sjöarne, så att ångaren då den åter anlände hit var iklädd en flera tum tjock isbetäckning.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 Febuari 1897
N:r 18