På nyårsaftonen föreföll i Denver, Colorados hufvudstad, ett högst tragiskt uppträde, som kostade öfver 20 menniskor lifvet och i hvilket mer än 100 sårades. Eliten af Denver-societeten var samlad i stadens kolossala muikhall, eu bygnad på icke mindre än tolf våningar. Colorado är en grufstat, och man kan tänka sig att dess hufvudstads elit icke är vidare utsökt Den består till största delen af guldgräfvare, som gynnats af lyckan, men vidblifvit sina råa vanor. Uppträdet började redan under uvertyren, i det att knoallpulver, som några individer lagt under sina sittplatser, smälde af. En del af den öfriga publiken uppskrämdes deraf; panik uppstod, och orkestern måste upprepade gånger göra paus. Direktören gick bort till orostiftarne och bad dem att bålla sig lugna, men detta apptogs särdeles onådigt. En af fridstörarne gaf direktören ett slag i ansigiet, så att han betäckt med blod vacklade baklänges. Då re te sig en af de närmast sittande, i afsigt att skydda den anfallne mot ytterligare misshandel, men deröfver blef en af de vilde sällarne så rasaude, att han tog fram sin revolver, affyrade den mot direktören och träffade honom i bröstet; derpå afsköt hau fem andra skott ut åt salongen, hvarvid åtskilliga af de närvarande sårades. Nu blef det ett förskräckligt skjutande. Direktören, som var dödligt sårad, använde sina sista krafter till art draga upp en revolver ur fickan och aflvssade mot sin baneman ett skott, som sträckte denne död till marken; derpå sjönk han själf ned och uppgaf andan. Nu började också skjutandet från scenen, Skådespelare, ballettdansöser och musikanter, alla sköto på publiken, som delat sig i två läger. Simliga togo pari för orostifrarue, andra för direktören. Några tanklösa personer kommo på den olyckliga idén att släcka det elektriska ljuset, så atv det blef kolmörkt i salongen. Man såg endast blixtarne från skotten. Till sist gafs eld äfven uppifrån galleriet, under det att en del af den förskrämda pnbliken rusade mot utgångarne. Kvinnorna störtade ut i korridorerna, som lyckligtvis ännu voro upplysta, och gjorde i sin förtviflan försök att hoppa ned från åttonde våningen. Då och då hördes inne i salongen ett) doft ljud, när någon från galleriet hoppade ned på parkett. Ändtligen företogo sig några att på nytt tända den elektriska belysuingen, och sedan det åter blifvit ljust i salongen, tycktes man ha tagit sitt förnuft till fånga, ty några skott hördes icke längre. Der såg naturligtvis förfärligt ut. Stolar och bord voro sönderbrutna, borddukarne voro fläckade med blod, glasskärfvor voro spridda öfver allt, och på golfvet låg en mängd döda och sårade.
Etablissementets innehafvare, som lidit en enorm ekonomisk förlust i följd af katastrofen, sökte i sin förtviflan beröfva sig lifvet men blef hindrad. Två kvinnor blefva vansinniga af förskräckelse och måste transportera till en anstalt för sinnessjuka.
Bland de omkomna var också dansösen Gitty Lyle, en berömd Colorado-skönhet, som ägde palats i Denver och Leadville. Man fann henne genomborrad af tre kulor; hon höll ännu handen fast sluten om revolvern. Det förmodas, att en försmådd älskare i mörket begagnat sig af tillfället att hämnas på henne.
Gitty Lyles lif är en roman. Efter att ha varit gatsångerska och gatdanserska fick hon fast anställning vid ett offentligt spelhus, der hennes utomordentliga skönhet väckte stort uppseende. Hon lär efterlemna öfver sex millioner kr. För att ära sin faders minne hade hon köpt det hus, der han blifvit mördad, och detta inrättade hon till ett slags museum, fyldt med fotografier af honom och föremål som en gång varit hans. I ett par af husets rum fannos också föremål som tillhört män, hvilka tagit lifvet af sig eller mördats för Gittys skull. Hon var en hjärtlös och elak kvinna, hvars hela traktan gick ut på att plundra och ruinera så många som möjligt.
Hon skulle ha medverkat vid föreställningen på nyårsaftoneun. Det var med anledning deraf som salongen var fyld från golf till tak; ödet ville att hon der skulle finna sin död.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 Januari 1896
N:r 5