En flytande likkista

kan man kalla finska skonerten »Nikanor» hvars besättning i höst räddades af danska ångaren »Svend». De närmare omständigheterna vid denna sjöolycka visa tyvärr, att det ännu finnes folk, som midt under höststormarne gifva sig ut att manövrera i våra nordiska farvatten med «Plimsollare», dervid riskerande besättningens lif samt fartyg och last. »Nikanor» synes just ha varit en dylik Plimsoll-skuta, såsom man finner af följande redogörelse, afgifven af fartygets egen befälhafvare.
Den 20 September var fartyget lastadt och det grundligt nog, då af hela lasten, 140 standert, däckslasten bestod af 40 standert. Besättningen, sju man, kom samma dag ombord, och af dem hade endast en varit tvänne och en en resa på sjön, resten gröna som kålhufvuden.
Fartyget, cirka 20 år gammalt och krokigt af ålderdomssvaghet, läkte då redan sex tum i timmen. Inventarier och förnödenheter voro ytterst eländiga och bristfälliga. Likväl anträddes resan från Finland 24 Sept., med förhoppning om lycklig framkomst, samt fortsattes i början utan vidare anmärkning, än att sjömännen höllos ganska varma vid pumpningen, då vindpumpen af brist på vind ej tjänstgjorde, intill den 5 Oktober, då första svåra vädret inträffade.
Ehuru det ej var något extra ordinärt för en gammal sjöman, var det likväl för mycket för en gammal rutten skuta. Till råga på eländet slog vindpumpen sönder, hvarför all pumpning måste verkställas med handpumparne, hvilka ständigt voro i gång. Ehuru sjön den 6 lagt sig och vinden bedarrat, började besättningen, som under föregående dygn erhållit turvis endast tvänne timmars hvila, blifva uttröttad, hvarför insågs att man omöjligen kunde få skutan läns och beslöts att sluta med pumpningen samt söka närmaste lägliga hamn, och stäldes kursen mot Gotland nordostvart. Den 7 och 8 var det stilt med tjocka. Fartyget var då redan fullt med vatten och flytande på lasten, men manövrerade och styrde likväl behjälpligt. Natten mot den 9 kom vinden ifrån ost. Då den var emot för att angöra Gotland, beslöts att vända vestvart för att der söka någon hamn.
Den 10 var fartyget mellan Bornholm och skånska landet, då vinden åter kom ifrån S. t. V,. stundom med regnbyar.
Den 11 hade fartyget endast 25 eng. mil endera till Ystad eller Rönne på Bornholm, och utsigt fans att nå endera hamnen. På e. m. tilltog vinden, och af en regnby brusto fock- och undramärsbrassarne, undra märsrån bräcktes, så att märsseglen blefvo obrukbara. Vid en vändning slog storseglet sönder, och mot aftonen hade vinden tilltagit till full storm. Sjön reste sig äfven hastigt samt började gå brytande, och då fartyget var i så redlöst tillstånd, fans intet annat råd än att länsa undan sjö och vind, ty hade man hållit sidan till, hade sjön, nedtryckt som fartyget var, snart gjort rent hus öfver allt.
Länsningen fortsattes under natten endast med svigtad fock, då storseglet och förstängstagseglet äfven slagit sönder. Sjön slog öfver aktern, men då fartyget länsade undan, hade den mindre verkan. Genom vatten i kajutan förstördes största delen af provianten, äfvenså sjökortet öfver en del af Östersjön, der fartyget befann sig. Bordet i kajutan var lösryckt från surrningarna samt dansade från ena sidan till den andra, så att vistelsen der var allt annat än behaglig.
Den 12 mojnade vinden och sjön lade sig. Kl. half 7 möttes en ångare och signal för assistens hissades, hvilken äfven hörsammades. Fartyget lades bi, ångaren lade ut en båt och fartygets 12 tums kabel gafs ut, hvarå fästes ångarens stålkabel och bogseringen till närmast lägliga hamn begynte, men kort derpå brast kabeln. Efter svåra ansträngningar fästes ångarens stålkabel fast å fartygets 1 1/4 tums ankarketting. Bogseringen fortsattes med ångarens halfva maskin och fartyget gick beständigt med fören under, skansen och kabyssen fyldes med vatten och dricks vattensförrådet, som var inbäddadt i däckslasten för om skansen, blef äfven blandadt med saltvatten.
KI. 1 e. m, brast fartygets ketting, och det räckte ett par timmar, innan kabeln och derå hängande cirka 40 famnar blef uppvindad. Då barometern hade begynt falla mera och vädret ej behådade någon förändring, uppgafs vidare försök till bogsering. Fartyget var då i redlöst tillstånd, proviant och vattenförråd skämda och då fartyget synbarligen ej länge kunde hålla ihop, alldenstund alla nåtar öppnade och slöto sig, rumlasten kändes vid slingringarna i stark rörelse, akterskottet af kajutan höjde och sänkte sig, beslöts att öfvergifva fartyget för att rädda lifvet.
Ombord å ångaren »Svend», kapten Aug. F. Heysel, hemma i Köbenbavn, destinerad från Libau till England, blef besättningen på det vänligaste bemött. Någon ersättning kom ej i fråga, ehuru å ångarens båt ena sidan blef inslagen, stålkabeln skamfilad och ångaren uppehölls i sin resa, under full ånga i nio timmar. Den 13 blef besättningen landsatt i Köbenhavn.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 December 1895
N:r 188

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *