Från landsbygden.

Sydvestra Gotland, 11 Nov.
Misslyckad tjufnad. En natt under förliden vecka, då stormen tjöt kring knutarne och mörkret och regnat var nästan ogenomträngligt, misslyckades en i mindre ärligt ärende stadd person, då han gjorde visit vid en bondgård härstädes.
En dräng, som tjänte på vämda gård och hade sitt logement i en flygelbygnad på gården, plågades om natten af en så olidlig tandvärk att han omöjligen kunde sofva, hvarför han steg upp från sitt hviloläger och klädde sig samt vankade omkring i rummet utan att tända ljus eller uppgöra eld. Vid omkring tvåtiden på natten tyckte han sig skymta en figur som försigtigt smög sig förbi fönstret. Trots smärtorna var han nyfiken se hvem den nattlige vaudraren kunde vara och haus ärende, hvarför han försiktigt smög sig ut och lyssnade efter något misstänkt ljud. Han bade ej länge lyssnat förr än ban hörde någon arbeta med att öppna en dörr på gafveln af samma bygnad. Då han af de försiktiga rörelserna kunde förstå att det ej vore några af husfolket, som opererade så sent på natten, höll han sig tyst för att se hvad utgången skulle blifva, och då han visste att en samma dag slagtad ko nu hängde styckad derinne, förstod han snart sammanhanget. Efter en halftimmes ihärdigt arbete lyckades den nattlige besökaren öppna den låsta dörren och försvinna innanför den samma. Inom några minuter kom hau åter ut, men med— fjärdedelen af kon på ryggen Så snart han trädde ut genom dörren med bördan på ryggen fattades han af den ingalunda rädda drängen, som med ett »stopp tjufstrykare» påminte honom om arten af hans verksamhet. Tjufven stod väl af den hastiga öfverrumplingen skäligen handfallen och släppte köttstycket, men repade snart mod till sig och eggad af faran för upptäckt försökte han «lita sig lös. I början trodde sig drängen få öfvertaget hvarför han genom väldiga rop, sökte kalla husfolket till bjälp, men så lyckades tjufven gifva honom ett slag på näsan, så att han släppte sitt tag, då tjufven ej var sen taga sin räddning genom harvärjan. Då husbonden, som väckts af ropen, kom till stället fann han drängen haltt medvetslös, blödande ur näsa och mun och som trofé från sin batalj tjufvens mössa, en verklig vegamössa, i handen. Väl har man sina tankar om hvem tjufven kunde vara, men något bestämdt vet man dock ej.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 November 1895
N:r 176

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *