Det var som på ett hår i går natt, att ångaren Visby vid inlöpandet i vår hamn hade råkat ut för olyckan att kastas på land, och hade detta skett, lär väl vid detta laget icke ha funnits mycket kvar af ångaren.
Som man minnes, rasade i går natt en våldsam nordlig storm. Sjön vräkte väldeliga.
Vid 1/21 tiden befann sig den från Stockholm kommande Visby utanför vågbrytaren, och då sjön och stormen icke symtes kapten Ljungholm lägga hinder i vägen för insegling, beredde han sig ock härpå. Han hade lyckligt kommit till ruskpricken vid piren och skulle just svänga båten, då i detsamma den starka rorkettingen sprang af å babords sida tätt intill styrhytten.
Man kan lätt tänka sig hvad detta betydde. Fartyget ett rof för storm och sjö utan förmåga att manövreras. Nu gälde det att tänka hastigt. Skulle man riskera försöket att gå på inåt hamnen eller backa utåt och söka sjön, medan skadan å rodret provisoriskt reparerades? Kapten Ljungholm valde det senare så som i hans tanke vid rådande vind minst riskabelt och kommenderade fullt back. Den präktiga maskinen lydde genast och medan sjön slog öfver hela akterskeppet, sackade ångaren utåt, dervid lyckligtvis vändande stäfven styrbord hän, Annars svänger den vid vid backning åt babord. Efter några minuter var den öfverhängande faran förbi, och »Visby» gungade åter som en mås i fritt vatten, allt mer aflägsnande sig från den farliga stranden, under det maskinfolket ifrigt sysslade med roderskadans afhjälpande, som också lyckades.
Som rorkettingen sprang, hade emellertid befälhafvaren, hvilken väl insåg det kritiska i läget, strax låtit -purra passagerarne, och dessa skyndade också genast, en del afklädda, upp på däck. Lyckligtvis kunde kapten L. snart nog lugna dem med att faran var öfver, så att de kunde ånyo förfoga sig under däck.
Då emellertid stormen ännu alltjämt tilltog, vågade kapten L. icke riskera att ånyo söka in i hamn med sitt provisoriskt lagade roder, utan höll sjön till på middagen, då blåsten hunnit lägga sig. Visby inkom då lyckligt, och på e. m. lagades rorkettingen ordentligt, så att ångaren kl. 3 i morgse kunde gå sin landthamnstur.
Tjelvar, på resa från Kalmar, mötte Visby, då den efter missödet stäfvade till sjös, och vågade då ej heller ingå, utan höll sjön till fram på förmiddagen.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 Oktober 1895
N:r 161