i själfva hamninloppet inträffade härstädes i går morgse.
Redan i lördags hitväntades en engelsk ångare Albertina, kapten Ch. Anthoney, hemma i Newcastle, med 750 tons kol från Gool för sockerfabrikens räkning. Lördagen gick, men den väntade kom icke. Emellertid varskoddes den tidigt på söndags morgon från lotsutkiken, hvarför lotsbåten med lots Thompson jämte biträden gick ut. Klockan var då mellan 7 och 8 på morgonen. Luften var något disig och rätt svåra dyningar gingo ända in i gattet.
Så snart lotsen kommit ombord, öfvertog han genast kommandot för att lotsa ångaren in i hamnen. Den krängde ganska duktigt.
Med sakta fart passerades hamnpiren. Då fartyget så skulle gira babord för att inkomma i yttre hamnen, tog det i stället alldeles motsatt väg och gick styrbord hän med den påföljd, att Albertina grundstötte på refvet utanför vattenkurinrättningens kallbadhus. Man försökte genast att medels backslagning och varpning komma flott. Men trossarne sprungo och ångaren stod kvar.
Orsaken till att ångaren tog oriktig väg torde väl blifva konstaterad vid sjöförklaringen om fredag. Nu lemnas olika uppgifter om anledningen. Än påstås att ångaren på grund af -den ringa farten icke styrde väl, än att ett försök att svänga in ångarens akter förde stäfven på grunden. Men sannolikt torde olyckshändelsen vara att tillförskrifva ett missförstånd mellan lotsen på öfre kommandobryggan och rorgängaren inunder honom. Som bekant råder ”skilnad i kommandot på en del svenska och engelska fartyg i så måtto, att man på de ena kommenderar den väg, hvaråt rodret skall läggas, då fartyget naturligtvis går samma väg, medan man å andra fäster sig vid rattens vridning som på vissa fartyg sker åt motsatt håll. På dessa olika och vacklande kommandoförhållanden synes, som sagdt, grundstötningen bero.
Då nu emellertid det syntes omöjligt att komma flott med egen hjälp, måste man vidtaga andra åtgärder. Genom att vatten steg upp i lasten ända till 9–10 fot märktes det att ångaren blifvit läck, trots den ringa farten. Dykare nedsändes och upptäckte en läcka på omkring 1/2 fot föröfver. Något senare lyckades han täta denna provisoriskt.
Man gjorde kaptenen flere anbud om flottagning, dels från den i yttre hamnen liggande ångaren »Kattegat», dels från härvarande ångbåtskontor — »Visby» hitväntades från Fårösund — dels från Neptunbolagets ombud. Men -befälhafvaren afböjde dem alla, då fartygets pumpar efter läckans tätande började minska det inströmmande vattnet. I en pråm lossades samtidigt en del af lasten föröfver, 50—60 tons, och då ångaren härigenom höjt sig ej obetydligt, började man på middagen slå back med maskinen, som understöddes af trossar från piren, och nu lyckades det ångaren att själf taga sig af grundet, hvarpå den iugick och förtöjde i yttre hamnen.
Arbetena med flottagningen utgjorde emellertid under hela förmiddagen en med lifligt intresse af hela det söndagslediga Visby omfattad förströelse.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 September 1895
N:r 143