vålla som vi tyvärr ofta måste omtala både obehag och olyckshändelser. I går morgse voro ett par af dem, tillhöriga handl. L. E. Gardell, ute på fläng, men lyckligtvis utan att något lif spildes.
De stodo utanför ett hus vid hamnterassen väntande på ett sällskap, som skulle ut att tillbringa dagen i det gröna. Munförråden voro instufvade och man väntade på herrskapet själft, då hästarne af någon anledning — den behöfver ej vara stor — blefvo skrämda och satte i väg med vagn och kusk och matkorgar. Vid hörnet af Korsgatan trumfade de i en vägg och gingo öfver ända, men voro snart på benen igen och fortsatte nedåt tullhuset. Der bröts tistelstången och ett af hjulen krossades, Strax derpå togos de skrämda djuren.
Men der tedde sig en sorglig syn för dem, som skulle ut att idka friluftslif. Mat och dryck, sylter, safter och delikatesser bildade en mångfärgad omelett på markens grus och omkring stodo ägarne och sågo med sneda blickar på den förlorade bärligheten.
Kusken var borta. Han hade blifvit tappad någonstädes i krokarne. Helskinnad kom han emellertid ej undan, ty fältskär måste plåstra om några icke allt för små skrapor och sår.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 Augusti 1895
N:r 131