å stadshotellet ägde igår afton, som bestämdt var, rum derstädes.
Salongen var om icke öfverfull; dock mycket väl besatt, hvilket, i betraktande af den igår ovanligt besvärliga och tryckande värmen, visade på de stora sympatier den unga, begåfvade skådespelerskan frkn Lundequist förstått förvärfva sig härstädes och som nu tog sig uttryck i det intresse man lade i dagen för såväl frkn L. personligen som hennes konst.
Första pjäsen »Ett besök,» skådespel i 2 akter af Edvard Brandes, för dessa teateraftnar särskildt öfversatt från originalet, visade sig vara ett stycke, som lämpade sig särdeles väl. för frkn L:s naturell; särskildt i en del spännande tragiska scener i andra akten framträdde hennes begåfning för högre dramatiska uppgifter. Med ett fint och måttfullt spel förstod hon också att tillgodogöra sig de tacksammaste scenerna.
Som hennes medspelare godsägare Neergaard, hennes man, och häradshöfding Repbolt, en förfinad och raffinerad Don Juanstyp ur ämbetsmannaverlden, en gammal ungdomsvän till den förstnämde, lade två härstädes kända amatörer i dagen ett samvetsgrant och väl genomtänkt spel.
»Tillfälligheter», situation i en akt af Otto Benzon; följde sedan, och den kom som en solstråle, leende och skälmsk, ofvanpå den första realistiska och starka pjäsen, Soarégifverskan fick här tillfälle att visa en annan sida af sitt konstnärsskap.
Hufvudfiguren i stycket är nämligen en ung och mer lekfull än för lifvets allvarligare kraf anlagd flicka som utan att hon själf egentligen vet derom på djupet af sitt bjärta går och bär på en alltmer uppspirande kärlek till en barndomsvän, en ung godsägare, hvilken dock icke personligen uppträder, utan vid pjäsens slut, då ridån går ner, anmäler sin ankomst.
Dialogen mellan den unga flickan och doktorn, som kommer på besök, göres ovanligt ledigt och de spelande iakttaga en mycket ogenerad hållning, medvetna som de äro, af att de befinna sig ensamma. Dialogen, kvick och lekande, bär dock på ett djupare inneboende allvar, något som dock de- båda parterna ej vilja göra klart för sig själfva. En biroll i båda pjäserna, en tjänstflicka, utfördes på ett behagligt och vinnande sätt af en ung dam, tillhörande de mer bemärkta amatörerna i vårt samhälle.
Maskeringen hos de uppträdande var särdeles lyckad, hvilket äfven kan sägas om de sceniska anordningarna, som voro ypperliga. Och då samspelet härtill var mycket godt voro de talrika applåderna väl förtjänta.
Samma stycken gifvas åter, som kändt, i morgon.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 24 Augusti 1895
N:r 130