Stenkyrka, 11 Juni.
Hunnerna ha kommit, ej de. som Palin beskrifvit, och om hvilka vi pluggade i vår gröna ungdom, utan andra horder, som här trott sig kunna tygellöst taga den frihet, som det karga Småland nekar sina söner derhemma.
I lördags kommo med: tåget till Visby omkr. 100 stycken af de välkända stångaiterna, som hårdt men rättvist bjödos på näfrätt och småsten derute på torgdagen. Hvarest skaran höll hus på dagen, veta vi ej, men vid 8—9 tiden på aftonen, då klockorna klungo till helgamål, kommo fyra vurstar och en höskrinda lastade med omkring 60 stycken af de ökända individerna.
Under hurrarop, skrål, dragspelsolåt och ovettiga visor ackompanjerade af »flas keklang» bar det vägen förbi Veskinde och Lummelun: da med Hangvar som mål. I Stenkyrka hördes deras oväsen en hel mil!) bort. Vid en af butikerna gjordes halt Boden var stängd, men genom att våldföra sig på ett fruntimmer lyckades en del tränga sig in i köket, svärjande, hojtande, och pockande på mat. Handlanden, som inkom fick innan han sagt ett ord; af en bland skaran ett slag i ansigtet, som träffade och blodsprängde ögat samt kom näsan att blöda. Man var alldeles rådlös gent emot denna öfvermakt.
Slutligen lemnade pöbelhopen köket, men på väg och gård fortsattes röfvarelifvet. På nämda handl. kastade sålunda den honom först förfördelavde en tomlåda, men lyckligtvis träffade den ej, annärs hade följden nog blifvit vådlig.
På ett midt emot liggande ställe pockades på mat. Hit samlades snart några handfasta beväpnade karlar och hade ej resenärerna gitvit sig af, hade det snart kommit till batalj. Slutligen drogo de dock sin färde på samma sätt, som de kommit. En del af skaran var nykter och var det underligt, att ej dessa ordentliga karlar togo itu med de öfverfallande bråkiga, att dessa ej fingo handla såsom nu skedde.
På vägen till Hangvar hotade de vilda sällarna att tända eld på Ihre gård, om ej mat lemnades dem. I Kyrkebys begingo de svårt öfvervåld mot en landtbruksre, som nekade att släppa in dem, och stenar o. d. kastade mot bygnader.
Om samma personers grasserande i själfva Hangvar socken meddelade vi redan i onsdags.
Hänadssyn pågår sedan i måndags med anledning af klagomål af några delägare i 3:dje skifteslaget öfver verkstäldt landtmäteriskifte
Rågen afmejas grön, der frost och torka gjort största skadan.
Ängarna har man ock börjat slå, i det man fruktar, att om de få stå, gräset skal totalt torka bort.
Vamlingbo, 12 Juni.
Den kärleken. I söndags afkunnades lysning till äktenskap i härvarande. kyrka emellan en f. d. kronobåtsman och en flicka likaledes från samma socken. Mannen, som: för omkring femton år sedan genom olyckshändelse blef obotligt krympling, har sedan dess måst intaga sängen såväl natt som dag, alldenstund han ej kunnat vare sig stå eller röra sig på benen.
Några ord om mannens öden kunna förtjäna nämnas: För owkring femton år sedan afreste den då ännu helt unge båtsmannen, som redan vunnit sina förmäns bevågenhet så, att han erhållit en längre tids permission, till Köbenhavn för att söka hyra. För det unga lifvet hägrade då, som prespektiv, fri resa till Australien, dcet, nya förlofvade landet, under fullgörandet af en matros’ åligganden ombord, och tänkte sig den flitige och sparsamme unge mannen skaffa sig en oberoende existens. Men ödet eller hvad man nu vill kalla det hade annorlunda beslutat.
I Köbenhavn erhölls hyra med ett skepp, destineradt på långresa och man beredde sig att lyfta ankar, då, medan ännu skeppet låg på redden, den nyantagne matrosen skickades upp att klargöra något i riggen. Dervid brast en pertlina i hvilken han stödde sig och mannen störtade från den svindlande höjden ned i däcket. Man lyckades visserligen återkalla honom till lifvet igen, men det visade sig snart att bland andra förskräckliga sår och ledbrytningar äfven ryggraden vore afbryten. Länge vårdades han på sjukhus i Köbenhayvn, men alla försök från läkarnes sida att hela den afbrutna ryggen voro förgäfves; ban var och förblef obotlig krymplig Vederbörande, som ömmade för mannens olycka, läto nonom iänge »ligga på förbättring» utan att afskeda honom från båtsmanstjänsten med löneförmåner, men måste, dock omsider utstryka honom ur kompaniets rullor.
Nu var den unge mannen på bar backe med en förkrympt kropp, men långt ifrån att uppgifva modet tog nan sig an att lära sig något yrke som han kunde uträtta på sängen och fann snart ett sådant i skolagning i hvilhet han vann berömvärd färdighet, verkställande detta sittande nedbäddad i sängen. Då han jämt haft fullt upp med arbete, har han derigenom funnit sin fulla bergning.
I lifsfara voro ett par män härstädes i måndags, då de skulle vara lotsarne vid Burgsviks lotsplats behjälpliga att frakta reparationsmaterialer från lotsplatsen till blänkfyren på Näsrefvet. Till följd af det låga hafsvattenståndet kunde man ej lasta den stora båten vid tilläggsplatsen utan denna ankrade på djupare vatten och så skulle man föra dit matrialerna med tvänns flatbåtar — Vid första fraktningen, då båtarne voro lastade med cementtunnor och sand, kantrade först den ena båten, men den deri varande mannen ly kades ehuru ej simkunnig krafla sig upp på bottnen af den na upp- och nedvända båten.
Mannen i den andra båten skulle nu hjälpa sin nödstälda kamrat, men dervid stjälpte äfven den andra båten och dess förare föll med hufvudet nedåt i vattnet och blef på detta sätt stående fastklämd mellan bägge de kantrade båtarne Den ene lotsen, som vistades i den förankrade stora båten; hoppade genast i sjön, då han såg olyckan med första båten, för att simmande rädda de nödstälde, och kom just i lagom tid att hjälpa den fastklämde mannen. Medan denne fördes iland, drefs den andra båten med sin »börda på ryggen:, af vinden utåt hafvet, och då båt ej genast vore att tillgå till räddning såg det hotande ut för denne, men man lyckades omsider lyckligt berga denne: Då lotsen hoppade i sjön kastade han tröjan af sig: i brådskan ut i bafvet, samt lade sitt fickor på hufvudet och drog hatten ned deröfver, men under räddningsarbetet blåste hatten bort, och uret föll i sjön och förlorades jämte tröjan.
En mängd hårda åskknallar dånade här i går morgse och den molnbetäckta himmelen tycktes komma med det länge efterlängtade regnet, men molnen delade gig och gingo öfver hafvet, blott lemnande några små skvättar.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Juni 1895
N:r 90