om betydande försnillningar af anförtrodda statsmedel, åt hvilken vi häromdagen gåfvo offentlighet, fortfar att sysselsätta sinnena både här och i hufvudstaden. Och den upplysning, den häktade regementsintendenten lemnat såsom förklaring på den stora balansen eller att han öfverantvardat större delen af de försnillade medlen åt sin nyss afgångne regementsschef, har naturligtvis varit egnad att i högsta grad ådraga sig en pinsam uppmärksamhet.
Naturligtvis är den trassliga härfvan, hvars uppredning försvåras af att båda kontrahenterna icke fört någon kassabok, icke ännu utredd så noggrant, att man med bestämdhet kan säga, huru mycket af de förskingrade 60,000 kronorna, som tillkommit den ena eller den andra parten i detta ruskiga mål. Men så mycket är af befintliga papper klart, att här under många år bedrifvits en vigilans på mycket stora summor emellan regementets öfverste och dess intendent, en vigilans som stundom svält ut och stundom mot redovisningstiderna krupit samman.
Att detta under :så lång tid kunnat döljas, finner sin förklaring deraf, att den som i främsta rummet skolat kontrollera befintligheten af på rapporterna upptagna kontanta medel själf såsom lån- eller förskottstagare innehaft en stor del af just samma medel.
Att upptäckten nu skedde, är derför lika mycket att tillskrifva personalonmbytet vid schefskapet som de nya formerna för kontrollen af förvaltningarna vid våra regementen.
Redan vid inventeringen 1 Maj kom man på det klara med, att det icke stod rätt till, och besked lemnades att allt skulle vara klart till 11 Maj. Då till den dagen ingen möjlighet fans att ordna saken, föredrog intendenten att själfmant söka inträde på länsfängelset.
I det förestående torde vi ha besvarat en fråga af en tidning i hufvudstaden, huru det varit möjligt att summan kunnat stiga till så stort belopp.
Ett par andra frågor gör samma tidning, Aftonbladet, då den spörjer:
Om också räkenskaperna på platsen ej kunnat kontrolleras, måste väl grauskning i all rimlighets namn ske i högre instans. Har det verkligen varit så uselt stäldt med vår intendentur, att dylika summor utan vidare kunnat stjälas? En förklaring på att ej upptäckt skett skulle ju kunna tänkas i förfalskade räkenskaper, men anledning att misstänka något dylikt förefinnes ännu icke åtminstone. Huru som helst är det alldeles oförsvarligt al staten att på detta sätt genom slapp kontroll rent af locka till bedrägerier. Efter hvad vi erfara, har den häktade intendenten hos vederbörande här i hufvudstaden varit ansedd för trög med redovisningar och dylikt. Hvarför har man ej eus vid det förbållandet aktat nödigt att någon gång anställa extra revision?
Ja, den frågan kan med skäl jakande besvaras, att den högsta kontrollen varit för slapp. Eller hvad annat skall man säga om ett departement, som ena dagen anmärker, att en kontant behållning af icke mindre än 39,000 kr. vid ett månadsskifte är en för stor inneliggande summa och för framtiden förbjuder sådant, men endast några dagar in uti den följande månaden är färdigt att utanordna betydande nya summor?
Genom denna lätthet att öfverkomma penningar, innan de såsom tillgång irapporterna upptagna voro konsumerade, har naturligtvis icke varit svårt att frin den enainventeringen till den andra sopa igen spåren, helst som tillgångar i den ena kassan — den häktade var intendent äfven vid Gotlands artillerikår, der emellertid endast en mindré balans finnes — kunnat användas som tillfällig täckning af brist i den andra.
Men föreliggande fall liksom så många dylika är blott ett nytt bevis på huru svårt det är att äfven med kontroll vinna fulla garantier mot. den menskliga uppfinningsförmågans rikedom på lönliga utvägar. Minst af allt har man väl kunnat tänka sig, att en kontrollerande schef skulle öppna svindlande låneaffärer med en sin underordnade.
Det som bragt denne sistnämse till undergång har nog varit dels att han vid tillträdet af sin plats var skuldsatt, dels att han led förluster på bygnadsföretag i sammanhang med lägerplatsens anordnande, dels att hans lefnadssätt icke stått i rätt förhållande till hans inkom: ster, dels att han möjligen fallit i procentarehänder vid fyllandet af tillfälliga penningebehof.
Hvad som i denna sorgliga sak kräfver sin fullständiga utredning, det är i huru vidsträckt mån intendenten personligen användt af de försnillade medlen och huru mycket han på lånevägar lemnat ifrån sig. Derom äro uppgifterna ännu sväfvande, då den häktades uppgifna summa från andra sidan bestrides såsom i högsta grad afsigtligt öfverdrifven.
Och härutinnan bör full klarhet vinnas för att ställa brottet i dess rätta dager.
I slutet af veckan anländer från arméförvaltningens revisionskontor ett ombud för ått fullständigt utreda balansen. Sedan denna till sin swnma varder känd, öfverlemnas handlingarne till kammarrätten som dömer i målet el!er hänvisar det till domstol.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Maj 1895
N:r 74