En gammal sed, som ännu fortlefver, är »att tjugondag Knut köra julen ut».
Det är ju naturligt att det dervidlag är barnens dag, likaväl som julaftonen är det.
Var denna hvad man kallar »bar», så var i stället tjugondag Knur, d. v. s. gårdagen en äkta vinterdag tack vare såväl gammal som nyfallen snö. Det om något bidrog att höja sista julstämningen hos de små, som vid fyratiden, ledsagade af sina föräldrar, samlade sig i goodtemplarlokalen vid Murgatan, der arbetareföreningen liksom föregående år höll sin barnfest. Midt i salen, som var rikt upplyst, stod en ståtlig julgran, väckande de smås fägnad, som; tydligt talade ur strålande ögonpar redan vid första anblicken.
Klockan omkring fem var samlingen i det närmaste fulltalig — ett femtiotal barn; den skulle föröfrigt varit större om icke sjukligheten ännu fortgick bland dem, ehuru stadd på återgång.
Sedan granen väl blifvit tänd, vidtog dans kring densamma och stor var derunder barnens förtjusning. Efter några hvarf fingo de i rummet innanför förse sig vid ett rikligt dukadt kaffebord, och så började åter dansen. Med lif och lust fortgick den några timmar med en paus då och då; men när så en vänlig storväxt tomte med långt skägg trädde in i deras ring och började ur en medhafd korg dela ut små presenter till höger och venster, då var förtjusningen allmän — och det icke minst då tomten deltog i barnens dans.
Det var då en riktigt snäll tomte, men — nog var han litet för lång alltid efter hvad de sett i sina sagböcker, der ju alla tomtar äro mycket mindre än de själfva.
I alla fall såg nu den långe ut som en tomte med sitt hvita skägg, sin toppmössa m. m,, och det var hufvudsaken. Och så förstod han att roa dem, och det var ända det bästa af allt.
Han stampade takten i dansen och narrade de andra äldre göra detsamma, och det var så roligt så de måste jubla högt och till sist äfven deltaga i stampningen.
Men under det man dansade och hade som mest roligt gick tiden så fort -— innan man visste ordet af var klockan öfver åtta och dermed slut på nöjet.
Barnen fingo dock vara med om att plundra granen innan de gingo hem.
Så var då den under liflig tillslutning hållna barnfesten förbi, men den afslutades med dans för de äldre, som fortgick så länge ljusen i stakarne brunno.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 Januari 1895
N:r 8