Sockennamnet Lärbro. — Takstajnars saga och grafsten. — Folkslägner om Herrarne på Viges slott och Hagelhajm.
Namnet Lärbro och dess härledning bar vållat åtskilliga funderingar både i äldre och nyare tider. Antecknaren, som i många år sysselsatt sig medatt söka utreda de urgamla märkeliga, gotländska bygdenamnens betydelser och härkomst från fornnordiska ord, vill äfven draga sitt strå till stacken, vare sig att det anses hafva något värde eller vara värdelöst; men först vill jag anföra äldre forskares åsikter samt huru namnet blifvit stafvadt i fordna tider.
Uti den lista öfver Gotlands kyrkor och socknar, som uppsattes på katolska tiden (sannolikt i förra hälften af 1300-talet) och som tjente till ledning för biskopen i Linköping när han vigiterade på Gotland, som hörde till hang stift, stafvas namnet Leihubro; på en grafsten i kyrkan med latinsk inskrift, hvilken fornforskaren Hilfeling anser vara från slutet af 12:te eller början af 13:de årbundradet, Ledhubros på en annan grafsten i kyrkan från 1624 Laerbro (d. v. s. Lärbro, sågom namnet af allmogen uttalas och säkerligen alltid uttalats), äfven denna grafsten har latinsk inskription och i latinet tecknas ä-ljudet med a e eller æ; i en Urkund från 1414 Ladhubro; uti Länshöfdingens Ivar Axelsson Totts räkenskapsbok (1485—1487) Ladebro; Strelow i sin Gutbilandiske Cronica, tryckt 1633, skrifver, sid. 140 Lederbro, men sid, 156 Lædebroe. På ett annat ställe berättar han att namnet Lärbro uppkommit däraf, att när gutarne förföljde de till utflyttning från landet dömda, till Fårön flyktade landsmännen, som ej ville draga bort från fäderneslandet, bafva de förtöljande för att hastigt komma öfver sundet, som gick genom Lärbro och förenade Norder- (Kapellshamns- ) viken med Vägume (Slite =) viken, slagit bro öfver samma sund, af de lädersäckar som de medförde och förvarade sin proviant uti. Hvarifrån Strelow fått denna uppgift omtalar han, efter sin vana, ej. Sannolikt har det funnits något prat bland allmogen, som ofta har högst besynnerliga tankar om burn bygdenamn uppkommit, att namnet Lärbro skulle tillkommit deraf, att en bro af läder en gång skall hafva funnits öfver sundet i Lärbro och Strelow har tilllämpat det på en historisk tilldragelse, som Gata sagan omtalar och som, enär sagans ord tyckas viona bekrättelse af urgamla fornlemningar å de ställen dit sagan förlägger den, kan anses som sann och verklig, men som måste inträffat åtminstone ett, kanske halftannat, årtusende före Strelows tid och knappast kunnat bibehålla sig så länge i allmogens hågkomst under så många årbundraden. Genom Strelowsa krönika, som hos Gotlands allmoge i öfver 250 års tid varit i så högt anseende att allt hvad som står i krönicko (såsom boken benämnes) ansetts lika odisputabelt som bibelns ord, har sägnen om läderbron blifvit en folksägen.
Biskop Wallin i 2:dra delen af sina »Gotländska Samlingar», tryckt 1776, säger (sid. 62) att socknens gamla namn varit »Läthrebro» och »Lethubro» samt (sid. 94, not. b.): Men att första bron deröfver blifvit gjord af läder och oxhudar, deruti har han (Strelow) mera haft ögoamärke på namnet Läderbro än på sanningen. Såsom ortnamn närbeslägtadt med Lärbro anför han (sid. 62) Läthrebro vid Raskild, det är Danmarks gamla kungasäte (Leire, Lejdre, Lätre, Hleidro) samt Hlär, namnet på hafvets gud (Ägir), efter hvilken Läsö (Hlärsö) i Kattegat fått sitt namn, liksom förmodligen ock hamnplatsen Lörje (byilket tyckes vara sammandragning af. Hlärs vi — Hlärs helgedom) i Hellvi socken,?), hvars namn betyder, ett heligt offerställe. Slutligen; bar fornforskaren Hilteling, som: 1799—1800 och 1801 befor Gotland samt öfver deona artikvariska resa gjorde anteckvingar och pennritningar, uti 2:dra delen afsin otryckta regejournal (sid. 99) framställt en annad härledning för namnet Lärbro, nämligen af verbetsleda. Namnet skulle betyda en bro; som kunde ledas från stranden på ena. sidan till den motsvarande och det »så mycket.troligare som allmänna sägen är att sjöfarten gått här förbi, såsom liggande emellan Kapellshamn och Slite och Ickalen ännu visarsankbeten af sundet nära kyrkan, att farleden fordom här kunnat vara; då man vid skeppens ankomst kunnat leda denna. flottbro till sides för genomfarten och tillbaka igen, då de passerat.»
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 December 1894
N:r 190