ägde under pingstdagens högmässogudstjenst rum i domkyrkan. Årets nattvardsungdom begick då jämte en stor del af äldre församlingamedlemmar nattvarden och den högtidliga akten hade under orgelmusik och psalmsång tagit sin början. För altaret befann sig biskopen jämte församlinpgens tre andra prester.
Plötsligt ljöd genom templet framifrån koret ett vildt vrålande. Det upprepades gång på gång och blandades med en mängd meningslösa ord. Förfäran bemäktigade sig de närvarande. Folket begynte besinningelöst rusa mot utgångarne, förgätande all sans. Man knuffade och trampade hvarandra. Kvinnorna svimmade här och hvar. De vid altarrunden knäböjande barnen gjorde ansats att äfven rusa upp, och de tjenstförrättande prestmännen hörde upp med sitt utdelande af sakramentet.
Och skriken fortforo. Kyrkobetjeningen skyndade till. Vildt fäktande bland det flyende folket i koret stod en äldre man med vanvettets eld i sina ögon. Det var han som kom all denna förfäran åstad.
Man bemäktigade sig honom och under fortfarande meningslöst skrän lyckades man till sist få honom ut. Så småningom återstäldes lugnet, så att den afbrutna akten kunde fortsättas.
Mannen ifråga har periodvis lidit af religionsgalenskap. Nu bröt den ut helt plötsligt, efterlemnande ett hemskt minne hos dem, som varit vittne till utbrottet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Maj 1894
N:r 74