I fredags jordfästes i Hellvi kyrka den vid så unga år avlidna Siri Lindblom, Stora Ihre i Hellvi. Den avlidnas stoft var bisatt i bårhuset, där levande ljus brunno på det lilla altaret och blommor smyckade koret. Under ledning av organisten, överlärare K. G. Engfeldt, sjöngs ps. ”Si tag nu mina hander”, varpå kyrkoherde Coldemo läste en bön och ytterligare en psalmvers sjöngs. Under klockringning och sorgemusik på orgeln bars kistan av den avlidnas jämnåriga kamrater in i kyrkan, där hr Engfeldt först sjöng till eget orgelackompanjemang ”Hur ljuvt det är att komma”.
Akten inleddes med ps.”Närmare Gud till dig”, varom den bortgångna själv förordnat. Kyrkoherden talade sedan över orden i denna psalms sista vers ”Sist när jag ställa skall uppåt min Land och ren tillrygga är jordlivets värld, viskar det än i mig: Närmare Gud till Dig, närmare Dig”. Hennes långa sjukdomstid, 3 år, förde henne närmare Gud och nu hälsade hon döden som en van och befriare. Vid båren Mates sedan några välvalda bibelord och den minnesruna av signaturen T. H., som varit införd i tidningen. Efter psalmen ”Tryggare kan ingen vara” bars kistan under musik ut till kyrkogården och sänktes i graven bredvid två andra systrar, som tidigare gått bort i unga år även de. En mycket stor mängd kransar nedlades, ty den bortgångna hade i livet gjort sig mycket omtyckt av alla, som kommo i beröring med henne. Från personal och patienter på T. B. C.avdelningen i Visby nedlade kyrkoherde Coldemo en krans med vita band och inskrift ”Tack för alit solsken, Vila i frid”. Officianten lyste till sist frid över grift, på deltagarna i högtiden samlades i den bortgångnas hem till en minneshögtid.
Den i sin ungdoms år skördade fröken Mary Pihl, Visby — hon var vid sitt frånfälle endast 18 år gammal — vigdes på lördagen till griftero. Jordfästningen agde rum i domkyrkans kapell, där en stor skara av den avlidnas ungdomsvänner mött upp för att hedra hennes minne. Jordfästningen förrättades av stadsmissionär Edvin Holmedal, som även varmt talade över orden i 1 Mos. 8: 9, bl. a. erinrande om hennes mänskligt att döma alltrör tidiga frånfälle, men att Gud har en mening med vad som sker, även om vi icke kunna förstå detta. Akten omslöts av psalmsång och sorgemusik från orgeln, spelad av kantor Bandelin. Färden ställdes sedan till Norra kyrkogården, där kistan sänktes i gravens gömma En rik och vacker blomstergärd nedlades vid griften, och till sist lyste officianten frid över vilorummet.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 februari 1943
N:r 43