Kriget.

I grus och spillror.
Från officielt bulgariskt håll bevarar man fullkomlig tystnad angående bulgarernas förluster vid stormningen af Adrianopel. Det synes dock som om general Sjukri pascha gjort allvar af sitt beslut att hellre spränga forten 1 luften än låta dem tagas i skadadt skick af bulgarerna, och bl, a. det 13:de serbiska samt det 18:da bulgariska infanteriregementet synas ha sprängts i luften till sista man vid stormningen af fästningslinjen. Andra regementen ha decimerats i mycket hög grad.
på att Adrianopels eröfring är en af de blodigaste händelser i världshistorien. Ammunitionsförråden explodarade .med ohygglig kraft. Jättehöga eldpelare sköto upp mot himlen och staden inhöljdes i ett tätt moln af krutrök, Tusentals människor dödades och lemlästades af fallande väggar och bjälkar, som vid explosionerna slungades kilometerhögt upp i luften. Snart liknade staden ett eldhaf, ur hvilket inbyggarna i vanvettig skräck Sökte fly.
Nu är det den bulgariska arméledningens fasta beslut att med all kraft taga upp kampen vid Tsjataldsja. Man ämnar försöka kasärnera den fångna turkiska armén vid Adrianopel, då järnvägslinjen och hela den rullanda materialen äro fullständigt upptagna för de nu påbörjade trupptransporterna till Tsjataldsjalinjen. Man arbetar med allvar på att fylla de uppståndna luckorna och komplettera truppernas utrustning så att armén om några dagar kan vara marschberedd för att hjälpa till vid hufvudaktionen vid Tsjataldsja och mot Konstantinopel.

Konung Ferdinands intåg.
Konung Ferdinand höll i förgår sitt intåg i Adrianopel, ledsagad af två af sina söner och generalerna Savoff, Ivanoff, Ratsjto och Petroff. Då den stora bron öfver Ardafloden var delvis förstörd, måste konungen följa landsvägen, hvarvid/han passerade ändlösa rader af turkiska krigsfångar, som kampera på ömse sidor om vägen.
Öfverallt på stadens gator hälsades konungen med entusiasm. Tillsammans med prinsarne och sitt följe begaf han sig till militärklubben, där Sjukri pascha med sin stab uppehöll sig. Konung Ferdinand höll där parad med de bulgariska trupperna och mottog därefter Sjukri pascha, som öfverlämrnade sin sabel till konungen, hvilken denne dock öfverlämnade med några hedrande ord.

En albansk kompromiss och hjälp åt Montenegro.
Enligt hvad »Reichpost» erfarit, komma städerna Ipek, Djakova, Prisren och Dibra ej att införlifvas med det autonoma Albanien.
San Giovanni di Medua skall förklaras neutralt och ställas under internationell kontroll samt blir därjämte den hamn, öfver hvilken Serbien erhåller fri in- och utförsel.
Enligt hvad Novoje Vremja meddelar, har konung Nikita förklarat, att han ej mot hela Europa kommer att ge efter i Skutarifrågan. Man påstår i Petersburg, att serberna ej ha för af-sikt att draga sina trupper tillbaka från Skutari, och från bulgariskt håll försäkras, att Bulgarien efter Adrianopels fall med hela sin vapenmakt kommer att understödja Montenegro mot Österrike.

Makterna böra stämma ned tonen.
De franska tidningarna konstatera med tillfredställelse de storartade tjänster Creuzotartilleriet, som af serberna medförts till Adrianopel, gjort vid stadens eröfring.
Allmänna meningen i pressen synes vara den, att den vunna segern blott föga kommer att inverka på fredsvilkoren i deras helhet, hvilka — menar man — stormakterna bestämma, Ryssland skall aldrig, heter det, tillåta bulgarien att taga Rodosto, hvarigenom detta land skulle kunna behärska Dardanellerna. Stormakterna komma ej heuer att tillåta, att Turkiet betungas med en dryg krigsskadeersättning, om man än inom diplomatiska kretsar fruktar, att en kompromiss kommer till stånd i denna fråga.
Buigariska sändebudet i Paris Stancioff har emellertid som sin mening uttalat, att den militära situationen nu fullständigt förändrats och som en följd däraf äfven den diplomatiska. Balkanstaterna komma nu att ytterligare öka sina anspråk.
»Le Temps» tror, att Balkanstaterna nu komma att afböja stormakternas medling och underhandla med Turkiet direkt. Tidningen hoppas, att makterna skola ge moderata råd, och beklagar det hotfulla språk, sir Edward Grey förde i sitt senaste stora tal i underhuset. Det vore, menar tidningen, ett svårt fel, framför allt från trippelententens sida, att intaga en högdragen hållning mot Balkankoalitionen, som – håller på att utveckla sig till en verkligt respektingifvande makt.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 29 Mars 1913
N:r 71

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *