En högtidlig och anslående likbegängelse
ägde rum här i går middag, då stoftet af alla svenska djurskyddsföreningars ädla mecenat, fröken Johanna Hägg under stora hedersbetygelser och en ofantlig anslutning från allmänhetens sida vigdes till den sista hvilan och öfverlämnades åt griftens tysta gömma.
Samlingen till begrafningen skedde å stadshotellet och kl. 2 begynte kyrkklockorna ringa, hvarpå begrafningsgästerna i en lång fil af droskor anlände till sorgehuset. Sedan den af en svensk flagga och några praktfulla kransar höljda ekkistan under tonerna af Chopins sorgmarsch, utförd å piano, en stund senare därifrån utburits och placerats å likvagnen, satte sig det långa sorgetåget i rörelse mot kyrkogården. Arbetareföreningen, som nästan mangrant slutit sig till tåget för att hedra sin välgörarinnas minne, gick främst företrädd af sitt florbehängda standar. Därefter följde likvagnen ochså en särskild vagn med den rika och praktfulla blomstergärd, som från djurskyddsföreningar, korporationer och enskilda personer sändts till båren. Slutligen kom själfva processionen. Bland deltagarne häri märktes, utom den aflidnas tjänarinnor, utredningsmannen ,i dödsboet, kronofogden Wilh. Cramér samt borgmästare Een, landskamrer Melin, landstingets och stadsfull; mäktiges ordförande, häradshöfding af Ekenstam äfvensom professor Joh. Dahlström, auditör C. Breitholtz och hr G. Sundén från Stockholm såsom- representanter för Svenska djurskyddsföreningarnag centralförbund och Svenska allmänna kvinnoföreningen till djurens skydd samt styrelsemedlemmar i Gotlands djurskyddsförening.
Efter framkomsten till kyrkogården, där biskop von Schéele inväntade och slöt sig till begrafningsföljet, bars kistan in i grafkapellet och nedsattes å katafalken. Den högtidliga sorgeakten, som inleddes med afsjungandet af ps. 452: 1, förrättades därefter af regementspastor K. Thelander, som i anslutning till ritualet lyste frid öfver stoftet, — någon särskild dödsbetraktelse med thy åtföljande personalia förekom icke — hvarpå ceremonien afslutades med afsjungandet af nyssnämda psalms andra vers: »Jag går till himlen hvart jag går».
Härefter utbars kistan och fördes å likvagnen till gamla kyrkogården, där den nedsänktes i familjegrafven, Sedan en manskör så sjungit »Mitt lif är en våg», framträdde auditör Breitholtz till den öppnade griften och tolkade å kvinnoföreningens vägnar den sorg, som drabbat alla svenska djur» skyddsföreningar genom Johanna Häggs frånfälle. Genom sina frikostiga donationer hade hon mer än någon annan bidragit till främjandet af arbetet för beredande af en dräglig tillvaro för våra stumma varelser. Välsignadt vare därför ”hennes minne! Härefter framförde = profesosr Dahlström ett varmt tack till den aflidna från de svenska djurskyddsföreningarnas centralförbund, från Svenska allmänna djurskyddsföreningen och Nordiska samfundet till bekämpande af det vetenskapliga djurplågeriet samt framhöll, hurusom Johanna Hägg genom sitt mecenatskap till djurskyddet rest sig en minnesvård, som aldrig skall gå i spillror. Frid öfver hennes minne! Manskören sjöng därefter »Lugn hvilar sjön», och då de sista tonerna af den stämningsfulla sången förklingat i den vackra vårdagens tysta frid, trädde Arbetareföreningens ordförande, kamrer I. Gustafson, fram till griften och uppläste följande vackra poem till den hänsofnas minne:
Det finnes andra blommor här i lifvet än de många,
som vår och sommar locka fram och som vårt sinne fånga
med glädjens brokighet i färg och nyckfullbet i doft.
Det finnes andra blommor här, som aldrig bli till stoft.
Och dessa blommor växa fram ur hjärtats djupa mylla
och många sjuka bröst de kunna med sin balsam fylla.
De blommorna ha fått sin form af själens lifsgestalt,
Och färg och doft de fått alltefter hjärteguldets halt.
Och blommor utaf detta slag ha såtts i månget hjärta
af Dig, som nu af blommor höljts och följs af saknads smärta.
Som vårt föreningstecken lär, så må vi hand i hand
vår tacksamhet nd sända med ditbort till ljusets land.
Du gaf oss medel, gaf oss makt att sprida kunskapsljuset
till breda lager i vår stad, och i föreningshuset
skall böckers rad och strängars ljud alltjämt oss minna om
den hand, som gaf en gåfva, som från hjärtedjupet kom.
I lifvet sågo vi Dig ej. Vi se Dig nu i döden,
se hjärtats guld och värmas af Din kärleks solskensflöden.
Ditt minne vara sol och vår med vaknad sång ur skog —
en bild af stunden, så Du bort från jordens mörker drog.
Det florbehängda föreningsstandaret sänktes därpå tre gånger till en afskedshälsning öfver griften, hvarefter den ofvannämda wmanskören afslutade den gripande och högtidliga grafsättningsakten med sången: »Stilla skuggor».
En till ett par tusen personer uppgående människoskara öfvervar begrafningen.
Bland mängden af kransar må särskildt nämnas följande:
Gotlands djurskyddsförening: Med vördnad och tacksamhet för frikostigt understöd af föreningens verksamhet (hvita Från Svenska allmänna kvinnoföreningen till djurens skydd: Mad sak tacksamhet och vördnad (blå och gula band); Från De svenska djurskyddsföreningarnas centralförbund (blå och gula band); Från Svenska allmänna djurskyddsföreningen lå och gula band); Från Nordiska djurskyddsförenin. Le till Nordens främsta främjare af djurskyddsarbetet med vördnad och tacksamhet (ljusblåa band; Från Djurvännernas nya förening: Med vördnad, tacksamhet och lad (blå och gula band); Nordiska samfundet till bekämpande af det vetenskapliga djurplågeriet (röda och hvita band); Från Strämgnäs djurskyddsförening: En gärd af tacksamhet (svarta band); Från Jönköpings djurskyddsförening: Med vördnad och tacksamhet; Västerbottens läns djurskyddsförening: För vårdnad om de små i tacksamt minne (svarta band); Från Sundsvalls djurskyddsförening: Saliga äro de barmhärtige (blå och gula band med osäpvagl Från Ronneby djurskyddsförening: Tack för visad välvilja (blå och gula band); Visby Arbetareörening: Med taksamhet (blå band med silfverfransar); Från Hesselby och Kräklingbo mejerier: Med vördnad och tacksamhet för oegennyttig gärning.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 7 April 1913
N:r 78