Rättegångssaker.

Visby rådhusrätt.
(Kronohäktet)
Rannsakning
har idag hållits med den för förskingring av en på avbetalning köpt cykel häktade stenarbetaren J. A. Sundkvist. Svaranden, vilken erkänt förseelsen vid polisförhör, vidhöll inför rätta sina uppgifter. Cykeln hade han sålt på ett ölkafé för 50 kr. kontant, varjämte han skulle erhålla en gammal velociped i utbyte. Denna hade han emellertid icke erhållit. Sundkvist hade som bekant även gjort sig skyldig till förargelseväckande beteende vid festligheterna på läroverksplan den sjätte november. Även denna förseelse erkändes. Domen lydde på 1 månads fängelse för förskingring samt 35 kronors böter för det andra brottet. Om svaranden icke kan gälda böterna, skola de förvandlas till fem dagars fängelse.

Södra häradsrätten.
(Hösttingets fjärde sammanträde. Ordf. förste notarien Torgny Johansson.)

För olaga handel
vid torgdagen i Hemse i oktober fingo nio personer böta olika belopp. En dömdes till 10 dagsböter á 2 kr., två till 30 dagsböter á 1 kr., två till 30 dagsböter á 1 kr., en till 10 dagsböter á 5 kr. och en 10 dagsböter á 10 kr.

En kaffehalva av Dührkop
hade blivit en fiskare från Västergarn alldeles för stark och hade renderat honom ett åtal för fylleri. Han erkände också i dag och fick omedelbart sin dom: 15 kr. i böter.

Mot pasteuriseringsbestämmelsen
hade en mejerist förbrutit sig, varför han fått stämning. Han erkände och utslag meddelas vid sluttinget.

En check utan täckning
hade slaktaren V. Johansson i Lau nyligen presenterat i Svenska handelsbanken i Hemse. Checken hade lytt på 86 kr. Svaranden iakttog icke inställelse och fick böta 10 kr. för utevaro. Målet uppsköts till januaritinget, då svaranden skall inställa sig vid vite av 25 kr.

En bilfyllerist?
Den 27 okt. 1931 skjutsade Alfons Svensson från Kappelshamn med lastbil en statarfamilj och dess tillhörigheter till Bölske i Eke. Därvid bar det sig dock icke bättre, än att lasset i kurvan vid Gardarve i Fardhem välte och möblerna spolierades. Deras ägare begärde ersättning för den lidna skadan, vilken han värderade till 300 kronor, men har icke lyckats utfå sådan. Under den civilrättsliga behandlingen av detta ärende har det emellertid framkommit att Svensson under resan skulle ha varit berusad. Med anledning därav hade han nu instämts till södra häradsrätten. Han iakttog också personlig inställelse, men förklarade, att han vid tillfället i fråga icke varit berörd av sprit. Han erkände visserligen, att han fått 5 cl. under förbifarten i Visby och att han, medan bilen pustade ut vid Bönders backe, tagit sig ytterligare 5 cl., men detta hade icke kunnat inverka på hans sinnesförfattning. Denna sak skall emellertid nä3rmare undersökas, och målet förekommer åter den 9 januari.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 november 1932
N:r 271

Stor sprängämnesstöld i Klintehamn.

I dagarna har upptäckts, att en dynamitkällare i Klintehamn, tillhörig Klinte järn- och redskapshandel varit hemsökt av inbrottstjuvar, vilka av det innerliggande sprängämnesförrådet tillägnat sig c:a 5 kg. dynamit och 4 kg. dinit.
När inbrottet ifråga ägt rum har icke hittills kunnat närmare konstateras. Dynamitkällaren ifråga ligger ganska långt från samhället inne i en skogsmark, och densamma hade senast besökts den 29 sept. I tisdags först fann man att källardörren blivit uppbruten och sprängämnen bortstulna. Källaren var försedd med dubbla dörrar, av vilka den yttre var plåtbeslagen, och utanför dörrarna fanns en järnbom. Tjuvarna hade brutit bort märlorna till bommen och därefter använt denna som verktyg till att bryta upp dörrarna.
Polisutredning har igångsatts, och man har till en början undersökt, huruvida inbrottet kan vara begånget av pojkar, som av okynne velat sätta sig i besittning av sprängämnen. Enligt vad det upplyses för oss, ser det emellertid ut, som om man måste släppa denna teori och räkna med, att det varit tjuvar av annat slag, som varit framme. Det är att hoppas, att polismyndigheten kan erhålla sådana upplysningar, som leda till tjuvarnas gripande.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 november 1932
N:r 269

Rättegångssaker.

Visby rådhusrätt.
Bilfylleri.

En droskchaufför hade den 8 dennes kört bil från Södertorg till södra järnvägsstationen, där han somnat i bilen på grund av sitt överlastade tillstånd. Svaranden erkände, att han varit berusad men anförde, att han endast velat flytta bilen från Adelsgatan till en mera undengömd plats, där han kunnat få vila sig. Det blev 50 dagsböter á 2 kr.

Anmäl motorfordonen!
Två personer hade underlåtit att anmäla att respektive motorfordon nedskrotats. I det ena fallet meddelas yttrande den 1 december. Den andre tilltalade fick böta 10 dagsböter á 3 kr.

Två andra personer
hade ej anmält förvärv av motorfordon. Böterna sattes här till respektive 10 dagsböter á 3 kr. och 10 dagsböter á 2 kr.

Tre fyllerister
bötade 15 kr vardera.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 17 november 1932
N:r 268

Förskingringarna i Stenkyrka.

Lokalföreningen i Stenkyrka hade i går sammanträde för utredning av den ställning som densamma kan komma att intaga efter uppredandet av löjtnant C. O. Petterssons affärer. Det konstaterades därvid, att den av Pettersson förda bokföringen är i många avseenden falsk och missvisande. Många medlemmar, som i lokalföreningens räkenskaper varit upptagna för skulder till föreningen på betydande belopp, ha kunnat styrka, att beloppen till större delen äro inbetalda till Pettersson. Denne har då tydligen underlåtit att i räkenskaperna införa inbetalningar till föreningen, varigenom dess kassaställning kommit i en mycket bättre dager, än vad som motsvarat verkliga förhållandet. Något överslag över, huru stora divergenser, som på detta sätt uppkommit, har ännu icke kunnat göras, men tydligt är, att det rör sig om många tusentals kronor. Utredningen fortsättes nu genom jämförelser med centralföreningens räkenskaper.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 november 1932
N:r 267

Sålde den obetalda cykeln.

För förskingring av en velociped har på begäran av A. B. Björk & C:o i Stockholm häktats 42-årige stenarbetaren A. Sundkvist, förut anställd vid arbetena vid Fårösunds norra gatt. Han hade den sista tiden icke haft någon sysselsättning. Velocipeden hade han endast gjort en avbetalning på och sedan avyttrat. Den häktade är identisk med den bråkige 6-novemberfiraren, vilken vi tidigare omnämt. Hans antecedentia äro icke synnerligen fördelaktiga för honom, enär han bl. a. förut dömts till 4 mån. straffarbete för stöld och till 5 mån. fängelse för våld mot polis. Dessutom har han tre gånger varnats för lösdriveri och avtjänat 2 mån. tvångsarbete därför. Den häktade nedfördes vid 5-tiden i går eftermiddag till kronohäktet i avbidan på rannsakning.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 november 1932
N:r 267

Tvenne biljardkulor

stulos i onsdags å Oscarssalen af en arbetare, som en längre tid vistats på Gotland, men hvilken några minuter efter stölden skulle bege sig af med ångfartyget «Gotland till fastlandet. Han anhölls emellertid på ångbåten och sålunda blef, ”i anseende till mellankomne hinder”, hans afresa uppskjuten.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 21 Augusti 1875
N:r 66

Efterlysning.

Hemmansegaren J. P. Duse, hvilken, på ansökan af länsman A. M. Eneman, blifvit försatt i konkurs, bar afvikit från orten, och förelägges nu att, inom två månader, inställa sig.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 21 Augusti 1875
N:r 66

Ett lif i fängelse

synes, om ej grymma lagar ändras, förestå en del fromme och redbare gotländske män, säger Ner. Alleh., vid citerandet af vårt referat öfver Gotlands nationalbevärings krigsrätts sammanträde 31 juli, då jägaren vid Hoburgs kompani Per Nilsson dömdes till 1 år och 4 månaders straffarbete för det han (på grund af religionsskäl), vägrat fatta vapen. Den aktade kollegan anför härvid hr Hedlunds anförande, vid sistlidne riksdag rörande denna fråga, och då detta anförande — uttalar samma åsigter, vi sjelfve hysa, hafva vi afstått från att härutinnan utförligare yttra oss, utan låta hr Hedlund tala till den kraft och verkan, det hafva kan. Han säger:
«På Gotland har uppstått en religiös sekt, som har en viss baptistisk riktning med någon tillsats af de åsigter, som hyllas af de s. k. mennoniterne, i Preussen och Ryssland. Desse gotländske baptister finna sig af samvetsskäl hindrade att bära vapen, hvilket föranledt dem att athålla sig frin inställelse till beväringsöfningarne. Sålunda inträffade förlidet år, att af de beväringsskyldige fem på nu anförda skäl uteblefvo från vapenöfningarne; de hemtades då af kronobetjening och ålades, några inför fronten, andra inför befälet, att fullgöra denna sin fosterländska pligt; och då de vägrade att lyda, dömdes de förra enligt 2 mom. af 7 kap. 1 § i strafflagen för krigsmakten, hvilket lagrum med straffarbete från och med ett till och med tre år bestraffar vägran att lyda inför samlad trupp, samt de öfrige efter samma §:s 3 mom,, som stadgar högst ett års straffarbete för vägrad lydnad i andra fall. Straffet blet också ganska riktigt för de förre dels ett års, dels ett år och tyra månaders straffarbete, och för de: senare dels tio månaders, dels ett års straffarbete. Men af dessa fem, som nu fäldes, hade tre redan förut undergått straffarbete i ett år för samma olydnad och om de, såsomfantagligt är, fortfarande framhärda i sin vägran, skulle följden blifva, att de komme att tillbringa hela sin lefnad intill 50 år vid straffarbete, derför att de af religiösa skäl icke vilja bära vapen. Nu förekommer likväl i krigslagen ett stadgande, som jag tillåter mig att här citera, emedan dess tillämplighet på förevarande fall synes mig påtaglig. Det heter nämligen i 2 kap. 14 8 i krigslagen: ”Begår krigsman, som till manskapet hörer, brott, derför han dömes till straffarbete eller svårare straff, varde han ock från krigsmakten utesluten; dock må, då tiden för ådömdt straffurbete ej uppgår till sex månader och brottet ej är sådant, att den skyldiges medborgerliga anseende derigenom befläckas eller spilles, på truppens befälhafvare bero att honom i krigstjensten bibehålla.”*) Det straft, hvartill de ofvannämde trenne förut” blifvit dömde, öfversteg emellertid sex månader, och de hade således, enligt nu åberopade lagrum, bort anses uteslutna från krigsmakten och icke kunnat dömas till ytterligare straff. Vi veta alltför väl, att våra krigslagar innehålla temligen barbariska bestämmelser under förevändning att upprätthålla en krigslydnad, som dock efter min tanke bör allt för väl kunna upprätthållas utan barbari, särdeles då det gäller ett så laglydigt folk som svenskarne. För att emellertid kunna bedöma betydelsen af ett sådant straft som det i förevarande fall ådömda, skall jag tillåta mig att till jemförelse framhålla några straffbestämmelser, som i krigslagen finnas stadgade för vissa andra brott. I 6 kap 7 § säges, att den som inför samladt krigsfolk, muntligen eller skriftligen, uppmanat till uppror, varder, när uppmaningen ingen straffbar verkan hade, dömd till fängelse eller till straffarbete i högst ett år. Det lär väl vara ett temligen starkt brott att uppmana till uppror; och dockfinna vi, att straffet för sådant är inskränkt till högst ett års straffarbete.
Vidare finna vi, att deltagare i upplopp drabbas af fängelse i högst sex månader, att stöld at krigsmaktens förråd straftas med straftarbete från och med sex månader till och med två år, samt att i öfrigt straffarbete i högst ett år utgör straffet för grofva brott, såsom för stöld från sofvande eller död, i likhus: eller graf m. m. Närman nu jemför de brott, för hvilka de nu anförda straffbestämmelserna äro stadgade, med det brott, som desse gotländske baptister begått, så tror jag, att man måste komma till den slutsatsen, att, om lagen i detta fall blifvit rätt tillämpad, den innehåller barbariska bestämmelser, som icke torde ”kunna försvaras med det ofta upprepade argumentet, att många skulle undandraga sig krigstjensten, om icke försök i sådan riktning med stränghet bestraffades. Förjemförelsens skull skall jag bloit erinra om innehållet i vår förra beväringslag, enligt hvilken den, som undandrager sig alla vapenöfningar, endast straffas med böter, motsvarande den stadgade vapenöfningsafgiften. Att här emellertid föreligger ett vigtigt ämne för lagstiftningen är uppenbart, och man inser detta ännu mer, när man förnimmer, att Preussen och Ryssland, hvilkas militärförfattningar för öfrigt icke äro synnerligen blida, hafva för sådana fall som detta stadgat vissa undantagsregler. Det är icke längre sedan än sista sommaren, som general Todleben i Ryssland, med anledning deraf att mennoniterne stodo färdige att utvandra till följd af den nya ryska värnepligtslagen, hade ett sammanträde med deras ombud och dervid förklarade, att det alldeles icke var kejsarens alsigt att lägga något våld på sina undersåtars samveten, utan att han tvertom vore beredd att medgifva dem alla möjliga eftergifter, som stode tillsammans med god ordning. Sådant yttrades sjelfmant i Ryssland, der man likväl ej har den grundlag, som stadgar, att ”konungen ingens samvete må tvinga eller tvinga låta”. Följden blef att mennoniterne slippa att göra verklig krigstjenst eller bära vapen, utan i stället böra åtaga sig motsvarande tjenstgöring vid jernvägarne eller inom skogstjensten eller också såsom sjukvårdssoldater. Enahanda rättighet har sedan lång tid tillbaka i Preussen varit dem medgifven; och man har icke sett, att detta hvarken i Preussen eller Ryssland inneburit några vådor för den militära ordningen.”

*) Ett memento i sanning för Gotlands Nationalbevärings krigsrätt! Red.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 21 Augusti 1875
N:r 66

Rättegångssaker.

Visby rådhusrätt.
Fridstöraren på läroverksplan
under Gustaf Adolfsfirandet var nu instämd att svara för sitt tilltag. Han behagade emellertid icke infinna sig och fick därför plikta 10 kr. För utevaro. Målet förekommer åter om 14 dagar. För tre olika fylleriförseelser dömdes han dessutom till sammanlagt 70 kr:s böter.

En annan fyllerist fick plikta 15 kr. En bilist och en cyklist voro instämda för att icke ha iakttagit nödig varsamhet då de skulle passera förbi varandra i korsningen av Kung Magnus väg och Österväg. Det hade blivit kollision, varvid cyklisten fått en del blessyrer. Händelsen inträffade en dag i juni i år. Svaranden inställde sig genom ombud, vilka vitsordade polisförhörsprotokollet. Båda bestredo skuld till olyckan.

Den stora smugglingsaffären. Bröderna Ekström från Klintehamn, vilka som bekant varit Dührkop behjälpliga med ilandförande av några spritdunkar, fingo i dag sin dom. Den lydde på vardera 580 kr:s böter samt dessutom förklarades deras båt förverkad.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 10 november 1932
N:r 262