Gotlands Skytteförbund har verkat ett halvsekel.

Förbundet startade 4 sept. 1893 med fem gillen.

Bland 50-åringar denna vecka befinner sig Gotlands Skytteförbund som passerar halvsekelgränsen på lördagen den 4 enligt vad de gulnade ”protocollerna” utvisa. Mycket har hänt sedan den dagen och förbundets handlingar utgöra stoff till en omfattande historik, som skulle kunna berätta mycket om både uppsving och svåra år och kanske rent av om förföljelse. Vi återge i det följande endast en del korta data ur förbundets öden. Det orosfyllda läge, vari de båda världskrigen försatt vårt land, har emellertid bidragit till att stärka såväl det frivilliga skyttet direkt som den allmänna inställningen till rörelsen och av det lilla förbundet, med fem gillen har det blivit en stor orgamisation, som nu omfattar 63 gotländska skytteföreningar.
Bildandet av Gotlands skytteförbund ägde som nämnts. rum den 4 sept. 1893 och det skedde enligt protokollet hos majoren m. m. greve F. Cronstedt, som av Centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar anmodats att styra om förbundets bildande. Ett par för saken intresserade tillsades och vidare utgick kallelse genom vice ordföranden i Visby skyttegille, snickarmästaren G. A. Wessman, till samtliga gillesordförande på Gotland. Till sammanträdet den 4 sept. infunno sig major Cronstedt, Jöjtnant Suno Engström, snickarmästare Wessman, ordföranden i Dalhems skyttegille hemmansägare G. P. Hansén, Dalhem, ordföranden i Klinte skyttegille fanjunkare Aug. Krusell, Fröjel, ordf. i Lina skyttegille serg. Veström, Hörsne, samt löjtnant Hj. Sillén, Visby.
Ordf. i Garda skytegille fanjunkare N. L. Jacobsson hade lämnat fullmakt till sammanträdet. Major Cronstedt, som ledde förhandlingarna, redogjorde för skytteföreningarnas tillbakagång och nuvarande tillstånd på Gotland och därefter beslöts bildandet av ett Gotlands skytteförbund, i vilket ingingo Visby, Dalhems, Garda, Klinte och Lina gillen. Till förbundets förste ordförande valdes landshövding P. G. E. Poignant.
Ett styrelsesammanträde hölls också i samma månad, nämligen den 18 sept., varvid närmare bestämdes om den första förbundstävlingen, som hölls i Visby den 30 september på den nuv. västra banan. Det framgår också av handlingarna från den tiden att 3 kr. i statsbidrag utbetalades till varje aktiv medlem och till länstävlingen lämnades detta år 250 kr. i statsbidrag, varav 62:50 kr. skulle gå till själva arrangemangen. År 1892 var bidraget endast 150 kr. Ombud från landets skytteförbund samlades till ett möte i Stockholm i oktober månad, där man skulle anta stadgar och f. ö. organisera skytteväsendet. Enligt samtida uppgifter förekom ”en uppjagad animositet mot centralstyrelsen”, men förslaget till den nya organisationen antogs dock efter en längre debatt. Kronprins Gustaf var ordförande i centralstyrelsen och som gotländsk representant invaldes löjtnant Sillén.

Den första förbundstävlingen.
Den första länstävlingen i förbundets regi gick som sagt på regementets bana den 30 sept. 1893 och det var tydligen endast de fem anslutna gillena som hade rätt att delta. I tävlingen deltog ett 50-tal skyttar, och det påpekas i referatet från skyttedagen, att tävlingen ”nu efter skytteföreningarnas omorganisation försiggår på ett helt annat sätt än förut”. Skyttarna voro indelade i tre klasser, varav 1:a utgjordes av män i beväringsåldern, som inskrivits i skytteförening efter sistlidne oktobers ingång och förut tillhört frivillig skytteförening. Denna klass hade 12 skott, fyra i varje ställning, på 200 meters avstånd. Andra klassen besattes av äldre skyttar från frivilliga skytteföreningar och hade samma skjutprogram som första men på 300 m. och dessutom en hastig serie i liggande på 200 m., tid en minut. Tredje klassen bestod av skyttar från länets olika skytteföreningar och hade 8 skott i stående på 300 meter.
Skjutresultaten ansågs vara klena och orsaken till detta uppgavs vara att skyttarna haft en 200 fot längre bana än vad man hittills varit van vid och dessutom var det påbjudet, att man skulle använda enbart kronans gevär, varför skyttarna måste börja med alldeles obekanta vapen. Huvudtävlingen blev tydligen andra klassens skjutning och segrare i den första förbundstävlingen med 50 kr. i pris blev Hugo Lindbom, Klinte, med serg. E. Weström, Lina, som tvåa. I klass I segrade G. Norrby, Klinte, och i ståendetävlingen vann K. Isberg, Visby. I samband med skjutningarna hölls också förbundets representantmöte, där val för 1894 ägde rum.
Redan vid representantmötet 1895 avsade sig landshövding, Poignant ordförandeskapet i skytteförbundet och han efterträddes fr. o. m. 1896 av militärbefälhavaren på Gotland, överste Gustaf Björlin. Genom hans ingripande kommo många viktiga frågor till sin lösning, bl. a. ordnades gevärsfrågan så att varje gille allt efter medlemsantalet fick låna ett visst antal av kronans gevär modell 68, vilka som nämnts påbjudits till användande vid länstävlingarna. Vidare styrde han om att 30,000 skarpa skott under en följd av år delades ut till landstormsmännen i skyttegillena. Åtskilliga prisfrågor ordnades också upp genom hans förmedling och det är tydligt att förbundet tack vare hans insatser fick ordentlig vind i seglen. Det ena gillet efter det andra slöt sig till förbundet och staten beviljade nya anslag till anläggande av banor m. m. Länstävlingarna höllos som vanligt på förhösten varje år och deltagarskarorna tätnade alltmera så att man vid tiden för sekelskiftet kunde tala om verkliga folkfester när gotlandsskyttarna samlades.
År 1896 omtalas den första gruppskjutningen vid förbundstävlingarna, ty då beslöts nämligen att föreningarna kunde få anmäla femmannagrupper, ”där precisionsserien i förbundstävlingen är den för gruppskjutningen gällande”.

Insamlingen till förbundsfanan gick trögt.
År 1897 bestämde man sig för att skaffa förbundet en fana och ett upprop för att insamla de behövliga 300 kronorna utfärdades. Det gick emellertid en smula trögt med insamlingen och nästa år hade man endast fått in halva summan, Man lyste ut en ny insamlingsperiod men då blev det endast 15 kr.! Förbundets egen ekonomi var tydligen inte heller den i starkaste laget och frågan fick ligga till sig. I 1904 års protokoll finner man dock det beslutet att förbundets fana fick medtagas till riksskyttetävlingen i Stockholm och alltså hade saken ordnat sig på ett eller annat sätt.
Under åren omkring och strax efter sekelskiftet anordnade man gärna en större fest i samband med förbundstävlingarna och skyttarna samlades då vanligen på Södertorg samt tågade under sin fana ned till D. B. V:s paviljong, där i regel förbundsordförandens maka förrättade prisutdelningen. Man höll givetvis också en del tal och höjde leven för Konung och fosterland. Paviljongens övre våning var vanligen disponerad för. skyttarna och där följde en animerad samvaro med festtal, sång och musik samt givetvis också mat och dryck.

Mästerskapstävlingen infördes 1902.
Ur protokollen kan vidare antecknas att mästerskapstävlingen infördes 1902, då O. V. Smedberg i Fole skyttegille blev den förste förbundsmästaren. Följande år fastställdes stadgar för mästerskapstävlingen och det bestämdes då att efter huvudskjutningen skulle de 16 bästa uttagas för att skjuta en vanlig precesionsserie på 300 m. Efter summering med föregående resultat skulle sedan de åtta bästa uttagas och de hade en hastig serie på 3 min. att avverka. Programmet för denna tävling har som bekant skiftat åtskilligt under årens lopp och redan 1905 ändrades det så att det blev både en vanlig och en hastig serie i de två omgångarna.
Förbundets förtjänstmedalj i guld och silver samt medaljerna för skjutskicklighet i guld, silver och. brons instiftades 1902 och den första förtjänstmedaljen i guld utdelades samma år till överste Björlin, som lett förbundet så förtjänstfullt att Gotlands skytteförbund kunde anses vara enastående i riket. Major Lars Sellergren fick samma utmärkelse följande år för mångårigt ordförandeskap i verkställande utskottet och år 1906 utdelades den till handl. Ivar Gustafsson, som var förbundets sekreterare under åren 1899—1912.
Landshövding Aug. Wall valdes till förbundsordförande sedan generalmajor Björlin vid representantmötet 1903 avsagt sig uppdraget. Han utsågs vid mötet till förbundets förste hedersledamot.
Landshövding Wall fungerade som ordförande till 1910 och sedan tillträdde landshövding Karl Rydin som ordförande under de närmaste två åren.
Ekonomien vid sekelskiftet var ganska skral och 1902 föreslog styrelsen en uttaxering av tio öre pr förbundsmedlem för att få finanserna någorlunda tryggade. Med hjälp av ett varulotteri under åren 1905—06 hjälptes ekonomien upp betydligt, ty behållningen blev 6,764 kr.
Av denna summa avsattes 5,000 kr. till en gevärsfond.
Vid denna tid bildade man också de fyra skyttekretsarna på Gotland och de kretspokaler uppsattes, som ännu äro på vandring mellan gillena.
Några självständiga organisationer blevo dock kretsarna aldrig, utan hela den organisatoriska verksamheten har letts centralt från förbundet.
På sommaren 1905 hade det gotländska förbundet besök av en skyttetrupp från Södermanlands skytteförbund och i juli 1909 voro ett hundratal skyttar från Södertörns skyttekrets och Dalarö skyttegille gotlänningarnas gäster.

En stor händelse var Riksskyttetävlingen 1911.
Den största händelsen inom de gotländska skytteleden på den tiden var givetvis riksskyttetävlingen i Visby 1911. En del skytteförbund ansågo att tidpunkten för tävlingen inte var lyckad och ville ha en ändring till stånd och det blev en del förhandlingar, där man +t. o. m. diskuterade tävlingens vara eller icke vara. Skytteförbundet stod emellertid fast och vidhöll sin inbjudan, ”då eljest Gotland och dess folk kunde tillskyndas obehag av olika slag”, som det heter i protokollet. Landshövding Rydin fick i uppdrag att vidta alla de åtgärder som kunde behövas för att få tävlingen förlagd till Visby. Den kom också till stånd och hölls här den. 25—28 juli.
Efter landshövding Rydins död blev landshövding Roos förbundets ordförande fr. o. m. 1913 och på den posten fungerade han ända till sin avgång år 1927. Han befrämjade kraftigt det gotländska skyttet och donerade bl. a. medel till de priser som varje år utgå till segrarna i förbundstävlingarnas huvudskjutning. När han på årsmötet 1927 avsade sig uppdraget valdes han också enhälligt till förbundets förste hedersordförande.

Svårigheter under efterkrigsåren.
Efterkrigsåren medförde en hel del svårigheter att hålla skytterörelsen vid liv och år 1922 hemställde förbundsstyrelsen att överstyrelsen måtte hos k. m:t framhålla det ökade behovet av anslag för skytteverksamheten, särskilt med hänsyn till Gotlands utsatta läge. År 1924 utfärdades ett upprop till Gotlands folk om bildandet av en garantiförening för den frivilliga skytterörelsen, en idé som Visby skyttegille tidigare tagit upp.
Varje medlem i denna skulle förbinda sig att under tre år avstå 5 kr. som bidrag åt ammunition för träning och tävling. Första året kunde 695 kr. redovisas och det räckte till ett anslag på 3 kr. till varje anslagsberättigad skytt i åldern 12—15 år. Man återkommer också flera gånger i protokollen till de svårigheter som 1925 års försvarsbeslut medförde.
År 1925 anslöt sig förbundet till tävlingen om den s. k. östsvenska pokalen, där Östergötland, Jönköpings, Kronobergs samt Kalmar norra och södra förbund förut deltogo, och år 1927 anordnade Gotland denna tävling i Visby. Redan året därpå ansåg man emellertid att värdet av tävlingen icke syntes uppväga kostnaderna och därför beslöt man att anmäla gotlandsförbundets utträde.
Tävlingsverksamheten inom förbundet växte emellertid i stället och på 1930-talet blev den synnerligen livlig. De stora förbundstävlingarna på förhösten utgjorde huvudpunkten i årets arbete och äro det alltjämt, där man tävlar om de flesta av förbundets ståtliga och värdefulla vandringspriser och andra utmärkelser. Många kända namn passera revy när man bläddrar i papperen från dessa stora arrangemang, men det skulle föra för långt att närmare gå in på vad som hänt under alla dessa år.
Den orostid som vi just nu genomleva har tillfört skytteföreningarna många nya medlemmar — förbundstävlingen 1941 hade inte mindre än 722 deltagare för att ta ett exempel — men i stället ha trafikmöjligheterna inskränkts och detta har på sitt sätt verkat hämmande och försvårande för tävlingsverksamheten.
Förbundsordförande under åren 1929-38 var landshövding Rodhe och sedan denne avflyttat fungerade under någon tid vice ordföranden, nämndeman Gahnberg, på ordförandeposten. När landshövding Jeppsson kom till Gotland valdes han till nämnda uppdrag och nu föres ordförandeklubban som bekant av landshövding Nylander. Från krigsåren och fram till 1931 var tygunderofficer Hugo Johansson förbundssekreterare och sedan dess har denna post innehafts av tygförvaltare John Hagberg. Andra drivande krafter ha bl. a. varit de olika regementscheferna, som alltid välvilligt ställt banor, materiel och manskap till förfogande vid förbundstävlingarna och som i regel fungerat som ordförande i förbundets styrelse. Den nuvarande styrelseordföranden är överstelöjtnant Nils Söderberg.
År 1939 infördes såsom tidigare skett i övriga förbund mästerskapstävling i fältskjutning och man har alltså hunnit med fem årgångar av denna tävlingsform.

Skytteintresset har växlat alltefter tidsläget.
Det nämndes i det föregående att skyttedagarna i Visby omkring sekelskiftet voro glada och uppskattade tillställningar. Men det dröjde inte så länge förrän skytterörelsen fick arbeta under hårdare betingelser, ty tidsandan förändrades, nya åsikter bröto sig fram och skytterörelsens anhängare fingo ta emot åtskilligt både i fråga om hån och hotelser.
Animositeten mot skyttarna personligen var kanske ändå inte det värsta, utan det var den nedskärnin? av anslagen, som skedde under denna tid, varigenom allt arbete inom skytterörelsen förrycktes, I och med världskrigets utbrott kom dock en ny v..ckelse och en efterlängtad omsvängning både hos de makthavande och hos allmänheten och därmed kunde man börja bygga upp på nytt. När kriget kom insåg man misstagen och det blev åter ordning och samförstånd omkring skyttesaken. Man insåg betydelsen av den frivilliga skytterörelsen i denna för vårt land så oroliga tid och den utvecklades under dessa allvarets dagar på ett storslaget sätt. Visserligen kom åter en svår tid för skyttet när kriget var över och den stora försvarsraseringen sattes i gång, men åtminstone i de gotländska bygderna fortlevde viljan att hålla skytterörelsen vid makt, De svåra åren med dess minimala anslag ha dragit förbi och nu ha vi åter sett en upprustningstid och fyra långa beredskapsår, som burits av skärpt och nyvaknat skytteintresse. Att detta skall bli bestående och ytterligare stärkas även när det direkta krigshotet viker från våra kuster, är väl den önskan som varje anhängare av skytterörelsen känner varmast och vill arbeta för. Gotland har ord om sig att äga ett pålitligt skytteintresse — i statistiken står Gotland som god etta i fråga om procenttal skyttar efter folkmängden — och det finns säkra och målmedvetet arbetande skyttar i alla åldrar på vår ö. Gotlands skytteförbund har varit den sammanhållande och pådrivande kraften, den stora arrangören och-den allt ordnande handen under det halvsekel som gått och går nu vidare mot nya uppgifter. En hedersvärd 50-åring!

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 2 september 1943
N:r 201