Brandbomber över Klinten.

Luftskyddschefen inspekterar sin personal.
Vid 8-tiden i går kväll hade ett par hemskyddsblock på Klinten fått order om högsta luftskyddstillstånd, och ungefär 10 minuter därefter slog en brandbomb ned på en gård i ett av blocken. Inom ett par minuter hade hemskyddspersonalen iförda sina gula och gulröda armbindlar skyndat till med handspruta, hinkar, svabbar och spadar i högsta hugg, varför blandbomben snart var oskadliggjord. Ungefär samtidigt började det brinna på en annan gård några kvarter därifrån. Släckningspersonalen skyndade nu dit och snart var man herre även över denna brand.
Detta var den ungefärliga gången i den tredje av den serie hemskydds-övningar, som anordnats av luft-skyddschefen Gunnar Nilsson och vice luftskyddschefen Erik Jakobsson med en del hemskyddsblock i staden. Brandbomberna utgjordes av rökfacklor, vilka äro mycket lätta att oskadliggöra, varför det denna gång inte var fråga om någon övning i eldsläckning. Det var i stället snabbheten i lokaliserandet av och utryckningen till brandhärdarna, som skulle kontrolleras. Enligt övningsledarna var också kvällens övning tillfredsställande om det dock brast på en del punkter. Man har en smula svårt att ordentligt leva sig in i övi ningarna. Sålunda promenerade hemskyddspersonalen omkring på gatorna sedan larmet gått, i stället för att söka skydd med poster utsatta på sådana platser där det är god överblick över kvarterets hus. En annan sak att tänka på är att hemskydds-personalen i de olika blocken om möjligt böra söka undsätta varandra vid släckningsarbetet, vilket också skedde i ifrågavarande fall. Detta framgår visserligne ej av gällande instruktioner, men på sådana platser, där de olika blocken ligga tätt tillsammans bör ju personalen i ett block i inte stå overksam bara därför att det inte brinner ”på hans gård”.
Under kvällens övning inträffade en liten olyckshändelse i det att en ung flicka råkade stuka foten, och sålunda fingo också blockens sjuksystrar rycka ut med sina förstaförbandslådor och visa sina kunskaper, vilket de dock gjorde utan all anmärkning.
I samband med övningen passade luftskyddschefen på att ventilera en del händelser och missförhållanden, som beröra stadens luftskydd.
Sålunda har det flera gånger inträffat att illvilliga personer ringt till hemskyddsledarna i något block med falska uppgiftre om att en övning skulle äga rum vid en angiven tid eller att hemskyddsledarna skulle infinna sig på luftskyddsexpeditionen. Det är skillnad på skämt och skämt, men detta slags uttryck för folks skämtlynne kan inte kallas för annat än nidingsdåd. Det är av största vikt att förtroendet mellan personalen icke rubbas, och om dessa ”falska larm” inträffa titt och tätt ge de hemskyddspersonalen anledning till en missvisande uppfattning om luft-skyddscentralens organisation. För att för framtiden undvika denna femtekolonnverksamhet påpekade luft_ skyddschefen att alla övningar meddelas per post och att ingen är skyldig att infinna sig på luftskyddscentralen utan att ha fått underrättelse om vad saken gäller.
En annan sak är, att klåfingriga småbarn tycks hysa ett mycket stort intresse för de gula skyltar, som anvisa vägen till närmaste skyddsrum, och vilka på en del ställen blivit rätt illa åtgångna genom stenkastning och annan mer eller mindre konstnärlig utsmyckning. Det är visserligen svårt för föräldrarna att alltid hålla uppsikt över sina telningar, men något skulle väl alltid kunna göras.
Som avslutning påpekade luft-skyddschefen att det vore önskvärt, att flera personer inträda i luftskyddsföreningen. Avgiften är endast 1 kr. per medlem, och för de medel, som sålunda inflyta, anskaffas instruktionsbroschyrer och övningsmaterial.
Så kunde personalen återgå till beredskap 3 och ägna sig åt mera fredliga sysselsättningar medan skymningen sänkte sig över staden, där gatlyktorna än få brinna och skyddsrummen än stå oanvända.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 20 juli 1943
N:r 163

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *