Ha utvandrat norrut och nu rapporterats från Tornetrakten.
En underlig flock främlingar ha de senaste fjorton dagarna väckt uppmärksamhet på olika platser i skärgården och .för närvarande slagit sig till ro uppe i Torneåtrakten, berättar professor Hialmar Rendahl vid ett samtal med Svenska Dagbladet.
Den 5 juli fick Riksmuseets vertebrat-avdelning meddelande från en skollovskoloni ute på Ingarö i Stockholms skärgård, att till barnens förnöjelse fyra stycken vildgäss kommit på besök, och att de voro så tama, att barnen fingo kela med dem av hjärtans lust. Följande dag hade de gåtfulla främlingarna hunnit upp till Enånger i Hälsingland. Där slogo de sig till folkets häpnad helt ogenerat ned bland en grupp lantarbetare på en åker. De voro synbarligen hungriga efter färden och togo gärna mat ur handen. Sist och slutligen blev Riksmuseet uppringt av Haparandapolisen, som fått rapport om samma mystiska främlingar från skärgården på finska sidan, där de helt lugnt slagit sig ned den 16 juli och ännu hålla sig kvar i godan ro. Närmaste anledningen att Riksmuseet erhöll kännedom om dessa fåglar var den, att tre av gässen voro märkta med Riksmuseets ringar.
På Riksmuseet kunde man konstatera, att det var de på Stora Karlsö inplanterade grågässen, som tydligen kände behov av att öka sitt livsrum. Historien är ganska rolig. Man har nämligen på de sista åren gjort försök att på Stora Karlsö inplantera den vilda grågåsen och göra den till en häckfågel på den märkliga fågelön. År 1936 utkläcktes sålunda på Karlsö under en tamgås en kull grågåsägg, som hämtats från Rone Ytterholme. De tre ungar, som växte upp, lockades dock på höstsidan iväg av förbiflygande vildgäss för att aldrig mera återkomma. Följande år gjordes ett nytt försök, då sju stycken ettåriga grågäss i april infördes från Rene, försågos med Riksmuseets ringar och lössläpptes. En av dessa dog samma år, men de övriga ha hållit sig kvar. På vintrarna ha de fodrats på ön. Såväl i fjol som i år ha de lagt ägg, men synbarligen varit för makliga att föda upp ungarna. Redan i augusti 1938 visade de tendenser att ge sig ut på strövtåg och denna strävan synes nu ha kulminerat i årets zigenarliv upp efter Bottniska, viken.
Ur biologisk synpunkt äro dessa äventyrligheter mycket intressanta. Det är därför viktigt att skärgårdsborna hålla ögonen öppna efter dessa kringströvande vagabonder och låter Riksmuseet erhålla kännedom om deras fortsatta strövtåg.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 Juli 1940
N:r 166