Räddade yngre broder från att drunkna i brya.
— Gossen hade sjunkit ned i dyn.
Trenne syskon, barn till lantbrukaren Arvid Pettersson, Fjälls i Endre, spelade huvudrollen i följande händelse, som i lördags utspelades ett stycke från Fjälls gård. Då omständigheterna kring det hela peka på, att här en vacker räddningsbragd utförts, är saken värd att komma till offentligheten.
Två minderåriga söner till Arvid Pettersson i åldern 8 resp. 4 år, befunno sig ute i gårdens marker. Då de sprungo omkring och lekte i hagen råkade av någon anledning den äldre gossen, Tore, gå ner sig i en brya, och under försöken att ta sig upp sjönk han istället allt djupare ned i dyn. Den lille fyraåringen, som heter Bengt, kunde givetvis icke göra någonting för att själv bringa brodern hjälp, utan skyndade allt vad hans små ben förmådde att uppsöka en äldre syster, 16-åriga Ingrid Pettersson, som arbetade på en åker ett gott stycke från bryan. När Ingrid kom rusande till olycksplatsen såg hon till sin fasa, att brodern Tore sjunkit så djupt ned i bryan, att endast håret syntes över vattenytan. Utan att tänka på den risk hon själv utsatte sig för, begav hon sig ut i bryan och lyckades, egendomligt nog utan att själv dragas ner i dyn, så småningom få upp den till synes livlöse brodern på stranden. Obekant med hur livräddning med konstgjord andning tillgår, började hon emellertid ruska brodern för att försöka få ur vattnet ur honom. Dessförinnan hade hon tillsagt fyraåringen att springa efter hjälp, och då en äldre broder till syskonen, 19-årige Klas Henrik, skyndsamt kom till stället, hade Ingrids ansträngningar att få liv i Tore krönts med framgång. Det första han yttrade till systern när han kom till medvetande var:
— Vad du dunkade mig i ryggen.
Gossen var ännu icke vid full sans och hans ansikte var alldeles uppsvällt när han av den äldre brodern bars hem. Efter lämplig vård kryade han emellertid snart på sig.
Det var en vacker räddningsbragd, som Ingrid utförde genom att rädda sin bror undan en säker död. Men hon torde få dela äran med lille Bengt, som förstod att i rätt tid tillkalla hjälp. Det är för övrigt inte första gången den lille pysen visat en ovanlig rådighet för sin ålder och därigenom lyckats rädda en annan gosses liv. Vid ett tillfälle, då Bengt lekte på en granngård, hade en pojke ramlat ned i en brunn, och Bengt sprang genast efter gossens fader. Denne kom också lagom för att rädda sin son från drunkningsdöden i brunnen.
Tore kom undan äventyret med blotta förskräckelsen, men systern Ingrid har ådragit sig en liten förkylning efter det kalla och otrevliga badet och måst intaga sängen. Det är dock att hoppas, att den duktiga flickan snart skall vara på benen igen.
Det torde vara skäl i att närmare utreda, huruvida inte en belöning i någon form skulle vara motiverad för den vackra räddningsbragd, som här utförts. Visserligen kan det tyckas, som om glädjen över att ha räddat en broder till livet är belöning nog, men en uppmuntran, från t. ex. en offentlig institution, Synes-Ooss i detta fall vara välmotiverad.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 29 oktober 1940
N:r 251