En återblick på kyrkans historia under åtta sekel.
Då Hejde församling om söndag har glädjen att genom högtidlig invigning åter kunna taga sin kyrka i bruk för dess heliga ändamål, kan det vara på sin plats att nämna något om dess historia och restaureringens förlopp.
I likhet med gotlandskyrkorna i allmänhet daterar sig även Hejde kyrka från medeltiden. Enligt sakkunnigas utsago äro kyrkans långhus och torn uppförda omkring år 1250. Koret har tillbyggts omkr. år 1300.
När Hejde fick sin första kyrka, är väl omöjligt att avgöra. Menatt det fanns kyrka här i början av 1100-talet är fullt säkert. Från den tiden härstammar nämligen den ännu väl bibehållna dopfunten och ett parti av korfönstret. Dessa ha tydligen funnits i den äldre kyrkan och äro av mycket stort värde. Att tornklockan skulle vara från samma tid är väl knappast troligt, men att den är från medeltiden, därom lider intet tvivel. Intressant är dess inskription med runskrift.
Om kyrkans öden under de första 150 åren efter reformationens införande är föga känt. Men under slutet av 1600- och början av 1700-talen hade Hejde en kyrkoherde, som visade synnerligt nit och intresse för kyrkan. Hans namn var Nicolaus Oxenwaldt, och hans bild i olja är uppsatt å norra korväggen. Han ligger begraven, under korgolvet söder om altaret. Under hans tid fick kyrkan sin nuvarande altarprydnad, föreställande den heliga nattvardens instiftelse. Å en i kyrkan ännu befintlig trätavla med latinsk text meddelas dessutom att ”Hejde kyrka år 1706 restaurerades under uppsikt och med understöd av den framstående hövdingen över Gotland, baron Gustaf Adolf Sachen von der Osten och nitisk medverkan av kyrkoherde Nicolaus Oxenwaldt.” Då målades de apostlabilder, som ännu pryda läktarbarriären. Då fick kyrkan nya bänkar, och bänkdörrarna målades med bilder av ej ringa konstvärde. Vid den i år företagna restaureringen fann man en del av dessa bänkdörrar använda som panel vid• väggarna i de nuvarande bänkarna. Målningarna voro naturligtvis dolda av färg, men de blevo framtagna, och bänkdörrarna från 1706 äro nu placerade i orgelhuset på läktaren.
Denna serie av gamla porträttmålningar — av vilka vi som prov visa ett, föreställande en dam i förmodligen 1600-tals-dräkt med ett notuppslag framför sig — förefaller t. o. m. lekmannen vara av synnerligen stort intresse. Det är högbarmad damer i olika ståtliga dräkter, det är också värdiga apostlaansikten. Utförandet förefaller att vara synnerligen vårdat och målningarna äro enligt artisten Petterssons utsago typiska för Ehrenstrahls tid. Vi föreställa oss, att de för en konstforskare erbjuda mycket av intresse — för lekmannen skulle det vara intressant att veta, vilka per soner som stått modell för målarens pensel, vilken konstnären nu kan vara. Förslag har under restaurationens förlopp framställts till församlingen, att den skulle överlämna denna serie av målningar till något museum, men församlingen har naturligt nog föredragit att själv få behålla dessa och har därför som nämts berett dem en plats i orgelhuset.
Enligt inskrift å predikstolen är den byggd 1772. Är 1775 har antagligen tornet reparerats, ty den i år nedtagna gamla spiran bär det årtalet. Bänkarna från Oxenwaldts tid utbyttes mot nya 1801, och dessa i sin tur mot do nuvarande 1881. Enligt anteckning å don förut omnämda trätavlan meddelades vidare, att kyrkan 1838 undergick on reparation till sitt yttre samt att den följande år till sitt inre ”pryddes” med ommålning av oljefärg. Då övermålades således do gamla vackra målningarna, apostlabilderna på läktarbarriären o. s. v. Samtliga dessa äldre målningar ha nu framdragits. Vid samma tillfälle hade också läktaren utbyggts och fått den skrymmande form den sedan haft ända till i år. En orsak därtill var uppsättning av ett orgelverk, som placerades å läktaren framför pelaren. År 1923 byggdes kyrkans nuvarande ypperliga orgel av orgelbyggaren Olof Hammarberg i Göteborg. Detta några data ur kyrkans tidigare historia.
Notskriften hade på den tiden endast syra linjer.
Men tidens tand tär. Det stod klart för alla att en genomgripande restaurering nu var av behovet påkallad. År 1924 avsattes 800 kr. till tornets reparation och under de följande åren anslogos större eller mindre belopp till den s. k. tornfonden. På våren 1935 gjordes hemställan till byggnadsstyrelsen om förslag till restaurering, och snart nog anlände hit såsom sakkunnig arkitekt Erik Fant, Hans förslag ankom också i sinom tid och befanns vara ganska omfattande. Det var också mycket tilltalande, men dyrt. Dess fullständiga genomförande beräknades av arkitekt Fant till 25,000 kr. Men kyrkorådet ansåg att denna summa avsevärt kunde nedbringas och framlade förslag till stämman om restaurering i huvudsak enligt Fants förslag.
Det visade sigsedermera att Kungl. byggnadsstyrelsen vägrade godkänna förslaget om ändring av läktaren. Därigenom kunde visserligen kostnaden nedbringas, men hela den inre restaureringen skulle i hög grad bliva misslyckad mod läktaren oförändrad. Denna gick ju nästan fram i halva skeppet.
Sedan kyrkorådet av stämman fått i uppdrag att infordra kostnadsförslag och dessa inkommit fann man att arbetet ej nämvärt skulle överstiga 15,000 kr. och stämman fattade snart därför formligt beslut att restaureringsarbetet skulle utföras genom kyrkorådets försorg och mdd arkitekt Fant som arkitekt och kontrollant. Till entreprenörer antogos byggmästare Carl Nilsson, Visby, artist C. Vilh. Pettersson, Stocksund, och E. Cedergrens mekaniska verkstad, Klintehamn. Arbetet tog sin början. den 20 juli. Då det allt efter som arbetet fortskred, blev alltmer tydligt att läktaren måste ändras, för att kyrkans vackra valv skulle göra sig gällande, gjordes en ny hemställan därom, och sent omsider erhölls medgivande därtill, sedan antikvarie Lundberg personligen gjort ett besök på platsen för att bilda sig ett omdömo i saken.
Den nu genomförda restaureringen torde vara den mest betydande av alla dem, som kyrkan genomgått. Vad som gjorts kan sammanfattas sålunda: Tornet har satts i stånd med nytt tak, ny spira och till stor del ny bjälkresning. I bågarna över ljudgluggar och i galleribågarna ha de ursprungliga tegelytorna framtagits. Tornets och hela kyrkans yttre har omputsats. Därvid ha gränserna för de gamla fönstren på långhusets sydsida upplagts.
I kyrkans inre är den förändring, som mest framträder, framtagning av kalkmålningar, men kanske mest läktarens avtagning till sin ursprungliga form. Barriären är fortfarande använd till en del, och de förut nämda apostlamålningarna äro framtagna på ett mycket lyckligt sätt av konservatorn. Genom förändringen har spelbordet måst flyttats. I samband härmed har en ny stämma insatts i orgeln, så att denna nu registreras som en 14-stämmig orgel. Orgelbyggaren har stått för detta arbete. På predikstol och altarskrank ha de ursprungliga färgerna återställts och bänkarna ommålats i harmoni härmed. Lägger man därtill införande av centralupp’ värmning, varigenom den vanprydande kaminen blivit överflödig, år det väsentligaste av restaureringsarbetet omnämt. På samma gång kan nämnas, att kyrkliga syföreningen bekostat on del ljusstakar och lampetter.
Vi ha varit i tillfälle att hämta de rent sakliga uppgifter, som ligga till grund för donna artikel, i don utredning, som kyrkoherden i församlingen dr J. A. Kjellander verkställt till söndagens invigningshögtid och som då kommer att föredragas. Dr Kjellander har i egenskap av församlingens pastor tagit verksam del i arbetet för restaureringsarbetets genomförande — en anmärkningsvärd omständighet är också, att det var under hans tid som tjänstgörande vice pastor i pastoratet år 1924, som den första grundplåten till arbetet av församlingen avsattes. För honom liksom för församlingen i sin helhet blir det- en glädje att kunna inviga kyrkan i sitt nya, värdiga skick. Själva invigningsakten förrättasav kontraktsprosten Gustaf Reusor i Dalhem i samband med högmässan kl. 11, varefter en invigningsvesper efter ett värdefullt program äger rum kl. 7,30 på kvällen.
Gotlands Allehanda
Fredagen 11 December 1936
Nr 289