Sedan stadsfullmäktige uppdragit åt beredningsutskottet att i samråd med nykterhetsnämden utarbeta riktlinjer rörande det sätt, på vilket handeln med pilsnerdricka borde ordnas i staden, hade beredningsutskottet och nykterhetsnämden vid gemensamt sammanträde enat sig om förslag härutinnan.
Därvid hade föreslagits beträffande försäljning till avhämtning, att antalet försäljningsställen skulle begränsas till högst fyra, samtliga belägna inom stadens murar. Detta bifölls av stadsfullmäktige utan debatt.
Vidare hade föreslagits följande föreskrifter: »1) Försäljning får äga rum endast efter skriftlig rekvisition samt ej till större kvantitet än 2/3 liter till samma person, därest ej varan genom affärsinnehavarens försorg försändes till rekvirenten; kvantitetsbegränsningen gäller dock ej vid försäljning till utom kommunen boende, av affärsinnehavaren kända personer. 2) Försäljning eller försändning må äga rum endast å söckendagar samt bedrivas allenast mellan klockan 9 f. m, och klockan 5 e m. med undantag av dag närmast före sön- och helgdag, då försäljningen ej må pågå längre än till klockan 2 e. m.»
Vid denna punkt begärdes ordet av borgmästaren, som förklarade sig hava några små anmärkningar av” formell art att framställa mot det föreliggande förslaget. Sålunda ansåg han uttrycket »föreskrifter» vara olämpligt, enär stadsfullmäktige icke ha befogenhet att antaga några dylika, utan endast att framställa önskemål tll länsstyrelsen. Strängt taget ha stadsfullmäktige endast att till eller avstyrka ansökningar om tillstånd till försäljning, men det har därjämte blivit vanligt att stadsfullmäktige föreslagit vissa villkor för rättigheternas utövande, vilka förslag sedan i allmänhet länsstyrelsen följt, men avgörandet ligger dock i länsstyrelsens hand. De uttalanden, som stadsfullmäkige här skulle göre äro iu för övrigt icke ens bindande för stadsfullmäktige själva, utan dessa äga att i varie särskilt fall besluta oberoende av de önskemål, som här uttalas.
Ordföranden meddelade, att meningen vore, att stadsfullmäktige skulle hos länsstyrelsen hemställa, att denna vid behandling av förekommande ärenden måtte följa de önskemål, som stadsfullmäktige här ville framställa.
Det föreliggande förslaget biföllsdärefter, sedan ordet »föreskrifter» utbytts mot ordet »önskemål», Därefter begärdes ordet av
vice ordföranden, som hänvisade till det yrkande, som han framställt vid det gemensamma sammanträdet och till vilket hälften av de närvarande anslutit sig, nämligen ett uttalande att i den mån nuvarande rättigheter upphöra, inga nya borde beviljas så att efter hand utförsäljningen komme att ske uteslutande direkt från tillverkaren. Därest länsstyrelsen fastställer de redan fattade besluten, skulle en bra reform komma till stånd, ty det har varit en besvärlig sak att pröva, vilka handelsmän, som skulle ha rättigheter, att försälja pilsnerdricka eller icke. Det kunde inte hjälpas, att det blevo en viss orättvisa, när den’ ene handlanden skall få privilegium och icke den andre. Men talaren ansåg, att om hanteringen skall tillåtas, man kunde gå ett steg längre och göra det av talaren föreslagna uttalandet. Att nu med en gång genomföra beslutet är svårt då vederbörande inriktat sig på denna affär, men när en utövare upphör med försäljningen, borde rättigheten också indragas. I vissa andra städer, som äro jämförliga, sker försäljningen endast direkt från tillverkaren. Talaren framställde samma yrkande som i beredningsutskottet.
Hr Kolmodin gjorde i anslutning till borgmästarens förklaring, att stadsfullmäktiges uttalanden vore till intet förpliktande, det yrkandet, att stadsfullmäktige nu måtte avslå det framställda förslaget och taga ståndpunkt till frågan, när det föreligger något fall att besluta om.
Stadsfullmäktige beslutade emellertid med 14 röster mot 13 att bifalla vice ordförandens yrkande.
Mot detta beslut reserverade; sig hr Ekman, som därvid åberopade, ätt Stadsfullmäktige ej ha. möjlighet att år 1932 fatta beslut, som kunna vara av bindande betydelse för stadsfullmäktige under år 1983 eller något följande är.
Nästa punkt gällde önskemål beträffande utskänkningen, varvid föreslagits beträffande utskänkning vid måltid åt spisande gäst: »1) med måltid förstås lagad mat till ett minimipris av 60 öre; 2) till varje gäst får utskänkas högst 2/3 liter vid samma tillfälle»; samt beträffande utskänkningslokalerna (ölkaföerna): »1) antalet utskänknings
lokaler bestämmes till högst tre; 2) till samma person får ej utskänkas mera än 2/3 liter pilsnerdricka per dag; 3) personer, vilka rättighetsinnehavaren beslutat neka servering, få ej uppehålla sig i lokalen; 4) utskänkning må äga rum endast å söckendagar samt bedrivas allenast mellan kl. 9 f. m. och klockan 6 e. m. med undantag av dag närmast före sön- och helgdag, då utskänkningen ej må pågå längre än till klockan 2 e. m.» Här begärdes ordet av borgmästaren, som med anledning av förslaget, att ej större kvantitet än 2/3 liter skulle få till någon utskänkas pr dag, ifrågasatte, huruvida detta avsåge på varje utskänkningsställe eller i hela staden. Även om det skulle avse varje ställe skulle bestämmelsen vara mycket svår att tillämpa, då det vore besvärligt att kontrollera, om samma person komme tillbaka. Det vore en händelse, som såge ut som en tanke, att punkt 3) bortfallit ur det tryckta. förslaget, ty det vore i varje fall otänkbart, att denna kunde godkännas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen kan föreskriva inskränkningar i försäljningen, men denna punkt gäller ju något helt annat.
Hr Ekman begärde att få upptaga borgmästarens yttrande till ett yrkande. Skola de här föreslagna bestämmelserna komma till tillämpning, så förutsätter detta också, att kunderna dagligen skola märkas, så att man kan se, om de redan besökt något utskänkningsställe. Hur går det om en person, som är okänd för personalen, kommer tillbaka på nytt, medan det finnas vittnen, som känna igen honom, och saken blir anmäld?
Hr Silvén framhöll, att det nu händer, att en person. som fått sina pilsner, endast går utanför dörren, varefter han kommer tillbaka. Han kan begära servering på nytt, ty det är inte »samma tillfälle». Det kan kanske vara svårigheter att kontrollera, att en kund icke kommer igen, men det är endast meningen, att personalen skall göra så gott den kan. Beträffande bestämmelsen, att de, som vägrats servering, icke skulle få uppehålla sig i lokalen, framhöll talaren, att innehavaren enligt gällande lag icke har rätt att kasta ut berusad person, men det finns andra, som han icke vill servera, men som ändå komma in och sitta där timtal till stort obehag för personalen.
Hr Kolmodin ansåg efter det uttalande, som gjorts av borgmästaren, att hela förslaget borde återremitteras till beredningsutskottet och detta även med upphävande av de beslut, som redan i vissa paneler fattats av stadsfullmäktige.
Hr Ekman instämde i återremissyrkandet. Sedan ordföranden förklarats att han icke kunde framställa proposition på hr Kolmodins yrkande, i vad det gällde redan behandlade pu???er, men väl beträffande nu föreliggande punkt, bifölls beredningsutskottets och nykterhetsnämdens förslag med 15 röster mot 12, som ävgåvos för återremiss.
Hr Kolmodin anförde reservation emot beslutet, enär ärendet förelåge i ett sådant skick, att det enligt borgmästarens uttalande icke kan bifallas av länsstyrelsen. Hela minoriteten anmälde sitt deltagande i reservationen.
Stadsfullmäktige beslutade därefter i enlighet med ovan uttalade principer att avstyrka de föreliggande ansökningarna om rätt att till avhämtning försälja pilsnerdricka, ingivna av handlandena Leo Wennberg, H. G. Stenström och Sven G. Eklund.
Gotlands Allehanda
Onsdag den 9 november 1932
N:r 261