GUTAR FÖRR

hade årssammanträde å stadshotellet i måndags afton under jägmästare Sylvans ordförandeskap. Dervid invaldes först till ledamöter herr M. Larsson å Skäggs, ingeniör Ludv. Fegraus och kapten Norén, hvilka alla tre vid samma tillfälle introducerades, samt notarien J. H. Bachér, hrr G. A. Vessman J. A. Lönnroth och J. A. Bäckström.
Föredrogs härefter årsberättelsen, hvilken efter att i början ha lemnat en redogörelse för föregående års fem prisskjutningar om hvilka vi på sia tid utförligt berättat, lyder i sin helhet sålunda: Af samtlige under året täflande skyttar har G. A. Vessman kommit centrum närmast, nämligen 45 c.m., hvarför han enligt stadgarne är gillets skyttemästare för året och barättigad till erhållande af v. Hohenhausens minnespris.
Föregående års täflingsskjutningar ha visat ett jämförelsevis ringa antal deltagare och det vill synas, som om intresset för skjutningarne icke varit så lifligt som man kunnat hoppas.
Härtill torde flere orsaker bidraga, såsom obenägenheten för nya bestämmelser i afseende på skjutningen och beräkningen af skottens resultat, vidare den omständigheten att, då två af skjutningarne inträffat under pågående militäröfningar, såväl befäl som manskap varit hindrade att deruti deltaga, som kanske mest af det förhållandet, att skottafgiften ansetts tämligen hög.
Då dessa täflingsskjutningar äro förenade med stora omkostnader, ansåg sig icke styrelsen kunna bestämma skottatgifterna lägre än hvad som varit fallet för att icke allt för hårdt anlita gillets tillgåugar, men hoppas att för innevarande år kunna uudanrödja dessa svårigheter, om dess förslag rörande minskning i skjutningarnes antal och de af styrelsen föreslagna bestämmelserna i afseende på penniugepris och skoitafgifter komma att af gillet bifallas.
Gillets vid senaste årssammankomst fattade beslut att genom k. m:ts befallningshafvande vid årets landsting väcka motion om ett extra anslag af 1000 kronor till rofdjurspremier har behörigen verkstälts och ledt till önskadt resultat, i det landstioget bifallit nämda motion, hvarigenom under innevarande år stälts till gillets förfogande en summa af 2,000 kronor, medels hvilken den uppkomna balansen kan utjämnas och utbetalandet af rofdjurspremierna utan svårighet försiggå.
Beträffande rofdjurspremierna har styrelsen icke ansett sig böra föreslå några förändringar vare sig i afseende på beloppet för de olika rofdjursarterna ej heller velat utesluta någon art af dem, som hittills betalts med skottpenningar, då å ena sidan en förökning af skottpeningarne för en eller annan rofdjursart icke kunnat blifva så betydlig, att någon särdeles större ifver för utrotandet af dessa arter skulle blifva en följd och å andra sidan indragandet af premierna för andra rofdjursarter skulle i icke ringa grad menligt kunna inverka på tillgången af jagtbart vildt, då dessa rofdjur, för hvilka premier ej komme att utbetalas, sålunda skulle helt och hållet vara fria från efterhåll.
Gillets kassa visar enligt kassaförvaltarens räkenskaper följande ställning:

Rörande tillgången på villebråd har den & hare varit i allmänhet medelmåttig eller t. 0. m. under medelmåttan och tämligen ojämn, i det att på vissa ställen hararne förekommit någorlunda talrikt, men på andra i ytterst ringa mängd — å gräsand och beckasin mycket ringa och å orre under medelmåttan, å rapphöns rätt god, ehuru jagten å denna fågelart under sistlidne höst väl i allmänhet icke var så särdeles gifvande i anseende till hönsens skygghet och den under jagttiden-rådande otjenliga väderleken. Ena rätt god stam rapphöns torde derför förefinnas inom provinsen, och om vintern såsom hittills varit fallet blir blid och suöfattig, synas utsigterna för årets rapphönsjagt åtminstone i afseende på flockarnes storlek och mängd särdeles lofvande.
Den af revisorerna föreslagna ausvarsfribeten för styrelsen och kassaförvaltaren beviljades. Som denne senare, major Törnqvist, bestämdt förklarat sig afgå ur styrelsen invaldes nu i densamma kamrer Bergenstjeraa. Till kassaförvaltare utsågs enhälligt kapten Aspegren. Till revisorer omvaldes trafikichefen Cederström och löjtnant Sellergren. Ersättare blef kapten Hj. Bolin.
På styrelsens förslag beslöt gillet, att sedan detsamma nu uppsagt arrendet af östra grafvarne, ivgå till stadsfullmäktige med anhållan. att afgiftsfritt få begagna skjutbanan derstädes.
Skottpenningarne för detta år bestämdes, i likhet med det föregående till 2 kr. 50 öre för räf, 2 kr. för öro, 1 kr. för dufhök, 50 öre för sparfbök samt nedsattes för kråka från 10 till 6 öre, enär man ansåg att det skulle medföra större resultat om man kunde utbetala skottpenningar för så stort antal kråkor som möjligt. Hr M. Larsson hemstälde till gillet, om icke genom dess försorg en uppmaning kunde ställas till de kommuner, der hundskatt finnes, att denna användes till premier för kråkornas utrotande.
Till tryckande af nya jagttabeller i enlighet med de nya fridlysningstiderna anslog gillet medel.
Gillet beslöt att för året inskränka sina prisskjutningar till treone. I dessa skulle blott gillesledamöter få deltaga och priser bestå af endast medaljer, hvilka vid björn- och glaskuleskjutningar skulle tilldelas blott ledamöter i gillet. Om styrelsen funne för godt kunde i sammanhang med dessa skjutniugar extra täflingar anordnas, i hvilka äfven allmänheten finge deltaga mot en skottafgift af 2 kr., och gillets ledamöter mot 1 krona. Täflingarne skulle då ske mot 10-ringad tafla.
Att deltaga i den för alla Sveriges skyttegillen öppna täflan om »Göteborgs vandringspokal», skänkt af konuogen vid hans 60-årsjubileam, beslöt gillet på förslag af direktionen och öfverlemnades åt denna att vidtaga alla anordningar för detta deltagande, hvilket sker så att täflingarne försiggå på samma dag öfver hela Sverige medels 10 skyttar inom hvarje gille. Det gille, som uppuår högsta poängantalet erhåller pokalen till nästa år, då ny täfling hålles.
Ett förslag att, om ej hinder mötte från svenska jägareförbundets centralafdelning, möjligen ansluta sig till en centralförening af Sveriges skyttegillen, ansågs för närvarande icke kunna föranleda tiil någon ktgärd.
Sedan ordföranden till ceremonimästare åoyo utsett löjtnant Sellergren, vidtog diskussion öfver följande af sekreteraren dr Kolmodin väckta fråga: »Hvilka praktiska åtgärder kunna vidtagas för att minska tillgången på den för våra fiskare så skadliga sälen ?» Dr Kolmodin: Det är nogsamt bekant, att tillgången på säl för närvarande vore större än hvad fallet varit under ett 20-tal år. Detta berodde på, att säljagten inskränkts icke blott här utan äfven på andra ställen invid Östersjön och detta antagligen derför att sälspäckket nu fallit i värde så att det gälde knapt hälften mot förr, beroende på att man i stället för späck nu vid tekniska behof allt mera använde oljor. En annan orsak till ökningen vore, att säljagten här numera ej drefves så rationelt som sig bör. Man plottrar och skjuter på olämpliga tider, så att sälen skrämmes bort från de ställen, der den varit van att gå till, och sprider sig på alla möjliga håll. Att sälen vore ett rofdjur hade tal. många gånger varit i tillfälle iakttaga. Man torde kunna beräkna, att han tar bort 10 procent af den strömming, som våra fiskare fånga, och detta vore en förlnst på flere tusen kronor. Tal. hade velat förmå fiskarena till allmän beväpning mot sälen, men det hade ej lyckats. Dels sker fisket under natten, då det ej gerna går för sig att skjuta, och så hysa de den tron, att om man ej träffar kuten med ett skott. drav den som går fri dit hundra andra. Skäl vore att söka få något anslag till premier för dödade sälar. Dessa behöfde ej sättas högre än för räf. Hemstälde, om det ej vore skäl i att ingå till landstinget med motion om ett anslag på några hundra kronor till detta ändamål.
Ingeniör Fegræus vore fullkomligt på det klara med att sälen vore ett svårt skadedjur.
Den tar mycket mera fisk än men tror. På Fårön hade man en gång fångat en säl, som då den sprättades upp hade 120 valar strömming i sig. (Skratt) Ja, det är sant, mina herrar, och då man vet att sälen smälter ein mat på ett dygn, kan man lätt tänka sig hvilket förfång sådana der kunna göra, helst då deras antal nog är 10 gånger så stort som alla Gotlands fiskare, Det är således icke bortkastade penningar, om man betalar för kutens utrotande.
Utom att fånga sälen med slagnät, funnes en annan metod att fånga den. Kuten vore mycket musikalisk, men fäste sig inte synnerligen vid fin musik. Piglock tyckte han särskildt om. Man kunde då fara ut med piglock i en båt och sälen skulle nog komma inom skotthåll för ett groft hagelskott. För detta ändamål borde man uppmuntra trakterandet af piglock.
Hr M. Larsson trodde att om man inkomme till landstinget med motion och utredning i det syfte som den förste talaren nämt, funnes starka skäl att förmoda, att en sådan begäran ej skulle bli afslagev. Gillet gjorda en välgerning, om den toge kuten under sitt bägn.
Trodde ej att sälspäcket fallit i värde. Tänk hvad fett våra margarinfabriker komma att behöfva.
Landssekret. Hambreus trodde det ej heller vara omöjligt att få anslag af landstinget för tindamålet, och läte man motionen gå genom länsstyrelsen, tviflade han ej på dess förord.
Hr Wöhler ansåg det sätt den föreg’ende talaren anvisat som det bästa att nå målet.
Det vore bra att göra sig reda för, i bvilken ordning premierna skulle utbetalas, Det gick ej på samma sätt som för hök och kråka, der klorna uppvisades.
Löjtnant Sellergren förordade intyg af två trovärdiga personer för hvarje skjuten säl.
Hr Larsson ansåg detta opraktiskt. Föreslog stjerten, labbarne eller betarne.
Ing. Fegreus: Ja, blefve det fråga om kutlabbarne, så finge man då åtminstone inga från Fåröv. Der satte man större värde på dem än 8 kronor. Nej, då vore mustascherna det mest markabla.
Hr Wöhler föreslog den afdragna huden som intyg.
Gillet öfverlemnade härefter åt styrelrelsen att genom k. m:ts befallningshafvande ivgh till landstinget med motion i ofvannämda syfte.
Förhandlingarne voro härmed afselutade och man samlades kring bålarne. Här föreslogos nu de sedvanliga skålarne för gillet, dess ordförande vice ordförande, styrelse och ceremonimästare, för de nyvalde ledamöterna o. s. v. Ordföranden höjde sitt glas för gillets mångåriga styresman generalmajoren Vegesack och afsändes till honom, som för närvarande vistas i Varberg, följande telegram:
»Gotlands skarpskytte- och jägaregille helsar på högtidsdagen sin forne ordförande och tömmer en skål för havs välgång».
Efter intagen supé fortsattes samqvämet till framemot midnatt.
Från general Vegesack har på ofvan nämda telegram ingått följande svar:
Framför till Gotlands skarpskytte- och jägaregille min hjertevarma tack för vänliga hågkomstena af den forne ordföranden.
Vegesack.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Januari 1890
N:r 15