GUTAR FÖRR

för skiftesverket på Gotland är nyligen gifvet genom högsta domstolers beslut.
Vid verkstälda laga skiften i Sundre och Vamlingbo socknar hade åtskilliga till dessa socknar hörande, inom Hamra socken belägna, större eller mindre ägostycken, i följd af jordmånens beskaffenhet samt lokala förhållanden, ej kunnat genom ägoutbyten flyttas hem, utan fått förblifva inom Hamra socken.
Af dessa ägor hade åtskilliga kunnat sammandragas på ett ställe, men de öfriga lemnats qvarliggande på fjorton särskilda ställen inom socknen. Dessa sålunda kriogströlda jordar ägdes dels af delägare inom Hamra, dels af hemmansägarne i Vamlingbo och Sundre socknar.
Vid sammanträde i Hamra rörande laga skifte derstädes blef det för såväl förrättningsmän som delägare klart, att något redigt skifte ej vore möjligt med mindre dessa kringströdda ägostycken inginge i skiftet.
Åtskilliga af vederbörande medgåfvo, att så flage ske; andra deremot bestredo det på den grund, att de redan undergått laga skifte och ej ville vidkännas några ytterligare skifteskostnader. Bland desse senare befunno sig alla de, som ej tillika hade hemmansdel i Hamra; och då för dem antagligen ej något gagn kunde genom nu ifrågavarande skifte komma att beredas, beslöts, på förslag af förrättningsmannen, att all på dem belöpande skifteskostnad skulle af Hamra skifteslag gäldas, dock med det vilkor, att de godvilligt inginge i skiftet. Detta oaktadt fortforo såväl dessa som ock tvänne andra hvilka tillika voro skiftesdelägare — i sitt bestridande.
De jordar, hvarom sålunda nu var fråga, utgjordes af en till Vamlingbo socken hörande, bebygd och helt och hållet inom Hamra socken belägen hemmansdel med alla sina ägor i ett skifte, inom räta rågångar; en, likaledes till Vamlingbo hörande, hemmansdel, som hade alla sina inägor inom Hamra, samt i öfrigt af större och mindre åker- och ängstycken.
Då någon godvillig öfverenskommelse ej kunnat träffas, meddelade förrättningsmännen utlåtande, deri, på anförda skäl, föreskrefs, att vederbörande skulle med sina ägor ingå i laga skiftet i Hamra socken. Detta utlåtande understäldes ägodelningsrätten, som i utslag förklarade att ifrågavarande ägor skulle i skiftet ingå med så stor del som oundgängligen erfordrades för beredande af redig och lämplig skiftesläggning. Häröfver klagades hos högsta domstolen, som faststälde ägodelningsrättens utslag.
Högsta domstolens utslag lyder sålunda:
Kungl.: Maj:ts utslag uppå de besvär, Nils Hansson Majstre, H. L. Hansson Vestergårda, Lars Hansson Mickels, Hans Larsson Sippmanna och L. P. Hallbom Austre i underdånighet anfört deröfver att, sedan under laga skifte, som kommissionslandtmätaren Oskar Varfvinge efter vederbörliga förordnanden med viträde af godemän företagit inom skifteslagen nr 1 och 2 i Hamra socken af Gotlands län, yrkande framstälts derom, att åtskilliga till hemman i Sundre och Vamlingbo socknar hörande, inom Hamra sockens skifteslag belägna jordar, som ägdes af klagandena, skulle ingå uti ifrågavarande laga skifte, men detta yrkande blifvit af klagandensa bestridt på den grund, att jordarne tillsammans med de hemman, till hvilka de hörde, redan undergått laga skiften, som vunnit behörig fastställelse;
samt landtmätaren med godemännen i häröfver afgifvet utlåtande yttrat: att hvarje skifteslag på Gotland i regel haft eller hade ägor på flere eller färre ställen inom annat skifteslags område; att dessa ägor visserligen mången gång kuunat mot hvarandra bytas, men att ganska ofta inträffat, att i brist af lämpligt vederlag i gränsen emellan skifteslagen, en del fått qvarligga antingen med reglerade gränser eller helt och hållet oförändrade; att då, såsom förhållandet vore med Suudre och Hamra, ett tredje skifteslag låge emellan, måste en del ägor till det ena skiftesiåget komma att ligga qvar inom det andra, så vida ej de inblandade ägorna till sitt uppskattningsvärde voro alldeles lika; att, under dessa för Gotland egendomliga förhållanden, tillämpning af stadgandet i 3 paragr. skiftesstadgan i frågor af föreliggande att komme att leda derhän, att skifteslag, som senare läte skifta sina ägor, skulle, i fråga om erhållande af redigt och formligt skifte, komma i vida sämre ställning än skifteslag, som tidigare fått sina ägor skiftade; samt att vid dessa förhållanden förrättningsmännen vore af den åsigt, att meddelad fastställelse. å laga skifte ej kunde i någon mån inverka på frågor af förevarande beskaffenhet; och enär ostridigt vore, att redig och formlig skiftesläggning förhindrades af nu ifrågavarande lägenheter, hvilka ej efter stadgandet. i 56 paragr. skiftesstadgan kunde utbytas, pröfvade förättningsmännen, under åberopande af 83 paragr. i samma stadga, skäligt föreskrifya, att klagandenas inom Hamra socken beläma, till andra socknar hörande ägor skulle gå i skifte tillsammans med ägorna till Hama socken;
så har Gotlands såra härads ägodelningsrätt, hvars pröfning erörda utlåtande blifvit understäldt, efter sy på stället i utslag 30 Juni 1885 yttrat: att som det vid synegången befunnits, att ifrågavarande ägor hindrade formlig och redig skiftesläggning för delägarne i Hamra skifteslag, funne ägodelningsrätten på de af skiftesberedningen anförda grunder skäligt på det sätt fastställa det understälda utlåtandet, att samma ägor skulle ilaga skiftet i Hamra ingå till så stor del, som oundgängligen erfordrades för beredande af redig och lämplig skiftesläggning;
deruti fklagandena i underdånighet yrkat ändring ; hvaröfver Petter Jakobsson Linhatte jimte andra delägare i Hamra sockens skifteslag äfvensom kyrkoherden P. Kullin, som konsistorieombud, i underdånighet sig förklarat.
Kungl. maj:t har i nåder låtit sig föredragas ofvanberörda underdåniga besvär och finner ej skäl att göra ändring i ägodelningsrättens utslag.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 16 Mars 1886
N:r 22.