GUTAR FÖRR

Visby rådhusrätt.
Våldsverkare. Förnyad ransakving hölls i lördags å länsfängelset med sjömannen Alfred Stenbom, som häktats för svårt våld mot skolynglingen Aron Jakob Zacharias.
Af intyg från lasarettsläkaren framgick, att af det Zacharias i hufvudet tillfogade såret, som ursprungligen hade tio centimeters längd, nu endast fyra centimeter voro oläkta samt att såret sannolikt komme att läkas utan att åstadkomma nämnvärd skada; det kunde dock ännu ej med säkerhet afgöras, om patienten finge men af det för framtiden.
På grund af läkarebetygets innehåll anhöll åklagaren om ytterligare uppskof yrkande att Stenbom fortfarande måtte hållas i häkte.
Svaranden begärde att varda frigifven för att få komma ut i arbete.
Domstolen uppsköt målet på en vecka, och skulle Stenbom qvarhållas i häkte.
— Ransakning företogs derpå med häktade bageriarbetaren Erik August Andersson.
Han erkände att ban vid 10-tiden på qvällen 5 dennes å Strandgatan bakifrån smugit sig efter bagaren Oskar Möller samt med knouten hand tilldelat honom ett slag på venstra kindbenet. Orsaken hvarför han öfverföll Möller angaf han vara den, att han ville hämnas på Möller, emedan denne sökt öfvertala bagare Lindbom att afskeda Andersson, hvars plats Möller sedan hoppades få.
Målsägaren anförde att svaranden haft något tillhygge vid slagets utdelande, antagligen en sten; Andersson hade också, sedan han utdelat slaget, kastat ifrån sig något på gatan, hvarvid ett ljud hördes liksom af fallandet af en sten. Målsägaren var blind på högra ögat och låg nu under läkarebehandling för sjukdom i det venstra. Detta visste Andersson väl och hans afsigt var nog, att med slaget förstöra detta hans öga.
Ett vittne intygade, att Andersson vid Skeppsbron stoppat en mindre sten i fickan, under uttalande, att han med denna skulle klämma Möller. Vittnet såg Andersson utdela slaget och sedan bortkasta stenen. Då Andersson sedan träffade vittnet, yttrade han, att Möller fått så han kände det.
Andersson bestred att han begagnat någon sten och yrkade att varda frigifven.
Företedt läkarebetyg innehöll, att slaget skadligt inverkat på det sjuka ögat; hvad men slaget kunde hafva kunde ännu ej afgöras.
Åklagaren anhöll om uppskof samt bestred Anderssons yrkande om att komma på fri fot.
Målet uppsköts på en vecka. Anderssons yrkande om hans frigifvande afslogs.
Andersson, född 1863 i Fasterna församling i Stockholms län, hitkom sistl. månad till Gotland. Han har förut varit jordbruksarbetare, skomakare, färgare och handelsbokhållare.
Hans fader, soldaten Träff, är bosatt i Stockholms län. Han var senast skrifven i Maria Magdalena församling i hufvudstaden.

I målet mellan sjömannen Oskar Söderström, kärande, samt sergeant J. P. Vikander och jordägare Sandelin, svarande, afkunnades utslag igår. Käromålet ogillades samt ålades käranden ersätta svarandena deras kostnader med aderton kronor och utgifva lösen för protokoll och utslag. Båda parternas ansvarsyrkanden lemnades utan afseende.

Gotlands Allehanda
Måndagen 13 September 1886
N:r 74.

föröfvades i lördags e.m. klockan mellan 8 och 9 å det från hamnen till Kopparsvik ledande jernvägsspåret. En person, som efter besök vid ångbåten begaf sig på väg hemåt till Manhem, märkte sig deruuder vara förföljd af två mauspersoner, af hvilka den ene, så vidt han iskymningen kunde urskilja, var klädd i k. m:ts och kronans benakläder. Då de förföljande med raska steg påskyndade sin gåvg, stannade han för att låta dem passera förbi, men erhöll derunder just som han vände sig om ett slag, riktadt mot hufvudet, af en gröfre käpp, hvarefter våldsverkarne, då en person skyndade till den öfverfallnes bistånd, hastigt aflägsnade sig springande, utan att man sedan lyckades hinna fatt dem.
Den öfverfallne säger sig helt lugnt hafva gått sin väg fram utan att genom ordväxling eller på annat sätt hafva förfördelat de anfallande.
Saken är anmäld hos polisen, och man må hoppas, att det skall lyckas att upptäcka och till sträng näpst befordra de lömske stigmännen.

Gotlands Allehanda
Måndagen 13 September 1886
N:r 74.