om acetylenen i förgår afton hölls inför en talrik och intresserad skara åhörare, bland hvilka märktes stadsfullmäktiges ledamöter nästan mangrant samlade.
Acetylenen upptäcktes för omkring 60 år sedan af vetenskapsfursten Davy. Den intar såsom belysningsmaterial bland kolvätena främsta rummet, enär den innehåller mera kol än något af de andra, nämligen icke mindre än 92,3 procent.
Den franske kemisten Berthelot har påvisat flere sätt att framställa acetylen, alla dock alltför kostsamma för att tillåta något vidlyftigare experimenterande med gasen. Först för 5 till6 årsedan upptäcktes genom en slump en metod att framkalla större mängder däraf till så billigt pris, att man kunde börja tänka på gasens användande för belysningsändamål, Det var kemisten Wilson i nordamerikanska staten Nord-Karolina, som under experiment för framställande af metalliskt kalcium fann en svartaktig, lavaliknande massa, som utkastad i vattenpussarna på gården gaf upphof til en häftig gasutveckliog med ty åtföljande explosion, Kalciumkarbiden eller Kort och godt karbiden — en förening af kol och kalcium — var fonnen, och härmed råämnet för acetylenens tekniska framställning. Den gas, som utvecklades vid karbidens utkastande i regnvattnet, befanus nämligen vara acetylén.
Wilson tog patent på sin uppfinniog öfver hela världen i akt och moning att hastigt och lustigt förtjäna pengar därpå. Gasen sändes ut i marknaden, innan man ännu fullt lärt känna den, och följden häraf blef, att en mängd upprörande olyckshändeleer inträffade, hvilka snart bragte den i vanrykte.
Men sedan vetenskapsmännen under några år af lugn forskning aflockat acetylenen alla dess hemligheter, har man nu kunnat konstatera, att under vidtagande af visaa försiktigbetsmått acetylenen är en icke ens i ringaste mån farlig kropp.
Sedan därefter medels experiment visatuy, huro det går till att af karbid framställa acetylen, hvarvid af 1 kg. karbid erhålles mer än 300 liter gas, redogjordes utförligare för de operationer, som hufvudsakligen fordras för framställning af acetylen i dess nuvarande form, nämligen 1) framställving af karbid, 2)framställning af acetylen och 3) gasens renande. Karbid framställes af kol och kalk, som vid 3000 graders hettasmältas tillhopa i en elektrisk smältugn. Priset å en ton karbid kan f. n. sättas till 400 francs. Acetylenen framkallas i särskildt konstruerade gasklockor, hvilka från början äro fullkomligt fylda med vatten och hvari karbiden införes i smärre stycken. Vid sammanträffandet med vattnet, utvecklas gas som efter hand undantränger vattnet i gasklockan. Sedan följer gasens rening genom att låta den bubbla genom en mättad klorcalcinmlösning, hvarefter den ledes genom en till — 40 á 60 grader afkyld blandning af svafvelsyra och vatten, vidare genom en lösning af blysocker och slutligen för fullständig torkning öfver kristalliseradt klorcalcium till en gasometer, där gasen förvaras för vidare bruk.
Acetylengasen låter sig ganska lätt förtätas till vätska, som fylles på och föres i marknaden uti cylindrar af nickelstål, hvilka rymma hvardera 4 kg. acetylen. För att undvika explosion i följd af vätskans utvidgning vid stegrad temperatur fy’las cylindrarna numera aldrig helt och hållet. Inom en ej alltför stor tidrymd torde flera hundra tusen sådana cylindrar föra ljuset till hvarje boning.
Tal. redogjorde vidare för de olika sätt, hvarpå acetylenen kommer till användning; nämligen i flytande tillstånd, i gasformigt komprimeradt och i vanligt gasformigt tillstånd, såsom t. ex. den vanliga stenkolsgasen, och framhöll, hurusom ett acetyléngasverk för belysning framför de nu vanligt gasverken erbjuder fördelarna af rör af mindre dimensioner, hvilka kunna läggas så nära jordytan som helst; mindre avläggningskostvad och bättre ljus.
Ljusintensiteten i acetylenlågan är beroende på att temperaturen stiger till den i kemiens historia hittills absolut okända af + 4,500 till 4,800 grader. Det ljus, som härvid utvecklas, står solljuset mycket nära.
Det intressanta föredraget afslöts med en granskning af acetylenbelysningens ekonomiska sida, hvilken visades f.n. ställa sig nästan lika gynsam som vid användning af Auerlampor, och ioom kort, då förbättrade arbetemetoder, lifligare konkurrens och billigare kraftkällor ytterligare sänkt priset på karbiden, torde kunna fullt mäta sig därmed.
Intressant var att jämföra acetylenlågornas lyskraft i förhållande till de elektriska glödlampornas i salen. De senare förbleknade alldeles i jämbredd med de förra.
Omedelbart efter det löjtnant Zetterling slutat sitt föredrag, beredde lektor Höjer auditoriet en liten öfverraskning genom att taga till orda för att kritisera en del af föredragshållaren lämnade sifferuppgifter. Löjtnant Z. gaf emellertid svar på tal och gjorde det med sådan framgång, att det tacksamma auditoriet ofrivilligt utbrast i bravorop och applåder.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 23 Maj 1898
N:r 78