då de å för deras halsbrytande och för andra än dem själfva lifsfarliga öfningar ännu ej fridlysta promenadplatser färdas fram på sina tvåhjulingar, fortfar i oförminskad grad.
Flera klagomål öfver oförskämdheten från dessa sportfånars sida ha ingått till oss, Senast i går afton var en nybörjare i den ädla velocipedsporten framme och stälde till spektakel nere på Nordergtrand. Han vinglade fram utan att fästa sig vid, att strax framför honom gingo en herre och en dam, hvilka hade med sig ett litet barn i en vagn. Hans vinglande färd observerades af de gående, som drogo åt sidan med vagnen. Men midt framför barnvagnen gjorde han en öfverhalning och vrok hela sin lekamen öfver vagnen, hvilken på ett hår var nära att stjälpa. Dess bättre blef detta ej fallet, utan såväl den lille i vagnen som föräldrarne undsluppo med blotta förskräckelsen.
Att bedja om ursäkt för sin drumlighet föll naturligtvis icke den oborstade vägfridsstöraren in, utan så fort han förvissat sig om, att hans maskin var oskadad — om barnet fått armar och ben afslagna intresserade honom ej — hjulade han vidare, sorgligt nog utan att hafva blifvit igenkänd och sålunda undgående välförtjänt laga näpsta.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 Juni 1898
N:r 88