Det gamla i Visby.

Har man sinne för det åldriga, för flydda århundradens minnen och stämningar, då är Visby — som bekant — ett naturligt museum; ett museum utan triviala nummerlappar och systematisk uppställning. Det är ett stycke medeltid, ett gånget kulturskede som blickar ned på en från dessa höga och mörka flerhundraåriga trappgafvelhus vid de smala gatorna. — Och denna väldiga ringmur med sina många ännu helt solida torn, hvilken tolfhundratalets handels- och industrifurstar läto bygga kring sina upphopade rikedomar i hansestaden! — Hvilket arbete! vill man utropa då man ser dessa ändlösa af människohänder hopade kalkstensmassor kring en hel stor stad. Hvilket arbete, med den tidens hjälpmedel.
Bäst man går på de smala, labyrintartade gatorna stöter man på en kolossal kyrkoruin af den eviga svartgrå kalkstenen; sten af samma slag från grunden och upp och i de präktiga höga, skönt hvälfda kupolerna. Mean ser upp på dessa mörka stolta väggar och pelare, på hvars krön grönskande buskar och hela träd slagit rot, ännu i ruiner vittnande om en gedigen arkitektoniskt konstnärlig smak, med de förvittrade i den råa stenen huggna siraterna och man tänker: Hvad än den lutherska reformation gjorde, inte har den hjälpt upp kyrkobygnadskonsten. Denya millionkyrkorna i Stockholm och annorstädes, under »den rena evangeliska lärans» hägn, hvad äro de, såsom bygnadsverk betraktade, mot hvad dessa katolska Visbydömer måtte ha varit för en sexhundra år sen! — De äro som ett modernt fabrikshus mot ett gammalt slott och ha ej ens fabrikshusets förtjänst att vara nyttigare än slottet.
Ännu några steg genom ett par groft tillskurna hvalf öfver den smala gatan, förbi ett delvis ombygdt och grårappadt gammalt klosterkomplex och ännu några steg …. Jag vet ej om det var en lång eller kort bit af smågator, jag vet det ej för det villsamma labyrintiska, i alla dessa gammalstads krokiga gator och gränder. — Femtio steg kanske, kanske tvåhundra, trehundra, kanske mer, och en ny kyrkoruin reser sig, den förra lik; med kryptor, hvalf och gångar, höga majestätiska pelare, allt så renstiladt, så gediget, ännu där stenarna rasa öfver hvarandra. Själfva fönsterbågarna i runder och ovaler äro huggna i sten. — Att medeltidens svenska katolska kyrkoinstitution var rik, liksom att den visbyitiska bourgeoisien var det, det kan man förstå af allt detta storslagna i byggnadsväg.
Jag stöder mig mot sockeln till en pelare, stirrar in i dessa tysta, gråa hvalf, som borde kunna berätta så mycket om generationer och åter generationer… Jag tänker på »allting som varit, som är och blir» och drömmer, böjer mig vördnadsfullt för allt detta gamla, för stenpartiet där högt upp, som kan tyda på att en predikstol en gång där haft sin plats, för den breda fonden, där troligen ett praktfullt altare en gång varit bygdt. Här på denna plats, under detta gröna gräs, där mina fötter trampa, där har det naivt troende katolska folket mången gång med tårglänsande ögon bedt till »den heliga jungfruma.
Jag drömmer och fylles af vördnad för det gamlas majestät, för dessa tempel i ruiner, hvilka ju en gång varit emyckade med guld, silfver och annan prakt. Jag gripes af mystiken i dessa gångar, dör munkarna så mången gång svängt sina rökelsekärl, för dessa svindlande trappor, nötta af mång tusendes steg. Och nedanför kyrkoruiner, ringmurar, nedanför hela denna gamla stad, rundtom landsträckan där den ligger, där utbreder sig det stora hafvet, lugnt glänsande, det ensamt oförändradt sedan årtusenden . . . Detta haf, som en stormig natt för mer än fembhundra år sedan slök Visbys, af kung Valdemar Atterdag röfvade skatter och som aldrig gifvit dem åter.
Drömmar … skolpojksdrörmmar, historievurm, poetisk förälskelse i några stenhögar och en synvidd saltvatten! — Haha! . . .
Nå hvad mer? Hvarför inte? – Realismen räcker mer än nog till därute i hvardagsbruset; den sträcker sin symbol upp öfver synkretsen äfven här från ruinernas krön. — Fabriksskorstenen sticker upp sitt tvära hufvud borta där I jämnhöjd med kyrktornet. — Skola människorna om något århundrade eftersinnande vandra omkring i dess, i de stora fabrikernas. ruiner såsom jag nu i de gamla katedralernas? Skola de…
— — »På allting som varit, som är och blirs.. . Men mitt förnuftiga och religiöst indifferenta hvardags-»jag», det liksom skäms någonstans inom mig öfver dessa vackra men ihåliga svärmerier bland ruinerna i ruinstaden. Dock, det skäms så älskvärdt och protesterar så finkänsligt, att jag inte behöfver resonera med detta mitt prosaiska »jag».
Och så följer jag med blicken en svällande präktig list, huggen i sten, som går ut från det ännu alltjämt bibebållna mönsterverket till rosett där högt upp i spetsbågen, och som så lugnt och stilrent, så majestätiskt följer den väldiga pelaren ner till dess massiva sockel…
Då — pang! … MHur brast den, min poetiska tråd? Hvart gick det, mitt arkeologiska rus?
»Arbetare! — Samlens mangrant söndagen den. sista April för att deltaga i majdemonstrationen.
Samlingen sker kl. 2 på stora torget.
Vidare genom annonser.
Komiterade.» Den satt där någonstans, affischen där ofvanstående stod tryckt. Satt den inte på själfva ruinen, så var det i alla fall alldeles inpå, smutsad, sönderrifven visserligen, men ändå ett budskap att det stundar en ny tid äfven för gamla Gulland.
Men de länge sen multnade arbetare, som släpat stenarna till denna gamla katedral, de konstnärer med värja vid sidan. som bhuggit ornamenterna däruppe, de. riddare och jungfrur, de borgare och knektar, som böjt knä i helgedomen, de munkar som sjungit mässor — allt detta medeltidsfolk. som jag mnyss med fantasiens. camera obscura såg befolka mina ruiner, dem såg jag inte längre. — Mitreelare nutids »jag» för ordet, medan svärt maren blygt drar sig tillbaka.
Forntidea var nog intressant,säger jag till mif själf, men nutiden och framtiden är viktigare ändå.
Hm… Brrr… Nyttigbeteläran igen!
Ifrån det måleriskt poetiska och till det nyktra nödvändiga. Poesi och prosa. — Pladask!
Bland spetsgaflar, kojor och gamla murar var det afton ren, solen dalade öfver bhafvet där långt ut, och gamla Visby med sina sofvande minnen och sitt nutidsjäkt hängde där på sitt kalkref i aftonbelysning, medan jag sakta dref hemåt genom krokiga gränder.
Där i ett högt gammalt hus, väl f.ån hansans dagar, hör jag musik som plå: gar sig ut mellan de alntjocka murarna, Gardinerna för fönsterraden skvallra om samlingssal. — En glad gillesstuga kanske, med ölstånkor kring gamla ekbord under hvalfven!
Jag går upp på slump, men mötes af en — frälsningssoldat och ett välkommen till Jesus, medan musikep just klämmer i en mässingsmelodi till någon sång om blodet och synden och lammet.
Om det åtminstone varit en musikmässa!
Se, jag har nu blifvit en sådan där antikvitets-fanatiker, som är färdig att glömma både smörgåebord och politiska principer för att titta på ett stycke gammal mur. — Men det kan verkligen vara förklarligt 1 Visby; här skulle det medeltida få sitta i orubbadt bo långt in i det tusenåriga riket, om jag vore herre.
Visby borde aldrig få moderniseras hvarken med frälsningsarmé, velocipeder, raka gator eller modärna hus med nutidens bekvämligheter — knappast ens, med gas- och vattenledning.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Juli 1899
N:r 104

Från hamnen.

Ankommit hafyva jakt Ellen, kapt. Andersson, från Slite med stäf; skon. Arvid, kapt. Christiansson, från Delfzyl med kol; skon. Regel, kapt. Jensen, från Newcastle med stenkol; jakt Dagmar, kapt. Pålson, från Helsingborg med tegel och lera; skon. Karl, kapt. Carlsson, från Helsingborg med gödning.
Afgått har ångaren Caerloch, kapt. Lydersen, till Stuksund med barlast.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Juli 1899
N:r 104

Hamnförbättringsförslaget,

som af hamndirektionen framlades för stadsfullmäktige vid senaste Majsammanträdet, var i går föremål för fullmäktiges behandling, och beslöto fullmäktige därvid, med godkännande af hamndirektionens plan för arbetet i tilllämpliga delar, att samtliga i förslaget upptagna arbeten med undantag af anläggandet af en sydlig vågbrytare samt förstärkningsarbeten vid kajen å södra sidan af inre hamnen skola med det snaraste utföras, samt anslogo i enlighet med hamndirektionens hemställan:
till ombygnad af norra kajen i inre hamnen kr. 57,700: —
till anläggande af dubbla järnvägsspår å s. k. Holmen kr. 10,000: —
till en förtöjningskista och 2 bojar i inre hamnen kr. 1,700: —
till en båt-och pråmhamn å yttersidan af Holmen kr. 35,500: —
till en upphalningsslip i samma båthamn kr. 11,800: —
till en ny förtöjningskista i yttre hamnen kr. 1,000: —

eller tillhopa 117,700 kr. I fråga om den sydliga vågbrytaren samt förstärkningsarbetena vid södra kajen i inre hamnen, hvartill hamndirektionen äskat resp. 42 och 9 tueen kr., hvilar ärendet fortfarande på fullmäktiges bord. I sammanhang med dessa besluts fattande beslöto fullmäktige jämväl att hos lotsstyrelsen anhålla om fastställelse af den sålunda af fullmäktige antagna -planen för ändrings- och förbättringsarbetena i hamnen

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Juli 1899
N:r 104

Visby stiftsprästsällskap

har i dag härstädes hållit sitt årsmöte, hvilket tog sin början kl. 8 f. m. med predikan i domkyrkan af santalmissionären, d:r E. Heuman, som öfver Es. 40:3—5 höll missionspredikan, hvarefter han af biskopen invigdes till prästembetet. Biskopen höll öfver berättelsen om, hur Kristus mötte Saulus på vägen, ett gripande tal till den till sitt beliga ämbete invigde kyrkans tjänare.
Kl. 11 f. m. vidtog diskussion öfver en del frågor å högre. allm. läroverkets högtidssal, och inleddes förhandlingarna med psalmsång, hvarefter biskopen höll ett djuptänkt och intressant anförande om trosvetenskapens frihet.
Härefter upptogs till diskussion frågan: Inverkar kristendomen jörlamande på intresset för jordelifvets uppgifter? Inledare var kontraktsprosten R. Uddin.
Inl. påvisade, att Kristus i sitt lif och sin lära upprepade gånger visat, att de jordiska och bimmelska . intressena kunna med hvarandra förenas, utan att det ena behöfver menligt inverka på det andra. Kristus har dock äfven varnat för atc låta jordelifvets uppgifter och intressen uppsluka och förinta det kristliga lifvet. Tal ansåg att man med ett sådant föredöme tryggt med blicken stadigt fästad på de eviga tingen, äfven kan ägua de timliga, jordiska uppgifterna uppmärksamhet. Vi äro ej katoliker, hvilka anse munklifvets afsvärjande af alla jordiska uppgifter göra människan till en »kristen af första rang», under det alla andra anses som kristna af andra rang. AÅtt följa en sådan åskådning är att höja kulturfientlighetens fana, och kristendomen är ej kulturfientlig. Den är tvärt om en civilisations- och kulturbringare af första rang. Och väl bevisar den omständigheten t. ex., att Japans regering just mnu är betänkt på att göra kristendomen till statsreligion till följd af den höga civilisation den bringar, att kristendomen ej verkar förlamande på intresset för jordelifvets uppgifter. Talaren besvarade sålunda frågan med ett bestämdt nej.
I frågan yttrade sig förutom biskopen, som framhöll hurusom dualismen är oskiljaktig från kristendomen, kyrkoherdarne Söderström, Gadd och Odin, reg.-pastor E. Schröderheim och prosten Uddin.
Vidare yttrade sig i frågan: konsistorienot. Öfverberg, som ansåg, att då frågans uppställare tydligen icke väntat sig annat svar än nej, det varit mindre lämpligt att i detta fall använda frågeform; kyrkoberde Sik, som med inled. besvarade frågan med ett bestämdt nej, men erinrade om att kristendomen dock, på grund af missuppfattning, tidvis haft en sådan förlamande verkan; prosten Alfvegren; som äfven svarade ett obetingadt nej på frågan, men dock fann att kristendomen på sina orter i vår tid så förytligats, att en sådan kristendom nog kunde sägas verka förlamande på jordelifvets plikter; kyrkoherde Kullin, som, delvis förekommen, ytterligare betonade, att om man fattade kristendom och jordelifvets uppgifter rätt, kunde det aldrig bli-tal om någon förlamande inverkan; kyrkoh. Gradelius, som fraindrog ytterligare några exempel på fall, då kristendomen synbart verkat förlamande; doktor Heuman, som framböll att innan det nya lifvet funnic sina nya former, kristendomen nog kunde verka förlamande; stadsmissionär Spaak, som betonade att jordelifvets uppgifter vore att främja lifvet i Gud; kyrkoherde Ronqvist, som framhöll att man måste skilja emellan kristendomens jordiska uppgifter och jordelifvets naturliga uppgifter, som funnits till före kristendomen.
Sedan kyrkoherde Söderström och biskop von Schéele ytterligare haft hvar sitt korta anförande, samt ps. 3 v. 4 afsjungits, öfvergick man till behandling af den andra frågan, som inleddes af kyrkoherde Söderberg och som lydde: »Hafva vi präster fylt hvad på oss ankommer för att bibringa folket en rätt lefvande ineikt isamfundets, det kyrkligas och det borgerligas, betydelse?» Referenten uppehöll sig till en början vid gemenskapets lag, som icke kan utan skada aflägsnas på vare sig det kyrkligas eller det borgerligas område, men måste till sin sorg medgifva, att svaret på frågan icke kunde blifva annat, än att prästerskapet gjort sig skyldig till försummelser så i ena som i andra afseendet, samt manade till enig och kärleksfull samverkan för införande af ett bättre sakernas tillstånd.
Biskop von Schéele framhöll, att samfund ofta — förväxlas med en mängd saker, som därmed hafva platt intet att skaffa. Samfund äro de tre: kyrka, stat och familj. Om en rätt insikt härom kunode bibringas folket, då vore mycket vunnet, men det vunnes förvisso icke lätt.
Utom biskopen yttrade sig i korthet kyrkoherde Söderström, som anförde några frågan belysande bibelställen, och kyrkoherde Gadd, som trodde att om äfven prästerna måste erkänna sig i mycket försumliga , tidsandan dock hade större skuld uti att fotlket icke ägde en rätt lefvande insikt härutinnan.
Med afsjungandet af ett par psalmvers afslöts därpå förhandlingarna för att på e m. återupptagas i biskopshuset, dit prästsällskapets ledamöter med fruar inbjudits till middagsmåltid.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Juli 1899
N:r 104

Auktion i egendomen n:r 33 Södra Murgatan.

Fredagen den 14 Juli från kl. 10 f. m. låter fru Olivia Kolmodin i anseende till aflyttning från orten genom offentlig auktion, som förrättas i egendomen n:r 33 Södra Murgatan, försälja hela lösöreboet, bestående af: Nysilfver, keppar, järn- och blecksaker af hvarjehanda slag, glas och porslin, möbler: schiffonier, 1 soffa, 1 divanbord, 1 byrå och ett större salskåp allt af mahogny; 2 utdragssoffor, 2 utdragssängar, skänkar, mat:, spel- och mindre bord, 1 länstol, stolar af ek med rottingsäten, 1 byrå af alm med inrede, flere kommoåyer, 1 större väggspegel med förgyld ram samt bord med marmorskifva, 1 något mindre väggspegel med bord, flera toalett- och amfra mindre speglar, 1 större dragkista m. m.; fjäderfylda sängkläder och stopptäcken; 1 större vaxduksmatta samt andra bättre och sämre mattor; diverse mans- och fruntimmersgångkläder jämte mycket annat. Åt kände inropare lämnas 2 månaders betalningsanstånd.
Visby den 22 Juni 1899.
HUGO PETTERSSON.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Juli 1899
N:r 104

För Kongl. Arméförvaltningens Artilleridepartements räkning

skola vid härvarande artilleriförråd nedan upptagna kasserade persedlar å offentlig auktion försäljas i Visby den 15 och å Enholmen den 18 nästinstundande Juli’ med början kl. 10 f. m. å bägge ställen och fortsättas påföljande dagar äfven med början kl. 10 f. m., såvida slutförsäljning ej medhinnes första auktionsdagen.
Till hugade spekulanters kännedom meddelas:
att persedlarne, bestående af brandredskap, fordon, hästfiltar, selar, sadlar, stång- och bridongbetsel samt cirka 8,000 kg. järnskrot etter störtade projektiler och 600 kg. mässingsskrot efter slopade rör m. m. finnas till påseende trenne dagar före auktionernas början, de i Visby å härvarande tyggård och de å Enholmen. efter anmälan hos vaktaren därstädes,
att skriftliga, förseglade anbud, stälda till Tygmästaren på Gotland och å omslaget angifvande det gods som åsyftas, emottagas å härvarande tygkontor intill den 14nästkommande Juliskl. 12 På dagen,
att närmare upplysningar rörande godsets beskaffenhet m. m. meddelas alla helgfria dagar kl. 9—12 f. m. å härvarande tygkontor intill den 14 nästkommande Juli,
att betalning för inropade persed lar skall erläggas vid klubbslaget,
att inropadt gods skall afhämtas omedelbart efter auktionens slut och
att Kongl. förordningen den 17 November 1893, angående statens upphandlings- och entreprenadväsende m. m., i tillämpliga delar åberopas.
Visby i Juni 1899.
Tygmästaren på Gotland.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Juli 1899
N:r 104

Som för härvarande länsfängelses behof

skola upphandlas 248 kubikmeter furuved och 2 kub.-m. björkved, så äga de personer, hvilka kunna vara hugade att leverera denna. ved eller någon del däraf, att före lördagen den 14 nästkommande Augusti klockan tolf på dagen hit inkomma med till Konungens Befallningshafvande ställda skriftliga förseglade anbud, affattade i öfverensstämmelse med föreskrifterna i Kongl. Förordningen den 17 November 1893 angående statens upphandlings- och entreprenadväsende.
Till spekulanters kännedom meddelas:
att veden skall hålla 0.89 meters längd inom hugget samt vara torr, grofklufven, rak samt utan grenar och knaggar så att den må kunna utan hålor och mellanrum uppstaplas och att densamma skall kostnadsfritt för kronan uppstaplas å fängelsets gård, den ena hälften före nästkommande September månads slut och den andra hälften inom utgången af Januari månad nästa år;
att anbudsgifvare är skyldig vidblifva sitt anbud under tiden till den 21 nästkommande Augusti inom hvilken tid anbuden komma att pröfvas af Konungens Befallningshafvande och eventuelt, underställas Kongl. fångvårdsstyrelsens pröfning; att anbudsgitvare skall vara skyldig att senast vid kontraktets undertecknande aflemna sådan säkerhet för leveransens ordentliga fullgörande, som af Konungens Befallningshafvande kan godkännas;
att om anbudsgifvare underlåter att, då hans anbud blifvit antaget, afsluta kontrakt om leveransens fullgörande eller aflämna fäkerhet därför, han skall vara skyldig dels att ersätta den ökade kostnad, som staten kan få vidkännas för leveransens fullgörande genom annan person, dels ock gälda ett vite af fem procent af i anbudet fordrad betalning; samt
att föreskrifterna i ofvan åberopade Kongl. förordning jemväl i öfrigt skola lända till efterrättelse.
Förslagskontrakt finnes tillgängligt härstädes, och kunna närmare upplysningar i öfrigt erhållas såväl här som hos fängelsedirektören, Visby i Landskontoret den 1 Juli 1899.
På Landshöfdinge-Embetets vägnar:
Johan Hambræus.
J. H. Bacher.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Juli 1899
N:r 104

Upphandlings och entreprenadväsende.

Intill måndagen den 14 nästkommande Augusti klockan tolf på dagen, emottagas här å landskontoret, i enlighet med bestämmelserna i Kongl. förordningen angående statens upphandlings och entreprenadväsende den 17 November 1893, skriftliga förseglade anbud å leverans för Länsstyrelsens och landtmäterikontorets behof, af tillhopa 101,75 kubikmeter björkved; och värder till spekulanters kännedom meddeladt: att veden skall hålla ettdera 0,89 eller 0,74 meters längd inom hugget, samt vara torr, grofklufven, rak och utan grenar och knaggar, så att den må utan hålor och mellanrum uppstaplas; att veden skall omkostnadsfritt för Kronan levereras och uppstaplas i embetslokalernas vedkällare en tredjedel af partiet inom utgången af nästkommande September månad och återstoden inom årets slut; att anbuden skola vara affattade i öfverensstämmelse med föreskrifterna i § 13 af ofvan åberopade Kongl. förordning och kunna lyda å hela vedpartiet eller någon del däraf; att pröfning af anbuden, vid hvilka anbudsgifvare är bunden till dess anbudspröfningen försiggått, kommer att ske senast dagen efter den för utbjudande bestämda tid; att anbudsgifvare skall vara skyldig att senast vid kontraktets undertecknande aflemna säkerhet för leveransens ordentliga fullgörande, som af Konungens Befallningshafvande godkännes; att om anbudsgifvare underlåter att, då hans anbud blifvit antaget, afsluta kontrakt ow leveransens fullgörande eller aflemna säkerhet därför, han skall vara skyldig dels att ersätta den ökade kostnad, som staten kan få vidkännas för leveransens fullgörande genom annan person, dels ock gälda ett vite af fem procent af i anbuden fordrad betalning; samt att föreskrifterna i ofvan åberopade Kongl. förordning jemväl i öfrigt skola lända till efterrättelse.
Förslagskontrakt finnes tillgängligt och närmare upplysningar kunna erhållas härstädes.
Visby i Landskontoret den 3 Juli 1899.
På Landshöfdinge-Embetets vägnar:
Johan Hambræus.
J. H. Bacher.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Juli 1899
N:r 104

Dödsfall Nils Cornelius Widström

Att älskade make Skomakarmästaren Nils Cornelius Widström, efter ett långvarigt lidande stilla och fridfullt afled idag kl. 7 f. m., i en ålder af 69 år, 7 månader och 18 dagar; djupt sörjd och saknad af mig, barn, barnbarn, syskon, öfrig släkt och många vänner, har jag härmed den sorgliga plikten tillkännagifva.
Visby 11 Juli 1899.
Elisabeth Widström, född Roslund.
Sv. Ps. 492.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Juli 1899
N:r 104