i dag å hypoteksföreningens lokal, utlyst af landshöfding Poignant, var alldeles ovanligt talrikt besökt, af minst 300 personer.
Mötet öppnades af landshöfdingen med hänvisande till den första sammanhängande järnvägsplan som uppgjordes för Gotland 1874 och gick ut på att förena landthamnarne med Visby genom bibanor. Planen kunde ej komma till utförande, ty öns ekonomiska bärkraft tillät det ej. Banan, som bygdes, gjorde Visby till Gotlands centralpunkt. Nu hade en ny sådan punkt tillkommit i Roma, som särskildt ägde betydelse för jordbruksrörelsen, såsom det hade varit en gång i medeltiden. Och planer på nya banor hade ock nu uppstått. Om och när nya banor komma till stånd, böra de för att bära sig, baseras dels på bettransport, dels på landsbygdens hela rörelse å Visby. Detta dubbla ändamål bör komma i främsta rummet, synpunkten på att få landthamnsbanor först i andra.
Skulle man öfverhufvud taget våga sig på nya banor, måste man ha tro på betodlingens framtid. Tal. trodde på den. Betodlingen torde ej på Gotland komma att upphöra förrän” allt jordbruk på Gotland var slut. Man hade grund till denna fasta tillförsigt i den omständigheten att Gotland är mer lämpligt än något annat landskap i Sverige för betodling, som sålunda kunde sägas här vara den naturligaste. Omförmälde att i Danmark hästbanor för bettransport visat sig förmånliga, och torde kunna användas här åtminstone provisoriskt, tills man kunde få ångkraft.
Hr landshöfdingen öfvergick härefter till gotlandsriksdagsmännens motion om 1 million kronors låneunderstöd åt gotländska järnvägar och omnämde i sammanhang härmed hr Nylanders motion om 10 millioner kronors låneunderstöd under 5 år åt enskilda järnvägar. Med den förstnämda motionen afsågs ingenting annat än att riksdagen skulle taga så bra till, när den beviljade penningar till enskilda järnvägar, att Gotland kunde få en million. Antagligen komme, som hittills, blott 5 millioner att anslås, men talaren trodde att äfven med dessa skulle det räcka till för Gotland, ty Gotland bör under nuvarande förhållande hafva företrädet, om det kan visas, att de nya järnvägarne kunna hetala sina annuiteter, och härom hyste tal. ingen farhåga, blott de nya järnvägarne sammankopplas med den gamla, så att deras” aktieägare gå in i det gamla bolaget. Men detta borde icke tillåta någon för ytterligare järnvägsanläggningar nödvändig ökning af aktiekapitalet, med mindre aktionärerna i de nya banorna förbunde sig att afetå från all tanke på utdelning & sina aktier, till dess att det gamla bolagets ursprungliga delägare fått 5 proc. på sina penningar, hvarefter de skulle få hvad som blefve öfver.
Om man finge 30 tunnland odlade betor pr kilometer, borde en ny bana hära sig. På föreslagna 44 kilometer (Visby—Veskinde, Barlingbo—Hörsne, Roma— Klintehamn) blefve, det omkr. 1,300 tnl. och då vore i det närmaste sockerfabrikens utsträckta afverkningsförmåga upptagen — med hvad som förut tecknats i betareal, eller omkr. 4,000 tnl. För att sålunda betodlare vid ytterligare banor skulle kunna få afsättning för sina betor måste sockerfabriken än ytterligare utvidgas, men då detta nog ej kunde ske så snart, ansåg landshöfdingen att man näppeligen för den närmaste tiden kunde tänka på flere banor än de tre ofvannämda.
Man öfvergick nu till de olika bandelarne, hvarvid först togs järnvägen.
Visby—Veskinde— Tingstäde.
Kronolänsman Smedberg omförmälde att åtskilliga intresserade å ett möte i trakten uttalat sig för annan riktning af denna bana än till Nyplings, nämligen till Myre i Martebo, då både denna socken och Stenkyrka kunde få nytta af densamma.
Landshöfdingen meddelade, att länsstyrelsen i dag tillstyrkt koncessionsansökningen beträffande Visby—Veskinde, men afstyrkt utsträckningen till Nyplings.
Hr M. Larsson, Skäggs: Nyplings hade valts som den centralaste punkten.
Barlingbo—Slite.
Kapten Broander: På möte hade man uttalat sig för en bana från Barlingbo genom Fole (Krampebro), Källunge, möjligen Bäl till Slite. Undersökning ej verkstäld, med undantagaf Barlingbo—Krampebro. — Öfveringeniör Danielsson hade sett på denna sträckning och funnit terrängen synnerligen gynsam, ehuru det blir en otreflig krok till Krampebro. Banan blefve omkring 30 kilometer, anläggningskostnaden ej mindre än 18,000 kr pr kilometer. Ej vore skäl att bekosta en undersökning af terrängen, förr än det blifvit utrönt, om teckning kunde erhållas och i alla händelser kunde ej alla de föreslagna järnvägarne byggas på en gång. Derför borde man ej ha så brådtom.
Bikodagemak Larsson ansåg klokast att ej göra någon undersökning, förrän stämmor hållits i kommunerna för att höra hur villig man var att teckna.
Kapt. Broander: Vi kunna ej bilda bolag själfva, ville förening med det gamla bolaget.
Ingeniör Sylvan framhöll den stora betydelse järnvägen skulle få Barlingbo—Dalhem —Hörsne—Vallstena—Bäl. Tio socknar med 10—11,000 tnl. jord skulle då få nytta af järnvägen, för att ej tala om de stora odlingsmyrarne, 4,000 tnl af Gotlands bästa jord.
Riksdagsman Larsson: Ej så få hade fördelar af den bana kapt Broander föreslagit. Förordade den.
Kapt. Broander hade aldrig hört talas om den af ing. Sylvan föreslagna sträckningen. Följden skulle bli, att flere af de bästa socknarne droge sig tillbaka.
Hr Jönsson förordade ing. Sylvans förslag såsom mycket förståndigt.
Hr. G. P. Hansén, Dalhem, instämde med ingeniör Sylvan. Då komme järnvägen genom de bördigaste orterna.
Hr Eklund, Dune, instämde.
Hr Nyström, Slite: Från Slitesynpunkt kunde hvilkendera af dessa föreslagna linier som helst tagas.
Roma— Klintehamn.
Hr Wöhler: På senaste tiden hade kommit en sprängbomb i lägret. Från ett håll, der bidrag till undersökning ej erhållits, hade föreslagits en annan riktning, genom Eskelhem, Detta nya föreslag blir längre och fördyrar kostnaderna. Det stälde sig mindre gynsamt för Klinte, Fröjel, Hejde och Väte. Riktningen för den föreslagna banan blir en penningfråga. De kommuner, som betala mest, få nog järnvägen. Hoppades att genom olika meningars brytande det bästa skulle framgå.
Skollärare Rosvall: Sträckningen genom Eskelhem vore fördelaktigare för större område.
Kronofogden Bokström redogjorde för Eskelhemssträckningen (hvilken vi förut omnämt på tal om Eskelhemsmötet.)
Hr Rosvall: kommunalstämman i Eskelhem har beslutit teckna 20,000, Mästerby antagl. 10,000, Hogrän 12,000 kr. om banan får sträckning till Eskelhem. Det vore ej omöjligt att få till stånd en undersökning af densamma.
Hr Woöhler: Då man framhåller Eskelhemsliniens fördelar, ville han framhålla den ursprungliga liniens. Han hade på kartan funnit att minst lika många gårdar i Sanda ha fördel af denna som af Eskelhemssträckningen. Genom den försvinna bidragen från Väte och Fröjel. Klinte socken kan ej heller anse sig ha stora fördelar af den nya linien och måste derför antagligen inskränka sitt bidrag.
Hr Rosvall: Af den utstakade järnvägen torde omkring 4500 hektar jord få nytta, af Eskelhemsbanan omkr. 6,500 hektar.
Hr Olsson, Rovalds, förordade -Eskelhemsbanan, men det blefve för kostsamt för Eskelhemsborna att ensamt offra 12—1500 kr för en ny undersökning.
De socknar, som äro intresserade, borde tillsätta en komité för att omarbeta järnvägsförslaget.
Kommissarien Svallingson trodde, att om någon del af den gjorda utstakningen kunde användas för en ny utstakning, denna skulle utan vidare ställas till Eskelhemsbornas förfogande. 3
Hr Wöhler gaf Eskelhemsborna det amplaste erkännande för deras nit i järnvägsfrågan. Framstälde ett medlingsförslag att Klinte- och Eskelhemsintressena måtte, om möjligt, förenas.
Hr R. Snöbohm fann Eskelhemsförslaget ganska tilltalande.
Hr Löfgren, Mästerby: Mästerbyborna gillade Eskelhemslinien med den ändring att den drages till Bander i st. f. till Sallmunds. Kommunen har moraliskt förbundit sig att teckna 10,000 kr.
Hr Vessman, Hogrän: Hogränsborna tänka teckna en summa, men om sträckningen blir Tjus—Bander trodde han ej att Hogrän kom med. Eskelhemsbornas begäran är både billig och anspråkslös. Förordade SallmundsTjuls.
Hr Rosvall: Ingen torde ha något emot hr Wöhlers medlingsförslag att järnvägen gjorde en kurva till Klinte.
Ingeniör Danielsson: Ingenting i terrängväg hindrar hr Wöhlers medlingsförslag; banan blefve blott omkr. 1 kilometer längre.
Landshöfdingen fäste uppmärksamheten på att när koncession söktes på linien VisbyVeskinde,! var linien krokig, enär jordägarne ej velat afstå mark. Men sedan kommo dessa på andra tankar och då koncessionssökandena ej hade något emot ändring blir det troligen den raka linien som blir faststäld. Ett liknande tillvägagående kunde ju komma till stånd mellan Klinte- och Eskelhemsborna. Trodde klokheten bjuda att åstadkomma sammanskott till ny undersökning.
Ingeniör Danielsson föreslog att man icke skulle sätta sig emot den begärda koncessionen, utan att man sedermera vid aktieteckningen tecknade under vilkor för en viss riktning. Visade det sig då att intresset för Eskelhemslinien vore störst, vore lätt att begära motsvarande ändring i koncessionen.
Hemse—Burgsvik.
Hr N. Broander hoppades att sträckningen Hemse—Korsby snart skulle komma tillstånd, och då ingen oenighet derom rådde, torde ej diskussion härom behöfvas.
Hr Hansén, Burgsvik, meddelade att Burgsviksborna voro ense om att bekosta utstakning af banan Korsby—Burgsvik efter förut af major Morssing uppgjordt förslag. Påpekade hvilken fördel hela södra Gotland skulle ha af järnvägens dragande till Burgsvik. I dag vore här personer ända från Vamlingbo och Sundre för att uttrycka sina sympatier för denna järnväg. Ingeniör Danielsson fann klokast att något vänta med undersökningen.
Hemse—Ronehamn.
Konsul G. Cramér, Ronehamn, ansåg det vara styrelsens för Gotlands järnväg åtminstone moraliska skyldighet att framför andra banor tänka på den nuvarande järnvägens utsträckniug till Ronehamn. Då kommunen ville teckna 50,000 kronor, eller halfya kostnaden för järnvägen, borde den af honom förordade järnvägen komma först. Trodde ej att Ronehamn skulle blifva någon konkurrent till Visby. Möjligen skulleman kunna tänka sig en direkt ångbåtsfart mellan Ronehamn och Libau med dess stora örlogshamn, hvilket helt visst skulle draga en stor del af persontrafiken Sverige—Ryssland öfver Gotland.
Hr J. Broander upplyste om att Roneborna hos järnvägsstyrelsen anhållit, inom laga tid, att frågan om banans utdragande till Ronehamn måtte förekomma vid stundande bolagsstämma.
Diskussionen fick här, likasom vid frågan om de öfriga banorna, utgöra svar.
Mötet förklarades härmed kl. 2.15 afslutadt – och landshöfdingen aftackade de församlade.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 4 April 1896
N:r 51
