och deras återförsättande på grada axlar intresserade lifligt måndagens kyrkostämma. Landskamrer Melin hade alltid ansett att klockornas anbringande på vinkelaxlar varit ett olyckligt grepp, enär klockorna förlorat sitt välljud derigenom. Men då af klockgjutarefirmorna Beckmans och Berholtz’ yttranden syntes framgå att detta berodde på att axlarne anpassats oriktigt, önskade han att grundlig undersökning härom gjordes: — Pastor Söderberg talade varmt för det gamla ringningssättet. Det blefve ej heller, såsom man påstått, synnerligen dyrare. Farorna dervid vore också bra öfverdrifna. Möjligen behöfde klockstolarne, om grada axlar återinfördes, förstärkas. I syfte att få detta senare utredt, yrkade han återremiss till kyrkorådet af frågan. Häri instämde landskamrer Melin och handl. O. E. Olsson talade för grada axlar. — Lektor Höjer menade att det kanske ej vore välbetänkt att nu besluta återinförande af ett ringningssätt, som frestade tornet mera äa det nuvarande, då i det förslag till kyrkans yttre restauration, som domkapitlet inlemnat till k. m:t, inginge att försvaga tornet genom större öppningar. Konsistorienotarien Öfverberg förordade bibehållandet af vinkelaxlarne och vidhöll att härigenom sparades in åtskilligt. — Kopparslagare Hallonbery yrkade på återremiss; handl. J. A. Dahlström förmodade att klockornas sämre klang berodde på att vinkelaxlarne ej blifvit rätt inpassade. — Kronofogden Bokström inlade en gensaga mot att upprifva ett en gång fattadt beslut. Församlingen hade ej råd att experimentera med olika ringningssätt, och yrkade afslag på förändringen, hvaremot landskamrer Melin anmärkte, att om man begått en dumhet, borde man reparera den.
Utan votering återremitterades frågan om klockornas förändrade upphängningssätt till kyrkorådet. Den nya klockan skulle ej få uppsättas förr än församlingarna fattat beslut i ärendet.
Till vändning af de båda mindre klockorna, så att nya anslagspunkter erhölles för kläpparne, beviljade stämman 250 kronor.
Gotlands Allehanda
Ondagen den 20 Maj 1896
N:r 76

