Visby rådhusrätt.
För bristande redovisning hade, som vi förut omtalat, konsul G. T. Romdahl instämt ogifta Johanna Vesterlund. Utom ofvannämda påstående yrkade köranden också erhålla 4 års ogulden hyra med 400 kronor. Svaranden bestred allt hvad stämningen innehöll: hon var ej skyldig för några varor, ej för hyra, hade mycket större motfordran, käranden hade afhandt henne en utskänkningsrättighet m. m. Käranden bara pratade, påstod hon, och hon ville minsann ej stå på svarandesidan, då hon egentligen borde ha sin plats midt emot. Käranden påstod att svarandens anförande var bara gallimatias, och som hon anhöll om genstämning, yrkade käranden, om denna bifilles, ansvar för obefogad rättegång. Målet uppsköte.
Ett ovanligare hundmål. På kärandesidan instälde sig hustru Gustafva Karlsson med sin lille son Johan, hvilken en afton skulle blitvit biten i låret af en svaranden, f. artilleristen Ytterberg tillhörig hund. Svaranden inlemnade å sina och hunden Prans vägnar en skrift, hållen i mera skämtsam ton. Häri omförmälde han, att Pran sålts till en handlands Stenholm i Stenkumla, hos hvilken han tycktes trifvas väl, men att han ibland tog permission till staden, helst nu då förhållandena på landet genom tullarnes införande blitvit outhärdliga…
Borgmästaren (ond): Tycker ni att det är skickligt att komma in till rätten med sådana här skrifvelser? Det kan jag tala om för er, att det kostar mera än det smakar.
(Fortsätter läsningen): Svaranden var visserligen ej inskrifven i djurskyddeföreninges, men af brist på mynt. Dock ville han ej vid Prans påhelsningar traktera honom med spark, utan han fick sig en matbit, hvilket gjorde att han följde sin förra herre. Praon måtte ha funnit ordningen i staden mindre tillfredsställande och den myckna kälkåkningen mindre på sin plats, hvarför han opponerat sig mot densamma och de hojtande pojkarne. Svar. bestred allt yrkande å ansvar då han ej vore Prans ägare och begärde ersättning för inställelsen.
Muntligen upplyste han, att han med vittnen kunde styrka att pojken halkat omkull. Om hunden bitit honom visste han ej.
Modern till gossen anförde: Johan följde med ett par tidningspojker vid deras utbäring af tidningar. Ytterberg hade den afton Johan blef biten, bedt en af pojkarne att få en tidning, hvarpå de svaret nej, då Ytterberg tusat hunden på dem, med den påföjld att han bitit hennes Johan, som af bettet fått feber och varit orolig ett par nätter. Detta vore tidningspojkarne villiga att aflägga vittnenmål öfver.
Under sådana förhållanden uppsköts målet, sedan Ytterberg af rättens ordförande erhållit uppmaning att ej komma med flere humoristiska inlagor samt en vänlig försäkran om att gömdt inte är glömdt.
För brott mot bygnadsstadgan hade allmänna åklagaren instämt handlanden Ax. Sjöström. Svaranden hade i sitt hus nr 24 söder om staden utan anmälan låtit inreda ett boningsrum och ett kök samt uppsatt eldstad utan tillstånd af bygnadsnämden. Han anförde till sitt försvar att han trodde sig hafva uppfyllt allan rättfärdighet henom ett muntligt tillkännagifvande för nämdens sekreterare. Utslag afkunnas om 8 dagar.
För samma förseelse var likaledes instämd fiskaren J. F. Nygren, hvilken i ett nybygt hus, nr 34 Klinterotens 1 qvarter, utan tillstånd inredt kök på öfre botten samt uppbygdt en trappa vid ena ändan af huset. Svaranden erkände. Utslag afkunnas om 8 dagar.
För uraktlåtenhet att hålla gatan ren var handlanden Sandelius instämd, hvarjämte yrkades att svaranden skulle utgifva 60 öre, som upphuggningen kostat staden. Svaranden bestred stämningens befogenhet, förklarade att hans åsigt var, det stadens skyldighet varit att verkställa upphuggningen, men att han ändå utan påstötning låtit börja upphuggningsarbetet, som sedan på tillsägelse af polis af annan person fortsatta, då svarandens karl för en stund varit hindrad, Allmänna åklngaren erhöll 8 dagars uppskof för att närmare utreda saken.
Ärekränkningsmålet mellan snickaren K. Dahlgren, kärande och hattmakaren J. B. de Brun, svarande, förevar i dag ånyo. Svaranden har redan genom sitt ombud erkänt och bedt att få taga tillbaka hvad han möjligen yttrat om käranden. Denne bad att få höra 2 vittnen som skulle intyga att svaranden gått ur hus och i hus och utspridt dåliga rykten om käranden.
Mosaiska trosbekännaren Markus Zakarias och hans hustru Rebecka berättade att svaranden sagt, det käranden vore skyldig svaranden 600 kronor samt åt hans hushållerska 50, men sedan ändrat sig derhän att det var 50 till honom och 600 till hushållerskan, samt att han tillagt att han väl hade förbindelse, men att Dahlgren ej ville kännas vid den. Han hade vidare yttrat att käranden bedragit
honom.
Målet öfverlemnades härefter af partens och afkunnas utslag om 5 dagar.
Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Februari 1888
N:r 15