mellan vårt stifts aktade skollärare- och lärarinnekår, hvilket hållits härstädes under veckans första del, gifver, när man kastar en återblick på detsamma, ett oblandadt godt intryck. Det lifliga deltagandet i mötet från Gotlands snart sagdt alla socknar visade tydligt, att intresset för skol- och uppfostringsfrågorna är mycket vaket hos våra lärare. Öfverläggningsämnena berörde områden och förhållanden af mycket stor vigt, och den behandling, som kom flere af spörsmålen till del, var egnad att än ytterligare höja den goda tanke man alltid hyst om våra skollärare. Man var under mötesdagarna i tillfälle att höra flere anföranden, hvilka vittnade om en ovanlig grad af förmåga att fördjupa och sätta sig in i mer än en gång ganska svårlösta frågor. Framför allt gälde detta frågeinledarne, bvilkas föredrag i allmänhet voro logiskt och klart hållna, bjudande på många väl framsagda sanningar, många beaktansvärda uppslag. Och det var en glädje att hos alla mötesdeltagarne, som uppträdde, finna detta lefvande allvar för den stora uppgift, som blifvit deras, utan hvilket man icke kan vänta ett framgångsrikt arbete på uppfostrans mark. Man fick af öfverläggningen ett bestämdt intryck af kårens vederhäftighet, af att man hade framför sig intelligenta män och kvinnor, för hvilka det var en lifssak att icke stå stilla, utan alltjämt söka nå högre fullkomning och djupare insigter genom fortsatta teoretiska studier och omsigtsfullt samlande och bevarande af gjorda erfarenheter. Att Gotlands skollärarekår står högt, betraktad både från personlighetens och kallets synpunkt, derpå utgjorde mötet det mest otvetydiga bevis, och man fick derunder en glädjande förvissning om att vår ungdom — och sålunda vår framtid — är lemnad i mycket goda händer.
Mötet hade en allt igenom allvarlig karaktär. Man egnade sig nästan utan afbrott åt förhandlingar. Detta torde hafva varit oundvikligt i betraktande af den mängd frågor programmet upptog, så många till och med, att en del hann endast inledningsvis genomgås. Vi hysa tvifel om lämpligheten af en sådan rikhaltighet. Spörsmålens grundliga utredning måste lida derpå likasom det kan blifva tröttande och mindre fruktbärande att under heta sommardagar i 6—7 timmar oafbrutet diskutera.
Man plägar i våra dagar gifva dylika möten en behaglig omväxling af arbete och förströelse, och måhända skulle det hafva varit lämpligt att äfven här inrätta sig på sådant sätt. En stor del af mötesdeltagarne torde ej allt för ofta besöka staden. För dem borde den haft åtskilligt af intresse att bjuda. Vi nämna exempelvis besök i fornsalen, i ruinerna, en sångfest någon af kvällarne o. s. v. Detta skulle otvifvelaktigt hafva verkat både stärkande och lifvande. Man hörde ock under mötet enskildt ett och annat uttalande i denna riktning.
Dessa ord böra icke fattas såsom ett klander mot mötesbestyrelsen, utan äro nedskrifna i akt och mening att de möjligen till nästa möte måtte kunna till någon del läggas på minnet.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Juli 1896
N:r 103
