som i går hölls med Gotlands järnvägsaktiebolag för fattande af förnyadt beslut rörande vid ordinarie stämman i Juli godkända förslag till järnvägens utsträckning till Hafdhem och Veskinde, var mycket talrikt besökt samt blef både långvarig och liflig. Då röstlängden justerats, befunnos ej mindre än 6,041 aktier representerade deraf 5,000 för Visby stad, 150 för Hemse och lika många för Vänge kommun, 60 för Stånga, 51 för Alfva, 50 för Etelhem, 60 för Roma, 30 för Buttle o. s. v., hvarjämte en del aktieägare försett sig med en mängd fullmakter på större eller mindre antal aktier.
I korthet kan man karaktärisera stämman såsom en sammanslutning mot staden mellan landtborna tillsammans med ett par betodlande stadsbor och i det ej offentligt men så mycket lifligare enskildt uttalade syftet att motarbeta betodlingens utsträckning till flere socknar än dem, som redan infört sådan odling. Dertill sällade sig ock en liflig önskan i Hemse att bevara platsens egenskap af ändpunkt för järnvägen.
Redan innan hufvudfrågorna kommo före, uppstod en ganska långvarig principdebatt. Redaktör Jeurling fäste uppmärksamheten på önskvärdheten af att de vigtiga beslut, som stämman nu ginge att fatta, finge tryggheten af att vara i fullt laga ordning tillkomna. Han erinrade om att i § 18 i bolagsordningen oförtydbart föreskrefves, att ingen, som icke själf vore aktieägare, finge rösta genom fullmakt. Stadsfullmäktige hade derför icke på de senaste 15 åren vågat utse något ombud, som icke vore aktieägare. Nu vore emellertid fallet, att en del af dem, som här uppträdde såsom ombud för kommuner, icke vore aktieägare, hvadan ett beslut tillkommet genom deras röster stode i strid med bolagsordningen. För samma mening uttalade sig ock, utan att göra något yrkande, stämmans ordförande, kronofogden Bokström, hvaremot samtlige kommunrepresentanter, hrr J. N. Viman, Barlingbo, Johansson, Vellarfve, Jacobsson, Kyrkjufves, A. Larsson, Altheime, samt skeppsklarerare Ekman och vice häradshöfding Engström ansågo, att intet hinder borde möta för kommunombuden, äfven der de ej själfva voro delägare i bolaget, att rösta för kommunernas aktier. Saken drefs icke till votering och de icke aktieägande kommunalombuden fingo deltaga i omröstningarne.
Röstmaximum för stadens 5,000 aktier blef 604.
Sedan man alltså enats i ofvannämda afseende förelades till stämmans pröfning föregående ordinarie stämmas utan votering fattade beslut att på förr nämda vilkor utsträcka järnvägen till Hafdhem.
Härom uppstod ou en längre öfverläggning, hvilken öppnades af
landshöfding Poignrant, hvilken ville ause det ostridigt att Gotland vore i stort behof af en utsträckning i järnvägskommunikationerna. Den här föreslagna ansåg han lika ostridigt skola blifva till gagn såväl för den ort, hvarigenom den komme att gå, som ock för den gamla järnvägen. Mot den föreslagna nya banan hade i Hemse lokaliut esset rest sig men talaren trodde ej, att denna kommun, genom att ej längre blifva järnvägens ändpunkt, skulle förlora något väsentligt af de fördelar den haft i egenskap af slutstation. Tvärtom kunde det lända Hemse till skada om det en gång fattade beslutet blefve nu upprifvet. De, som satt in all sin energi och offrat mycket penningar för den tilltänkta banan, skulle ej kunna annat än känna sig djupt sårade af en sådan utgång, och kanhända skulle Hemse få en allvarlig känning häraf. Tal trodde ej heller att afundsjukan vere motivet för Hemsebornas uppträdande, utan snarare vore väl grunden att man ansett det orätt, att de nya aktieägarne genast skulle komma i åtnjutande af samma rätt som de gamla. Själf hade talaren ansett att en skillnad hade bort göras. Men härom vore ej fråga nu. Det gälde rent bifall eller rent afslag. Skulle man taga skäl? Talaren ville hoppas det och yrkade bifall till banans utsträckning.
Hr J. N. Viman förklarade, att under de vilkor för banans utsträckning, som nu förelågo, yrkade han afslag å densamma.
Skeppsklarerare Ekman: Man borde närmast taga hänsyn till hvilken roll den nya banan komme att spela för Gotlands, järnväg. Beträffande Hafdhemsbanans bärighet saknades tillfredsställande utredning, hvadan en hvar vore hänvisad till sin individuella åsigt om saken. Han trodde då icke, att banan komme att bära sig. Behofven itrakten vore nog ej tillräckligt stora för att föda banan, helst som hans öfvertygelse var, att föga genom densamma komme att tagas bort från Hemse. Direkt hade Visby stad intet intresse i banan, men indirekt så till vida att dess byggande och trafikerande kunde fördröja utdelningen för de gamla aktieägarne. Voch det i Hemse ett lokalintresse som rest sig mot banan, vore det väl ock ett lokalintresse för densamma i Hafdhem. Hau beklagade att icke Hafdbemsborna från början velatlåta aktierna i den nya banan stå tillbaka för dem i den gamla, Yrkade afslag på utsträckningen.
Hr N. Broander, Bölske: Den föregående talaren hade tydligen ingen klar uppfattning af det område den föreslagna banan skalle beröra. Det gälde emellertid en areal af 10,500 tunonland åkerjord — hade månne någon station å den gamla järnvägen så stort område?
Jordbruksfastigheterna på samma område voro taxerade till 2,605,000 kr. och folkmängden utgjorde öfver 3,000 personer. Var detta verkligen så obetydligt? I fråga om banans bärighet hade järnvägsstyrelsen ju uppgjort en kalkyl, som utvisade vinst. Yrkade bifall till banan.
Hr Wiman: Hafdhemborna behöfva ej gripa in i de gamla akteägarnes rätt. De kunna bygga sin bana själfva.
Hr N. Broander: En hvar vet, hur svårt det på Gotland är att få ett nytt företag till stånd. Utsigterna måste vara så gynsamma som möjligt, och just genom att man ginge in i det gamla bolaget blefve detta fallet.
Tillförde den nya banan bolaget vinst, vore ju orätt att ej dess intressentar skulle vara likstälda med de öfriga.
Landshöfdingen delgaf stämman en beräkniog af de väntade inkomsterna å Hafdhembanan genom transport af betor, råsocker, bi-produkter deraf, m. m. och angaf 48,000 kronor såsom den sannolika siffran.
Handl. J. L. Kahlquist bade på sin tid såsom ledamot af stadsfullmäktige i Visby varit med om att inleda staden i skuldsättning för järnvägens bygnad. Detta hade alltid varit honom ett svårt bekymmer. Nu hade emellertid utsigterna begynt ljusna; talarens tro var att de nya banorna skulle åter förmörka dem. De voro beräknade på bettransport, men man kunde ej gå på och odla betor och göra socker i oändlighet. Yrkade afslag.
Löjtnant Engström var af samma mening. Sockerbruket i Roma torde till nästa år få mer än nog med betor redan från nu befintlig betodlingsareal.
Skeppsklarerare Ekman: Just derför att Hafdhemsbanans område var så stort, skulle en del deraf fortfarande tillföra Hemse trafik. Hade Hafdhemsborna trott på en kalkyl sådan som den landshöfdingen framlagt, hade de nog gått in på att bevilja de gamla aktieägarne 5 procents utdelning i förhand.
Hr Nils Broander: Hemseintresset representeras af 3—4 köpmän, medan Hafdhemsbanan har bakom sig hela områdets befolkning. Den tid vore för öfrigt förbi, då bonden trodde att det ej kostade något att ligga på landsvägarne. Kan han genom en järnväg slippa att köra en half mil, begagnar han nog banan.
Kronofogden Bokström ville uttryckligen konstatera det sakförhållandet, att det ej var den störste aktieägaren, Visby stad, Bör motsatte sig ifrågavarande billiga utsträckning, utan det var ett litet krämareintresse i en kommun, sammanparadt med ett landtmannaintresse i några andra socknar, ett intresse som stod i strid med det allmännas. Trafikkalkyler blefve alltid endast approximativa, men man) kunde dock genom dem se, hvarthän det pekade, och med den erfarenhet järnvägsstyrelsen vunnit, hade styrelsen och stadens delegerade fått den uppfattningen att banan. skulle bära sig och blifva en god affär för Gotlands järnväg. Möjligt vore, att man kunde hindra anläggningen. Men talaren ville betona att om Gotlands järnväg komme i besittning af 20 kilometer gravationsfri järnväg mot att bidraga med en fjärdedel af anläggningskostnaden, då hade järnvägen i sin makt att slå ihjäl 100,000 kronor förfallen statsskuld, hvilket betydligt skulle närma utdelningens dag. Svårt vore att bygga upp, lätt att rifva ner »Ni taga saken på edert ansvar, mina herrar, och jag är öfvertygad att I tagen den mycket lätt. Jag är glad att jag icke står på eder sida.»
Landshöfdingen påpekade, att om det en gång fattade beslutet refves upp skedde detta genom minoriteten, vch det vore ej så gifvet att bolagets bästa härigenom blefve tillgodosedt.
Öfverläggningen var härmed afslutad och man skred till votering. Den utföll så, att med 854 röster mot 791 beslöt stämman att icke godkänna det på ordinarie stämman i Juli fattade beslutet om banans utsträckning till Hafdhem. Minoriteten röstade för banans förlängning.
Veskindebanan kom omedelbart under öfverläggning. Redaktör Jeurling förmodade att de skäl, som från Hemsesynpunkt anförts mot Hafdhemsbanan, icke kunde förefinnas mot järnvägens utsträckning åt norr. — Skeppsklarerare Ekman trodde visserligen ej att denna bana genast skulle bära sig, men väl i en framtid och då den dertill gifvetvis skulle tillföra Visby stad ett afsevärdt nytt handelsområde, yrkade han bifall till denna bandel. — Hr J. Jacobsson, Kyrkjufves, yrkade afslag, landshöfdingen bifall.
Äfven här gick det till votering. Med 834 röster mot 810, som voro för afslag, förnyade stämman det en gång fattade beslutet om järnvägens utsträckning till Veskinde.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Augusti 1896
N:r 118