Etikett: Visby

För någon tid sedan tillkännagaf en herre vid namn Otto Lund och anställd som tillskärare och skrädderiföreståndare hos firman Gunnar Gooes & son, att han fr. o. m. 1 April i år ämnade lemna sin anställning hos sagda ficma och starta ett skrädderibolag här i staden. Hans till tänkta affär skulle enligt tillkännagifvandet komma att lemna sina varor för särdeles godt pris, och allt såg så lofvande ärligt ut som helst. En del personer tecknade äfven aktier i det nya bolaget och det ena med det andra talade för att bär skulle bli ännu en konkurrent som t. o. m. kunde bli ganska svår för stadens många skrädderifirmor.
Men så ville det sig ej bättre, än att hr Lund, det nya bolagets upphofsman och verkställande direktör in spe, härom dagen af lagens arm greps för stöld af klädespersedlar o. d. från sina husbönder, underkastades förhör och häktades samt fördes till länsfängelset, der han nu sitter under afbidan på ytterligare ransakning och dom. , Och än mer — i sitt sällskap på »cellen» har den häktade direktören-tjufven sin ene son, hvilken äfven är mycket inblandad i den snygga affären, liksom ock den äldre Lunds hustru, döttrar och ännu en son äro starkt misstänkta för att vara delaktiga i eller åtminstone för att hafva haft vetskap om tjufverierna.
Och det är icke småsmulor som blifvit stulna. Ensamt det, som vid hos Lund senior företagen husvisitation anträffats, uppgår till öfver 200 kronors värde. Och hos s. k. klädståndsinnehafvare i staden har anträffats åtskilligt som af Lund eller hans son tillgripits i Gooes affär och sedan försålts. Med ett ord det ser ut som bade Lund ämnat börja grundlägga sitt nya skrädderibolag med varor som stulits hos förutnämda firma, och får man väl antaga att det just är till följd af den billiga åtkomsten af sitt varulager som hr direktören kunnat utlofva ett så billigt pris åt sina blifvande kunder.
Upptäckten af stölderna skedde afren slump. Härom kvällen hemkommo tvänne af de yngre herrarne Gooes från en promenad. Då de kommo i förstugan till sin familjs våning, hörde de inne från Lunds boningsrum — han bor nämligen i firman Gooes hus, — ljuden af ett häftigt gräl. De stannade för att höra hvad som var på färde samt för att vara till hands om så behöfdes. Ty det har icke alls varit ovanligt att inom familjen Lund förekommit uppträden, der annan persons mellankomst varit af nöden. Medan nu de båda herrarne G. stodo och lyssnade, hörde de Otto Lund j:r fara ut i vredesmod mot fadren för det denne samma kväll med båten skulle ha sändt något paket till en i Stockholm bosattdotter vid namn Märta.
— Det angår dig icke hvad jag sänder till Märta — hördes då fadren svara.
— Hvad? Angår det mig inte? Här går ni bara och knycker åt dem, men jag får aldrig något med af det — svarade sonen förargad.
Den äldre Lund tycktes emellertid ej vara upplagd för gräl, utan tog rocken på sig för att gå ut. Men i förstugan stötte han på herrarne G. Då vände han om, mumlande något om att han »glömt käppen» eller hvad det var. Men då han kom inom dörren, sade han i hviskande ton till sonen:
— Så tig då, för tusan. Gooessönerna stå derute och höra allt hvad vi säga.
Nu blef dat tyst. Men då allt detta föreföll misstänkt, anmäldes saken följande dag för polisen.
Bud sändes då till Lund den äldre att nedkomma på stadsfiskalskontoret, men denne instälde sig i stället i stadsfiskalens privata bostad. Då stadsfiskalen, förrän saken fått åtminstone någon utredning, ej ville behandla Lund som en brottsling, tillsade han denne att gå något i förväg. Men detta gaf L. anledning att ge sig af undan, och först efter å skilligt sökande anträffades han och nedfördes i polisvakten.
Medan Lund befann sig der, företogs husvisitation i hans bostad. Och här gjordes nu de mest öfverraskande fynd.
Så fann man i alla byråar, skåp och kistor som funnos i familjens ägo dels färdiggjorda . kläder och dels tyger, foder och sybehör i sådan mängd att en ganska ansenlig packlår deraf blef alldeles öfverfyld.
Och för hvar gång ett nytt fynd gjordes läto hustrun och döttrarne undfalla sig utrop af största förvåning och öfverraskning, hvilket de väl önskade få tolkadt så, att de ej hade någon som helst vetskap om stölderna, något som väl dock knappast är tänkbart.
Som bevis på den förslagenhet som tjufvarne användt vid gömmandet af tjufgodset må nämnas, att man i en med smutsigt vatten fyld större balja, i hvilken öfverst lågo smutsiga linnekläder, anträffade en hel del dyrbara frackkostymfoder, knappar och andra sybehör.
Lund förklarades naturligtvis skyldig att träda i häkte men nekade tilb att hafva stulit något af allt det som hos honom anträffats. Om åtkomsten af alla, persedlarne uppgaf han dels att han fått, dem till skänks af sina barn i Stockhom och dels att han hade haft dem kvar från den tid då han hade egen affär i Stockholm.
Samtidigt med det stölderna angåfvos för stadsfiskalen, anmodade denne pr telegraf detektiva polisen i Stockholm att vid båtens ankomst dit tillvarataga det af Lund afsända paketet. Så skedde, och befanns det innehålla tyg till byxor samt öfrig materiel till sådana plagg — allt af firman Gooes tillhöriga varor. Så fanns t. ex. på knapparne firmans namn stämpladt, och på tyget innehar firman kontraprof, något som för öfrigt är fallet med alla de hos Lund anträffade varorna.
Sedan man sålunda kommit på det klara med, att Lund senior var skyldig, vändes misstankarne äfven mot sonen, och polis sändes till hans bostad vid Skeppargatan för att anhålla äfven honom. Han påträffades i färd med att sy en rock åt sig själf af tyg som tillhörde firman Gooes. Han nedfördes genast i polisvakten samt befanns vara så pass invecklad i affären, att t. o. m. de kläder han vid tillfället hade på sig voro gjorda af tjufgods från firman Gooes, Han beträddes vidare med att i likket med fadren hafva försålt tjufgods-dels i klädstånd, dels till ett stort antal privata personer samt med att hafva mottagit beställningar, till hvilkas förfärdigande han användt stulet tyg och stulna material i öfrigt.
Han nekade dock äfven han för att hafva stulit eller att hafva haft vetskap om faderns stölder. Men han miss-sade sig gång på gång samt trasslade in sig mer och mer vid sina försök att tala sig fri, och äfven han förklarades skyldig akt; träda i häkte.
Stölderna måste ha föröfvats med mycken list och förslagenhet, ty ingen af herrarne Gooes har haft minsta anledning att misstänka Lundarne för någon oärlighet. Visserligen har firman ej haft anledning vara särdeles nöjd med någon af dem, och en andre son till Lund, vid namn Alphons, hade de måst afskeda. Denne vistas nu i Stockholm, och man har all anledning misstänka att han och systern i Stockholm fått mottaga ej så litet af tjufgods härifrån Visby. Han var ock vid båtens ankomst nere vid Skeppsbron för att hämta den sista sändningen, hvarvid han dock gick förgäfves.
För att utreda hur med denna sak förhåller sig kommer stadsfiskalen att genomgå ångbåtsbolagets fraktböcker och dessutom äro öfriga erforderliga åtgärder vidtagna, så att när allt kommer omkring torde måhända bela familjen Lund blifva fast för de djärfva och omfattande stölderna.
Otto Lund d. ä. är född 1843 i Aarhus och sonen Otto 1870 i Hamburg.
Ransakning inför rådbusrätten hålles så fort nödig utredning hunnit anskaffas. Dermed går nog ej så fort, då anmälningar oupphörligt ingå om hos privata personér anträffade persedlar som af tjufvarne försålts eller af dem på i god tro gjorda beställningar förfärdigats af stulet material.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 Febuari 1897
N:r 22