Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För förorenande af allmän plats och för fylleri hade drängen J. Henriksson förut ransakats men nekat för att ha varit öfverlastad. Åkl. afstod i dag från ansvarsyrkande å H. för fylleri, men för den andra förseelsen, hvilken H. erkände, dömdeg han att böta 5 kr.

För öfverdådig framfart med velociped, hvarigenoin en häst blifvit skrämd och körsvennen afkastad och skadad, var husbondesonen K. Gahnberg från Tofta instämd. Han förklarade sig 6j ha vetskap om att han skrämt någon häst. – Målet uppsköts för vittnens hörande till 23 Augusti.

Använd torfströ!. Husägaren Teodor Larsson, hvilken försummåt att använda torfströ å,sina afträdeshus, dömdes för denna uraktlåtenhet att böta 4 kr.

Att lägga sig i polisens åtgöranden hade snickaregesällen A. PerssonEkholm roat sig med. Då polisen i söndags åtta dagar skulle afföra en för bråk å allmän plats anhållen person till vaktkontöret hade nämligen Ekholm på allt sätt sökt bindra detta. Han hade äfven själf varit berusad. Ekholm erkände att han hindrat poliseti men ville ej vidgå, att han varit full. Efter en stunds prat hit och dit, vidgick han dock äfven detta.
Han fick härför böta 10 kr.

För öfverdådig tramfart å allmän väg — han hade kört i traf i Studentallén — var drängen Anton Pettersson instänid. Han erkände och dömdes att böta 3 kr.

Den döfstumme vid domareskranket. Döfstumme arb. Oskar Pettersson var instämd därför att han 23 Maj å Hästgatan tilldelat skomakaren J. Jakobsson ett våldsamt slag i ansiktet samt därpå misshandlat ännu en person. Målet har förut varit behandladt men P. — hvars hörande försvårades därigenom att han är döfstum — nekade såväl då som nu; fastän ett vittne styrkte angifvelsens riktighet. För vidare bevisning uppsköts målet på 14 dagar.

Misshandlat en landtman, jordbrukaren Wallin från Othem, hade ynglingen Arvid Johansson. Han erkände förseelsen hvaremot en jämte honom instämd arbetare, Knut Stillman, nekade för delaktighet i saken och blef skild från målet.
Johansson dömdes för förseelsen till 15 kr. böter.

Alla goda ting äro tre. För tredje gången påkallades snickaregesällen Pettersson—Ekholm, hvilken i sällskap med en yrkeskamrat Wilhelm Hägerström under rusets inflytande uppträdt bråkigt å Norra Murgatan och å snickaren Stångbergs hus insparkat en fönsterruta, samt sedan uppträdt våldsamt mot polisen och sönderslitit kappan för polis Sverker.
Två vittnen hördes, och Ekholf erkände att slagit ut fönsterrutan men påstod att det skett af våda; äfven att han varit berusad erkände han men nekade för att ha varit våldsam mot polisen.
Hägerström hade endast varit berusad men ej deltagit i de öfriga bedrifterna.
Han fick böta 15 kr.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 Augusti 1897
N:r 118

Badgäster

vid Visby vattenkuranstalt intill 2 Aug:
Fru:na Kahl. Visby; Maria Eriksson, Mästerby; Löfgren, Visby; Math. Pettersson, Veskinde; jungfru H. Jakobsson; frkn Ragnkild Hellgren, flickan Siri Pettersson, d:o Anna Pettersson, Visby; fru Hilma Wallén, Upsala; frkn Laura Folin, Gotland; frå Maria Pettersson, Viklau; frkn Ellen Holmström, Stockholm; kamrer G. F. Rothkirch med fru, Helsingfors; grosshandl. Alfr. Johansson, Herjedalen; frkn A. Lemke, Stockholm.
S:a 431.
Vattnets temperatur + 16, luftens + 21 grader.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 Augusti 1897
N:r 118

Till Etelhem

var i går anordnad billighetsresa å Gotlands järnväg, såväl från Visby som Hemse. Ett stort antal människor begagnade sig också af tillfället att för billigt pris få göra en titt till den vackra platsen, och ej mindre än 900 biljetter voro sålda till billighetståget. Från Visby medföljde artilleriets musikkår, hvilken vid dansbanan i Etelhemsängen utförde musik, och de lustresande roade sig med lek och dans.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 Augusti 1897
N:r 118

Två lastångare

hafva i dag inkommit hit. Den ene, ångaren Fjellbacka, kom hit från Kastrup med gödning och den andra, ångaren Otto, kom från Grimsby med kol till sockerbruket.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 Augusti 1897
N:r 118

En verklig otur

tyckes Visby segelsällskap i år ha fått med vädret. I går måste åter, på grund af det på morgonen ogynnsamma vädret, den till dess bestämda eskaderseglingen inställas. Sällskapet ämnar dock ej ge tappt utan anordnar, så fort väderleken tillåter, den hittills uppskjutna seglingen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 Augusti 1897
N:r 118

Sångsällskapet N. N.

bjuder oss om torsdag på en teatralisk föreställning af särskildt muntrande art, då det gouterade studentspexet »Ayapanas dom» går öfver tiljorna.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 Augusti 1897
N:r 118

Inspektion.

Byråschefen i fångvårdsstyrelsen dr Robert, åtföljd af revisor Lindström, har i dag inspokterat länsfängelset härstädes.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 Augusti 1897
N:r 118

Gotland befinner sig i ett utvecklingsskede,

yttrande sig bland annat uti en mängd mera eller mindre omfattande nyodlingsarbeten. Gifvetvis har under detta arbete blicken vaknat för behofvet af en förbättrad samfärdsel inom ön förmedels järnvägar och det ena förslaget i sådant syfte dyker upp efter det andra. Sådant är ju en företeelse, eom skulle vara oblandadt glädjande, om icke – tecken skönjdes till att ifvern fått delvis feberns, icke den kloka beräkningens karaktär. Tv såsom ett utslag mera af en förhoppning än af en visshet på realitetens grund måste vi anse den tanke, som genomgår särskildt ett par bansträckningar, den nämligen att Roma bör företrädesvis väljas till angöringspunkt vid anslutningen till den gotländska stambanan, som vi ju kunna benämna den äldre järnvägen. En hvar känner det betryck, som för närvarande och för en obestämbar framtid hvilar öfver sockerindustrien, enhvar känner ock att förnämsta orsaken till denna industris onaturliga uppsving grundar sig på det rikliga understöd, som staten lemnat och som närmast kan jämföras med drifhusvärmen i ett orangeri, och all erfarenhets vittnesbörd lär oss slutligen också, att öfverhufvud taget all industri är underkastad växlingens lag; uppkomma, växa, frodas, aftaga och gå under i konkurrensen med samma eller snarlika industrier i andra af naturen mera gynnade länder.
Det är med dessa faktiska erfarenhetsrön för ögonen mera än oklokt att i fråga om sträckningen af järnvägar inom Gotland göra denna så uteslu tande beroende på trafik i samband med sockerindustrien, utan tanke på att, om denna skulle råka i lägervall, banan det oaktadt må kunna påräkna en skälig trafik i öfrigt.
Det synes oss ifråga om huru det gotländska järnvägsnätet bör byggas vara två synpunkter, som i första hand springa i ögonen. Först och främst den, att vi icke här såsom på de danska öarna, där banorna i regeln utmynna vid kusten, kunna påräkna någon transitotrafik öfver Gotland, hvarken till eller från Ryssland eller det svenska fastlandet. Vi få nog nöja oss med trafiken inom Gotland och det gäller därför att ordna denna så, att den lemnar kortast möjliga afstånd till den punkt inom ön, som kan kallas landets hjärtpunkt. Och vi äro därmed inne på den andra bestämmande synpunkten. Ehuru vi visserligen icke äro alldeles säkra, att den uppfattningen delas af alla höga vederbörande, våga vi dock hoppas och tro, att staden Visby skall äga bestånd långt efter det Roma sockerbruks verksamhet upphört, och vi vilja förmoda, att staden då såsom nu skall vara den brännpunkt, där intressena, de må nu vara andliga eller materiella, koncentreras. Ty det är och blir nog så för både ett och annat århundrade, att Visby behåller ledningen af ortens rörelse, ehuru — det må bekännas — vi skulle önska se en något ökad kraftutveckling från stadens affärsmäng sida. Och det dröjer nog i alla bändelser en bra rundlig tid, innan vi få se den tanken förverkligad, som nu lär föresväfva vår högsta civile vederbörande, att se borgmästare regera i Klinte, Slite, Rone och Burgsvik. Det är väljsatt sådana tankar måste hänvisas till de yppiga fantasiernas område, ty skulle någon olycka hända Gotland, så vore det att se uppkomsten af dessa små stadssamhällen på 1000—-1500 invånare, som äro mera tillskada än till gagn för landet.
Till större gagn för orten vore det därför att allt det arbete, som nu användes på att kringskära stadens handelsområde, användes på att utvidga detsamma, så att staden blefve stark nog att gå ispetsen för länets utveckling. Och den har ännu få de senaste årtiondena visat, att den därutinnan något förmår, då staden på 1870-talet ansåg tiden mogen att slå ett stort slag och genom en järnväg vid sig närmare knyta hela mellersta Gotland. Utan denna järnväg hade sockerindustrien med allt hvad däraf följt helt enkelt varit en omöjlig tanke. Så att hedern af det uppsving, som nu röjes, bör nog till stor del tillskrifvas den omständigheten, att vi en gång ägt en stadsfullmäktig majoritet med vyer på framtiden.
Om det således redan var ett roissgrepp att draga Klintebanan till Roma i stället för till Barlingbo, så skulle det vara ett ännu större missgrep att genom en bana Slite-Roma tvinga invånarne i Othem, Boge, Bäl, Källunge m. fl. socknar att vid ombesörjandet af sina ärenden i staden taga vägen öfver samma Roma.
Vill Othems kommun, som hufvudsakligast skulle bestå medlen för Saplöida bansträckning, verkligen offra en så stor summa som 80,000 kr. för en järnvägsförbindelse med staden, så är riktningen för den samma klart angifven i det väl genomtänkta förslag till ett järnvägsnät på Gotland, som förelåg år 1875.
Då gick järnvägen från Slite till Visby öfver Tingstäde och där bör den väl ännu gå.
Oklokt handla därför Othems socknemän, om de af en tillfällig spekulation, blandad med storhetsfantasier, låta locka sig att offra sina medel på en järnväg med den sträckning, som nu är föreslagen. Dock, vilja nyss nämda socknar själfva helt bekosta sin bana, må de ju bygga den buru som helst. Annorlunda ställer sig saken, om statens bistånd i någon form skulle påräknas. Svårligen kunna vi tänka oss, att k. m:ts regering skulle på sådant sätt använda de af riksdagen anvisade medlen, att någon del af desamma lemnades som lån till banor så beskaffade och med så ytterst liten bärighetsförmåga som den mellan Slite och Roma, hvilken väl till 1/3 genomlöper en nästan fullkomligt steril trakt. Bättre användning kunna statens medel få, än att tjäna som underlag för en bana, som nu, pär betodlingen måst inskränkas, sannolikt icke kommo att lemna inkomster till trafikens uppehållande.
Nej, skall den mycket vanlottade och af vederbörande mycket försummade porra delen af ön upphjälpas genom statslån för järnvägar, så bör sådant ske genom understöd åt en bana öfver Tingstäde till Fårösund med bibana från Tingstäde till Slite. Därigenom tillgodoser staten bäst sina egna intressen ur försvars- och befästningssyppunkt.
Det lyster oss att se, om statsrådet v. Krusenstjerna, heltvisst den kunnigaste järnvägsbyggare, som på länge setat i konungens råd, skall kunna vilseledas derhän, att han lemnar ur sigte dessa synpunkter, då fråga kan bli om statslån för järnvägsbygnader på Gotland.
Detta om den norra delen af vårt län. Hvad angår södra delen af ön, äro där ifrågasatta järnvägar dels Rone—Hemse —Hafdhem, dels Hemse—Hafdhem—Burgsvik, dels Hemse—Hafdhem, den sistnämda banan till sin anläggning under vissa vilkor beslutad af Gotlands järnvägsaktiebolag utan auspråk på statslån. Det skall nu bli af intresse att se, om koncession på någon af de förstnämda två linierna beviljas och om regeringen sedan anser sig kunna använda de af riksdagen för järnvägsbyggande anslagna medel så, att lån anvisas äfven för järnvägar, hvilka såsom Hemse—Hafdhemsbanan kunna komma till stånd utan att staten behöfver ikläda sig någon risk.
Vi hafva trott oss fått anledning att just nu, då landets civilminister gör oss äram af ett besök, påpeka hvad vi här yttrat i fråga om järnvägsplanerna, särskildt manande att med stor försigtighet mottaga en hel del af de uppgifter, som i dessa dagar lemnats honom, och med framhållande att hvad från statens sida göras kan göres så, att våra järnvägar må byggas med tanke på en mångsidig och bestående verksamhet, icke på en ensidig och tillfällig, såsom fallet blir om de byggas på den med ett sjunkande betpris, här såsom i Skåne, snabbt aftagande sockerbetsodlingen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 Augusti 1897
N:r 118

Auktion på förmånlig landthandelslägenhet m. m.

Medelst offentlig auktion som förrättas vid Sjöströmska lägenheten på Fårösund torsdagen den 12 nästkommande Augusti kl. 12 middagen låta sysslomännen i handlanden Axel Sjöströms konkursmassa med förbehållen pröfningsrätt till den högstbjudande försälja följande nämnda konkursbo tillhöriga. fastigheter: 1:o Från 1/8 mtl. Stux i Bunge afsöndrade 0,137 hektar jord med därå uppförda boningshus i tvenne våningar, handelsbod med kontor och magasin m. m., bageri samt nödiga uthus.
Handelsbodens läge är förträffligt, alldenstund egendomen ligger vid Fårösunds hamn och alldeles vid Färjstället.
Boningshuset är särdeles välbygdt och ändamålsenligt inredt samt med utomordentligt vacker utsigt öfver sundet. Stor ochrymlig gärdstomt samt mindre trädgård. Egendomen är taxerad till 15,400 kronor.
2:o Från 1/32 mtl. Stux i Bunge afsöndrade 11 ar 12,4 kvadratmeter jord, särdeles passande till bygnadstomt och för närvarande använda till trädgård samt planterade med fruktträd.
Visby den 21 Juli 1897.
Wilh, Suno Engström. Carl E. Ekman.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 Augusti 1897
N:r 117