Slagsmål

arrangerades i går afton vid 7-tiden å landsvägen, invid Visborgs slätt.
Bland de skjutsar, som under dagens lopp fraktade besökande till och från läg ret, kördes också en, tillhörig åkaren Fröberg, af arbetaren Rudolf Jacobsson. Denne hade emellertid så småningom tagit sig så myeket till bästa, att hvad han än dugde till, icke var det till körsven. Hästarne piskades fram i vildaste fart och vagnen slängde från ena vägkanten till den andra.
Af landtbrukaren T. Donner vänligen tillsagd att sköta sig och skjuts bättre, fattades Jacobsson af bärsärkaraseri, hvarför nämde hr Donner och en åkare Larsson sökte få hästarne från den oregerlige körsvennen. Detta misshagade honom dock i allra högsta grad och han började gå anfallsvis tillväga, dervid understödd af en sin själsfrände, förre båtsmannen Stenberg. Dessa båda i kompani tilltygade ganska illa med händer och naglar åkaren Larsson.
Stor folksamling uppstod och allt vidare bråk afstyrdes, men torde både Jacobsson och Stenberg få inför vederbörande domstol stå till svars för sin omotiverade vildsinthet.

Genom öppen och frivillig auktion,

som hålles invid vaktmästarebostaden å Visborgs slätt måndagen den 15 nästkommande Juni kl. XII på dagen, kommer att försäljas en del odugliga effekter från Kongl. Gotlands infanteriregementes förråd, bestående af diverse beklädnads- och remtygspersedlar (omkring 300 lifremmar och 400 bajonettbaljhylsor samt 300 axelgehäng m. m.), derjämte trummor och jägarhorn, omkring 50 st. större och mindre packlårar, förslitna sjukvårdspersedlar såsom 93 st. bägare af bleck, 44 skålar af dito samt 50 nattröjor och 30 hårtäcken samt 20 sängar af trä m. m., samt till sist 35 st. skottafleramar af rundjern.
Effekterna få beses vid auktionstället från kl. 10 f. m. auktionsdagen. Betalningen skall erläggas kontant.
Visby i Maj 1891.
Victor Karlsson,
Regementsintendent.

Infanteriregementet.

Såsom kompanibefälhafvare äro under årets vapenöfningar å Visborgs slätt kommenderade kapten Lindbohm vid Visby kompani, kapten Vestöö vid Klinte och kapten von Gerber vid Hafdhems kompani.
Officerarnes placering under mötena är: vid Visby kompani: kapten Lindbohm, löjtnvanterna Bergenström och Petersson samt underlöjtnant Öfverberg. Vid Roma kompani: kapten Arnelius, löjtnanterna Schenström och Elert samt underlöjtnant Franzen. Vid Tingstäde kompani: kaptenerna Ericsson och Hertzman, löjtnant Hammarström och underlöjtnant K. Falk. Vid Lärbro kompani: kapten Åkerbjelm, löjtnant Sellergren och underlöjtnant Hibner. Vid Klinte kompani: kapten Vestöö, löjtnanterna Christerson och Söderberg samt underlöjtnant G. Falk. Vid Garda kompani: kapten Ytterberg, löjtnant Gyllencreutz samt undsrlöjtnanterna Norrman och Östlund. Vid Hemse kompani: kaptenerna Leatz och B. Gyllenram, löjtnant KX. Bolin och underlöjtnant E. Sillén samt vid Hafdhems kompani kapten von Gerber samt löjtnanterna Broman, Sundvallsson och Sylvan.
— Under pågående befälsmöte försiggå öfningarna på följande tider nämligen kl. 1/2 7—1/2 9 och 1/3 10—12 f. m. samt 1/2 4—1/2 6 och 6—1/2 8 e. m. med korum strax före och efter exercisen. Revelj gifves kl. 1/2 6 f. m. och tapto kl. 9 e. m.
— Postordonnans afgår från lägret till staden kl. 9 f. m. samt vid behof kl. 1/2 5 e. m.
— Såsom underbefäl vid rekrytvolontärerna äro sergeanten K. E. Johansson och distinktionskorporalen nr 8 Liljenfeldt kommenderade.
— Som befäl i kokhuset ha beordrats fanjunkare Veström samt korporalerna Laurin och Cedergren.

Fastlandkontingenten

af hit för årets möten beordrade trupper har i dag ankommit hit öfver Norrköping. Befälsmötet, för korpraler börjar i dag å Visborga slätt.

Till befälsmöte

inrycka i afton kl. 6 å Visborgs slätt Gotlands infanteriregementes officerare och underofficerare.
Officerarne ha i dag återkommit från Slite.

Rättegångs- och polissaker.

Norra häradsrätten.
För hemfridsbrott och våld var efter anmälan af pigan Elisabet Ahlström af åklagaren instämd båtsmannen Johan August Lindgren Söderberg och f. artilleristen Johan Fredriksson, båda från Rute. Åklagaren frånträdde sin talan mot Fredriksson, men Söderberg ålades att med ed betyga, att han icke 24 Jani 1890 i målsägandens hemvist slagit henne i ansigtet så att blodvite uppkommit.

För ärekränkning hade hemmansägaren Johan Sundahl på St. Velingei Butle instämt hemmansägaren Gustaf Andersson derstädes. Kärandens påståenden ogillades såsom obestyrkta.

För barnuppfostringsbidrag hade pigan Lina Engström, Rute, instämt husbondesonen Herman Olsson från Gerungs i samma socken. Käromålet ogillades.

För misshandel hade åklagaren instämt arbetskarlen Petter Lingstedt från Timans i Hörsne. Svaranden ålades med ed betyga, att han icke 13 Juli 1890 å allmän väg inom Hörsne socken med ett gevär slagit målsäganden Oskar Jacobsson i hufvudet så att blodvite uppkommit.

25 kronor årligen, tills barnet fyllt 15 år, ålades husbondesonen Johan Norrby från Hagvards i Hall betala till ogifta Malvina Andersson, Åby i Bro, för ett deras gemensamma barn, födt 1 Nov. 1886.

För försummad väghållning hade åklaga ren instämt hemmansägarne Johan Pettersson, Tystebols, O. Hellenberg, och Johan Pettersson, Broungs, Fr. Kassel, Ringvide, Salomon Bäckström, Östergårda, K. Lutteman, Helge, K. Lindgren, Liknatte, Axel Lindgren, Arve och Jakob Pettersson, Grausne, alla i Stenkyrka,

Som de erkänt, att de innevarande höst försummat, attå tid som blifvit af länsstyrelsen bestämd, grusa åliggande vägstycken, dömdes de att hvar för sig böta 1 kr. 50 öre.

Södra häradsrätten.
I målet mellan handlanden A. D. Ahlberg kärande, och fru Mathilda Berger svarande, angående ansvar för det svaranden å Visborgs slätt afhändt kärandens minderåriga son en låda karameller, dömdes fru Berger att härför böta 5 kr. samt att ersätta kärandens rättegångskostnader med 30 kronor.

För grustagning för nära allmän väg dömdes Karl Lindberg, Frixarfve i Rone, och Petter Jakobsson, Uggårda, att böta hvardera 50 kronor.

Drängen Olof Herman Svensson hade instämt Alfred Bäckström, Tofta, med yrkande om utbekommande af tjenstelön och ersättning för det han sistlidne Augusti blifvit ur tjensten afvisad, hvarjämte den senare genstämt för att återbekomma städja m. m, samt yrkat ansvar å Svensson för olofligt afvikande ur tjensten. Svensson dömdes att återbära städja och lön samt att böta 20 kronor.

Angående ansvar och skadestånd för tillkastning af ett afloppsdike, ledande öfver kärandens åkrar, hade fanjunkaren Karl Karlsson, Bosarfve i Lye, instämt Anders Rondahl dersammastädes. Parterna hänvisades att förrätta laga syn på stället.

Till boskilnad har häradsrätten dömt mellan fru Karolina Bokström och hennes i konkurs försatte man f. handl. Johan Bokström.

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Tredje sammanträdet 27—28 Oktober å Skogs.) Följande utslag afkunnades: I målet mot t. handl. O. Bokström angående barnuppfostringshjelp, kunde Anna Jacobssons käromål ej bifallas, enär Bokström begått den ådömda värjemålseden.

— Till boskilnad dömde häradsrätten mellan hustru M. Bolander och hennes man skräddarev K. H. Bolander.

— I tvisten mellan Olof Mårten Bodin och F. Jacobsson, Hemmor, angående bättre rätt till den s. k. Nygårdsdyan, tilldömdes denna bättre rätt käranden Bodin.

— Den talen för ärekränkning, d. v. s. utspridande af rykte att ha begått olofligt tillgrepp, som hustru Niklas Larsson anhängiggjort mot Kristina Olsson kunde ej af häradsrätten bifallas såsom ej lagligen styrkt.

— »Klubbekriget i Hemse» fick vid detta sammanträde sin afslutning. Då f. handl. Johan Bokström blifvit genom halft bevis öfvertygad om att ha begått våld mot skräddaren Nils Persson ålades han att med ed fria sig härifrån, Men då äfven Persson och hans hustru, instämda af Bokström, syntes rätten med halft bevis öfvertygade om att icke heller ba varit oskyldiga, ådömdes äfveu de värjemålsed, hvarigenom Persson skulle fria sig från att ha slagit Bokström och hustrun från att ha kallat honom »skojare».

— För djurplågeri, begagnande till upprepade körslor af mycket selbruten häst, dömdes Johan Bokström, mot sitt nekande, att böta 50 kronor.

— I målet mot O. Nilsson, Ringome i Alfva, svarande, angående beskyllningen för att ha slagit Johan Bokström med en lykta, ogillades åtalet såsom ej styrkt och som Bokström fört falsk talan emot Nilsson dömdes han härför att böta 100 kronor samt utgifsa 50 kronor i ersättning åt Nilason.

— Den revers, som J. T. Levander, Sixartve i Näs fordrade betalning för af bröderna J. och O. Bokström, dömdes nu svarandena gementsamt eller den det bäst gälda gitter att till käranden utgifva det omstämda beloppet samt derjämte 66 kronor i rättegångskostnader, Oskar Bokström dömdes dessutom att utgifva 100 kronors vite för ej iakttagen personlig inställelse.

— För olaga utskänkning af maltdrycker dömdes värdshusidkaren L. Miihrer i Hemse att böta 15 kronor.

— Det åtal, com väckts mot handl. Anton Jacobsson, Fardhem, för oloflig vinutskänkning ogillades, enär mot svarandens nekande fall bevisning ej kunnat åstadkommas derom att detta var en annan förseelse än den, för hvilken han blifvit förut dömd, och skulle åklagaren ersätta sv. med 15 kronor samt utgifva vittnesersättningar.

— I målet mellan husbonden N. Jacobsson, Bara i Etelhem, kärande, och arbetaren Bomqvist, Bara, svarande, angående oloflig vedtägt, biföll häradsrätten icke kärandens talan liksom ej heller svarandens mot käranden gjorda ansvarsyrkande.

— För djurplågeri dömdes arbetaren Alfred Olofsson, Orleifs i Alskog, att böta 15 kronor.

— Till skilnad i äktenskapet dömde häradsrätten mellan Petter Jakobsson, Jakobs i Ejsta, och hans hustru Britz Jakobsson.

— För falsk värjemålsed i ett förut refereradt mål angående hästköp, men hvilken ed svaranden sedan, innan i saken dömts, återtagit, dömdes hemmansägaren T. Berggren, Gervalds i Vamlingbo, till 6 månaders fängelse.

Med ed friade sig Reinhold Johansson, Krasse Grund i Guldrupe, från taderskapet till ogifta Anna Lindstedts barn och husbondesonen Karl Niklas Felix Jacobsson i Burs, från faderskapet till ogifta Karolina Jacobssons barn.

— Edgång var i ett liknande mål, instämdt af Emma Larsson, ålagd f. husbonden Olof Johannes Reinhold Ahlin, Hejde. Då emellertid pastors intyg var af det innehåll, att Ahlin, som icke ordentligt besökt presten, ej kunde anförtros edgång, beviljades han uppskof härmed, men dömdes att utgifva 25 kronor i vite för det han ej stält sig häradsrättens föreläggande, i fråga om inhämtandet af edens vigt och betydelse, till efterrättelse.

För stenkastning på vakten vid lägret å Visborgs slätt någon atton afton i somras under pågående möte, samt bråk och oljud, så att de måst omhändertagas af patrull, hade kronolänsman Svallingsson, instämt murarne J. Berglund och Aug. Melin samt slagtaren Viktor Löfqvist, alla från Visby.

Svarandena bestredo genom sitt ombud, skrifvaren P. Flygare, att på något sätt ha förfördelat lägervakten, utan voro de alldeles oskyldiga. För att åstadkomma bevisning erhöll åklagaren uppskof till andra rättegångsdagen af vårtingets första sammanträde.

För oloflig ölförsäljning vid senaste stortorgdagen på Sandesrum i Grötlingbo voro instämda hustrurna Anna Johansson och Anna Vengström från Visby. Båda erkände skriftligen. Utslag första rättegångsdagen af nästa sammanträde.

— För samma förseelse å samma tid och plats var likaledes instämd f. hemmansägaren Adam Niklas Vestberg i Hemse. Han bestred stämningen, enär han och hans hustru endast hade vid försäljningen biträdt hr Frans Lysholm, hvilken ägde rättighet att för Bryggeribolaget i Visby vid ofvannämda tillfälle utskänka maltdrycker. Vestberg och hans hustru hade skött försäljningen i ett stånd, hvilket varit förbundet med ett tält der Lysholm hållit till. Detta vitsordades af åklagaren. Utslag första rättegångsdagen af nästa sammanträde.

Ärliga själar. T. f. kronolänsman Sv. Lindström hade instämt drängen Teodor Olofsson, Domartve, och Axel Teodor Andersson, Stale i Rone, för det de en afton i sietlidne September månad på allmänna landsvägen strax invid Rone kyrka öfverfallet drängen J. Bolin med hugg och slag, hvarvid Bolin tillfogats af Olofsson ett 10 centimeters långt sår i högra armen och ett mindre i venstra underarmen. Svarandena voro dessutom instämda för att ha fört oljud.

Bolin fick redogöra för förloppet af slagsmålet, dervid han mycket ärligt bekände att han, efter det man »gurglat» åtskilligt, blifvit förargad på Olofsson och gifvit honom en snyting», då denne dragit knif och tillfogat honom de båda såren, hvilka enligt läkares utsago, icke komme att medföra men för Bolin.

Teodor Olofsson vitsordade Bolins uppgifter.
Ha: hade fått två snytingar af Bolin, innan han tog till knifven, som han på domarens uppmaning mycket ärligt framvisade. Anderssons deltagande i kalabaliken inskränkte sig, enligt Bolins och hans enstämmiga utsago, derhän att de båda slagit efter hvarandra utan att! träffa någondera, hvarför åklagaren afstod från ansvarsyrkande mot honom.

Svarandena framvisade qvitto på att de gemensamt betalat Bolin 50 kronor i förlikning, vid hvilket förhållande åklagaren upplyste, att anm älan till honom var gjord före detta qvittoa datum, Olofsson tyckte nu att skulle han, sedan han betalat, dertill plikta för knifstingen, så borde också Bolin stånda ansvar för sina »snytingar», men det yrkandet återtog han sedermera. — Utslag första rättegångsdagen nästa sammanträde.

Ett vattenmål. Hemmansägarne Jakob Larsson, A. Svensson och Olof Pettersson, Hallgårds, Anders Andersson och L. Nyman Bockes samt Nils Jacobsson och P. Böklund, Rovide, alla i Fröjel, hade instämt ägarne af Grymlings såg i Ejsta, Per Rosendal och Jakob Hederstedt, med yrkande om skälig ersättning för den förlust de lidit derigenom att svarandena dämt upp vattnet på deras kringliggande ägor, hvilkas växtlighet derigenom tagit skada.
Svarandena bestredo alla ersättningsyrkanden. Visserligen kunde de medgifva, att ifrågavarande marker kunde i någon liten mån lida af det uppdämda vattnet, men härför ville de ej gifva större ersättning än förut varit medgifven kärandena, nämligen fri försågning af vissa träpartier. Kärandena påstostodo sig icke längre kunna vara nöjda med denna ersättning, då deras lidande marker efter laga skifte nu blifvit betydligt större.
Såsom bevis för att de hade rätt att dämma upp vattnet, framlade svarandena en handlipg från år 1782, utgörande ett protokoll öfver en syneförrättning, som kronofogden hållit just med anledning af en likadan tvist som denna, hvarvid förlikning ingåtts med vilkor att de kring sågen boende åborna fiage något litet fri försågning. Detta dokument ville kärandena, hvilkas talan fördes af kronolänsman Svallingsson, icke tillerkänna något som helst värde.
A kärandens sida hördes såsom vittnen hemmansägarne Petter Boberg och Johan Cederlund. Tillsammans med kommissarien hade de hållit syn å de genom det uppdämda vattnet lidande markerna dels medan vattnet stod öfver dem dels sedan vattnet bortgått, och hade då funnit växtligheten på de öfversvämmade markerna sämre än på dem, som icke stått under vatten och var deras öfvortygelse att detta berodde just på det uppdämda vattnet. De värderade kärandenas förluster till belopp växlande mellan 45 och 5 kr.
Svarandena ansågo dessa belopp för höga, ville icke lemna annan ersättntng än fri försågning. Kärandena öfverlemnade målet, men svaranden begärde och erhöllo uppskof till andra rättegångsdagen af första vårseammanträdet då svarandena skola vara beredda att i allo stycka det de äga rätt att utan någon som helst ersättning dämma upp vattnet öfver kärandens marker.

Handl. A. D. Ahlberg i Visby gjorde vid detta sammanträde sina slutpåståenden mot fru Matilda Berger för det hon fråntagit hans minderårige son dennes karamellådor samt nekat honom handla på Visborgs slätt. Såsom skäl för att han, Ahlberg, dock hade rätt dertill åberopade han en till militärbefälhafvaren stäld ansökan om rätt till försäljning af tobak och snus i stånd. Denna hade afslagits, hvadan enligt Ahlbergs mening rättighet vore honom medgifven att idka handel utan stånd. Han fordrade 118 kronor i ersättning.
Äfven å svarandesidan öfverlomnades målet. Utslag vid tingets slut.

För ärekränkning hade Anna Andersson, Botvide i Öja, instämt hustru Gustafva Andersson, hvilken skulle ha beskylt käranden för att ha köpt en skinka med vetskap om att den var stulen från svaranden, hvarjämte hon skulle ha gifvit Anna Andersson några tillmälea, som icke gerna återgifvas i tryck.
Två vittnen, P. Lindqvist och Ludvig Rosengren, intygade, att svaranden sagt, det käranden köpt skinkan, men kunde ej påstå, att svaranden beskylt henne för att ha afvetat att den var tjufgods. De omnämda tillmälena hade käranden emellertid fått.
Svaranden bestred vittnesmålen om hon också hade yttrat något om käranden hade detta skett i svarandens eget hem endast i närvaro af husfolket. Utslag vid tingets slut.

Om barnuppfostringshjelp| hade ogifte Kristina Vallin i Hablingbo instämt drängen Jakob Mattsson Vastäde. Han nekade för faderskapet, Käranden begärde uppskof, tills ett hennes vittne hunnit fylla 15 år. Besked meddelas vid tingets slut.

För olaga utskänkning af bränvin hade kronolänsman Lindström instämt Oskar Duse, Kodings i Hemse. Han erkände, och utslag afkunnas vid tingets slut.

Om bättre rätt till fiske hade förre nämdemannen Johan Engström, Mafrids i Vestergarn, instämt husbönderna Gabriel Bolin och Karl Carlsson derstädes.
En ström hade en gång i tiden ägt en del af Stora Mafrids, men vid olika tilifällen försålt denna del i 6 lotter. Dessa lotter hade ansett sig ha efter storlek del i idfisket i den genom ägorna löpande ån, så också svarandena, som äfven, ehuru ej i första hand, köpt hemmansdelar af Engströms egendom. Men nu påstod Engström, att med dessa senare ägolotter aldrig följt någor fiskerätt, utan hade han behållit denna sjelf. Detta bestredo svarandena. Särskildt gälde det ett tillfälle 18—19 April i år, då Engström velat dela den fångade fisken, utan att ens ha sjelf satt ut några ryssjor. z Åtskilliga vittnen hördes, hvilka skulle intyga, att Engström verkligen lagt ryssjor 18 —19 April. Ingen kunde dock upplysa derom, utom ett vittne, som vid sagda tillfälle sett E. upptaga en ryssja, som han dock icke visste om Engström verkligen ägde.
Käranden uppträdde under rättegången mycket hetsigt, så att han t. o. m. en gång af domaren blef utvisad, och åklagaren yrkade ansvar å honom för oskickligt beteende inför rätta. Svarandena erhöllo uppskof till till andra rättegångsdagen af första vårsammanträdet.

För att ha misshandlat på det grymmaste sätt en ko, tillhörig hustru Hejdenberg, Forssa i Hejde, var af kronolänsman Svallingsson instämd hustru Kajsa Vessman, Skogs i Hejde. Hon nekade. De skador djuret lidit hade det fått genom att sticka in hufvudet i en svarandens gärdesgård, från hvilken hon befriat kon.
Hon hörde ett par vittnen, som intygade att kon icke varit illa medfaren. Åklagaren begärde, att svaranden skulle åläggas edgång, i hvilket yrkande svarande sjelf instämde.
Utslag meddelas vid tingets slut.

Till syssloman i f. d. handl. Johan Bokstroms konkurs utsågs hr Aug. Nordstedt å Klinte. Gäldenärens hustru begärde boskillnad.

Vådaed aflades af landtbrukaren O. Knudsen i anledning af en vid Myrungs i Linde 23 Mej i år timad mindre eldsvåda.

Domareed aflades vid detta sammanträde af nyvalde nämdemannen för Hejde ting godsägaren V. Wöbhler, hvilken derefter tog säte i nämden.

Söndagens idrottstäflingar

på Visborgs slätt ha i Stockholmspressen följts med den största uppmärksamhet och varit föremål för de mest sympatiska uttalanden. Aftonbladet har till och med främst på sin ledande afdelning en uppsats om desamma. Den lyder:

Fosterländsk idrott.
Ioförandet eller återupplifvandet af manlig idrott tveka vi för del icke att beteckna såsom en fosterländsk plikt.
Idrotten, rätt bedrifven, uppfostrar icke blott det unga slägtets fysik; dees stränga lagbundenhet och vädjan till deltagarnes hederskänpsla verka äfven i hög grad fostrande på karaktären.
Ett särdeles intressant föredöme i verk ligt nationell idrott lemna de gotländska lekarne.
Den gotländska idrotten är urgammal, I de kämpagrafvar, som nyligen undersökts och som efter de noggrannaste undersökningar af vetenskapen hänvisats till 300-talet efter Kristi födelse, har man nämligen påträffat stenar som uppenbarligen icke äro annat än exemplar af de vid »varpan» brukliga s. k. varpstenarne.
I minst 1500 år torde man sålunda kunna påstå att detta populära spel öfvats af Gotlands allmoge.
Dessa lekars största betydelse och karaktäristiska egendomlighet ligger just i att vara folklekar — i detta ords bästa mening. Det är bönderna, som uppfunnit och fulländat dem; de hafva gjort dem till sin ärftliga egendom. Hela somrarne igenom idkas de öfverallt på ön, och söndagseftermiddagev, som en bonddräng på fastlandet gerna tillbringar med att tumma kortlapparne, »slå slant» m. m, d., ses hela skaror af den gotländska allmogen ute på de vackra ängarne pröfva senor och muskler i en ädlare tiiflan.
För ett tiotal år sedan såg det emellertid ut, som om hågen för idrottslekarne skulle vara i aftagande, och den då bildade »Visby Bollklubb» beslöt att genom anordnandet af allmänna täflingar, dit befolkningen från hela ön inbjödes, åter väcka den till lif. Dessa täflingar, som hållits under stor anslutning öfverallt från Gotland, hafva otvifvelaktigt gjort mycket för att höja intresset för de gamla lekarne.
Klubben är i sanning att lyckönska till den storartade framgången af dess bemödanden.
Gårdagens täflan var måhända den största idrottstäflan, som ägt rum i Sverige.
I samma tidnings utförliga skildring af täflingarne förekommer:
Snart bildas i ett hörn af slätten täta ringar med åskådare. Här utföras längdhopp, höjdhopp, stafsprång, kappspringning och stångstörtning.
Midt ibland de täflande bönderna, som i skjortärmarne och strumplästen representera den folkliga idrotten, uppträder äfven en stockholmare i fullständig sportdrägt, med medaljer och knäbyxor, föremål för mycken nyfikenhet från böndernas sida. Men oaktadt sina månvga medaljer kommer han hvarken i språng eller kappspringning mycket före sina landtliga medtäflare, af hvilka flere äro skäggiga, medelålders karlar. Af gammal god vana spotta de i händerna, och så kila de i väg som raketer.
Men stångstörtning, frågar ni, hvad är det? Ni ser dessa bägge 18 fots långa stänger. Stänger? — säger ni — det är ju riktiga mastträd.
Ni har rätt, men det gäller likväl att gripa stången i den smala ändan, att häfva upp den på axeln och slunga den fram, så att den snurrar rundt ett tag laften. Den, som lyckas göra det längsta kastet, har segrat.
Det är i sjelfva verket ett af de hårdaste kraftprof, man kan gifva sig på, denna stångstörtning. Också är det kraftiga, bredaxlade unga män, som täfla med hvarandra, men endast få lyckas få upp stången på axeln.
Det vitnar fördelaktigt om den gotländska allmogen, att oaktadt så mycket folk var samladt under flere timmars tid, ioga som helst oordningar förekommo, icke en mer eller mindre drucken person syntes.
Intresset för idrottslekarne var, tycktes det, den allt dominerande känslan. Säkerligen skulle det ha ansetts för en större skam än vanligt att berusa sig, då det gälde att bevittna det från socknea utvalda lagets kamp, dess seger eller nederlag.

Vårt Land skrifver:
Så går täflingen, följd af åskådarnes lifliga intresse. Är åskådaren en sockenbo till någon af de spelande, så anser han sig så godt som solidarisk med denne, åtminstone så till vida att han resonnerar: »hans ära är min», och han kläder ofta denna lifliga medkänsla i uppmuntrande ord, i varningar och råd — ej att förakta, ty den rådgifvande känner i vanliga fall spelet lika väl som den täflande.
»Hvem är han der borta, som epelar så bra?» — »En teologie kandidat.» »Ål» — »Och pärkkarlen för hans motparti?» — »En hemmansägare.» — »Ja så.»
Ja, det är så! Studenter, bonddrängar, embetsmän, alla klasser ser man representerado i täflingarne. Och alla åldrar från 60-åringen, som tycks ha glömt, att hans leder äro styfnade och sköter sin plats samvetsgrant och väl, till 15-åringen.
Rockarne har man befriat sig från, äfvensom ofta från skor och strumpor.
Men någon särskild sportdrägt! Ånej!
Det brukas ej. Träning lika litet.

Nya Dagligt Allehanda:
Bollen, »pärkens» vapen, och »varpan» i spelet af samma namn ses öfver allt göra vackra lyror i luften eller, hvad den förra beträffar, i hvinande fart slungad längs med jorden; en stång af respektabla dimensioner gör gravitetiska kullerbyttor i luften; der se vi åtskilliga, parvis sittande på marken, med fotsulorna pressade mot hvarandra och med fullt tag af båda händerna om en kort käpp, anstränga sig att lyfta sin medtäflare från marken (man »drar hank»); här springer man kapp, der hoppar man höjdsprång. Och rundt omkring inhägnaden en väldig folkmassa, hufvudsakligen allmoge, som med största intresse följer täflingarnas gång.
Inga sportdrägter. Man sportar i sina vanliga kläder. Allmänt äro de täflande dock i skjortärmarne, här och der utan skor, ej sällan utan strumpor. Gråskägg ser man ofta bland sportsmännen, Hvad ska de göra der, hvad duga de till? undrar ni. De svara sjelfve, gubbarne, klart och lättfattligt. Se på den der mannen, enligt uppgift öfver 60 år! Mången yngling kunde afundas honom den rörlighet och spänstigbet, som hans af strängt arbete härdade lemmar visa sig äga. Hvad gör det, att lederna dagen efter äro styfvare än vanligt? Han har dock visat sig kunna bryta en lans med de unge och på ett område, som man skulle vilja anse vara desses område framför andras.

Idrottstäflingarne på Visborgs slätt.

För omkring tre månader sedan väcktes af en ledamot inom idrottsföreningen i Visby förslag om anordnandet af allmänna bollspelstäflingar för den gotländska befolkningen innevarande sommar. Förslaget vann bifall och någon tid senare var i denna tidning synligt ett upprop till samtliga gotländska bollklubbar och idrottsmän till gemensamt sammanträde för dryftande af saken. Detta möte hölls i D. B. V:s paviljong den 13 sistlidne Juni, och då sympatierna voro allmänna för en idrottsfest, tillattes en af 5 personer bestående komité, som fick i uppdrag att ordna saken.
Det resultat, som deras arbete gaf, det var de stora täflingarne i går ute på Visborgs slätt, i hvilka mer än 500 gotländske män med lif och lust deltogo.
När regnet öste ned och åskan mullrade under natten till söndagen var det säkert ingen, som tänkte att gårdagen skulle visa en sådan verkligen strålande uppsyn. Det var hög och ren himmel med leende sol, man kunde ej önska sig bättre i detta hänseende, Men särskildt ur täflingarnes synpunkt kunde med fog anmärkas att det blåste väl mycket. Dock aftog vinden märkbart under dagens lopp.
Ute på täflingsplatsen såg det redan från tidigt på morgonen riktigt festligt ut. Flaggor svajade från trettio stänger rundt den inhägnade arenan, som mätte 3 tusen fot i omkrets. TIaskrankningen var gjord med jerntråd och utom densamma var en ny sådan på två sidor för be: talande åskådare.
Vid ingången till banan hade sekretariatet sitt tält, der det arbetades från tidigt på morgonen, hvarjämte äfven vid arbetet på banan lades sista hand.
Ty redan tidigt började folkmassorna strömma ut till slätten. Vid tio-tiden på morgonen inkom lusttåg från landsbygden med 1,030 passagerare; hade icke morgonens ruskväder afskräckt mången från resan, är troligt att antalet varit ännu större. Och från öfriga delar af ön kom dep ena fullpackade skjutsen efter den andra.
Det begynte, som sagdt, att blifva lifligt ute på slätten. De täflande infunno sig efter hand och anmälde sig. Det surrade som en bisvärm i sekreteraretältet, men så småningom rangerade sig allt, alla voro antecknade. Då sågo listorna ut så: till bakpärk anmälda 30 grupper om 7 personer, eller 210; till frampärk 8 grupper, eller 56; till varpa 65 grupper om 3 personer eller 195; i stångstörtning 6 personer, i språng 15;ikapplöpning 16 och i hankdragniog 10. Alltså inalles till täflingarne anmälda 508 personer, hvarjämte senare tillkommo ännu åtskilliga deltagare i »frispelen.»
När alla anmälningar väl voro gjorda, aftroppade pärkspelarne &t ett håll under anförande af handl.| Schenholm, varpkastarne åt ett annat under befäl af kassör Hellgren, Pärkarne, som spelades af tre lag hvarje gång, hade sin plats på fältets vestra sida’ uppåt landsvägen, varporna kastades på en plats längre nedåt sjelfva lägret. Alla spel voro stälda så, att de båda sidorna hade lika fördel eller olägenhet af vinden.
Det stora faggomgärdade fältet erbjöd nu under flere timmar från kl. 2 en mycket liflig, om ickejust så omväxlande tafla. Randt om väldiga folkmassor, hvilka helt säkert då de voro som störst, kunde skattas till mellan 3 och 4 tusen personer, och inom denna mörka spetsgård de spelandes rörliga gestalter, de flygande bollarne, de kraftigt slungade varporna, uppmuntringsropen de spelande emellan, med ett ord, det var friskt lif derute på slätten under dessa timmar.
Prisbedömningen vid en täflivg sådan som denna var in galunda en lätt sak, då det ju i år gälde, i olikhet mot hvad förut varit fallet, att utröna hvilket parti som var det bästa af alla.
Komiterade hade derför uppgjort nedan stående grunder för bedömandet af pärken:
1:o Hvarje prisdomare bedömer i anvisad ordning ensam de täflande grupperna och gifver hvarje grupp efter duglighet en poäng sålunda:
0—3 dåligt spel
4—6 godt spel
7—8 mycket godt spel
9 utmärkt spel
10 högst berömligt spel
2:o Hvarje siffra antecknas i prisdomarens enskilda protokoll, hvilket, sedan alla grupper äro bedömda, inlemnas till sekreteraren, som sammanräknar poängsiffrorna;
3:o De: fyra grupper, som erhållit högsta poängen, täfla sedan med en pärk och slutligen de två vinnande af dem om prisen.
För bedömandet af varpa hade såsom regel uppstälts, att afståndet från målet till den bästa stenen inom hvarje grupp mättes i centimeter, hvarefter gruppens hela centimetertal hopräknades. Afståndet var 25 steg.

Prisdomare voro:
i bakpärk:
handl. R. Snöbohm, Klinte,
bankbokb,. A. Pettersson, Visby,
handl. C. Degerman, Visby,
fabrikör J. Ödin, Visby,
bokb. J. Eklund, Visby,
handl. J. L. Kahlquist, Visby.

i frampärk:
konsul Lars Cramér, Ronehamn,
lektor M. Klintberg, Visby,
fanj. N. Hägg, Bjerges,
kommissarie E. Svallingson, Klinte,
handl, C; Smitterborg,
handl. G. Cramér, Ronehamn.

i varpa:
doktor O. Klintberg, Visby,
skoll. J. P. Nordin, Veskinde,
handl. Robert Löfving, Visby,
handl. Josef Johansson, Visby,
garfvare T. Ödin, Visby,
fabrikör J. Stenström, Visby,
löjtnant B. Sillén, Visby,
stadskassör Kr. Ekelund, Visby,
handl. R. Vallér, Visby,
bokh. Cedergren, Visby,
styckjunkare O. Johansson, Visby,
landtbr. L. J. Eklund, Dalhem.

För bedömande Vv bäste. pärkkarlen:
Kapten J. Facht, Fröjel,
handl, J. N. Myrsten, Slite,
kamrer J. Ihre, Visby.
i öfriga täflingar :
löjtnant E. Sillén,
löjtnant E. Nyberg,
löjtnant E. Fahnebjelm,
direktör A. Lindström,
L. P. Hansén Dalhem,
handl. C. Smitterberg,
löjtnant L. Sellergren,
löjtnant J. Elert.

Anordnare af dessa senare täflingar var kapten E. Vestöö.
Klockan blef sex, innan de stora täfliogarne i pärk och varpa hunnit afslutas.
Då vid denna tid de olika prisdomarenas protokoll sammanförts, visade sig resultatet sålunda:

I pärken liksom vid varpan, afgjorde lottdragningen i fråga om motspelare.
Enligt förut nämda bedömningsgrunder skulle, sedan ofvanstående resultat blifvit kändt, de fyra bästa grupperna täfla i två lag. Dessa grupper voro: i bakpärk Ljugarn med 52 poäng, Visby bollspelare och Halla med 46 samt Sproge med 44 poäng; i frampärk: Rone med 53, Hablingbo med 47, Alskog med 46 och Alfva med 39 poäng.
Vid lottningen spelade sedan emothvar andra: Visby bollspelare och Sproge, Ljugarn och Halla, Rone och Alskog, Hablingbo och Alfva.
De vinnande blefvo: i bakpärken Visby bollspelare och Ljugarn, i frampärken Rone och Hablingbo, men prisdomarne ansågo i sista fallet dei andra spelet tappande Alskogsborna så mycket bättre än Hablingarne, att de fingo täfla med Roneborna om prisen.
I sista täflipgen blefvo Visby bollspelare och Roneborna i hvar sin pärk segrare, hvadan de alltså erhöllo de båda första prisen samt Ljugänningarne och Alskogiterna andra prisen.
I varpan blef resultatet följande:

Här blefvo sålunda de vinnande: K. Jacobsson Gerum, O. Hansson, Veskinde, Tomas Johansson, Visby och A. Classon Visby.
Från täflingen bortgingo utan känd anledning sju grupper, hvadan däe täflande allts&k blefvo 58.
Det började, som sagdt, lida mot aftonen, de stora spelen voro slut, och nu började

frispelen,
hvilka för åskådarne, som icke förmådde att följa det invecklade bollspelet, helt säkert utgjorde en ganska angenäm of terrätt ofvanpå det mera bastanta som förut bjudits.
Ingen bör dock tro att dessa våra min) dre gotländska lekar icke äro bastanta nog. Nej, att de fordra styrka, det visade nogsamt stångstörtningen. Ty det var sannerligen intet Iekverk att bryta upp den väldiga stången och sedan slunga den ifrån sig. Eller hankdragningen.
Äfven den fordrar kraftiga armar och näfvar- För sprången beköfves dessutom vighet och man såg i går ganska vackra prof på, icke en tränad, sportmässig sådan, utan naturlig vighet, sådan som man ibland träffar hos allmogen.
Skulle man i sammanhang med dessa afslutningsspel vilja fälla ett omdöme om gårdagens täflingar, så torde de kunna få anses på det hela taget mycket jämna och båda godt för framtiden.
Att täflingarna ådragit sig allmän uppmärksamhet äfven utom Gotlands gränser, framgår deraf, att Stockholmstidningarne Nya Dagligt Allehanda, Aftonbladet, Vårt Land, Stockholms Dagblad och Dagens Nyheter hitsändt representanter.
Med »Tjelvar», något försenad af blåsten, följde dessutom en del sportvänner.
På ångaren hade hvarenda sofplats varit upptagen.
Prisutdelningen.
Kirckan var inemot half 8. En liten tribun restes vid täflingsplatsens ena sida och kläddes med flaggor. På ett bord bredvid stodo konungens pokal jämte vandringspokalen och en extra tredje. Då protokollen hunnit justeras, besteg landshöfdingen tribunen och höll till menigheten, som samlats i en stor ring deromkring ungefär följande tal:
Gotlands folk har alltid högt skattat manlig idrott och särskildt sina fäderneärfda folklekar. Dessa lekar, öfvade med fröjd men ock med allvar, lifva sinnet och stärka kroppen.
Om dem gäller i fallt mått den romerska häfdatecknarens ord om de forntida germanernas idrottsöfaingar: »De äro barnens lek och ynglingarnes täflan och dermed fortfara äfven de gamle».
Ja, utan sådan idrott skulle förvisse Gotlands ynglingar icke hafva blifvit hvad de nu allmänt äro: hågade och duglige att till fosterlandets försvar bära vapen redan vid 18 år och att dermed fortfara in i en långt senare ålder än befolkningen i rikets öfriga delar.
Sveriges konung, med öppen blick för allt som är godt osh stort och tosterländskt, bar ock tagit Gotlands idrott under sitt särskilda hägn och med frikostig hand till höjande af dagens fest skänkt åt främste segraren vid täflingarna denna kungliga pokal. Derför tacka vi honom med vårt
Lefve Konungen !
Ett fyrfaldigt hurra besvarade detta tal, hvarpå landshöfdingen öfverlemnade pokalen till den bäste pärkkarlen i puttpärk, handl. Lars Cramér å Ronehamn, hvilken prisdomarne enhälligt efter täflan mellan honom och hemmansägaren J. Johansson, Utalskog i Alskog, tilldömt densamma.
Ännu en silfverpokal, ett extra pris inköpt af idrottskomitérade, tilldelades den bäste pärkkarlen i bakpärk, teologie kandidat A. G. Hauffman.
I öfrigt fick prislistan följande utseende:

Bakpärk:
Första pris: 50 kronor, Gotlandsgillets i Stockholm jämte Visby bollklubba vandringspokal (med årtalet 1795): Visby bollspelare.
Andra pris: 25 kronor: Ljugarns pärkspelare.

Fram- (puttpärk):
Första pris: konsul E. Liljewalchs pris å 100 kronor: Rone pärkspelare.
Andra pris: Gotlandsgillets i Stockholm å 25 kronor: Alskogs pärkspelare.
Extra pris: Stetaniegillets å 20 kronor: Hablingbo pärkspelare.
Extra pris: 10 kronor (skänkta af Ronebor): K. Pettersson, Ekebornas puttkarl.

Varpa:
1:a pris: 40 kr.: C. Jakobsson, Gerum, för 217 centim.
2:a pris: 20 kr.: O. Hansson, Veskinde, för 294 em.
3:e pris: 10 kr.: T. Johansson, Visby, 315 cm.
4:e pris: 5 kr.: A. Klasson, Visby, 321 cm.

Stångstörtning:
1:a pris: 10 kr.: O. Persson, Follingbo,
2:a pris: 5 kr.: V. Pettersson, Follingbo.

Höjdsprång:
1:a pris: 10 kr.: Ekeberg, Stockholm.
2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, Fröjel.

Längdsprång:
1:a pris: 10 kr.: E. Fahlatodt, 2,43 meter.
2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, 2,42 meter.

Höjdsprång med staf:
1:a pris: 10 kr.: R Mätaby
2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, Fröjel.

Hankdragning:
1:a pris: 7 kr.: Andersson, Eke. O. Persson. V. Pettersson.

Kappspringning 150 meter:
1:a pris: 10 kr.: Ekeberg, Stockh. f. 17 2/5 sek.
2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, Fröjel 17 4/5 sek.

Pristagarne helsades af åskådarne med handklappningar, och när allt var slut höjdes ett lefve och fyrfaldigt hurra för Gotland och dess framtid.
Och så voro dagens stora täflingar slut. De aflöpte godt och lugnt. Icke en enda oregerlig person kunde märkas bland dessa tuseaden.

*) De genom lottdragning bestämda mot hvarandra spelende grupperna äro här sammanförda.