Etikett: Visborgs slätt

Är ett militärt övningsområde beläget i Visby använt av Gotlands regemente (P 18) och deras föregångare Gotlands infanteriregementen (I 27) och (I 18) 1887–2005.

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Ändrad dom. Angående bättre rätt till medel i mål mellan ångbåtskommissionär Axel Pettersson härstädes och Johen P. Ekdahl och Frans Ekdahls hustru Anna Ekdahl, båda vid Stora Hästnäs, ogillade i afkunnadt ut-slag förlidet år norra häradsrätten käranden Petterssons talan och pliktfälde honom jämväl enligt 16 kap. 4 strafflagen att för emot svar. väckt åtal böta 15 kr.
Kär öfverklagade emellertid denna dom i Svea hofrätt, som nu, med ändring af häradsrättens utslag, frikänt kär. från allt ansvar.
Äfven kvittades rättegångskostnader parteraa emellan.

Södra häradsrätten.
(Andra dagen.) Ansvar för misshandel. På angivelse af arbetaren Jakob Södergren från Lojsta hade länsman Svallingsson å tjänstens vägnar inkallat drängarne Johan Jacobsson och Viktor Johansson i tjänst hos järnhandl.
Schvan å Klintehamn, under påstående att de 14 sistl. Mars å allmänna landsvägen emellan Klinte och Fröjel öfverfallit samt misshandlat avgifvaren. Dervid hade så tillgått, att när angifvaren tillsammans med en annan person den omoämda dagen mot aftonen kommit åkande från Klinte, de på vägen mötts af de tilltalade, som frågat dem om de hade bränvin med sig. Angifvarens reskamrat hade då svarat att om de det hade, så anginge det dem icke Johan Jacobsson hade dervid tilldelat Södergren ett kraftigt slag i ansigtet så att han ramlat af släden. och såväl mun som näsa sprungit i blod. Viktor Johansson hade tagit tömmarne af Södergren och Jacobsson hade med sparkar forsatt sin misshandel. Åkl. upplyste äfven att ifrågavarande personer hade vana att uppträda på ett för allmänna säkerheten oroväckande sätt.
Svarandena hade mött angifvaren den omnämda dagen men hade icke misshandlat dem på något sådant sätt som af åkl. påståtts.
De hade visserligen varit ihop, men de hade i stället med piskan hotats »f Södergren, der vid Jacobsson för att afböja slaget af oförsiktighet kommit att stöta till Södergren och dervid träffat honom i ansigtet så att en mindre blödning ur näsan uppstått. På åkl:s begäran uppsköts målet till andra dagen af nästa sammanträde, då svar. vid bämtnings-, äfventyr skola iakttaga personlig inställelse.

För brott mot skogslagen voro af länsman Svallingsson handlandena R. Snöbohm Karl Smitterberg, och J. V. Odin från Klintehamn samt Emanuel Nyman från Vestergarn åtalade, emedan åkl. å deras lastageplats beslagtagit åtskilliga undermåliga sparrar, och spiror såsom hos Snöbohm 6, Smitterberg 18 samt hos Odin 3 st. sparrar och hos Nyman 17 st. årspiror. Alla erkände genom ombud. Åkl. yrkar blott att det beslagtagna skall förklaras förbuntet.

Efterdyningar efter bråket å Visborgsslätt. — Döfstumme järnarbetaren Oskar Pettersson från Visby hade utverkat stämning å poliskonstaplarne J. P. Jacobsson och Sverker, samt rådhusvaktmästaren Larsson, alla från Visby, för mot Pettersson begånget våld den många gånger förut omnämda 19 Aug., då Pettersson varit bråkig.
Kär. företräddes a: herr A. D. Ahlberg från Visby. Svaranden Larsson, personligen, företedde äfven fullmakt för de öfriga svarandena. Herr Larsson anförde att saken icke numera låge under häradsrättens domvärjo, utan under rådhusrätten i Visby, emedan platsen der våldet skulle vara begånget med 1895 års ingång vore flyttad till Visby stads område. Företedde såväl länskungörelse som och stadsingeniörens intyg om saken. Efter enskild öfverläggning godkände rätten svarandens invändning, förklarande sig ej kunna upp: taga saken till pröfning, samt tillerkände svar.
20 kronor för inställelsen.

I krig mot en kvinna. Det förut omnämda målet emellan länsman Svallingsson och fiskaren Anders Svensson, på angifvelse af hustrun Kristina Carlsson, båda från Nasume i Tofta, förevar ånyo till behandling. Svaranden genom ombud nekade fortfarande, samt upplyste att han äfven tilltalat angifvaren för okvädning, yrkande att båda målen skulle behandlas gemensamt. Detta bestred åklagaren, liksom rätten äfven afslog yrkandet. Åkl. hade inkallat tre vittnen, hvilka, isynnerhet det ena, sett svar. vid omstämda tillfylle natten emellan 6 och 7 sistl. Dec. med en duktig. käpp tilldela hustrun Carlsson 4 eller 5 slag i hufvudet både i ansigtet och bakre delen deraf. Hade hustru Carlsson ej vid tillfället varit iklädd en duktig »stoppmössa» sade säkerligen slagen haft menligare följder. Stora blånader af slagen hade äfven uppstått. Ett par vittnen hade äfven hört angifvaren skrika att Svensson slår ihjäl mig. Hade hört käpprapp. Af vittnena tillfrågad hade Svensson sagt »jag körde till henne med käppen och det to& förmodligen, hon skall ännu få mer», Svensson hade äfven svurit på att han skulle slå ihjäl henne. Vittnena påstodo att Svensson utan orsak »daskat» till hustru Carlsson, som icke sagt ett »smack» till svar. Målet öfverlemnades. Åkl. yrkade bifall Hustru Carlsson lemnade en kost: nadsräkning på 136 kronor.
Utslag vid nästa sammanträde.

Barnuppforstringsmålet emellan Maria Bergström samt ynglingen Nils Nilsson, båda från Wiges i Grötlingbo, förekom äfven till behandling. Kär. hade till detta sammanträde erhållit uppskof för att bevisa Svar:s ? med bennes den 28 sistl. Juli födda barn. För detta ändamål voro äfven inkallade tre vittnen.
Utslag nästa sammanträde.

Ålander—Rudebeck. Sedan detta mål ropats instälde sig käranden personligen, men hvarken svaranden eller vittnet Nordström syntes till. Ålander företedde bevis om att äfven arfvingarne efter Bergenström voro stämda, men äfven dessa skyltade med sin frånvaro. På kär:s begäran uppsköts målet till sjätte sammanträdet, då Rudebeck ålades inställelse vid 75 kronors vite, de öfriga svarande hvardera: 25 kronors samt vittnet Nordström 50 kronor.

Ärekränkningsmålet emellan fiskaren Anders Svensson och hustrun Kristina Carlsson företogs nu, men svaranden bestred stämningspåståendena, hvarför målet uppsköts till samma dag som förra målet.

Hemgångsmålet mot F. Larsson och Anton Pettersson från Hemmor i När, på angifvelse af Olof Klintberg derstädes, afstod åkl. ifrån, sedan målsägaren nedlagt sin talan mot svarandena.

Norra häradsrätten.
Våldet i Anga. Med härför häktade arbetarne Karl E, Johansson och P. A. Olsson hölls i torsdags ransakning å länsfängelset.
De tilltalade fingo först redogöra för sina lefuadsförhållanden, hvarvid upplystes att bägge äro födda i Kalmar län, Johansson 1870 och Olsson 1866.
Hit ankommo de 1893, och ha de haft arbete litet hvarstädes ute på landsbygden.
Senast ha de vistats i Anga.
Våldet föröfvades 30 sistlidne Mars vid en auktion hos G. Gardell, Österby i Anga. Tillika med andra besökande infunno sig äfven J. och O., hvilka gingo in i ett mindre rum, upplåtet till försäljningslokal, och begärde in öl. Vid tillfället fonnos bland andra derinne hemmansägare Johan Rondahl och skomakare P. Vallin.
Utan någon anledning skulle härvid uppkommit gräl, hvarvid Vallin och Rondahl fingo mottaga rätt svåra knifhugg af J. och O., Vallin i synnerhet, som fick 3 hugg, deraf 2 i låret af hvilka det ena ännu icke är läkt. Rondahls sår äro deremot läkta.
I rummet hade det varit 7 småländingar inne, hvilka alla öfverfallit de två intet ondt anande, hvilka äfven de begärt in öl.
Tillfrågade om de erkände våldet, nekade bägge svarandena och förklarade att de hade ingen vetskap derom. De hade varit öfverlastade och mindes inte förloppet.

Som vittnen voro inkallade hemmansägare Hj. Nilsson, Norrlanda, sågverksägare Oskar Ahlby, Stenstu i Anga, arbetarne L. F. Lars son Österby i Anga och J. Pettersson hemma i Visby, af hvilka de två förstnämda och Pettersson förklarade sig tydligt ha sett när svarandena med vanliga fällknifvar öfverföllo V. och R. Johansson hade dessutom slagit R. med en butej. Sedan hade svar. sprungit ut bland folket med knifvar och stenar i händerna, hotande och skrålande så mängden förskräckt skingrade sig. Uppträdet hade till följd att auktionen måste inställas.
Mot detta vittnesmål hade de häktade intet att invända. De dömdes hvardera till 6 månaders straffarbete för våld, för fylleri till 20 kr. och för oljud 30 kr. böter.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 13 April 1895
N:r 57

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt har i dag endast haft att handlägga några civilmål.

Södra häradsrätten.
(Fjärde vårsammanträdet.)
Följande utslag ha i dag afkunnats.
I ärekränkningsmålet emellan K. J. Edman, Gullarfve, och Henrik Johansson, Mölner i Väte, dömdes Johansson att böta 60 kronor samt ersätta käranden med 35 kronor.

Folknöjet å Burgsviks hamn. Bröderna Gustaf Pettersson Botvide i Öja ock Jacob Pettersson Mickels i Vamblingbo hade vid förra sammanträdet med ed friat sig från åtalet att ha såväl begått våld som okvädat t. f. länsman Svante Lindström, när han 22 sistl. April skulle från ång. Klintehamn ilandföra en full agent. Pettersönerna dömdes nu emellertid att utgifva försutet vite med 25 kr. hvardera. Åklagarens anhållan om att målet måtte få hvila, till dess ett annat dermed sammanhängande mål afgjorts, ogillades äfvensom öfriga yrkanden.

I testamentsk landermålet emellan Lars Nyman Englefs och enkan Maria Jacobson Bockes i Fröjel m. fl. bifölls käromålet emedan J. ej varit berättigad att i testamentet förordna såsom han gjort.

Karl Lundgren Gumbalde i Stånga yrkade att af Wilhelm Bergström Tjängvide i Stånga utbekomma ersättning för 5 mån. 18 dagars arbete. Sv. förpliktades till kär. utgifva 35 kronor jämte 16 kr. i kostnaden.

Bråket å Visborgs slätt. Målet mot döfstumme järnarbetaren Oscar Pettersson från Visby förklarades hvilande i afvaktan på utgången af ett annat dermed sammanhängande mål.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 April 1895
N:r 55

Publicerat

Vid Gotlands infanteri

skola de från nämda regementes inskrifningsområde till velocipedordonnanser uttagna beväringsmän tjänstgöra å Visborgs slätt, icke vid Smålands husarer, hvilket här nämnes för dem som möjligen vilja anmäla sig, alldenstund tiden derför ännu icke är utgången.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 16 Mars 1895
N:r 43

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
(Vårtingets tredje sammanträde vid Allekvia 11—12 Mars. Ördf. e. o. notarien Åman.)
Följande utslag afkunnades:

Frikända blefvo i ett misshandelsmål arbetaren Oskar Eriksson och drängen O. Pettersson, båda från Barlingbo.

Såsom vållande till hennes mans död instämde på sin tid enkan Kristina Östergren, Norrlanda, hemmansägare Patrik Bendelin, Fjäle i Anga.
Som bekant hade svar. en afton i Aug. förlidit år kommit körande å vägen mellan Kräklingbo och Anga kyrka, hvarvid kär:s man råkade bli öfverkörd. Af deraf uppkomna skador följde sedan döden.
Häradsrätten har nu, sedan det utrönts att svar. dertill icke kunnat vara vållande, frikänt denne från allt ansvar; rättegångskostnaderna kvittades.

Uppskjutet till fjärde sammanträdet första dagen blef ett mot arbetaren G. A. Sjöstedt väckt åtal angående misshandel å arbetaren J. Jacobsson, Bäcks i Endre.

För djurplågeri dömdes statkarlen 0. P. Johansson å Rosendal att böta 30 kr.

Edgång gick hemmansägare Edvard Jacobsson å Fårö i ett förut mot honom väckt åtal för oloflig spritdrycksförsäljning.
Utslag vid 5 sammanträdet.

Ett inkalladt vittne, som första dagen hördes på kärandesidan i barnuppfostringsmålet mellan Selma Karolina Stening och Karl Broman, Hall i Fleringe, sade sig ha sett parterna tillsamman en gång i Aug. månad 1892 i svar:s rum — något vidare kunde han icke säga.
Svar. nekade som förut till faderskapet och öfverlemnade målet med yrkande om 25 kr. ersättning för inställelse m. m. Kär:s ombnd, som äfven öfverlemnade, vidhöll förut gjorda yrkanden.
Utslag samtidigt med förra målet.

Förlikt förklarades tvistemålet angående arfsanspråk mellan gästgifvare Karl Landtbom i Visby och enkan Ulrika Clandelin, Norrgårda i Helvi.

Skild från målet ville fortfarande inspektor Sundén å Rosendal bli i förut refe rerade mot hovom väckta åtalet angående skadegörelse å kär:s, Natanael Stengård, Sylfaste i Follingbo, egendom.

Kär:s ombud, som anförde att löjtnant Brunnström såväl skriftligt som muntligt erbjudit sig göra upp saken, men hvilken ombudet sedan icke kunnat träffa, emedan han vistas på fastlandet, företedde några papper för att styrka sina påståenden och deribland ett skriftligt intyg af några personer, vilka värderade den uppkomna skadan till I 5 kr. Då svar. icke ville ingå på någon förlikning eller föröfrigt i sak yttra sig, alldenstund han ju, som nämts, ansåg sig ej ha med målet att skaffa, förekommer det åter på 5:te sammanträdets v:a dag, då svar. skall vara tillstädes vid 10 kr. vite.

Uppsk jutet till femte sammanträdet, andra dagen, blef ånyo äktenskapsskilnadsmålet mellan Maria Andersson i Visby och arb K. J. Andersson, Isume i Väte, på grund af att den sistnämde, svar., ligger sjuk på lasarettet i Visby.

Arekränknin gsmålet mellan Karin Olsson, Stafva i Barlingbo, och fodermarsken S. Nygren derstädes, förevar åter.
Den senare vidhöll som förut att han endast yttrat »ragata» i öfverilningen.
Ett kärandevittne som hördes ville emellertid komma ihåg att svar. äfven fält andra mindre vackra tillmälen vid samma tillfälle. Målet öfverlemnades; utslag faller vid 5 sammanträdet.

För oloflig jagt å kär:s bryggare Lorens Vedin i Visby, arrenderade jagtmarker i Hejdeby hade förut klockare V. Engström i Hejdeby och hnsbonden O. Larsson, Norr bys i samma socken, instämts.
Åf tre inkallade vitnen på kärandesidan kunde endast ett, hemmansiigare Olof Kristenson, lemna några mer afsevärda upplysningar så som att han i början f föregående år sett båda svarandena i sällskap på kär:s jagtmark med vapen i hand. Vittnet hade hört ert skött lossas och sctt Engström bära en skjuten hare, då han vid nämda tillfälle träffade dem Då svar, fortforo att neka, uppsköts målet till första degen af nästa sammanträde, till hvilket svar. skola komma tillstädes vid 10 kr. vite hvardera.

Stämd för olofligt afvikande ur tjänst — och likväl förut skild från densamma. Till tinget hade löjtnant Brunnström å Rosendal genom ombud låtit instämma sin förre dräng Valfrid Josefsson, Stenstu i Endre.
Stämningen lydde på olofligt afvikande ur tjänsten och likväl hade svar. förut, enligt ett stämningen medföljande intyg af t. f. länsman Jacobson vederbörligen skilts från sin plats 12 sistlidne Januari.
Den verkliga orsaken, som sedermera kom fram, var emellertid att svar., hvilken från och med sistlidne juldagsmorgon icke kunnat förmåtts återtaga sitt arbete, hade bekommit 28 kr. öfver sin lön, som kär. nu återfordrade jämte ersättning för resa till tinget m. m.
Tillspord, hvarför han icke fullgjort sina åligganden, förklarade svar., hvilken 1 Nov tillträdde platsen, att orsaken hade varit fruktav för kamraterna och den behandling han af dem lidit; i öfrigt hade han icke haft något direkt mot platsen.
Angående återgäldande af lönen var han villig gå till hälften; emot kär:s öfriga yrkande gjorde han heller ingen invändning.
Målet öfverlemnades å bägge sidor och utslag afkunnas på femte sammanträdet.

För försummad snöskottn ing var landtbrukare Willy von Corswant å Stafva i Barlingbo instämd, men var frånvarande.
Härför ådömdes han att vid 10 kr. vite vara tillstädes vid nästa sammanträde, då målet åter förekommer, första dagen.

Fortfarande af en »obekant person» hade arbetaren Karl Andersson, Klintegårdai Veskinde, tilltalad för olofligt tillgrepp, tillhandlat sig den spannmål, som han sedan tidvis från 26 Oktober 1894 till 18 Jan. detta år låtit förmala hos mjölnare E. Olsson, hvilken till detta sammanträde jämte några andra inkallats som vittnen.
En gång hade svar. kommit med 1/2 tunna, än med 3/4, 5/8 o. s. v. och på tillfrågan af domaren hur han så ofta kunnat haft tillgång på spanmål svarade han att han »köpt den i stan af en obekant person» — vid ett tillfälle skulle han tillhandlat sig 3 tunnor.
Bägge målsägandena, hemmansägarne A. P. Andersson och Norrby voro äfven denna gång tillstädes, och den sistnämde anförde att han i början af Nov. märkte att han bestulits på spanmål, något som emellertid kunnat börja redan i Okt., då den tagits i små partier.
Angående svar:s penningtillgångar och tillgreppet af portmonnän från A. P. Andersson ha vi förot redogjort; emellertid förmåddes svar. att erkänna att han gifvit ut mer penningar än den vid föregående sammanträde uppgifna summan på 15 kr. 80 öre.
Spanmålen hvarå prof förevisades och jämfördes med kär:s vara, befans vara lika denna till utseendet.
Då de öfriga vittnenaintet af vigt hade att anföra öfver hvad som förut är bekant och då svar. alltjämt nekade, uppsköts målet till femte sammanträdet, andra dagen, då svar. skall vara tillstädes vid hämtnings påföljd.

Södra häradsrätten.
(Vårtingets tredje sammanträdet 11—12 Mars Ordf. vice häradshöfding Grenander.)
De gingo eden. I det förut flera gånger omförmälda målet mellan kronofogden Aug. Bokström & ena samt hemmansägarne Gustaf Pettersson, Botvide i Öja och Jacob Pettersson, Mickels i Vamlingbo, å andra sidan angående tilltal för våld och skymfliga till mälen emot t. f. länsmannen Svante Lindström 22 April 1894 å Burgsviks hamnplats, ha förenämda Petterssöner varit ådömda edgång, som de också gingo. Länsman Svallingsson som ombud för kronofogde Bokström anhöll hos rätten att någon dom ej nu skulle meddelas, utan målet förklaras hvilande till dess ett avnat mål, som för närvarande ligger i hofrätten, emellan bemälde Petterssöner samt kapten Alfred Snöbom å ång. Klintehamn, hunnit blifva afgjordt, emedan länsman Svallingson vill hafva honom att som ojäfvigt vittne höras i målet. Rätten meddelar beslut vid nästa sammanträde.

Barnuppfostringsbidrag med 120 kr. om året i 15 år fordrar Maria Bergström från Viges i Grötlingbo att husbondesonen Nils Nilsson från samma gård och socken, måtte åläggas att nutbetala. Nilsson skall enligt Marias påstående vara fader till ett af henne 28 sistl. Jnli framfödt flickebarn: Svar., som var närvarande genom ombud, var dock af helt annan mening än Maria angående faderskapet. Han hade aldrig varit tillsammans med henne. Kär. påstod emellertid fortfarande att de haft umgänge med hvarandra och varit bekanta ända sedan barndomen. Hon fick uppskof till andra dagen af nästa sammanträde för att kunna bevisa sina påståenden.

För att rätta ett testamente hade Lars Nyman i Fröjel instämt enkan Maria Olofsdotter, Bockes i samma socken, m. fl. Aflidne nndantagsmannen Jacob Jacobsson, Bockes, som varit gift med Maria Olofsdotter, hade till svarandenas förmån 8 Jan, 1886 upprättat ett testamente. Sedan Lars Nyman, som är gift med en dotter till aflidne Jacobsson, fått del af testamentet, anför han nn klander mot detsamma. Han yrkar att de personer, hvilkas talan han för, bör få sin laglott i boet, emedan: de äro barn af Jacobsson vid ett föregående gifte. Målet öfverlemnades å ömse sidor. Utslag nästa sammanträde.

Återfående af arrendekontrakt. K. Appelkvist, Ammunde i Burs, yrkar genom stämnivg att Nils Husander, Enges i Burs, måtte åläggas återställa ett arrendekontrakt, som skulle tillhöra kär.
Enligt kär:s påståenden skulle Husssander på våren 1892 af kär. mottagit kontraktet för att å detsamma skaffa några underskrifter som ännu fattades. Appelkvist hade nämligen på 15 års arrende af Burs sockens 3 skifteslag erhållit en jordlägenhet om 4 tlnd Och skulle Hussander af Appelkvist fått lof att sommaren 1892 samt möjligen något annat år låta en af sina kor beta på den omtalade lägenheten. Hussander hade emellertid behållit såväl kontrakt som jordstycket.
Svar. medgaf riktigheten af kärandens påståenden, blott med den ändring, att han af Appelkvist fått öfvertaga arrendet på 10 år.
Denna öfverenskommelse hade dock varit muntlig samt emellan fyra ögon.
Utslag vid temte sammanträdet.

Han ville ha betalt för sitt arbete. Karl Lundgren, Gumbalde i Stånga, vill af hemmansägaren Vilhelm Bergström, Tjengvide i samma socken, hafva betalt för 5 månader och 18 dagars arbete med 50 öre om dagen eller tillsammans 87 kr. Någon bestämd daglön hade ej varit aftalad, men ansåg kär, att han likväl borde ha förtjänat 50 öre om dagen jämte vivre.
Svar. åter tyckte att han af ren barmhbhertighet på hösten 1893 emottagit kär. som varit alldeles utblottad. Han hade varit belåten, blott han fått mat samt något kläder att skyla sin kropp med. Svar. hade äfven gifvit honom fullständiga arbetskläder.
Käranden var villig ingå i törlikning och nedsätta sina anspråk till 50 kr., men svar. bjöd 20 kr.
Utslag vid nästa sammanträde.

Redovisning af arfsmedel. Johanna Sundvall, Liffedarfve i Eskelhem, hade instämt Johan Persson, Valfva med yrkande att denne såsom godman för kär:s i Amerika vistande man måtte åläggas utbetala 659 kr. arfsmedel, som svar. innehade för mannens räkning.
Svar. medgaf allt, vore villig utbetala, blott han finge rättens dom derpå. Utslag meddelag vid femte sammanträdet.

Ej utan orsak. Det sedan andra sammanträdet uppskjutna ärendet angående hustran Maria Petterssons Ejsarfve i Lefvide yrkande att få mannen satt under förmyndare, emedan han vore begifven på dryckenskap, förevar åter; saken bar varit uppskjuten för mannens personliga hörande. När målet ropades kunde Pettersson ej förmås att framträda, oaktadt han vistades vid tinget. Det lyckades emellertid att få in honom — betydligt ankommen, som han var.
Dom.: — Är det Olof Pettersson?
P.: — Ja, de jär de de.
Dom.: — P:s hustru vill att P. skall under förmyndare, går P. in på det?
P.: — Naj, de gär ja int de.
D.: — Är P. begifven på dryckenskap?
P.: — Tar en sup gär ja väl de, men de jär mang sum gär de, int förstojrar ja någ aigendom intä.
Målet uppsköts till nästa sammanträde, då Pettersson tillsades att komma tillstädes vid vite.
P.: — Räcker hundrä kraunar?
D.: — Tio kronors vite.
— P.: — Pyff intä majr.
Åkl. fann sig föranlåten att yrka ansvar på Pettersson för fylleri och oanständigt uppförande inför rätta.
Han fäldes att böta 25 kr.
— Räckar tjugufem da?
D: — Adjö med er nu.

För att vara vållande till barns död bade kronolänsman Eneman enligt kon. befallningshafvandes förordnande af den 20 sistl. Febr. anstält åtal emot pigan Rosa Bandelin i tjänst hos hemmansägaren Jacob Qviberg, Kvie i Stånga. Såväl af polisförhörs: protokollet, som ock vid förhöret inför rätten framgick, att Rosa Bandelin. som sedan Maj månad förlidet år varit hafvande, hade på intet sätt sökt dölja detsamma. På måndagsaftonen den 4 sistl. Februari hade hon vid pass kl. 10 på kvällen lagt sig att sofva samt vid pass kl. 1/2 12 vaknat och känt födslovåndor samt genast väckt sin husbonde, som låg i samma rum, och bedt honom genast gå efter hjälp. Denne hade då vid kl. 12 tiden gått till Tjengvide gård samt hämtat ett par kvinnor som vid pass en timme derefter ankommit. Barnet hade dock förrän Qviberg aflägsnat sig blifvit födt. När kvinnorna ankommo funno de Rosa med det födda barnet, en gosse, som de dock fanno vara död. Åkl. ansåg det vara besynnerligt att Rosa kunde ligga en hel timme utan att egna barnet den ringaste vård, eller att kalla hjälp af husbondens moder, som bodde i ett rum straxt öfver det Rosa låg uti, ntan i st. låta hämta hjälp som ej ankom förrän efter en timme.
Den tilltalade sade att hon aldrig känt att barnet haft lif, hade icke efter födslen heller kunnvuat märka de minsta lifsyttringar hos barnet, samt varit så svag, fast vid sans, att hon ej kunde resa sig upp, eller lemna barnet någon hjälp. Hon hade äfven lagt af sig det bolster, hon hade öfver sig för att det ej skulle kväfvas samt hade på intet vilkor haft någon tanke på att göra sig af med barnet, ej heller gjort något, som enligt hennes förmenande kunde på något sätt inverka på barnets lif, ifall något lif funnits. Enligt läkares intyg hade fostret varit fnllgånget och vid födslen haft lif och andats. Det hade antagligen dött af brist på lufttillträde till lungorna, samt af brist på vård.
Den tilltalade, som fick redogöra för sina lefnadsförhållanden. är född den 24 Juli 1868 i Hejde församl. der föräldrarne ännu lefva och bo, vistades i hemmet, tills hon i sitt 15 år komfirmerades, kom derefter ut att tjäna på flera ställen och den 11 Maj 1889 födt barn, som ännu lefver. Hon hade på hösten 1892 kommit i tjänst hos den husbonde hon f. n. tjänar. Hade den 80 Sept. 93 födt ett barn som efter 4 dagars lif aflidit. Polisförhör om detta dödsfall hade äfven hållits. Hon hade aldrig varit tilltalad för något brott, samt vidhöll här sin oskuld för hvad hon tilltalats.
Åkl. yrkade häktning. hvilket äfven af rätten efter enskild öfverläggning bifölls, och utsattes nytt förhör Å cellfängelset den 26 nästkommande Mars.

Störd hemfrid. Uppå angifvelse af Olof Klintberg, Hemmor i När, hade åkl. länsman Eneman å tjänstens vägnar låtit inkalla F. Larsson och Anton Pettersson från samma gård och socken under påståenden (som af målsäg. utvecklades) att dessa söndagsaftonen den 3 sistl. Mars sedan målsägaren lagt sig (dock påklädd) kommit och inträngt i hans bostad genom dörren som dock varit låst, slagit i bordet för honom, så att lampan slocknat skällt honom samt för öfrigt stört hans hemfrid. Svar., personligen närvarande nekade, . men sade att de af målsägarens hustru och dotter den omnäm da aftonen blifvit ombedda att göra dem sällskap hem, emedan de fruktade för att möta mannen. De hade efterkommit deras begäran, tillsammans med ett par andra personer. Vid framkomsten funno de dörren låst. Såväl hustrun som dottren knackade på men fingo intet svar. Dottern hade då tryckt mot förstugudörren som genast gick upp, då båda kvinnorna gingo in, men svar. stannade utanför. De hade genast fått höra målsäg. ropa åt hustrun: kommer du nu din satans skojarkona, samt slag och bråk. Hustrun hade då genastropat på hjälp, ty mannen höll på att slå ihjäl henne, samt bedt dem komma in. Då hade de gått in men ej förr, samt blifvit mottagna med lika vackra ord som hustrun. Åkl. som tycktes finna svar. uppgifter sannolika, begärde likväl nppskof för att om möjligt kunna förebringa någon bevisning. Uppsköts till andra dagen af fjärde sammanträdet.

Samme åkl. hade äfven instämt tjänstedrängarne Emil Svensson, August Johansson samt John Nilsson, alla från Mallgårds i Lefvide för åtskilligt bråk i Lefvide. Dels hade de varit inne på smeden Vilh. Petterssons gård och bråkat utanför dennes bostad, sparkat på dörren och slagit i väggen, Emil Svenssonn – skulle ha sagt att han skulle slå ihjäl så många käringar som funnes der. De nekade. Nilsson hade blott varit på trappan och bedt om dricka. Nilsson tilltalades dessutom för fylleri å allmän väg som erkändes. Dels voro Johansson och Svensson åtalade för att å allmän väg ha slagit ynglingen Arvid Olsson. Olsson berättade att Johansson ropat att han skulle stanna, så skulle han få snus och karameller. — Efter åtskilligt nekande hade Olsson stannat samt då af Johansson fått tvänne sviskon och ett slag i hufvudet, samt af Svensson ett slag vid ena tinningen. Detta erkändes af såväl Johansson som Svensson. Johansson hade dessutom knuffat ikull Olsson så att en glasruta slagits sönder som han haft i handen. Utslag vid femte sammanträdet.

Bråket å Visborgs slätt. Målet emellan åkl. länsman Svallingson, poliskonstapel Johans:on och döfstumme järnarbetaren Oskar Pettersson angående bråket å Visborgs slätt den 19 sistl Aug. förevar ånyo. Flere vittnen hördes, som till stor del tycktes styrka åtalet. Åkl. och målsägaren öfverlemnade målet, svar ville ha uppskof. Yttrande vid nästa sammanträde.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Mars 1895
N:r 41

Publicerat

En treflig baltillställning

ägde i lördags afton rum ute i officerspaviljongen å Visborgs slätt. Den föregicks af ett muntert slädparti söderut från staden, der föret ej var så jämmerligt som här i Visby. Derefter dansade man till sena kvällen. Deltagarne voro ett 50-tal.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 Januari 1895
N:r 12

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Det förut omnämda målet emellan O. V. Ålander Hesselby samt herr B. O. Rudebeck angående ansvar för kraf af förut gulden skuld förekom ånyo till behandling.
Kär. företedde nu protokoll från Göteborgs rådbusrätt, der direktör Kylberg blifvit sbm vittne hörd i målet. Åberopade vidare som vittnen kronolänsman Svallingsson och sakförare Stenmark.
Sakförare Stenmark hade en gång för 2 eller 3 år sedan i Stockholm besökt Rudebeck och då blifvit ombedd att försöka förmå Ålander utbetala 1,000 kr., som Ålanders fader enligt 1evers skulle vara skyldig Rudebeck.
Rudebeck hade då yttrat att om han ej kunde utfå detta belopp hade han andra papper med hvilka han kunde klämma Ålander. Att Ålander häftade i någon personlig skuld till svar. derpå hade denne ej gifvit ringaste antydning. Svar. hade äfven i Visby för 2 år sedan visat vittnet en förteckning på sina utestående fordringar, men Ålanders namn hade dervid ej förekommit på annat sätt än på faderns förbindelse. Kommissarien Svallingsson, som verkställt ifrågavarande utmätning, hade för att hjälpa kär. ordna saken följt denne till Stockholm, dervid bland andra Bergenström äfven besökts. Denne hade då liksom en gång förut lemnat ett intyg på att han ej af Ålander skulle utkräfva något förrän det visat sig att de öfriga borgesmännen, som tecknat sig för ifrågavarande skuld för Stockholms norra mejeribolag, saknade tillgångar. Hade dock sagt att det vore för hans räkning ntmätningen verkstälts. Vittnet hade äfven från Rudebeck erhållit ett bref, deri anspråken nedsattes från 15,000 kr. till 2,000 jämte öfriga kostnader. Kunde dock ej säga om dervid styrkts att Rudebeck af Bergenström öfvertagit fordringen.
Kär. ville hafva minst 2 månaders uppskof för att ytterligare kunna skaffa bevis i denna sak, hvarför uppskof äfven medgafs till fjärde sammanträdets andra dag.

Barnuppfostriugshjälp fordrar, såsom förr är refereradt, Amanda Friberg, Burge i Levide, af Karl Norrby derstädes. Parterna förliktes på vilkor att svar. betalar till kär. 250 kr. i ett för allt, hälften 1 nästkommande Oktober, samt den andra nästföljande 1 Oktober, om barnet lefver.

John Eriksson från Kansas City instälde sig fortfarande mot Emma Bodin, Buters i Eskelhem, angående ersättning för svarandens son, som varit sjuk och dötti Erikssons hem i Amerika. Eriksson hade ej kunnat få hit det vittne han åstundat. TLemnade ett intyg om att Eriksson för Axel Bodins räkning betalt för läkarearvode och medicin 31 dollars, samt att Axel Bodin saknade tillgångar. Betygens riktighet bestreds af svaranden, emedan de icke voro bestyrkta af svensk myndighet. Målet öfverlemnades. Svaranden fordrade utom stämningen 2 kr. pr dag sedan 16 Juli förra året eller den tid han för rättegången måste uppehålla sig. Käranden begärde 25 kr. för hvarje inställelse jämte öfriga kostnader. Utslag vid nästa sammanträde.

Bråket å Visborgs slätt. Målet emellan åkl. länsman Svallingson och poliskonstapeln Albert Johansson samt döfstumme järnarbetaren Oskar Pettersson förekom ånyo.
Flera vittnen voro inkallade. Det tyckes fortfarande som Pettersson varit väl bråkig och våldsam. Ett vittne var dock af den åsigten att polisen burit sig väl oförståndigt åt, hade äfven varnat Albert Johansson för hans beteende som polis.
Johansson hade, när Pettersson hölls afett par poliskonstaplar, tagit honom om ansigtet så att näsan eller munnen kommit att blöda. Uppskof till andra dagen af tredje sammanträdet för att utröna, om Pettersson vid tillfället varit rusig.

Våldet mot agenten K. V. Engström från Garda. T. f. kronolänsman Svante Lindström porsonligen närvarande. Maskinisten K. L. Vesterlund och besättningskarlen K. Stenberg fortfarande genom ombud. Ett vittne hade sett Engström vid tillfället blifvit knuffad, men hade ej sett hvem som knuffat Engström.
Sakförare Björkegren, ombud för Engström, vidhöll sina i stämningen gjorda påståenden, såsom till fullo styrkta. Svarandena gjorde äfven sina slutpåståenden och bestredo allt hvad som lades dem till last. Länsman Lindström yrkar ansvar å kär för obefogadt åtal, dervid han beskyldes för tjänstefel. Utslag vid tredje sammanträdet.

Tvist om utmätt gods. Det sedan fjärde sammanträdet uppskjutna målet emellan Johan Larsson, Skogs i Mästerby, och dennes fader undantagsmannen Lars P. Larsson samt hemmansäg. H. F. Eklund, Tippsarfve i Hejde, förekom ånyo. Som vittnen hördes nu sakförare Stenmark, samt tvänne fjärdingsmän, som varit närvarande vid utmätningen.
Målet öfverlemnades å ömse sidor. Kär vill med ed styrka sin rätt till egendomen i den händelse rätten icke skulle anse den förebringade bevisningen tillfyllest. Svar. åter vill att utmätningen skall stå fast. Utslag vid tredje sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 Januari 1895
N:r 10

Publicerat

Slädparti

med bal i officerspaviljongen å Visborgs slätt lär komma att anordnas nästa torsdag.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Januari 1895
N:r 7

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
(Höstetingets 4 sammanträde vid Allekvia 26—27 Nov. Ordf. e. o. notarien Åman.) Till 50 kr. böter dömdes Lars Johansson, Batreits i Norrlanda, för det han i mål angående förskingring af utmätt gods åtalat kronolänsman G. Boberg för tjenstefel, hvarjämte hans talan ogillades.

Det hjelpte icke. För utbekommande af barnuppfostringsbidrag instämde för en tid sedan Selma Johansson, Smiss i Sjonhem, maskinisten K. M. Johansson, hvilken i målet ålades edgång. Detta var icko i svar:s smak, hvarför han besvärade sig i Svea hofrätt.
Icke heller der vann svar. något, utan målet återtörvisades hit med samma resultat, hvarför svar. nu ej torde ha annat val än att gå eden, som utsattes till vårtingets 2 sammanträde.

För utbekommande af likvid för en del dagsverken m. m, hade J. Jacobsson, Sojvide i Sjonhem, förut instämt Niklas Johansson.
Kär., som sist då målet var före anhöll om uppskof för förebringande af närmare bevisning hade nu låtit inkalla drängen Johan Klason som vittne.
Denne kunde dock endast berätta att han en dag sistlidne vinter följt kär. hem till svar.
för att närvara vid upprättande af en skuldförbindelse parterna emellan, vid hvilket tillfälle svar. var borta. Något vidare hade vittnet sig icke bekart.
På grund af — enligt kär:s påstående — svarandes förut gjorda erkännande angående dagsverkena yrkade emellertid kär. bifall till stämningen och derest förut förebringad bevisning ej ansågs tillfyllest begärde han att svar.
skulle åläggas edgång.
Svar. erkände hvad anginge dagsverkena; derför hade emellertid kär, fått låna hans hästar. I öfrigt bestred.han kär:s yrkanden och fordrade ersättniog för inställelse m. m.
Yttrande på sluttinget.

För olofilig jagt å ejder stod husbondesonen Teodor Edvardsson, Verkegårds å Fårö, tilltalad.
Svar. erkände under förklaring att det skett af misstag under fiske.
Utslag på sluttinget.

För öfverträdande af skogsförbud, dervid svar. enligt stämningen skulle ha sköflat skogen å sitt 11/2000 mtl Fide i Othem, var snickare Johan Nyman, Ytings i Othem, inkallad.
Då han emellertid endast huggit sin skog till husbehof utan kännedom om något skogsförbud bestred han till alla delar stämningen och yrkade på att bli skild från målet. Svar.
företedde äfven några köpehandlingar, enligt hvilka han skulle köpt en del bygnadstimmer till sin gård.
Yttrande på sluttinget.

Misshandel å tjensteman, Å torgdagen i Kräklingbo 12 sistlidne September hade husbondesonen Ludvig Gahnström, Lauritze i Ala, då han af kronolänsman Boberg erhållit någon. tillsägelse, som ej föll honom på läppen, öfverfallit denne och dervid med något tillhygge — af hämd — gifvit honom några svåra elag i ansigtet, hvarigenom blodvite uppkommit.
Angifvelsen försökte åklagaren t. f. kronofogden Bachér styrka genom ett skriftligt intyg af ett par vittnen samt läkarebstyg af dr Sörensson i Visby.
Svar. bestred att ha föröfvat något våld å kär.; det var denne som först skulle öfverfallit honom, hvarvid han endast värjde sig.
Uppskof för bevisning till första sammanträdets första dag, vårtinget, då svar. skall vara tillstädes vid 25 kr. vite.

Tvist om arfsanspråk. Till tinget hade gästgifvare Karl Landtbom i Visby instämt enkan Uitrika Claudelin, Norrgårda i Hellvi, med yrkande att utfå den del af ett henne tillfallet arf, som enligt en af henne dagtecknad handling skulle tillkomma honom.
Enligt detta papper af 24 Januari 1892 förband aig svar. att till kär. öfverlåta hälften af det arf som kunde komma att tillfalla henne efter en slägtings J. V. Karlesons död d, v. s. om hon öfverlefde honom, Handlingen innehöll dessutom rätt för kär. att föra hennes talan vid alla de tillfällen, der hennes rätt kunde komma ifråga. Af denna fallmakt hade emellertid kär. icke begagnat sig, utan medgivit att de personer, som utredde kyrkoherde Karlesons bo äfven fingo utreda boet efter J. V. Karleson, då dessa sterbhus genom de tätt på hvarandra inträffade dödsfallen sammanhängde.
Enkan Claudelin hade emellertid fått ut arfvet, men kär. hade icke trots påminnelser bekommit hvad han ansåg sig ha rätt att fordra. Svar. bestred målet under förklaring att omtalade handling tillkommit genom misaförstånd å hennes sida.
Målet uppsköts till vårtingets sammanträde.

För oloflig utskänkning af maltdrycker stodo Niklas Broström och hans hustru, Broa å Fårö, tilltalade.
Makarne, som inneha Broa gästgifvaregård, bade en gång å Fårö brygga tillhandahållit öl, äfven inomhus i större utsträckning, något som åklagaren genom skrifligt intyg sökte bevisa.
Svar. nekade icke, men förklarade att det var deras skyldighet tillhandahålla resande öl, några andra hade icke serverats; hvad anginge utskänkning i vilsträcktare mån, det förnekade de.
Yttrande på sluttinget.

För skadegörelse å kär:s, Natanael Stengård s, Sylfaste i Follingbo, egendom var inspektor G, Sundén å Rosendal instämd, men utsblef.
Målet uppsköts af denna anledning till vårtingets första sammanträde, då svar, skall vara tillstädes vid 10 kr. vite.

Södra häradsrätten.
(Fjerde höstetingssammanträdet 26—27 Nov. Ordf. e. o. hofrättsnotarien K. P. Lundblad.

I krånglet emellan Oskar Nilsson, Valdarfve i Eskelhem, samt August Jacobsson, Källgårds i Atlingbo, angående hästbyte tappade kär., men rättegångskostnaderna kvittales.

För att ha olofligt bortgått ur tjenst från husbonden Lars Tomasson, Prostarfve i Hogrän, dömdes drängen Reinh. Johansson att utgifva fordrade 1383 kronor 47 öre.

Den expropriation nämd, som vid tredje frimärket valdes för att ifråga om utvidgadt hamnområde å Klintehamn bestämma värdet å den jord som för samma behof skulle afsöndras från Valla och Strands hemman i Klinte, aflade föreskrifven ed. Ord. blef landtmätare Cedergren. Nämden sammanträder onsdagen 5 nästk. Dec. Målet förekommer ånyo till behandling vid vårtingets första sammanträde.

Döfstum bråkmakare. För våld och våldsamt motstånd mot polis å Visborgs slätt 19 sistl. Aug. är såsom förr än nämdt döfstumme jernarbetaren Oskar Pettersson från Visby tilltalad. Svar., som utverkat genstämning å angifvaren, extra poliskonstapeln Albert Johansson, var personligen närvarande, men förnekade, hvad som lades honom till last.
Albert Johansson upplyste att han vid försöket att värja sig för Petterssons boxningar och »danska skallar» tagit denne om ansigtet, dervid näsan sprungit i blod.
Åkl. hade inkallat 3 vittnen, af hvilka Anton Bentzell sett Pettersson flere gånger slå Johansson, (som var iklädd full uniform), för bröstet samt uppfört sig ytterst bråkigt. En käpp med blydagg hade äfven fråntagits Pettersson. Hade sett när näsan sprungit i blod, men kunde ej säga att Johansson begagnat något våld mot Pettersson.
Emil Jupiter hade sett Pettersson utan rock och hatt, blodig i ansigtet, och torkat af honom blodet. Johansson hade stått och sett på. Pettersson hade då flera gånger huggit tag i konstapeln. Johansson och flera konstaplar hade då affört Pettersson till lägervakten. Pettersson hade varit mycket bråkig, samt gjort motstånd så mycket han förmått.
Pettersson hade dervid flera gånger blitvit sparkad å fötterna, men han kunde ej säga af hvem.
Gust. Andersson vittnade ungefär detsamma som de andra vittnade, Svar. nekade fortfarande samt begärde uppskof för motbevisning. Målet förekommer ytterligare vid vårtingets första sammanträde, andra dagen.

Bråket å Burgsvik 22 sistl. April. Det sedan första sammanträdet uppskjutna målet emellan kronofogden Aug. Bokström samt Jacob Pettersson, Mickels i Vamlingbo, och Gustaf Pettersson Botvide Öja, angående våld mot t.f. kronolänsman Svante Lindström förevar ånyo.
Jacob Pettersson var ej tillstädes, emedan han för t. f. vore i Finland., Gust. P. genom ombud.
Ett par vittnen, förut hörda i målet, hördes ytterligare, men kunde icke påminna sig nåÅk mera. Målet öfverlemnades å ömse sidor.
Åkl. yrkade, bifall till stämningen samt att svarandena måtte förklaras skyldige ersätta statsverkets förskjutna medel, jämte öfriga kostnader. Bestreds af svar. Utslag vid tingets slut.

Fordring-ägaren från Kansas City, John Eriksson, mot Emma Bodin, Buters i Eskelhem, angående ersättning för vård och begrafning af dennas son Axel förekom ånyo till behandling. Som kär. glömt medtaga protokollet sedan förra handläggningen och dessutom ett långväga vittne ej kommit tillstädes, uppsköts målet andra dagen af första sammanträdet i vår.

Tvisten om utmätt gods emellan Johan Larsson Skogs i Mästerby samt A. T. Eklund Tippsarfve i Hejde.
Ett par vittnen hördes.
Hulda Vesterlund hade ett par dagar efter 12 Jan. 1892 (då det äfven varit utmätning på samma ställe) sett kär. taga några papper ur en chiffonier i manbygnaden, samt inlägga dem i en dylik möbel stående i en flygelbygnad samt tillhörig kär:s broder August. Detta vittne såväl som ett annat, hade varit närvarande vid denna utmätning 24 sistl. April, samt dervid hört kär. upplysa utmätningsmannen om att den i förra ref. omnämda förbindelsen å 1000 kr. icke tillhörde svar. Lars Larsson utan vore kär:s. Svar. bestred vittnesmålen såsom de framstälts. Uppskof lika med förra målet.

För olaga försäljning af spidituosa är husbondesonen O. Lindberg, Gudings i Alfva, tilltalad, men nekar fortfarande. Ett vittne hördes, som pingstdagen i våras af svar. bekommit tre liter punsch och konjak som voro rekvirerade från Stockholm, samt skulle betalas om 3 månader, men hade vittnet ännu ej fått betala densamma. Svar. bestred vittnesmålet emedan de ifrågavarande spritvarorna ej vore rekvirerade af honom utan af fadren. För vidare bevisning uppsköts målet till vårtingets andra sammanträde.

Arfskrånglet emellan Bernhard Larsson, från När, Lars Pettersson, Lyrungs i Lye samt Lars Petter Larsson-Lydal, Mannegårda förekom ånyo. För att motbevisa att den aflidne Lydal haft bättre vård och skötse! än hvad som af vittnesförhöret vid andra samsamträdet framgått, hade svaranden nu inkallat ej mindre än 7 st. vittnen.
Edvard Andersson hade vid ett tillfälle sedan aflidne Lydal flyttat till sonen, (svar.) hört gubben säga att han hos sonen fann sig så väl han kunde önska sig.
Oskar Gardelin, som tidvis i 16 år arbetat vid Lyrungs, hade äfven hört den aflidne säga att han trifdes bäst der. Vittnet kände väl till hur den aflidne haft det. Kunde ej säga annat än väl derom.
Herman Karlberg hade flera gånger hört gubben Lydal säga att han trifdes väl vid Lyrungs, samt att den som skötte honom på hans sista samt bekostade hans begrafning skulle hafva hans kvarlåtenskap. En gång hade det varit misshällighet emellan honom och sonhustrun, men hade gubben sagt, att det vore hans egen skuld, emedan han förfördelat sonhustrun.
De öfriga vittnesmålen voro ungefär lika med de föregående. Kär bestred dem. Utslag vid tingets slut.

För att ha stört hemmets ljufva frid, hos en hustru Andersson i Öja, hade t.f. kronolänsmannen Svante Lindström åtalat drängen Johan Johansson Dals i Grötlingbo. Enligt angifvelsen hade Johansson på aftonen 24 sistl, Oktober i berusadt tillstånd kommit och rasat vid Anderssons bostad, begärt vatten samt slagit sönder ett fönster för att bereda sig inträde i rummet, ur fönstret utkastat en blomkruka, en spegel, gardiner m. m. Uppskrämd hade hustru Andersson med sin som måst tega till flykten utan att ens hinna påtaga nödiga kläder. Hade träffat några grannar som genast gått till platsen, dervid Johansson funnits hängande i fönstret blodig och sofvande. Svar. sade sig vid tillfället varit så rusig att han omöjligt kan påminna sig, hur han burit sig åt, Erkände hvad som lades honom till last.
Utslag vid tingets slut.

Förfalskning. Kronolänsmannen Emil Eneman hade på angifvelse instämt drängen Teodor Uddin från Burs för förfalskning af annans namn. Dervid hade så tillgått att Uddin åt en dräng skrifvit en rekvisition, samt undertecknat den med husbonden Lars Hanssons Ljugenäs namn. Den ifrågavande drängen hade på denna rekvisition hos handlanden Krokstedt i När erhållit ett par skor och ett par galoscher till ett pris af 14 kr. Så fort Uddin insett det orätta han begått hade han sjelf inbetalt skulden. Svaranden erkände.
Utslag vid tingets slut.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 November 1894
N:r 186

Publicerat

Skarpsjutningar

med gevär komma att äga rum 3, 4, 5 och 6 inst. Sept. å Gotlands infanteriregementes skjutbana nedanför Visborgs slätt.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Augusti 1894
N:r 134

Publicerat

Om söndagens idrottstäflingar

skrifver Stockholms Dagblads särskilde referent, hvilken ej torde vara någon annan än major Balck:
De gotländska folklekarne, af uråldrigt datom, hafva alltid left ett friskt och sundt lif till på sjuttitalet, då de på grund af religiösa betänkligheter, äfvensom af andra orsaker, råkade i förfall och hotade att dö ut. Det nyväckta idrottslifvet i Sverige i början af åttiotalet skickade äfven en frisk våg öfver till Gotland och de i Visby bildade idrottaoch bollklubbarne togo sig saken an med allvar och hängifvenhet samt lyckades icke blott bevara utan till och med höja och utveckla smaken hos ung och gammal för den fäderneärfda idrotten. De ha dermed räddat undan förfall en vigtig insats i folkets lif. Genom årliga idrottstäflingar, dels mera begränsade på landsbygden, dels större, såsom denna i Visby, hafva de gifvit exemplet och höjt intress t för idrotten.
Det är konstateradt att det moraliska lifvet aldrig varit sämre på Gotland än då det ansågs vara synd att på en söndagseftermiddag spela »pärk»; de gotländska bonddrängarne sökte sig då andra nöjen, som ej alltid voro lika sunda, Nu deremot får man se dessa samma bonddrängar timme efter timme spela sin »pärk» eller kasta sin »varpe», ifriga och glada, utan behof af annan förtäring än ett glas vatten för att svalka sitt varma, friska blod. Grannsocknarna utmana och täfla med hvarandra, och Visby idrottsförening får litet emellanåt en utfordran från några täflingslystna »gutar» på ön, hvilka önska pröfva sina krafter med »herrekarlarna».
Det var dock först 1890, då den första allmänna idrottsfesten hölls & Visborgs slätt, som dessa täflingar fingo en större utsträckning och verkade djupare ned.
Dessa idrottsfester å Visborgs slätt ha erhållit prägeln af en verklig national-högtidsdag; och då det nu är fråga om att öfver allt i landet fira en årlig nationalfest, vore det måhända lyckligt att gifva denna vackra idé kropp och kärna genom att sammanbinda tal och sång med rask handling i kroppsliga färdigheter.
Det var en fröjd att se den skicklighet och sinnesnärvaro hvarmed pärkspelet utfördes; det gälde att vara lugn och beräknande under snabbaste handling, i de mest spännande ögonbliek; här spelade 50-åringen med samma ifver och skicklighet som 16-åringen, under det att allmänhetens sakkunniga kritik högljudt följde spelets växlingar. Det låg ett egendomligt drag af jämlikhet och broderlighet öfver dessa täflingsspel, bondkarlen tilltalade herrekarlensom sin like, ty deras intresse var gemensamt; hela befolkningen gjorde intryck af en enda stor familj, som samlats till fest.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 22 Augusti 1894
N:r 130

Om Oss Drivs med WordPress