Etikett: Viklau

Ökad tjärproduktion att förvänta.
Så snart det blev klart att det var på upphällningen med bensintillförseln, började man bränna träkol dels i milor efter det gamla systemet och dels i ugnar av olika modeller. I de landskap där man sedan gammalt är van att handskas med kolning gick allt sin gilla gång, men i de landsändar där kolning inte förekommit på kanske en mansålder, blev det att börja lära sig kola på nytt. Och att dessa lärdomar kostade många kbm ved som gick upp i flammor ha vi förut hört talas om vid flera tillfällen. Man fick således en smula aska i st. för prima kol till motorbränsle. Det är nu ett par år sedan de första försöken gjordes på Gotland, och nu har kolningen här liksom på fastlandet blivit en industri att räkna med.
Till Bränslekontoret i Visby skall produktionen alla kolugnar i länet deklareras, varför vi vända oss dit för att få höra något om tillverkningen under 1941 och vilka utsikter som föreligga för fortsatt produktion. Chefen för Bränslekontoret jägmästare Seved Englund anser att kolningen i stort sett gått bra:
— Det finns nu 21 anläggningar på Gotland, upplyser hr Englund.
Och det ser ut som om kolningen lämnar önskat resultat. Många ha byggt om sina ugnar, så att utbytet blivit bättre och säkrare. Kolning har under året förekommit i ett 30-tal socknar på än.
— Vi ha nu fått in rapporterna för december förra året och resultatet blir sammanlagt 1,112 kbm. kol. Under hela föregående år har levrerats sammanlagt 11,285 kbm. Därav har 8,973 kolats i ugn och 2,312 i milor.

Kolproduktionen under dec. 1941.
Kolproduktionen var under deeemk er månad kommunsvis: Ugnskol: Alskog 40 kbm., Boge 42, Dalhem 10, Fröjel 36, Garda 20, Gothem 35, Hejde 95, Hejnum 10, Hellvi 110, Hogrän 24, Hörsne 23, Klinte 80, Kräklingbo 116, Lärbro 30, Rone 30, Rute 174, Visby 43 kbm. Milkol har levererats från: Buttle 17 kbm., Fole 25, Fårö 65, Hejde 11, Klinte 8, Slite 48 och Viklau 20 kbm. Från ugnar ha således levererats 918 kbm. och från milor 194 kbm, kol under december.
Det tycks som om kolningen stabileserats och som om man kan räkna med fortsatt jämn produktion, då man synas kunna få fram lämplig kolningsved i behövliga mängder. Då vi i detta sammanhang undra hur det förhåller sig med avverkningarna just nu, svarar jägmästaren:
— Vädret är idealiskt. Det är lagom kallt och lagom med snö i skogarna, så arbetet går nog raskt undan. Skogsarbetena äro emellertid något senare i år, vilket dels beror på att, betskörden blev sent avslutad och kylan inte kom så tidigt som förra året.
Vad tjärtillverkningen beträffar få vi veta att producenterna få deklarera sina partier direkt hos Bränslekommissionen.
Sedan vi hört vad chefen för den centrala bränsleinstitutionen har att säga, vända vi oss till några ägare av kolugnar och tjärbrännerier, för att höra deras utlåtande sedan de första svårigheterna övervunnits.
Tjärtillverkningen har på Gotland gamla anor och fordom brändes tjära långt utöver det egna behovet. Den gotländska tjäran hade också ett mycket gott namn ute i marknaden I vår tid har emellertid tjärbränningen inte varit så allmän som förr, och det är först nu man kan tala om tjärtillverkning i störe skala.
Kolmilor ha kanske förr funnits på Gotland, men något större behov av träkol har man väl knappast haft. Nu ha vi som bekant stort behov av träkol till bilar, traktorer, vägmaksuner o. dyl. motordon.

Flera kolugnar ha byggts om.
Den första kolugnen på Gotland uppfördes hösten 1939 på Norrbys i Hörsne. Det var lantbrukaren Karl Jakobsson, som då prövade lyckan som kolare. Till en början gick det förstås inte så bra. Men man lär av missgreppen och så småningom gick det allt bättre. Nu gäller det emellertid att spara på bränslet.oeh tillverka kol så snabbt som möjligt och därför ha flera kolugnsägare byggt om sina ugnar. Herr Jakobsson framhåller också vikten av att minska kolningstiden och för att rationalisera driften bygger han nu om sin ugn.
— I den nya ugnen, säger hr Jakobsson, kan man kola på mycket kort tid o. samtidigt framställa tjära. För att det skall bli någon rimlig avkastning, måste man också kunna tillvarataga stubbarna och av dem utvinna kol och tjära. Den nya ugnen blir inte så stor, men jag tror att jag ändå skall uppnå gott resultat tack vare ugnens produktionskapacitet.
— Under det gångna året har jag inte kolat några större massor. Jag har dock hunnit med att leverera rätt skapliga partier och samtidigt försett mig själv med kolbränsle till traktor och bil.

Stybbeldningsaggregat sparar bränsle.
På Kvie gård i Endre finns också en ny ugn, d. v. s. en nyare typ, soni fått ersätta en mindre tillförlitlig som förut varit i bruk. Lantbrukaren Erik Hellgren lät i höstas bygga om sin kolugn efter anan modell, som visat sig vara mycket bra:
— Kolningen går nu alldeles utmärkt, förklarar hr Hellgren och stubbeldningsaggregatet fungerar tillfredsställande. Tack vare denna apparat kan ugnen förse sig själv med bränsle, vilket är av stor betydelse. Det går åt cirka 4 hl. stybb till varje kolning. Vi vänta nu på ett aggregat, som skall påmonteras ugnen, så att vi även ska kunna taga vara på tjäran.
Den största ugnen torde vara den, som grosshandlare Thure R. Hanson har A Gurpe ägor i Kräklingbo Denna ugn har stor kapacitet och koli gen har skettaxtan avbrott alltsedan starten.
— Det har visat sig att detta kolugnssystem varit mycket tillförlitligt, för vi ha inte förlorat en enda laddning. Kolningen sker snabbt och kolen bli bra.
— Jag har nog också funderat på att skaffa ett stybbeldningsaggregat, säger hr Hanson, då vi undra vad han tycker om denna eldningsmetod. Tyvärr har jag inte tillgång på elektrisk kraft, vilket är nödvändigt ofri gagregatet skall fylla sin funktion tillfredsställande. Säkert är dock att stybbeldningen är mycket ekononomisk både ur arbets- och bränslesynpunkt. Det kan ju tänkas att man kan anlägga ett vind-elverk, för att få elektrisk energi till stybbeldningsaggregatet. Jag har ännu ej bestämt mig för den saken.

Tjärbränningen.
Förra kristiden brändes tjära i flera ugnar. Det är ganska troligt att även de gamla ugnarna tagas i bruk i år, varför man kan förmoda avsevärt ökad tjärtillverkning.
Lantbrukaren Carl Bergkvist, Petsarve i Norrlanda, har brännt tjära i flera år, och är således väl hemma i branschen. Han har brännt en del under förra året., men ämnar öka produktionen i år.
— Första kvartalet ämnar vi inte bränna någon tjära, säger hr Bergkvist, men jag har anmält ett ton för andra kvartalet, tre ton för tredje och ett ton för fjärde kvartalet.
— Och biprodukter blir det kanske också.?
— Ja det blir 3 å 4 säckar kol pr kbm. tjärved. Den kolen säljes till smeder och hönserier.
— Hönserier?
— Jo, hönsgårdsägare köpa kol, som de krossa och blanda i hönsmaten. På så sätt motarbetas tarmsjukdomar hos hönsen.

A/B Gotlands tjärfabrik har fördubblat sin kapacitet.
I somras startade A.-B. Gotlands tjärfabrik sin verksamhet i Hejde. Det var från begynnelsen en rätt stor anläggning, som under året utvidgats. Från början hade man en ugn med mycket stor kapacitet, men eftersom tillgången på stubbar var god, lät man bygga till fabriken för ännu en ugn, varmed tillverkningen fördubblats.
På sistone har man installerat fläktaggregat, meddelar jourhavande driftschef herr Edmund Pettersson, då vi undra om något nytt är att anteckna om rörelsen.
— Tack vare fläkten elimineras risken från utströmmande gaser, vilket ju är en förbättring man kan vara glad åt.
— Hur är det med tillgången på stubbar?
Ännu är det ingen brist på stubbar, för vi ha förråd, som troligtvis räcker till slutet av februari månad. Under tiden få vi nog in mera stubbar så att fabriken kan hållas igång i samma utsträckning som hittills. Fabrikationen går således som vanligt, fastän nu är det en smula besvärligt att skilja tjäran från vattnet i avfallsprodukten. När det blir varmare går det lättare att separera tjärvattnet.
Statsmakterna ha propagerat för ökad tjär- och kolproduktion, då dessa produkter kunna ersätta importerade drivmedel och smörjoljor, i stor utsträckning. Av vad som framgår av rapporterna till Bränslekontoret och uppgifter vi inhämtat från producenter på Gotland, ser det ut som am vi skulle kunna bidraga med avsevärda kvantiteter kol och tjära trots att Gotland anses vara ett ganska skogfattigt län.
Geo.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 17 Januari 1942
N:r 13