Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Väte socken ligger på södra Gotland.
Gårdsnamn: Ambos, Annexen, Binge, Botarve, Bäcks, Folkes, Gräne, Gullarve, Haltarve, Hassle, Isome, Juves, Kakhuse, Kvie, Lunde, Magnuse, Mölner, Norrbys, Rovalds, Skradarve, Smide, Sorby, Stenarve, Timans, Tunde Stora, Västerväte, Örter.
är jägaren vid Hejde kompani nr 305 drängen Sven August Andersson, Qvie i Väte, som ej kunnat anträffas för uttagande af honom för förfallolöst uteblifvande från vapenöfning ådömda fem kronors böter.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 31 Oktober 1884
N:r 88.
Att den Högste efter sitt allvisa råd behagat onsdagen den 8 innevarande Oktober kl. 10 f.m. hädankalla min älskade svärfader husbonden och kyrkovärden Olof Niklas Olofsson, Isome i Väte, i en ålder af 77 år, 6 mån. och 7 dagar; djupt sörjd och saknad af oss, barn, barnbarf, barnbarns barn samt talrika vänner, hafvå vi den sorgliga pligten att meddela.
Isome i Väte den 11 Oktober 1884.
Olivia och Henrik Olofsson.
Syr. 40 kap. 1, 2 v:na.
Sv. Ps.-b, 483 1, 2 v:na.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 14 Oktober 1884
N:r 83.
idkades i söndags å södra byrummet af 140 idrottsmän från olika delar af ön. Å den inhägnade platsen, som var prydd med flaggor och vimplar, förssiggick nämligen den tredje i ordningen af de pristäflingar i bollspel och andra gotlandslekar, som ordnats af Visby bollkiubb. Täflingarna, som pågingo under fyra timmar, åsågos af en till minst ett par tusenden uppgående menniskoskara — endast lusttåget på jernbanan medförde närmare 1,200 personer — och utfördes med lif och lust af både yngre och äldre. Ett brokigt folklif rörde sig på den vidsträckta platsen, som också företedde en tafla af de mest omväxlande bilder.
De tio vågen, hvartdera bestående af 14 personer, täflade i följande ordning:
1) Visby gymnastikförening och Ekeby,
2) Fole och Bäl,
3) Vänge och Halla,
4) Dalhem och Mästerby,
5) Roma och Martebo,
6) Endre och Väte,
7) Vall och Källunge,
8) Bäl och Hejdeby,
9) Visby bollklubb och Veskinde,
10) Hablingbo.
De nio förstnämda vägen spelade »bakpärk» och endast Hablingbo »frampärk».
Det s. k. sam-spelet utgjordes af pärk, men bland »frispelen» förekommo äfven »varpa», »hank», kapplöpning och »störta stång», hvarjämte en del andra kroppsöfningar, somliga af den lustigaste beskaffenhet, här och der företogos.
Vid vestra långsidan af slätten var ett längre bord med bålar och andra förfriskningar ordnadt, der en af Visby bollklubbs värdar hr Reinhold Pettersson helsade idrottsmännen från landsbygden välkomna till dagens täfliogar. Vid 7-tiden samla des genom ett ljudeligt »bollspelare hit» de täflande omkring detta bord, hvarefter Visbyklubbens ordförande handlanden Hugo Pettersson förklarade täflingarna afslutade.
Han framförde & klubbens vägnar ett uppriktigt tack till dem, som hörsammat klubbens inbjudning till deltagande i dagens täflingar. Klubben hade nu haft glädjen att för tredje gången hafva samlat hit en stor skara idrottsmän från hela Gotland, hvilket vore ett talande bevis på att våra gamla folklekar, ett dyrbart arf från våra förfäder, ännu omfattades med stort intresse, hvilket alla borde söka uppdrifva allt mer och mer, Genom dessa öfningar bärdades och stålsattes kroppen, hvars sunda utbildning vore ett nödvändigt vilkor för menniskans utveckling, ty utan helsa vunnes ingen framgång och lycka i lifvet.
Talaren utdelade derpå till den segrande afdelningen inom de täflande vågen ett pris af tio kronor till hvarje. De vinnande voro:
1) Ekeby
2) Fole
3) Halla
4) Mästerby
5) Martebo
6) Väte
7) Vall
8) Bäl
9) Veskinde
hvarjämte samma pris äfven tilldelades segrarne i det tionde våget, som endast utgjordes af Hablingbobor, hvilkas spel ådrog sig den största uppmärksamheten, Tvänne extra pris erhöllo derjämte Pettersson, Långgutes i Mästerby, och Hans Andersson, Stenstugu i Hablingbo, med tio kronor hvardera. Den andre pärkkarlen i Hablingbovågen Lars Hägg, Petes, nämdes af prisdomarena såsom värd belöning.
Dessa pris vore, sade talaren, en välförtjent uppmuntran för visad skicklighet i dessa öfningar. Prisen förbunde dock de vinnande att ytterligare utveckla och stegra sin färdighet på samma gång som de utgjorde en eggelse för dem, som nu ej vunnit, att söka förvärfva sig lika stor färdighet som sina kamrater. Talaren höjde derpå sitt glas och utbragte en skål för desse fredlige idrottsmän på denna deras högtidsdag.
En manstark kör utförde efter talets slut flere sånger. För professorn vid gymnastiska centralinstitutet L. M. Törngren, som särskildt hitrest för att åse dagens täflingar, utbragte bollklubbens ordförande ett lefve.
Vid 1/2 8-tiden började Jeden glesna bland de talrika grupperna på den vida slätten. Det stora lusttåget återvände strax efter kl. 8 i den bästa ordning, och sedan vardt allt åter lugnt och tyst på den plats, der våra dagars ynglingar och män framgångsrikt visat, att de gotländske folklekarne ännu kunna idkas på ett våra förfäder värdigt sätt.
Visby bollklubb, som föranstaltat dessa täflingar, förtjenar allt erkännande för sin vackra sträfvan att hålla vid makt och höja intresset för våra gamla lekar. De medlemmar inom klubben, hvilka i söndags tjenstgjorde såsom värdar, fullgjorde sitt ingalunda lätta värf på ett erkännansvärdt sätt.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 19 Augusti 1884
N:r 67.
Att den Högste behagat hädankalla vår fader f. d. nämdemannen Olof Pehrsson, Gräne i Väte, måndagen den 11 innevarande Augusti kl. 4 f.m., i en ålder af 77 år och 10 mån.; sörjd och saknad af barn och barnbarn vag många vänner, varder endast på detta sätt tillkännagifvet.
Maria Olofsson. Lars Olofsson.
Jobs bok 19 k. 25—27 v:na.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 Augusti 1884
N:r 66.
Visby rådhusrätt.
För forsling af spilling i otätt fordon fäldes statkarlen Johan Andersson till tio kronors böter.
För samma förseelse, begången å otillåten tid, dömdes drängen Johan Danielsson att böta femton kronor.
För försummad renhållning å sina gårdar voro igår af åklagaren instämda husegaren Fredrik Andersson, enkefru Augusta Åkerman, åkare Vilhelm Vestergren, arbetaren Lars Niklas Ahlstedt, åkaren Anders Stuxgren, postiljon O. N. Engström, handlanden N. A. Nyström, arbetare Nils Mårtensson, arbetare Johan Pettersson, glasmästare Hoffner, bagare Broström, hemmansegare : Henrik Thornell, f. åkaren Sakarias Larsson och fru Bacher.
Åklagaren upplyste, att afträdena ej voro af reglementsenlig beskaffenhet, hvarför orenlighet och stank vore rådande å gårdarne. Enär husegare Andersson redan vidtagit de af åklagaren påyrkade åtgärder inom sin gård, afstod åklagaren från sin ansvarstalan mot Andersson, hvadan målet afskrefs. Alla de öfriga svarandena erböllo uppskof för att blifva i tillfälle vidtaga dylika åtgärder.
Södra häradsrätten.
Sparbankskatastrofen i Hejde. Ransakning med häktade f. folkskolläraren i Hejde K. P. Blomberg samt med Peter Olsson, Mölner i Väte, J. Krämplösa i Hejde, J. Pettersson, Rågåkra, Fredriksson, Vesterväte i Väte, och Anders Andersson, Medebys i Hejde, hyilka åtalats. för delaktighet i Blombergs brott, hölls i dag å länsfängelset inför en talrik åhörarekrets.
Samtlige ledamöter i sparbankens styrelse voro närvarande med undantag af Karl Olsson, för hvilken J. V. Kahlqvist, Binges i Väte, var ombud, Svarandena Olsson och Procopé hade nu, såsom förut, urmakare Norstedt från Klintehamn till rättegångsbiträde.
Blomberg inlemnade till rätten en längre skrift, hvari nämdes, att han nu ej längre kunde tiga utan ville yppa hela sanningen. Han hade först tänkt att ensam lida, men vid närmare begrundande hade han funnit rättast att angripa Peter Olsson ock Procopé, hvilka varit delaktiga i hans brott. Olsson hade begagnat sparbanken såsom sin enskilda affär och Blomberg såsom ett redskap för utförande af Olssons affärer. Olsson hade till belåning inlemnat den omnämda reversen i Enskilda banken och underrättat Blomberg, att lånet ej beviljats, hvarjämte Olsson äfven sökt belåna den hos enskilda personer här i Visby; Olssons förnekande häraf och öfriga påståenden vore den svartaste lögn. Procopé vore dessutom ytterligare skyldig Minken omkring 500 kronor. Sjelf hade Blomberg ej afsigtligen varit brottslig; han hade felat på grund af oförmåga att sköta en- sådan aflär och emedan han hade varit för godhjertad.och släpphänd. Styrelsen i sin helhet hade också varit orsaken till olyckan. Emellertid ämnade Blomberg, om han någonsin komme på fri fot, att med alla krafter söka återbetala hvad banken förlorat.
Tre vittnen, af hvilka åklagaren inkallat ett och styrelsen de två öfriga, hördes.
Det af ålagaren ropa vittnet berättade, att P. Olsson och Blomberg besökt vittnet här i staden, I enrum med vittnet hade Blomberg vid nedslagen sinnesstämning sagt, att han måst lemna Olsson en af Blomberg utgifven förbindelse, & hvilken Andersson, Medebys, och Jakobsson, Smiss, tecknat borgen, hvilken förbindelse varit belånad i sparbanken men nu vore inlöst; denna förbindelse, som nu ånyo vore belånad, måste nu inlösas och härtill måste Blomberg nu skaffa pengar.
Af de två öfriga vittnenas berättelser framgick, att P. Olsson sökt anskaffa pengar till sin slägting NE Henrikssons resa till Amerika såväl i D. B. V:s Sprnnk som hos enskilda personer här i Visby samt att han såsom säkerhet härför erbjudit den af det föregående vittnet omnämda förbindelsen & 700 kronor. Slutligen lyckades han få pengar å förbindelsen, sedan han sjelf och det ena vittnet SA i underborgen, hos en anskild person här i Visby. Olsson hade sedan senare på dagen yttrat till vittnena ungefär följande: >Jag skall nu tala om verkliga förhållandet med den der förbindelsen, men ni får ej är om det, så att det blir utspridt, ty då blir det alldeles rasande. Förbiondelsen är utgifven af Hejde sparbank och har varit -belånad i enskilda banken för räkning men har sedan inlösts. »Vi» ha nu tagit ut den ur sparbarken för att skaffa pengar på den. Omkring en vecka derefter kommo Olsson och Blomberg åter till det ena vittnet, då Olsson åter ville låna pengar åt Blomberg.
Vittnet frågade sedan Blomberg, hvar de gjort at de pengar, Olsson fått i förra veckan, hvartill Blomberg svarade, att hvarken han eller Henriksson fått något af dessa pengar af Olsson, hvilken tillsagt Blomberg att skaffa respengar åt Fredriksson ur sparbanken,
Blomberg erkände riktigheten af vittnesmålen, som i hufvudsak bestredos af Olsson, som nu, liksom förut, skylde på sitt dåliga minne.
Olsson påstod, att han från Blomberg erhållit ett bref, hvari B. bedt O. skaffa respengar åt Henriksson, i hvilket ändamål Olsson erhållit reversen af Blomberg. Detta Olssons uttalande orsakades af en af åklagaren framr stäld fråga om det varit af tjenstvillighet elleannan grund Olsson sprungit omkring för att skaffa pengar och sjelf iklädt sig betalningsansvar. På åklagarens fråga, om det ofvannämda brefvet funnes i behåll, svarade Olsson nej. Blomberg tillade härvid att hela denna brefhistoria vore en uppdiktad lögn.
På åklagarens förfrågan upplyste styrelsen, att den ej hade kunskap om den nämda reversen varit belånad och utlöst eller om par banken stått i något betalningsansvar för den.
Rättens ordförande framhöll med skärpa det beqväma sätt Olsson begagnade att ?????? sig på grund af dåligt minne samt framhöll derjämte det sannolika i att just Olsson, som var slägt till Henriksson, borde varit den, som skaffat H. respengar, och ej Blomberg.
Styrelsen företedde derefter en af bankkamrer Edv. Ericsson verkstäld utredning af bankens ställning från 31 December 1882 till 9 April 1884. Enligt denna utredning uppgingo förskingringarne till kr. 11,027:70 samt öfverstego skulderna tillgångarne 9 sist]. April med kr. 11,871:05. Styrelsen förklarade sig godkänna utredningen, öfver hvilken Blomberg nu ej var beredd att yttra sig.
Slutligen gjorde ett förut hördt vitne den ändring i sitt vitnesmål, avt han ej bestämdt kunde påminna sig, om det varit Peter Olsson eller dennes broder Henrik, som varit hos vitnet och rådfrågat honom om en inteckning.
Vidare företeddes af Olssons ombud ett bref från den person, som afsände till Blomberg de i enskilda banken erhållna pengar, hvilket bref ombudet ansåg bevisa, att Olsson ej haft med affären att skaffa.
Styrelsen, som för sin del öfverlemnade målet, yrkade ansvar å Blomberg för förfalskving och förskingring samt skyldighet för B, att ersätta banken dess förlust, för hvilken förlust dessutom alla svarandena med undantag af Andersson, Medebys, såsom delaktiga i Blombergs brott borde ansvara en för alla och alla för en. Alla svarandena utom Blomberg och Andersson bestredo dessa yrkanden,
På åklagarens begäran erhölls uppskof med målet till annan dag för två motböckers företeende inför rätten, då samtlige svarandena vid förut stadgade påföljder hade att infinna sig.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 8 Juli 1884
N:r 55.
Södra häradsrätten.
Sparbankskatastrofen i Hejde. Ransakning med häktade f. skolläraren K. P. Blomberg i Hejde samt med Peter Olsson, Mölner i Väte, J. Procopé, Krämplösa i Hejde, Pettersson, Rågåkra i Hejde, Fredriksson, Vestervätei Väte, och Anders Andersson, Medebys i Hejde, hvilka fem sistnämde åtalats för delaktighet i Blombergs brott, hölls i förgår å länsfängelset.
Tre motböcker företeddes, i hvilka 825 kronor voro införda såsom uttagna, fastän summan ej blifvit lyftad. Blomberg erkände förhållandet.
Blomberg inlemnade till rätten en längre skrift, hvari han ångerfullt erkände alla sina brott, hvilka föranledts af hans klena affärsställning samt af hans slapphet och godtrogenhet mot andra. Flere personer hade, uppgaf han, rent af rådt honom till att fortsätta med bedrägerierna.
Fyra vittnen hördes, hvilka hade flere för Peter Olsson graverande omständigheter att omförmäla. Af ett vittnesmål framgick derjämte, att Anders Andersson, Medebys, blifvit uppmärksammadgjord på att den till honom af Blomberg såsom säkerhet lemnade inteckning å sju tusen kronor ej kunde tillhöra Blomberg.
Olsson bestred samtliga vittnesmålen under förmälan, att han ej kunde påminna sig något. Då rättens ordförande framhöll det egendomliga i, att Olsson alltid bestred hvad mot honom förekom på grund af sitt klena minne, gaf Olssons rättegångsbiträde den upplysning, att Olsson verkligen hade mycket dåligt minne. Svarandena Olsson och Procopée inlemnade derefter ett skriftligt anförande, hvari de sökte framvisa, att Blomberg varit sväfvande isina uppgifter om dem, hvarjämte tvänne intyg företeddes, hvilka skulle bevisa, att Olsson ej haft del i ett par af Blombergs affärstransaktioner med en enskild person i Visby och enskilda banken.
Åklagaren erhöll uppskof för målets ytterligare utredning.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 Juni 1884
N:r 52.
Visby rådhusrätt.
För våld mot sin hustru har, såsom förut nämts, lykttändaren Karl Norberg åtalats, Af igår hörda vittnens berättelser framgick, att Norberg med dragen knif hotat henne, hvarvid ett af vittnena, en artillerist, räddat den anfallua genom att gripa Norbergs arm; tvänne vittnen intygade NT att Norberg i en portgång häftigt skuffat hustrun mot väggen. Dom i målet afkunnas 19 dennes.
För oljud och fylleri har eldaren August Johansson åtalats. På grund af hvad vittnen igår mälde afstod åklagaren från ansvarsyrkandet för fylleri, men yrkade svarandens fällande till edgång angående oljudet. Utslag i målet faller 26 dennes,
För ärekränkning voro slagtarne O. Ahlstedt och O. Ölander åtalade af slagtaren Lars Hansén, Käranden yrkade ansvar & svarandena, emedan de beskylt honom för stöld. Härtill genmälde dessa, att de kunde bevisa och styrka, att Hansén tillgripit en krona från Ahlstedt, för hvilket brott de anmält Hansén för åklagaren till åtal. På grund häraf förklarade rådhusrätten målet hvilande, tills det andra målet blifvit utageradt.
I krafmålet, förut vidlyftigt omnämdt, mellan Hellgrens, DiliaeNedlHolta; konkursmassa och slagtaren Myrström föll i går dom. På grund at hvad i målet förekommit ansåg rådhusrätten, att Myrström, mot sitt bestridande att hafva utgifvit skuldförbindelsen å 5,125 kronor, ej kunde åläggas betalningsskyldighet. Rättegångskostnaderna qvittades parterna emellan.
Södra häradsrätten.
Med häktade skolläraren Karl Petter Blomberg hölls i förgår ransakning å länsfängelset inför en talrik menighet.
Såsom åklagare uppträdde på förordnande af k. m:ts befallningshafvande t. f. kronofogde Ad. Dahlbäck. Styrelsen för Hejde pastorats T bestående af Per Olsson, Mölner, Karl Björkqvist, Lunda, Jakob Vettergren, Gläne, Jakob Sahlsten, Rågåkra, Aug. Pettersson, Sixarfve, Gustaf Vedin, Duss, Johan Ronström, Isume, Johan Pettersson, Sorby, och Karl Olsson, Sorby, anmälde sig såsom målsegare med K. V. Kahlqvist, Binge i Väte, såsom rättegångsbiträde.
Åklagaren redogjorde för de åtgärder, som vidtagits af myndigheterna gen anledning af Blombergs rymning, samt för B:s gripande i Köbenhayn. Blomberg hade å en allmän gata derstädes observerats af en poliskonstapel, för hvilken, eå snart han närmade sig Blomberg, denne vek undan; konstapeln gick honom då å lifvet och frågade honom om hans namn, fembet och afsigt med besöket i Köbenhavn, hvarvid Blomberg gaf sväfvande och undvikande svar. Konstapeln förde honom då till närmaste vaktkontor, der Blomberg öppet erkände, att han försnillat fem tusen kronor i Hejde sparbank på Gotland och att han ämnat afvika till Amerika.
Af de inför domstolen företedda bankräkenskaperna framgick, att bristen, så vidt den nu kunnat utrönas, utgör 18,872 kronor 78 öre. Målsegarnes ombud anförde, att styrelsens efterlåtenhet möjliggjort, förskingringen och att revisorerna antagligen på god tro skrifvit under revisionsberättelsen utan att granska räkenskapen, Blomberg, som allt sedan bankens stiftande 1870 varit ordförande i styrelsen och kassaförvaltare, hade sjelf haft nyckeln till kassakistan. Vid insättningar och utlåningar skulle erligt bankreglementets föreskrift minst två af styrelsens ledamöter vara jämte Blomberg närvarande, men hade under senaste åren Blomberg, som ej brytt sig om att tillkalla styrelsen, ensam besörjt detta.
Förfalskningaiae bestodo dels deri, att Blomberg sjelf i banken belånat en sin inteckning för 3,075 kroror, för hvilket lån ingen säkerhetshandling kunnat anträffas; den öfriga bristen hade uppkommit derigenom, att han infört i räkenskapen mindre summor än hvad som insatts äfvensom att han i några motböcker inskrifvit en del utbetalningar, som i sjelva verket aldrig utbetalats.
Blomberg erkände under djup rörelse allt hvad lades honom till last; angående den försvunna inteckningen nämde han, att han belånat den i Gotlands enskilda bank för 1,800 kronor. Om sina lefnadsöden berättade han, att han föddes 1835 i Lauks i Lokrume, der hans föräldrar, som nu äro döda, egde en liten hemmansdel. Han har ännu tre lefvande syskon här på Gotland. Till sitt 25 år bodde han i hemmet och sysselsatte sig med jordbruk. Ionan han lemuade hemmet gifte han sig. På grund af klen helsa beslöt han öfvergifva jordbruksyrket och blifva skollärare. År 1862 genomgick han seminariet här i Visby, då han hade omkring 400 kronors skulder. Följande år hade han en privatskola här i Visby samt var 1864—66 extra skollärare i Väte, der han hade 200 kronors årlig lön och fri bostad, hvarefter han en termin tjenst-gjorde vid Rone folkskola. \”Under denna tid bodde hans hustru och barn-hos hans föräldrar. År 1867 utnämdes han till folkskollärare i Hejde, der han de första åren hade 400 kronors lön; för tre år sedan erhöll han 700 kronors lön. Med sin stora familj, åtta barn, hade han svårt att reda sig; redan 1864 skedde utmätning hos honom och i år hade äfven utmätning egt rom. År 1876 började han för att hjälpa upp sin betryckta ställning att Mr egendomar, men detta blef tvärtom orsak till hans brott. Han tillgrep nämligen då bankens pengar för att betala egendomarne, som ej gåfvo beräknad vinst. Till en sin son, som nu vistas vid Linköpings seminarium, hade han af de tillgripna medlen gifvit 2,000 kronor, för hvilka han ämnat lemna banken sonens förbindelse såsom säkerhet. Slutligen erkände Blomberg, att han i motböckerna vid insättningar och uttagningar falskeligen skrifvit två styrelseledamöters namn, hvilka en!igt reglementet skulle inskrifvas i motboken vid hvarje sådan transaktion. Åklagaren och målsegarne begärde så långt uppskof lag medgifver för att få tillfälle genomgå samtliga motböcker, hvarefter man först med säkerhet kunde bestämma balansens belopp. Uppskofsbegäran beviljades af rätten.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 13 Maj 1884
N:r 39.
slöt i förgår sitt åttonde läsår.
Afslutningen inleddes med afsjungandet af en psalm med orgelackompanjemang, utfördt af en af skolans elever, hvarefter skolans föreståndare, doktor T. A. Sätervall höll ett föredrag om »Växnväringen och växtfödan.»
Skolans andre lärare, stud. E Bolin lemnade »En öfversigt af det svenska bondeståndets historia.»
Före och efter sistnämda föredrag sjöng ett tiotal af eleverna under anförande af andre läraren, som ledt sångundervisningen, flere fyrstämmiga sånger.
Sedan föreståndaren å skolstyrelsens vägnar förklarat läsåret afslutadt, slöt det hela med bön och psalmsång.
Följande sexton elever hafva under året åtnjutit undervisning:
Johan Peter Alfred Lindström, Ringume i alfva Jakob Peter Julius Jakobsson, Kodings i Hemse;
Olof Göransson, Svoder i Sproge; Karl Svante Timoteus Eugström, Hulte i Hemse;
Johan Edvard Petersson, Slitegårds i Dalhem;
Jakob Peter Teodor Jakobsson, Lillegårds i Ejsta;
Anders Lorents Herman Sundström, Skogs i Sundre;
Olof Kristoffer Petersson, Mölner i Väte;
Jokannes Martin Emil Olsson, Skogs i Hejde;
Hans Edvard Jakobsson; Norrbys i Hejdeby, Adolf Ferdinand Jakobsson, Tibbles i Hejdeby;
Johan Niklas Bergström, Nickarfve i Vänge;
Olof Hjalmar Olofsson, Isume i Väte;
Oskar Albert Laurentius Ahlin, Simunde i Hejde;
Johan Teodor Kahlström, Oxarfve i Hemse;
Fritiof AdolfSalomon Sjögren, Asarfvei Hemse.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Maj 1884
N:r 36.
Inom Gotlands län funnos förlidet år 81 skoldistrikt. Barlingbo, Fardhems, Endre, Follingbo, Hejnum, Hörsne, Källunge, Veskinde och Öja pastorat utgjorde hvardera ett skoldistrikt; likaså Kräklingbo och Anga socknar samt Stenkumla och Träkumla socknar. Alla öfriga socknar utgjorde hvar för sig ett skoldistrikt.
Bäst försedt med folkskolor var naturligtvis Visby distrikt, inom hvilket funnos anstälda 4 examinerade lärare, 3 biträdande lärarinnor och 6 småskolelärarinnor. Inom Fårö, Klinte, Tofta och Öja distrikt funnos likaledes 2 examinerade ordinarie lärare, i alla öfriga distrikt åter endast en sådan.
I afseende på afiöningen åt ordinarie lärarne betalade Visby distrikt den eneaf sina med 1,000 kronor och en annan med 700 kronor. Othems distrikt aflönade sin lärare med 900 kronor, i nio distrikt nämligen Boge, Grötlingbo, Tingstäde, Bunge, Martebo, Lummelunda, Eskelhem, Hejde och Mästerby erhöllo lärarne 700 kronor, Väte betalade sin med 650, Ganthem sin med endast 500 kronor, hvilken sistnämnämda aflöning äfven uppbars af en lärare i Visby och en i Tofta distrikt. Alla öfrige ordinarie lärare uppburo 600 kronors årlig lön (oberäknadt husram, vedbrand och kofoder).
Småskollärarne och lärarinnorna upp: buro i årlig lön: 5 st. i Visby 500 och 4 st. dersammastädes 450 kronor, i Othem den ena 350, den andra 300 kronor, i Rone (2 st.), Lärbro (2 st.) Öja och 300 kronor, i Burs, Sanda och Veskinde 275 kronor, samt i Näs, Vamlingbo och Fårö (den-ena) endast 200 kronor i årlig lön.
Under förlidna året utgick i statsbidrag till samtliga folkskolorna i länet sammanlagdt det betydliga beloppet af 41,197 kronor 91 öre, deraf det mesta eller 33,533 kr. 33 öre såsom bidrag till aflönande af examinerade ordinarie lärare.
Att märka är att anslaget då utgjorde två tredjedelar af den lön församlingen betalade sin ordinarie lärare, dock högst 400 kronor. För nu innevarande år hafva, såsom förut i tidningen omnämts, de flesta församlingar höjt lönen till 700 kronor och erhålla i så fallistatsbidrag 2/3delar af hela denna lön.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 22 April 1884
N:r 33.
Att kyrkovärdare-enkan Christina Larsdotter, Krämplösa i Hejde, stilla och fridtullt afled vid Mölner i Väte den 14:de dennes kl. 1/26 e.m., i en ålder af 84 år, 8 mån.
och 8 dagar; sörjd och saknad af barn, barnbarn samt barnbarnsbarn, varder härmed slägt och vänner tillkännagifvet.
Mölner i Väte den 15 April 1884.
Elisabeth Olofsson. Petter Olofsson.
Sv. Ps.-b. 483 v. 4.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 April 1884
N:r 32.