Etikett: Västerhejde

Södra häradsrätten.
(Af Gotl. Allehandas referent.)
Skogs tingsställe, 24 och 25 Nov.
För bedrägeri, oredlighet och vårdslöshet mot borgenärer hade allmänna åklagaren, kronolänsman Dahlbäck, till södra häradsrätten instämt hökaren Karl Andersson i Klinte. Då målet i måndagseftermiddag företogs till behandling, var svaranden ej närvarande. Åklagaren anförde, att A. undandolt och försålt konkursboet tillhörig egendom samt fört falska böcker, hvilket af vittne och A:s företedda handelsböcker bestyrktes. På åklagarens yrkande beslöt rätten, att A. genast skulle inmanas i häkte.

För olofligt tillgrepp och okynnig åverkan hade åklagaren instämt i Stockholm nu boende skomakeriarbetaren Karl Oskar Sundvall och Johan Jakobson, Magnhuse, enär de misstänkts att natten till 21 April hafva genom ett fönster å en häradshöfding Lagerberg tillhörig mjölkbod tillegnat sig några mjölkbunkar. Målet förekom första gången 4 sistl. Juni, då v. häradshöfding Lindroth handlade detsamma. Mot J. förebragtes då nära nog bindande bevisning, som mot S. deremot ej kunde åvägabringas. Emellertid uppsköts måJet samt ålades J. vid hämtningsäfventyr och S. vid 30 kronors vite att vid nästa ransakning vara tillstädes. Vid i tisdags ånyo företagen behandling af målet, hvarvid v. häradshöfding Uppström intog den jäfvige ordinarie domhafvandes plats, upplyste åklagaren, att J. försvunnit från trakten, hvadan åkl. för närvarande nedlade sin talan mot honom. S. var närvarande och bestred åklagarens ansvarsyrkande för delaktighet i tillgreppet samt fordrade ersättnivg för resan och andra omkostnader. Efter enskild öfverläggning afkunnade rätten det utslag, att S. mot sitt nekande ej kunde till ansvar fällas, men på grund af i målet förebragta omständigheter kunde S:s ersättningsanspråk ej bifallas.

För misshandel å enkan Sofia Alberg vid Runne i Sanda hade allmänna åklagaren, kronolänsman J. Smedberg, instämt arbetaren Ferdinand Larsson i Sanda. L. bestred anklagelsen. Ett vittne intygade, att L. ingått till enkan, hvarefter vittnet strax hört henne jämra sig och gråta sant varseblifvit L., som stående på tröskeln slagit med armen inåt rummet; en stund derefter utkom enkan med skrubbsår i hufvudet och blod på halsen. På grund af vittnesberättelsen yrkade åklagaren, att I. måtte erläggas edgång och förut hos själasörjaren undervisas om edens betydelse.

Konkursyrkande mot hemmansegaren Viktor Cedergren Simonartve i Eskelhem, framstäldes af en hans fordringsegare, enär C. afhändt sig större delen af sin fastighet och en del afsin lösegendom. Vidare upplystes, att en del af C:s borgenärer till de öfriges förfång med gäldenärens bifall fått hos C. hämta foder, som försålts i Visby, och erhållit kreatur såsom säkerhet för fordringar. HRättens ordförande framhöll med skärpa, hura gildenärer nu ofta hafva för sed att antingen till följd af dåliga rättsbegrepp eller bristande kunskap i gällande lag handla oredligt, hvarför nödigt vore att statuera ett exempel.
Rätten biföll konkursyrkandet.
För olaglig åverkan å komministerbostället

Sigreifs i Vesterhejde hade f. handl. H. Calissendorf, som till 14 Mars 1878, då han genom laga dom blifvit skild från arrendet, arrenderat nämda boställe, af allmänna åklagaren instämts. Åklagaren påstod, att C. gjort åverkan &å bostället genom att ha derifrån bortfört furnved, troder, ett par lass stör, 1 parti granräcker, 2 häckar otröskad hafre, 2 häckar kornhalm m. m., hvaraf en del bortförts efter arrendetidens utgång, då OC. för sterbhusets räkning haft uppsigt öfver egendomen. En mängd vittnen hördes, hvaraf några intygade, att de i Oktober 1878 i skymniugen sett C. gå framför ett vedlass, som af en gosse kördes nedifrån en bostället tillhörig skog, och sade sig tvänne vittnen igenkänt skjatsen såsom C:s, hvarjämte ett vittne sett, att lasset kördes åt Visby. O. invände häremot, att han ej kunde påminna sig händelsen men antog, att vedlasset kommit från en honom tillhörig, i närheten liggande hage, hvarest han brukade hugga ved för att inköra till staden, hvilket också vitsordades af ett vittne. Vidare berättade några vittnen, att 2 häckar hafre och kornhaln körts till staden. Härå svarade C., att utrymme saknats för tillfället, enär logarne voro upptagna, och att.han i stället fraktat tillbaka en mängd ax och foder som äfven af ett vittne bestyrktes. Åklagaren yrkade uppskof för att anskaffa ytterligare bevis, hvilket yrkande af rätten bifölls.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 November 1879
N:r 96